Ilsefin bloggar

Min gamla favirotbasker (den mossgröna) verkar ha försvunnit. Eventuellt ligger den i fickan på någon jacka jag inte använder så ofta, men mer sannolikt ligger den i någon buske någonstans. Så för att förbereda  mig för vintern stickade jag några färgglada baskrar. Den första blev knallgrön:

Mitt huvud verkar vara lite konstigt format och är dessutom ganska stort, så jag brukar ha svårt att hitta bra baskermönster som passar mitt huvud. För några år sedan hittade jag dock Periwinkle beret och fick till en basker som satt precis som jag ville. Numera utgår jag nästan alltid efter det mönstret när jag stickar baskrar. Den här gången fick jag dock räkna om lite för att få det att passa det betydligt grövre garnet.

Garnet är Colonia 140 från Handpaintedyarn.com (fast köpt via en kompis garnbutik) i en gräsgrön färg som jag tror hette Verde. Ja använde 4 mm stickor till resåren och 4,5 mm till resten av baskern.

Min masktäthet på 4,5 mm stickor var ca 18,8 maskor på 10 cm och jag lade upp 37 maskor med restgarn och gjorde sedan uppstart och ökningar enligt samma system som i orginalmönstret. Jag stickade 11 cm innan jag började minska för att kunna få plats med mitt stora huvud.

Jag är nöjd med resultatet och tycker att färgen är jättehärlig. Och så gillar jag att garnet är enfärgat men ändå lite melerat så att det blir lite liv i det. Skönt att ha en lite tjockare basker till de lite kallare dagarna också. När jag ändå var i baskerstickartagen blev det två till i samma modell men andra färger. Bilder på dem kommer inom kort.

Vi flyttade in i vårt lilla radhus i april förra året. Av olika skäl avstannade fixandet strax efter att vi nått nivån där det viktigaste var uppackat och resten var någorlunda åtkomligt. När vi flyttat in var det så härligt väder att vi mest var ute i trädgården och fixade, under sommaren var vi ute på äventyr mest hela tiden och när hösten kom fick vi annat att tänka på. Före jul fick jag ett ryck av energi och huslighet och tog tag i uppackning och organisering av mitt slöjdmaterial som dittills förvarats i en hög av kartonger och andra lösa travar bakom mitt skrivbord.

Före:

Efter lite mätande, en tur till IKEA, lite skruvande och till sist lite organisering blev resultatet så här:

Det känns himla bra att ha fått ordning på mina grejer! Det ser lugnt och vilsamt ut för ögat, samtidigt som sakerna är lätt åtkomliga när inspirationen slår till. Böcker, garner och knappburkar får stå framme medan tråkiga pärmar, symaskinen, blockningspusslet m.m. har dolts bakom vita skåpluckor. Äntligen har jag fått ett fint litet slöjd- och inspirationshörn i det vi kallar vårt lekrum. Lekrummet är alltså rummet där vi har våra datorer och diverse prylar som hör ihop med våra respektive intressen. Garn, tyg, stickor etc. i mitt fall – lödkolv, resistorer, transistorer, kretskort, sladdar och diverse liknande mackapärer på Ilsefinsambons sida. Det som möjligtvis avviker från det något könsstereotypa mönstret är att Ilsefinsambon även har en gammal fårsax som han inte kunde motstå på en loppis på Gotland i somras.

I mellandagarna gjorde vi ytterligare ryck här hemma. Ilsefinsambon blev lite avundsjuk på att jag fått det så fint på min sida av lekrummet, så han åkte till IKEA och skaffade sig ett likadant skåp samt en lådhurts och röjde upp på sin sida också. Samtidigt passade jag på att sy nya gardiner till vardagsrummet och fixa lite annat småplock (tänk vilken energi man kan få av vetskapen om att man får gäster ett par dagar senare :). Förra helgen var vi och köpte lite nya krukväxter att fylla ut med när vi plockade bort adventsbågarna (stjärnan och de lilla snöbollslyktan får hänga kvar i fönstren ett tag till). Nu börjar det verkligen kännas som ett riktigt hem, vårt hem. Nästa punkt är att hitta lite snygga saker att sätta på väggarna. Vi har inte riktigt hittat vad vi vill ha än – kanske trycka upp lite av våra egna foton eller försöka hitta några snygga affischer eller tryck att rama in. Vi får se vad det blir till slut. Tips på väggdekorationsfronten mottages tacksamt!

Clara från finfina bloggen Clara stickar har utmanat mig. Jag brukar inte svara på såna här utmaningar så ofta, men nu kände jag att det var dags (om inte annat för att det ska börja hända lite här på bloggen igen).

Varför började du blogga?
Jag började blogga i nån slags hybridformat mitt emellan hemsida och blogg någon gång 2003/2004. Anledningen var att jag gillade att göra webbsidelayoter och behövde något att fylla sidan med, så jag laddade upp lite bilder på saker jag stickat, publicerade några av mina recept och en del texter jag skrivit. Sedan växte det hela sakta men säkert och jag fick fler och fler läsare. Frågan varför jag fortsatte att blogga är kanske mer intressant egentligen. En f.d. jobbarkompis menade att det var min exhibitionsitiska sida som ville ut. Jag som alltid sett mig som en blyg och tillbakadragen tjej kände inte igen mig alls i det. För ett tag sedan hörde jag Underbara Clara kalla sig folkskygg exhibitionist, och det är möjligtvis där jag börjar känna igen mig (även om folkskygg känns lite väl starkt numera). Men visst fanns det ett visst exhibitionistiskt motiv någonstans i bakgrunden, i alla fall när bloggen började växa. I början hade jag stenkoll på min besöksstatistik, men med tiden har intresset för de siffrorna svalnat. Nu för tiden har jag ingen aning om hur många som besöker bloggen. Det spelar inte så stor roll längre. Numera skulle jag nog säga att jag helt enkelt gillar att blogga, att kombinera text och bild blir också en form av skapande, men också ett sätt att återuppleva saker som jag varit med om genom att välja ut bilder och berätta om olika upplevelser. Jag gillar att kunna bläddra bland inläggen och se vad jag gjort, och så gillar jag förstås att få kommentarer och mail om det jag skapar.

Vilka bloggar följer du?
Oj, en väldig massa. Jag använder rss-feeds och “prenumererar” på bloggar med hjälp av Google Reader. Jag läser massor med slöjdrelaterat, en del om matlagning, miljö, feminism, inredning mm. Och några personliga bloggar av folk jag känner eller bara halkat inpå någon gång och sedan blivit kvar. En bunt av de slöjdrelaterade bloggarna länkas här till vänster (fast listan är dåligt uppdaterad numera). Några favoriter är Dödergök, petraO, Stickfrossa, Miastick, Fröken C, Brodösens blogg, Garntrollet, VisaLisa och många, många fler.

Favoritfilm?
Åh, så svårt. Alla möjliga. Jag gillar att titta på film, men har en tendens att glömma bort det mesta av filmen ganska snart efter det att jag sett den. Men några exempel på filmer som gjort lite extra avtryck: Into the Wild, Finding Neverland, The King’s Speech och The Darjeeling Limited. Fast jag är nog mer bokälskare än filmälskare, så jag slänger in några favoritböcker också: Mor gifter sig av Moa Martinson, Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren, The Eyre Affair Av Jasper Fforde och Tidresenärens hustru av Audrey Niffenegger.

Vilka länder drömmer du om att besöka?
Jag har länge velat åka till Indonesien och hälsa på min kusin som bor på en ö i närheten av Bali. Hittills har det kommit såväl tråkigheter och roligheter och bara lite taskig tajming emellan, men en dag ska det bli av. Sådeså! Och så vill jag åka till Italien (har varit i Venedig, men vill se mer), Frankrike, Island, Nya Zeeland, något afrikanskt land som t.ex. Tanzania eller Kenya och till en massa europeiska städer som t.ex. Amsterdam, Berlin, London, Paris o.s.v. Fast just nu drömmer jag nog mest om svenska Bohuslän, det var evigheter sen jag var hemma på västkusten sist.

.

Det hör ju till att skicka utmaningen vidare till några av mina favoritbloggare, men jag tror jag låter bli. Om någon blir sugen på att ta upp tråden ändå så är det fritt fram att svara på frågorna!

Förra höstern/vintern upptäckte jag de här fina minitröjorna på Ravelry. En tid senare blev jag sugen på att sticka något enkelt med snabbt resultat och kom att tänka på tröjorna. Eftersom det just då kändes väldigt långt från soffan till datorn, så improviserade jag fram min egen variant på minitröjor. I helgen ska jag hålla en enkel workshop/inspirationsstund där jag visar hur man stickar “mina” minitröjor och förhoppningsvis inspirera till nya idéer och nya varianter (varför inte en “hoodie” med luva till frusna nissar? eller en tröja med pärlor och paljetter till disconissen?). Under tiden jag satt och förberedde inför workshopen mig insåg jag hur kul det är att experimentera med färger och mönster och tänkte att det var värt ett blogginlägg med förhoppningen att sprida inspirationen även till er.

Så här gjorde jag:

Minitröjor till granen

Kropp:

• Lägg upp 14 maskor.
• Sticka 18 varv enligt önskad teknik (randigt, rutigt, mosstickning, flätor… fantasin är den enda begränsningen).
• På varv 19 avmaskas de 6 mittersta maskorna (för halsringning).
• På var 20 läggs 6 nya maskor upp.
• Sticka ytterligare 18 varv.
• Maska av.
• Vik remsan dubbel och sy ihop sidsömmarna upp till ärmhål (lämna ca 1/3 av sidsömmen öppen till ärmhål).

Ärmar:

• Plocka upp 9 maskor runt ärmhålet med strumpstickor.
• Sticka 15 varv.
• Maska av.

Halskrage:

• Plocka upp 12 maskor runt halsringningen med strumpstickor.
• Sticka 1 varv räta maskor.
• Växla till resår *1r, 1a* i önskat antal varv (2-3 varv tyckte jag var lagom).
• Maska av.

(Det bästa är att man kan vara väldigt slarvig när man fäster trådarna :)

Tillverka en enkel galge av ståltråd för att kunna hänga tröjan i granen. Ståltråden jag använt är 0,7 mm grov och köpt billigt på Clas Ohlsson.

.

PS. Varför inte hänga några minitröjor i en adventskrans på ytterdörren?

Visa Lisa har skrivit ett väldigt bra inlägg som sammanfattar regler och lagar kring upphovsrätt på ett tydligt sätt. En viktig och ständigt återkommande fråga i hantverksvärlden. Läs det!

Det är lite rörigt i mitt liv just nu. Det är på väg att ordna upp sig, men tills vidare kommer ett och annat (som t.ex. bloggen) att prioriteras ned lite. Hoppas att ni har tålamod.

.

PS. Jag har en lite hög med stickade alster att visa upp, så har ni bara lite tålamod så kommer nog bloggen igång med nya friska tag igen.

Nästan av en slump upptäckte jag Arne&Carlos häromdagen. Tillsammans med några stickande vänner brainstormas det kring bra aktiviteter till en stickdag i början av december. Jag kom att tänka på att jag sett något om en nyutkommen bok och stickade julgranskulor någonstans och efter lite letande hittade jag Arne&Carols bok Julkulor. Jag blev nyfiken på vilka Arne&Carlos var och hittade lite allt möjligt intressant när jag sökte vidare. Efter ett tag kände jag mig nästan lite kär.

Titta t.ex. på de här modebilderna. Eller ett exempel på deras stickade plagg, utifrån traditionella mönster, men med en liten twist.

Men mest förtjust är jag i de små filmerna (vissa av dem är reklamfilmer för boken) som handlar om dem, deras höns, deras dockskåp och som är både roliga och söta på ett sånt där sätt att jag blir lite varm i hjärtat av att titta på dem.

Arne og Carlos får besök från Nasjonalgalleriet (kolla in de snygga kläderna och tygerna från deras klädkollektioner med tydlig koppling till nordisk kultur).

Arne och Carlos stickar vid julgranen.

Arne och Carlos intervjuas om boken om julkulor.

Ny bok på gång.

När Ilsefinsambon och jag var i Köpehamn förra våren köpte jag bland annat lite babyalpacka från BC garn i en ljuvlig blågrön färg. I vintras när jag låg hemma med och var sjuk började jag experimentera med patentstickning. Jag fick göra om några gånger, men till slut blev det riktigt bra. Tanken var att sticka en enorm halsduk. Patentstickningen visade sig dock dra lite mer garn än jag räknat med, så när den var färdigstickad visade den sig vara lite väl kort för att vira runt halsen som vanlig halsduk. Efter att den fått ligga och vila lite bestämde jag mig för att blocka den med fokus på bredd snarare än längd och sedan sy ihop kortsidorna, för att på så sätt kunna drapera den runt halsen. Det visade sig bli riktigt bra.

Garn: 1 hg Baby Alpaca från BC garn
Stickor: 4 mm (jag hade nog kunnat gå upp till 4,5 eller t.o.m. 5 mm och fått den lite mer fluffig)
Mönster: eget påhitt

Jag gjorde ungefär så här:

Det jag visar här på bloggen är ju bara en liten del av mig och mitt liv. Jag väljer vad jag berättar och inte berättar med omsorg. Jag försöker hitta en lagom balans i att vara personlig, utan att bli för privat. Det ni får ta del av är en utvald del av verkligheten. Det gäller både bokstavligt och bildligt talat.

När Ilsefinsambon och jag fotar t.ex. så fokuserar vi på det som kommer att synas på bilderna och struntar i resten. För att få rätt bilder får man ibland klättra på stolar eller huka i trappor. Och det som inte ska vara med på bild kan ju se ut lite hur som helst. Här kommer ett exempel på hur det kan gå till, taget från fotograferingen av Candelia.

Bilderna är tagna vid sommarstugan, på höstkanten. Och då har jag i allmänhet gummistövlar på mig – praktiskt och bekvämt. Stövlarna är väl använda och har många år på nacken och den vita färgen har sedan många år övergått till någon slags smutsbeige. På insidan är de märkta för att min lillasyster skulle kunna ärva dem efter mig (vi har samma initialer), och med telefonnumret till mitt barndomshem. Så ni kan ju roa er med att gissa ungefär hur gamla de är :)

Så här såg det ut om man zoomade ut lite när vi fotade Candelia:

Eftersom Ilsefinsambon är ganska mycket längre än mig och vi ville ha den röda väggen och de fina solrosorna som bakgrund fick klättra upp på trädgårdsmöblerna för att perspektivet skulle bli rätt. Och varken stolen eller de praktiska gummistövlarna syntes på bilderna.

I det här fallet stod jag längst ner i en trapp för att vi skulle kunna få med det fina gullriset (eller vad det nu är?) som bakgrund. Här gjorde längdskillnaden mellan Ilsefinsambon och mig och de givna förutsättningarna snarare att Ilsefinsambon fick halvligga för att få till rätt perspektiv. Hade jag haft min egen kamera tillgänglig kunde ni ha fått se en bild på det också.

Så det som visas i bloggen är inte alltid hela sanningen – varken på de foton jag visar, eller det jag berättar om.

Det är dags att presentera ett nytt FO, ett som ni inte fått mer än en liiiiten föraning om tidigare eftersom majoriteten av stickningen skedde i våras när jag hade fullt upp med att flytta och inte riktigt hann med att blogga.

Koftan Candelia har jag varit förtjust i sedan jag såg den för första gången. Den har dock legat orörd i min Ravelry-kö bra länge. I våras gjorde jag ett lyckat felköp av 2 hekto LuccaFino i en härlig rödlila färg. Felköp eftersom de inte alls fungerade till det projekt jag tänkt ha dem till. Det blev dock ett rättköp när jag kom på att garnet var som gjorda för Candelia.

Jag kan som vanligt inte hålla mig till mönstret helt och hållet utan har gjort om “ryggrynket” till ett motveck med en liten slejf över.

Själva veckeffekten skapas med hjälp av lyfta maskor och aviga maskor. Jag hittar inte mina anteckningar på exakt hur många maskor jag använde, men säg att du har totalt 20 maskor till ditt motveck. De stickas då enligt följande:
Rätsidan: lyft första maskan på vecket, sticka 4 rm, 1 am, 8 rm, 1 am, 4 rm, lyft en maska
Avigsidan: sticka rät ovanför rät (d.v.s. de två som stickades avigt på rätisdan), övriga maskor (inkl de lyfta) stickas avigt.

Jag har ökat ett par gånger längs vecket för att få det att öppna sig lite mer längre ner över höfterna. Då har jag ökat 4 maskor vid varje ökningstillfälle. Om vi antar att jag hade 20 maskor från början hade det alltså blivit så här:
lyft första maskan på vecket, sticka öka 1 maska, 4 rm, 1 am, öka 1 maska, 8 rm, öka 1 maska, 1 am, 4 r, öka 1 maska, lyft en maska.

När det var dags för knappar fick jag beslutsångest. Jag har ju så många fina knappar – skulle jag satsa på något diskret (pärlemor, genomskinligt glas, metall) eller på något mer knalligt. Efter en stunds velande konstaterade jag att det är roligare med färg och valde knallgula glasknappar som jag hittat på loppis. (Dessutom är det rätt lätt gjort att byta knappar i efterhand om jag skulle ångra mig.)

Koftan knäpps mitt fram med hyskor. Jag är lite osäker på den här knäppningen. Dels är jag rädd att hyskorna ska haka i något på stickningen och dra ut en tråd dels är jag lite ovan vid den här höga ringingen som går nästan ända upp till halsen, vi får se hur det går att kombinera med min övriga garderob.

Så sammanfattningsvis:

Mönster: Candelia (fast med egengjort motveck)
Stickor: 4 mm
Garn: Lucca Fino från BC garn (ca 160 gram till storlek S)

Koftan har blivit liggande ohyggligt länge innan jag fixat det sista (montering, trådfästning, knappval, fotografering), och jag vet inte varför. Jag har gått och längtat efter att börja använda den. Jag är jättenöjd med resultatet (visserligen utan att egentligen ha använt den ordentligt än). Färgen är fin, garnet är mjukt, motvecket blev bra och knapparna känns mer och mer rätt ju mer jag tittar på dem.

Som vanligt är det lite lurigt att få bra färgåtergivning på bilderna. Färgen på det sista fotot är nog bäst överensstämmande med verkligheten.