Arvegods

Lapptäcke

I julas fick jag en lite försenad födelsedagspresent från farfar. Ett lapptäcke som farmor har sytt för många år sedan. Jag brukar tycka att det är lite jobbigt att få såna presenter, eftersom heminredning och kläder och sånt är så personligt. Den här gången var det dock inte något problem för jag älskar lapptäcket (och jag brukar inte gilla lapptäcken annars). Det är som att det är specialgjort med tanke på färgerna i vårt sovrum. Men det kan det inte vara. Farmor dog för ca 13 år sedan, och farfar har aldrig sett den här lägenheten, så han kan inte ha vetat hur bra det skulle matcha. Det var bara en väldigt trevlig slump.

Täcket har också väckt många tankar och minnen hos mig, framför allt om farmors konstnärlighet och kreativitet. Hon lyckas använda en teknik som jag inte tycker särskilt mycket om, men med sitt formspråk och sina färgval så skapar hon något som passar mig jättebra. Jag inser också att jag har ärvt mycket från henne. Inte så att jag har kunskaperna och känslan i blodet, men i blodet finns intresset och nyfikenheten som kan ta mig dit om jag bara släpper lös det.

Och sÃ¥ är det förstÃ¥s kul att känna igen alla tyger – min och lillasysters sommarkjolar, kudden jag hade pÃ¥ sängen, diverse inredningsdetaljer frÃ¥n farmor och farfar, mammas gamla favoritkjol som jag använt hela sommaren osv.

4 Responses to “Arvegods”

  1. Mia on 28 Jan 2007 at 22:12

    WOW! Jag älskar lapptäcken. Och konstnärliga ådror. Och barndomsminnetyger. Fantastiskt att det stämde så bra. Farmors sjätte sinne? Jag tycker jag ser lite Ilsefin-färgkänsla i täcket.

    Grattis (till bra arv med mera)

  2. Bim H-D on 29 Jan 2007 at 10:56

    Åh, vad häftig detta var i färgerna!
    Snacka om att din farmor hade känsla för vad som var gÃ¥ngbart genom Ã¥r och dagar. Detta ÄR verkligen nÃ¥got som är i klassiska färger…
    MÃ¥ sÃ¥ gott… värmländskan… kramis och grattis till lapptäcket, ngn som har ett i samma teknik men i rött – DET är svÃ¥rare att leva med, hihihi

  3. annette on 29 Jan 2007 at 13:03

    Jag kan förstå din känsla och hur vi formas av historien även om vi inte alltid kan se det

  4. E on 29 Jan 2007 at 13:37

    Jättetjusigt!

    NÃ¥nstans pÃ¥ en vind finns ett täcke som min farfar har sytt. Han var skräddare och farmor sömmerska, de jobbade allltid i sitt hem… minnena av farfar är saxen, han dog när jag var tvÃ¥, och saxen fick jag sen ärva när farmor dog. Minnena av farmor är mer ord, eftersom hon fanns med mej tills jag var 14.

    Men jag har kanske sagt det innan, en känsla för det man skapar själv, respekt för det andra har skapat och glädje i att ha kreativa saker omkring sej, DET har de förmedlat. Min papppa som “inte kan sy i en knapp” skulle aldrig i livet ifrÃ¥gasätta minsta garnstump. *gilla*

Trackback this Post | Feed on comments to this Post

Leave your Comment