Vinst!

I slutet av november hade Maria Carlander jubileum i sin fina blogg. Jubileet firades med utlottning och tro de eller ej men jag var en av dem som vann! Priset var lite av Marias fina keramik, en liten mjölkkanna och fina handgjorda knappar.

image

Jag gillar verkligen Marias keramik och har sedan tidigare diverse ljusstakar och skålar som hon har gjort. Här är t.ex. några ljusstakar som fick vara med när vi hade lite glöggfika för att mysa framför den nyklädda julgranen.

image

Den grå ponchon som jag stickat på under hösten blev klar i bilen på väg till julfirandet och de gråa keramikknapparna passade perfekt till den. Bilder på ponchon kommer så småningom.

Plötslig skaparlust

Efter att ha spenderat stor del av veckan i soffan med feber och förkylning fann jag mig plötsligt sittandes på golvet i syhörnan, omgiven av tyger och diverse verktyg. Och kunde konstatera att jag nog höll på att bli frisk!

image

Jag gillar projekt som innehåller lite av varje. Den här gången har jag bland annat använt plåtsax, passare, snedslåvikare och en massa loppisfyndade tyglappar i olika färger och mönster. Det återstår lite klurande innan jag får ihop allt, men jag tror det kommer att bli bra! :)

Bröllpsklänningen

Jag har inte sytt min brudklänning själv, jag tänkte inte ens tanken. Eller snarare; jag visste sedan länge att jag absolut inte ville svettas över ett sådant sömnadsprojekt parallellt med all övrig bröllopsplanering. Och jag är väldigt, väldigt glad över det beslutet. Däremot sydde jag Lillsefins klänning själv. Jag utgick ifrån ett grundgrundmönster från boken Mönster och konstruktioner för barnkläder av Inger Öberg och la till en liten fjärilsärm.

Lillsefin har länge varit arg på mig för att jag inte syr “klänningar som rör sig” till henne, så den här gången ville jag ta i ordentligt när det gäller kjolen. Det blev en halvcirkelkjol (lite drygt) med extra rynk i midjan. Längst ner på kjolen sydde jag en smal fåll och kantade med en bomullsspets. Tyget är ett bomullstyg som är ganska stadigt och klänningen är helfodrad i viskosfoder.

Eftersom jag vill hålla Lillsefin någorlunda anonym på bloggen får ni nöja er med en bild bakifrån på språng:

1_632_medium

Lillsefin älskade klänningen från första början och tjatade och tjatade om att det skulle bli bröllop så att hon fick använda den. Äntligen en klänning som rör på sig när man dansar! Och som hon dansade! Lillsefin hade önskat tre låtar till bröllopet – Idas sommarvisa som vi sjöng som allsång till avslutning på vigselakten, Herr Gurka som vi tog med i sånghäftet till festen och Lillsefin och toastmaster hjälptes åt att ta ton och leda sången och så till sist America med Rammstein som fick fungera som övergång från brudvals till allmän fest och dans. Och det var framför allt till den sista som det dansades, snurr och hopp och headbangande :)

Sy-LAN

Den här helgen ska jag på SyLAN. Jag ser fram emot detta något enormt. Vi har haft en tuff höst med mycket sjukdom, inget allvarligt men för ofta. Dessutom har jag under väldigt lång tid haft för mycket att göra på jobbet och det har varit mycket läkarbesök etc relaterat till min tarmsjukdom (rutingrejer, men rätt jobbigt). Så med andra ord så kommer en helg med helpension, trevligt sällskap och en massa obruten sytid väldigt lämpligt.

image

Men oj, vad svårt det är att veta hur mycket jag ska packa med mig. Jag har skrivit listor och börjat plocka fram grejer i högar. Jag har ritat mönster och klippt till några plagg för att kunna komma igång snabbt. Och så har jag med ett lite större och mer tankekrävande projekt som jag ger mig på om jag känner att tankekraften är på min sida. Några stickningar får följa med också, så att jag har lite att variera med.

Tumvantar med experimenttumme

Stort tack för era fina kommentarer om vårt bröllop!!

Nu till något helt annat… Det är en strykande åtgång på vantar i det här hushållet. Vi har en rätt rejäl hög med udda vantar i en korg i hallen. Dessutom har alla barn på förskolan har ungefär likadana (ni vet de där billiga tum- och fingervantar som hittas i valfri butikkedjas korgar lockvaror vid kassan), så det är svårt att hålla reda på vilka vantar som är vems. Märkningen har en tendens att försvinna, även om man nitiskt suttit på märkt varenda litet plagg som den samvetsgranna förälder man är. Så jag tänkte förena nytta med nöje och sticka upp lite strumpgarnsrester och på så sätt få lite mer unika vantar som är lättare för Lillsefin att själv hålla koll på och dessutom blir de ju i ull så de värmer förhoppningsvis bättre en köpevantarna.

wpid-2015-11-04-11.20.52.jpg.jpeg

Efter att ha tittat lite på hur dessa köpevantar är konstruerade bestämde jag mig för att testa en ny sorts tumme. Om det funkar så blir det en “latmask-tumme”. Det återstår att se om tummen är så smart som den verkar i mitt huvud. För om tummen är så enkel som jag tänker mig så borde någon redan ha kommit på det här före mig och jag kan inte påminna mig att jag sett någon sådan tumme förut. Så vi får väl se helt enkelt…

.

PS. Jag kan knappt tro att den lilla köpevanten som jag tog med på bilden har passat på Lillsefins händer en gång i tiden.

Bröllop!

1_644_medium

Vi har gift oss! (äntligen!) Den riktigt uppmärksamme kanske redan har listat ut att jag bytt civilstånd, eftersom jag refererat till min partner som min man ett par gånger på sistone. Men ett bröllop förtjänar ju förstås ett eget inlägg. I somras gifte Ilsefinsambon och jag oss! (jag antar att jag behöver hitta på ett nytt smeknamn för honom i bloggen nu… Ilsefinmaken?).

Vi har varit förlovade i 4 år och planen var egentligen att gifta oss inom ett år från förlovningen, men så blev jag gravid och all energi gick åt till att hantera en ganska komplicerad graviditet och därefter åt att lära oss att hantera vårt nya liv som föräldrar. Men så tidigt i våras bestämde vi oss för att det var dags. Vi bestämde oss för att ha vigseln hemma på vår farstubro och därefter en somrig trädgårdsfest i trädgården (med hyrda partytält för vädertålighet). Målet var ett avslappnat och personligt bröllop med vänner och familj här hemma på landet i den miljö där vi trivs så bra. Och vi fick precis just det!

1_146_medium

1_161_medium

Farstubron pyntades med lövgirlanger och björkris arrangerat av mina svärföräldrar. På borden stod sommarblommor som min mamma, syster och kusin hjälpt mig att plocka på ängarna runt huset. Vaserna hade jag fyndat på olika loppisar under våren. I träden hängde färgglada lyktor. Barnen sprang in och ut i tältet och lekte och busade och allt var alldeles underbart!

1_446_medium

Eftersom det var ett trädgårdsbröllop bestämde jag mig för att jag ville ha en knälång klänning. Jag hade inte tänkt välja en vit klänning egentligen utan var ute efter en coctailklänning i någon fin somrig färg, men så gick vi en sväng i några bröllopsaffärer och kollade utbudet och så hittade jag den här klänningen och föll pladask. Den var helt enkelt perfekt för mig!

1_179_medium

1_206_medium

1_449_medium

1_234_medium

 

För 5 år sedan var varken äktenskap, barn eller hus självklara för oss. Vi ville, men var osäkra på hur och om vi skulle hitta just den kombination som passade oss. Och nu står vi här och har uppnått allt det där vi drömde om. I och med bröllopet var det som att den sista pusselbiten föll på plats. Äntligen är vi gifta! Jag är så glad över min lilla familj och allt fint vi har framför oss i livet här i vårt röda hus på landet!

PS. Fotograf är http://www.bildfokus.se/. Jag är otroligt glad att vi valde att anlita en fotograf och att vi hittade just den här fotografen.

En liten fladdermus

Det ska vara maskerad på Lillsefins förskola den här veckan. Jag är rätt skeptisk till det försvenskade firandet av Halloween, men i det här fallet var det bara att hänga på och hålla inne med mina åsikter inför barnet. En av mina sykompisar kom med rådet att fokusera på att det är utklädningskläder och inte en Halloween-outfit. Det hjälpte faktiskt lite, för utklädningskläder är ju roligt :) Och jag måste ju säga att jag hade ganska roligt när jag satte igång med en rätt enkel outfit till Lillsefin.

Jag har varit sjuk sedan i slutet av förra veckan med feber, nästäppa och hosta så det fick bli något enkelt. Lillsefin och hennes pappa skickades ut på stan med en handlingslista och kom hem med svart topp och svarta leggings och en trave med tyg (dels till ursprungsplanen och dels till en backuplösning). Sen var det bara att sätta igång att rita:

wpid-20151025_151148-1.jpg

Jag fick stränga order från Lillsefin att jag inte fick sy utan henne “för jag vill sitta bredvid och hjälpa till och ha det mysigt”. Så vi har tillbringat några kvällar i min syhörna och sprättat upp köpetröjans sömmar och sytt dit ett par fladdermusvingar i lakansväv. Lillsefin har suttit bredvid och räckt fram nålar (de med pärlemorfärgade knoppar går alltid åt först), sorterat i min spillbitslåda och ritat med märkpennor.

Jag blev riktigt nöjd med fladdermusdräkten, men det är ingenting mot Lillsefin, ni skulle ha sett den lyckliga minen när hon fick prova fladdermuströjan och började springa runt och “flyga” genom huset. Igår kväll kom jag på att en fladdermus behöver ju öron, så jag kompletterade outfiten med en svart mössa med öron.

wpid-20151028_120923-1.jpg

Jag kan ju säga att rita mönster och sy med dunderförkylning och lätt feber är inget jag rekommenderar. Jag var lite kallsvettig och darrig när jag ritade och klippte till vingarna. Som tur är har jag kunnat varva syaktiviteterna med Downton Abbey-maraton och senaste bokcirkelboken The Passage / Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Den senare har dessutom ett väldigt närbesläktat tema med Lillsefins fladdermusdräkt. Eller ja, kanske mer åt vampyrhållet… fast inte riktigt.

wpid-20151028_121237-1.jpg

Lillsefin har inlett sin slöjdarbana

Lillsefin växer och utvecklas i ett sånt tempo att vi knappt hinner med. Nu är hon lite drygt tre år och jag tycker att det är en fantastisk ålder. Hon pratar väldigt mycket och bra och det är så roligt att höra allt som snurrar runt i hennes lilla huvud, hur hon leker med orden och kommer på kluriga sätt att beskriva saker som hon inte har rätt ord för. Om ett lysrör går sönder och behöver bytas så rekommenderar Lillsefin t.ex. att man kontaktar en lysrörmockare.

Vi försöker uppmuntra henne att tänka kreativt och fundera på hur man kan lösa problem eller skapa något användbart själv. Och nu det sista har hennes kreativitet verkligen exploderat. När jag satt och la upp maskor till min poncho tog hon fram lite eget garn och höll på och grejade bredvid mig. Eftersom jag satt och räknade maskor tittade jag inte så noga vad hon gjorde. Efter en stund sa hon “Titta mamma, jag har stickat en halsduk till dig!”. Då hade hon hämtat sin sax i pyssellådan och klippt till garnet i lagom långa bitar och sedan hämtat påsklämmor i kökslådan och själv satt ihop det till en halsduk, ett halsband och ett armband, helt utan min inblandning, från idé till genomförande.

wpid-20150804_205912.jpg

Garn: DoRedo (2:a sortering) från Östergötlands ullspinneri
Stickor: Påsklämmor i mellanstorlek från Ikea
Mönster: Lillsefins eget

När Lillsefin bad att vi skulle sy en påse till henne som hon kan ha sina stickningar i var det förstås självklart att gå upp i syhörnan och låta henne välja tyg, tråd och snodd till en stickpåse. Vi plockade fram lite restgarner ur mina samlingar så att hon kunde fylla på påsen med lite mer material till kommande projekt.

wpid-2015-08-30-17.31.50.jpg.jpeg

Vid ett annat tillfälle “sydde” hon en väska genom att tejpa fast ett snöre på en liten låda så att den gick att bära hängandes över axeln. Såna här stunder får mitt slöjdnördiga hjärta att närmast explodera av stolthet och glädje över det här lilla barnet!

Boktips

Jag stickar vidare på min poncho, men eftersom den består av rektangulära block av slät- och rätstickning så är det inte så mycket att visa upp. Just nu oroar jag mig för om garnet ska räcka och funderar på vilket som är bäst, att sticka fort så att jag hinner så långt som möjligt innan garnet tar slut eller om jag borde sticka långsamt så att garnet räcker så länge som möjligt…

Jag har ju inte lagt allt kreativt på hyllan bara för att jag inte har stickat så mycket de senaste åren. Jag har bland annat sytt en hel del, mest till Lillsefin men även en del till mig själv. Jag har även hittat en grupp med sykompisar att inspireras av och bolla idéer med. I går var det terminsstart för syträffarna och när jag började fundera på vad jag skulle sy på träffen insåg jag, med viss panik, att Lillsefin vuxit ur min bok med grundmönster (Børnetøj 0-3 år av Hanne och Sofie Meedom). Som tur var upptäckte jag att det kommit en uppföljare för lite äldre barn (4-7 år) som snabbt klickades hem. Böckerna innehåller grundmönster för olika basplagg, i 3-4 olika former med varierande rörelsevidd (byxor finns t.ex. från leggings till pösiga modeller som t.ex. passar bra till muddbyxor). Mönstren fungerar bra precis som de är eller så använder man dem som grund och ritar om dem efter eget önskemål. Det finns även en hel del inspirationsbilder och exempel på hur man kan arbeta om mönstren. Jag har sytt mängder med t-shirtar, tunikor och byxor till Lillsefin utifrån grundmönstren i 0-3 års-boken och jag tror att även uppföljaren kommer att bli välanvänd. Jag kan varmt rekommendera dessa böcker!

wpid-2015-08-27-18.39.55.jpg.jpegwpid-2015-08-27-18.41.05.jpg.jpeg

När jag ändå skulle beställa lite böcker passade jag på att uppdatera husbiblioteket med lite inspiration till ett annat kreativt intresse som bubblat upp senaste året – trädgårdsskötsel. Vi har bott i vårt hus i 2 år nu och den här våren ägnade jag ganska mycket tid åt att rensa, gräva och plantera. Rabatterna fylldes av malva, stjärnflocka, stockrosor, stäppsalvia, nejlikor, pion etc. Nu när den blommande säsongen börjar lida mot sitt slut kan jag konstatera att en del saker blev väldigt lyckat och andra blev mindre bra. Så jag tänkte att jag kanske borde läsa på lite bättre och ta reda på hur jag borde ha gjort istället och förbereda min inför nästa säsong. Men som jag läste i någon av trädgårdsböckerna, det bästa med att ha trädgård är att man alltid får en ny chans nästa år.

wpid-2015-08-27-18.39.24.jpg.jpeg

Work In Progress

Jag stickar vidare på min poncho, eller wrap eller vad man nu ska kalla det. Jag satsar på en ganska enkel design. Grå slätstickning med rätstickade ränder. Just nu är jag mer sugen på meditationsstickning än på något lite mer utmanade i spets eller flätor.

wpid-2015-08-10-11.18.18.jpg.jpeg

Jag har inte riktigt bestämt mig vilken typ av poncho det ska bli. Antingen stickar jag två rektanglar och syr ihop dem på samma sätt som i mitt eget monster på spetsponcho (PDF-länk) eller om jag ska satsa på en mer assymetrisk som t.ex Etched Rio Wrap. Kanske blir det även en krage som på Easy Folded Poncho. Och kanske med knäppning på ena axeln för store variation, som på Sasha Wrap (det var tydligen i Sasha som jag hittade inspirationen till växlande slät- och rätstickade ränder ser jag :)). Just nu lutar jag åt de mer assymetriska, och antagligen med knappar för ytterligare variationsmöjligheter.

Och när jag klickade runt på Ravelry så blev jag även väldigt förtjust i plagg som ligger i gränslandet mellan poncho och over-size tröjor som t.ex. Beaubourg, Gale och Margo Poncho… men jag ska försöka hålla mig till det här första projektet till att börja med och se hur det utvecklar sig. (Herregud, hur gjorde man innan Ravelry fanns?!)

Next »