Hej!

Det sägs ju att man inte ska ropa hej förrän man står i farstun. I mitt fall bör man nog inte ropa hej förrän man stått där ett par dagar. Efter ett dygn hemma blev jag jättesjuk och fick åka tillbaka till sjukhuset. Jag blev kvar till i går då det konstaterades att återfallet ”bara” var en vanlig magsjuke-bacill som passat på i mitt försvagade tillstånd (inte ofta man blir glad av att ha magsjuka). Nu mår jag riktigt bra sen flera dagar, och alla prover visar på att den elaka inflammationen i tarmen läker i snabb takt. Äntligen!

Under sjukhusvistelsen har jag påbörjat ett projekt som jag gått och grubblat på länge. För 2 år sedan jag köpte garnet med en vag tanke på en tröja. Med tiden har jag konstaterat att min garnberäkning varit lite väl optimistisk, men jag har ändå inte velat ge upp den där tröjan riktigt. Så efter att ha funderat och skissat på mängder med olika alternativ bestämde jag mig för att sticka tröjan uppifrån och ner och låta den bli så stor som den blir. Allt från en liten bolero till en storkofta skulle vara okej.

Kofta?Men att sticka uppifrån och ner är ju JÄTTELÄSKIGT! Så det blev ändå liggande, trots bra beskrivning och uppmuntran från en stickkompis/-expert. När jag insåg att det skulle bli ”några dagar” på sjukhus tänkte jag att det var lite bra att passa på att ta tjuren vid hornen. Jag har utgått från det här mönstret (som av en slump stämde i masktäthet, så att jag slapp räkna :), men jag har ändrat lite på vägen och kommer att sticka den större än så.

Jag är glad att jag inte gav upp för det här är ett av de roligaste projekten på länge! Inte så att de andra varit tråkiga, men det är nåt speciellt att ge sig på något som man dragit sig för länge, och se att det funkar. Eftersom jag stickar uppifrån och ner så kan jag prova och anpassa allt eftersom det växer och det är ett jättekul sätt att sticka!

Räcker det?Men nu har arbetet legat nere i nästan en vecka. När jag insett att det funkade konstaterade jag i panik att jag saknade strumpstickor till ärmarna. Att få tag på 8 mm strumpstickor i trä i min hemstad, inte en chans! Efter tips från Caring-knit och ett mail till Marias garn, så fick jag idag mina fina strumpstickor och kan äntligen fortsätta.

Nu ska det bli himla spännande att se hur mycket kofta det blir. Vad tror du? Hittills har jag använt 2hg garn och jag har lika mycket kvar. Trekvartsärmar och kanske en bit över naveln i längd… ?

8 Responses to “Hej!”

  1. Eva i Halmstad on 17 Apr 2007 at 16:43

    Hej
    sÃ¥ skönt att de “bara” var en magsjuka.
    Garnet ser väldigt mjukt och gott ut, spännande att börja uppifrån, har aldrig gjort det själv så de ska bli skoj och se hur det går.
    Ha de gott, Eva i Halmstad

  2. Erika on 17 Apr 2007 at 17:00

    Kul med nya utmaningar, det mår själen bra av. :) Väldigt vackert garn också.

  3. E on 17 Apr 2007 at 17:13

    Men Рblir den s̴ stor? ;-)

    Kram och hälsa!

  4. Fosco on 17 Apr 2007 at 18:49

    Välkommen ut igen, och shit vilken fin tröja det där blir!

  5. Lillstrumpa on 17 Apr 2007 at 18:50

    Garnet ser verkligen mjukt och gosigt ut – är det möjligtvis merinoull?

    Jag har själv köpt på mig merinoull för ett tag sen bara för att en var så grymt mjuk, men har inte haft en aning om vad jag ska göra med det. Ska bli spännande att följa din kofta :-)

  6. Lisa on 17 Apr 2007 at 20:59

    Nä va trist att du inte får vara frisk, men det går ju framåt. Coolt att sticka uppifrån och ner det har jag aldrig hört talats om, skulle vara kul att pröva på!

  7. Stickorren on 17 Apr 2007 at 21:34

    Kul att det går framåt så bra, det blir nog trekvartsärm och två cm ovanför naveln:-)

  8. Cecilia N on 19 Apr 2007 at 15:29

    Jag håller också på med ett uppifrånochner-projekt pga osäker garntillgång. (mammas kofta)
    Himla praktiskt.
    Fast jag mÃ¥ste göra knäppkanten för sig och nerifrÃ¥n sÃ¥ det blir en del matematik ocksÃ¥ …

Trackback this Post | Feed on comments to this Post

Leave your Comment