June 2007

Slöjd och ingenjörer

Många verkar tro att slöjd och ingenjörer är två ord som ligger långt ifrån varandra. Jag är övertygad om motsatsen – slöjd och ingenjörer passar riktigt bra ihop.

Jag angriper ofta olika projekt ganska matematiskt (masktäthet, garnåtgång, varpberäkningar mm), och många av de redskap som man använder i slöjden är intressanta rent mekaniskt (vävstol, spinnrock etc.). Och det kreativa problemlösandet som man tränar som slöjdare ligger väldigt nära det sätt som många ingenjörer angriper problem.

Jag märker också att många ingenjörer i min omgivning visar en nyfikenhet för min slöjd som går långt förbi artig konversation. Det är inte ovanligt att jag får förklara hur spetsstickningsdiagrammen fungerar, hur ett klädesplagg är konstruerat eller skillnaden mellan olika material och tekniker för nyfikna ingenjörer.

Sen är det förstås extra kul när dessa två intressen går att kombinera helt och hållet. Som i ett av vårens stickprojekt – en möbiussjal.

Möbius band är en matematisk form som kan beskrivas som en lång, rektangulär remsa som vrids ett halvt varv och sedan sätts ihop kortsida mot kortsida. Man får då en oändlig sträcka och en form som har två sidor som samtidigt är samma sida. Förvirrande är bara förnamnet.

Möbiussjal

Den här sjalen är dock inte stickad som en remsa och sedan ihopsydd, utan den är stickad i möbiusform från början. Man stickar på rundsticka från mitten och ut. Det känns mycket absurt på vägen, men blir riktigt bra till slut. Det kan vara lite klurigt att få till uppläggningen så lös att den inte stramar mitt i sjalen, men med hjälp av uppläggningsmetoden i den här spanska instruktionsvideon fick jag till det precis lagom löst. Tyvärr blev min sjal lite för stor i omkrets och lite för kort på höjden, men jag är riktigt nöjd med volangkanten även om de sista varven innebar sjukt många maskor (närmare 1000 maskor per varv). Garnet är entrådigt ullgarn från Ullcentrum som jag norpade åt mig i en garnhazard (efter en hård duell mot stickvännen M!). Mönstret har jag hittat hos Barbro.

På anslagstavlan på jobbet sitter föresten den här artikeln uppnålad, och det är inte jag som satt upp den.

Och så kan man ju förstås bli textilingenjör.

Scribble lace och midsommar

Min scarf/halsduk i Scribble lace är klar. Jag är faktiskt inte så jättenöjd med den. Jag gillar tekniken, färgerna funkar bra ihop och det blev bra att sticka den på diagonalen. Men jag är inte riktigt nöjd med fransarna längs med långsidorna (som knappt syns på bilden). Det känns mest skräpigt på nåt sätt, och då har jag ändå knutit i extra garn i fransarna för att göra dem lite tjockare. Jag ska prova att blocka den och se vad som händer, men jag tror inte att det gör så stor skillnad. Men vem vet, jag kanske ändrar åsikt framåt hösten när jag vill ha något lurvigt att värma halsen med :)
Scribble lace scarf

Nu väntar midsommar i Bohuslän! Jag har inte varit “hem-hemma” sedan i julas pga sjukdom och studier. Så det ska bli jättehärligt att komma hem och träffa familjen, titta på (och bada i!) havet. Jag räknar med många timmars altan-/strandstickning på min bomullskofta. Och kanske ger jag mig på den rackarns Birds Eye. Någon gång ska jag väl lyckas knäcka det mönstret också (eller om jag ska vara ärlig så har jag faktiskt knäckt det en gång, men då blev det av någon anledning bara en provlapp). Har tänkt göra en sommarsjal i lätt-froggat bomullsgarn. Har ingen aning om hur det funkar till det mönstret, men det är värt ett försök :)

Hoppas att du får en härlig midsommar!

Stillad abstinens

I helgen har jag visserligen fått sticka en hel del – på lördagen blev det TV-sunk-kväll och söndagen innebar bla 2*45 minuters bilresa (dvs sticktid), men jag var ändå lite orolig för hur det skulle gå att jobba ännu en dag utan min stickning. Som tur var så räddades situationen av att Ulldockan kallade till en spontan sticklunch. Det var härligt att få en lite jobb-paus och träffa stickvännerna en stund. Och så fick jag ju stickat flera centimeter på abstinens-stickningen:

Det är lite klurigt att sticka runda hörn kan jag säga, men med lite räknande och experimenterande så fick jag till det riktigt bra till slut. (Note to self – hörnexperiment av den här typen kan var lämpligt att göra på provlappar och inte på en kofta med 220 maskor per varv. Det blir så många varv att repa upp om/när man blir missnöjd). Nu börjar det dra ihop sig till nästa beslut – kan, vågar och vill jag sticka sjalkrage, eller ska jag bara fortsätta med den moss-stickade knappbården i samma bredd hela vägen. Stickning är en bra hobby om man bearbeta sin beslutsångest :)

Mänskliga rättigheter?

Det borde vara förbjudet att låsa in stickerskor med nystartade roliga stick-projekt (läs egendesignad bomullskofta) på kontor hela dagarna. Det är olidligt att sitta här och dokumentera processer när jag vet att det ligger en spännande stickning hemma i soffan och väntar. Tur att jag tillåts ha visa-kortet med mig så att jag kan tröst-shoppa några stickböcker. Böcker som visserligen kommer försätta mig i samma plågsamma situation nästa vecka när SMS-avin kommer i början på valfri arbetsdag, men som stillar den värsta abstinensen för tillfället.

I smyg

När jag låg inlagd på sjukhuset tidigare i våras så ställde mina kära stickvänner upp något alldeles väldigt och kom och hälsade på och höll mig sällskap titt som tätt. Stickorren tex, som jobbar på sjukhuset, brukade titta in en liten stund nästan varje dag för att prata lite. En dag kom vi att prata om tekniker som vi ville prova “nån gång i framtiden”, en av teknikerna vi pratade om var smygmaskvirkning. Nästa dag kom Stickorren förbi igen, och hade då med sig lite garn (i perfekta Ilsefin-färger!), en smygmasknål och en jättebra bok om tekniken. Jag satte igång direkt och det gick faktiskt ganska snabbt att få kläm på det. Det var lite annorlunda att hålla garnet i högerhanden (som högerhänt stickare/virkare är man ju van att ha det i vänsterhanden), men jag fick snart upp flytet. Till slut blev det en pulsvärmare, som nu har fått sällskap av en till.

Smygmaskvirkade pulsvärmareSmygmaskvirkning var trevligt, även om jag inte är helsåld på tekniken. Det blir fint och det är kul att jobba med tekniker där man kan forma saker så fritt som med både smygmaskvirkning och vanlig virkning. Och så är det alltid kul att bredda textilkunskaperna och prova på nya saker. Så nu när boken och nålen har flyttat tillbaka hem till Stickorren så är jag lite sugen på att skaffa mig en egen nål och kanske även boken.

Jag har valt att inte skriva så mycket om hur jag mår och min sjuktid, eftersom det här i första hand är en blogg och mitt hantverk och inte om min tarmsjukdom. Men när jag ändå påminner er om sjukhusvistelsen kan jag berätta att jag numera mår riktigt bra. Den behandling om jag genomgick verkar ha fungerat, och nu när effekterna av den börjar klinga av så vekar de nya medicinerna klara av att hålla problemen borta. Jag håller fortfarande på att trappa ner en del mediciner, och har haft några mindre “återfall” under nedtrappningen men allt går åt rätt håll och känns bra. Och numer frossar jag i färsk frukt och grönsaker :)

Lättnad och badlyx

Idag har jag haft det alldeles väldigt bra. Så där bra att jag går omkring och ler lite för mig själv fortfarande :)

Det började med att jag lunchade med en kompis som jag inte träffat på länge. Jättekul att träffa honom och få uppdatera oss på varandras liv. Dessutom berättade han något som gav mig ett väldigt skönt avslut på en jobbig händelse som inträffade för några år sedan och som fick väldigt stor betydelse i mitt liv. Det han berättade gjorde att jag kunde ta ännu ett stort steg vidare från det jobbiga, väldigt skönt!

Men dagens stora lyx var ändå att åka hem från jobbet, packa ner bikini, handuk och en stickning och sedan hoppa in i Fröken F’s bil för en badutflykt med inkluderad mumsig pastasallads-middag. Jag fick mig ett härligt bad (vad skönt det var i vattnet!), god mat och en mycket trevlig pratstund. Nu hade jag ju tänkt fortsätta med en rapport (med bildbevis) om hur bra det går att strand-sticka, men det vet jag inte så mycket om för vi pratade så mycket att jag glömde bort att ta fram både stickningen och kameran. Men jag kan inte tänka mig annat än att det går utmärkt att sticka på stranden också :)

Och så har sommar-numret av Knitty kommit ut idag! Det ser ut att innehålla ett och annat spännande… jag får nog anledning att återkomma med mer kommentarer om det inom kort.

WWKIPD

WWKIPD

Vi fick en mycket lyckad Knit in Public Day! Det stickades, fikades, umgicks, pratades med lokaltidningen, bläddrades i böcker osv. Precis som det ska vara alltså! Det kom visserligen några korta (och mycket oväntade) regnskurar på eftermiddagen, men det hejdade inte hängivna stickerskor från att sticka vidare.

Mina pågående stickningar visade sig räcka mer än väl (jag pratade och bok-bläddrade nog mer än jag stickade :). Men när jag kom hem på kvällen kunde jag inte hålla mig längre utan började på min vita kofta. Det är alltid lite lurigt att få till storleken rätt, den ska inte sitta så tajt att det stramar, men samtidigt inte vara för “sladdrig”. Svårt att veta vad som är lagom innan man har kommit en bit. Den här gången stickar jag nedifrån och upp, och då är det lite svårare att prova längs vägen.

PS. Om någon undrar över receptet på kardemumma-kakorna jag hade med så finns det här. Jag dubblade kardemumma-mängden och bytte ut ungefär en tredjedel av mjölet mot havrekli.

Uppladdning!

Idag flexade jag ut lite tidigare från jobbet och cyklade in till stan för att förbereda mig inför World Wide Knit In Puplic Day (WWKIPD*) som infaller i morgon.

Mandarin natruell Det första målet var att lösa min plötsliga brist på WIPs*. Jag vet inte riktigt hur det gått till, men helt plötsligt har jag avslutat en hel massa saker och behövde något nytt. Efter att ha botaniserat runt på en av mina LYS* så slog jag till på 10 nystan oblekt Mandarin naturell från Sandnes. Tanken är att det ska bli en sommarkofta, kanske lite Kim Hargreaves-inspirerad, och sannolikt med en del moss-stickning. Jag vet inte hur bra det blir som prat-stickning att börja på en ny kofta efter egen design, men jag har en backupplan också ifall det inte funkar :)

Sedan gick jag vidare till frisören – man måste ju vara snygg i håret när man ska sticka publikt?! :) Nåja, jag kanske inte bryr mig så jääättemycket om att vara snygg i håret just i morgon, men nu började läget bli akut. Jag har kort hår och det behöver klippas rätt ofta för att kännas bra, men har man tentaperiod så prioriteras såna saker ner ganska hårt. Idag hade jag turen att komma till en ärlig frisör som inte tyckte att min egen idé var något bra utan kom med andra, bättre förslag, henne ska jag gå tillbaka till!

Och så till sist det viktigaste av allt – uppvärmning tillsammans med stickkompisarna! En efter en samlades vi på vårt stamställe för att svalka oss med iste och smoothies, sticka och prata picknick-mat.

Allt tyder på att morgondagen kommer att bli mycket lyckad!

Är du sugen på att sticka tillsammans med andra i morgon? Här är några länkar där du kan få mer information om vad som händer runt om i landet i morgon:

http://www.stickamera.se/wwkipday.php
http://www.sticka.org/
http://wwkipday.com/

*) Ordlistan

Separationsångest

Del1

Nu är den klar! Experiment-koftan som jag sticka fram och tillbaka på i evigheter. Det kändes nästan lite sorgligt att maska av och fästa trådar, det här har verkligen varit vårens njutningsstickning. Och jag är riktigt, riktigt nöjd med resultatet! Den sitter bra och de moss-stickade kanterna blev jättebra (det kommer definitivt bli mer moss-stickat här framöver!). Och det blev faktiskt nästan 50 g garn över, och jag som knappt trodde att det skulle räcka till att täcka brösten när jag satte igång :)

Olivgrön kofta

Koftan är stickad uppifrån och ned, och jag har mestadels freestylat, men utgick från the Anthropologie-inspired Capelet. Garnet är “Handspun Bulky Knitting Felting Yarn” i färgen Olive Green från http://handpaintedyarn.com/, och jag har använt 8 mm stickor. Det gick åt drygt 3,5 hekto garn.

Del 2

Igår vinkade jag av sambon vid tåget till Brasilien (jaja, tåg till Arlanda, sedan flyg till Amsterdam och därifrån vidare till Brasilien). Han ska tillbringa två veckor i Sao Paolo med att undervisa via jobbet. Det kändes lite konstigt att vinka av honom faktiskt. Jag har inget emot att vara själv ibland, jag trivs bra i mitt eget sällskap. Men två veckor är rätt mycket, och Brasilien ligger rätt långt bort, och dessutom 5 timmar efter oss tidsmässigt, så kommer vi knappt ens kunna prata i telefon (eftersom han står och pratar inför sin klass på dagarna och jag sover på nätterna).

Men två veckor går nog rätt fort ändå. Jag ska hinna göra sista tentan, börja jobba igen, sticka publikt och förhoppningsvis träffa några gamla vänner som jag inte sett på väääldigt länge.

PS. Hmm… jag kunde visst inte hålla mig härifrån trots att jag meddelat att jag inte skulle blogga förrän sista tentan var gjord… tror det kallas studieflykt :)