November 2007

Lucköppning

Snart är det dags för lucköppning!
Jag är grymt nyfiken!

Stolt!

Den stickning som jag är allra mest stolt över i mitt hem just nu är den här:

Sambons WIP

Jag blir alldeles lycklig av att se den på vardagsrumsbordet. Men det är inte jag som ska ta åt mig äran, det är min sambo. Han är imponerande duktig för att vara total nybörjare.

Sambon: Hmm.. det blir några konstiga hål här?!
Jag: Mmm… (tänker: undrar vad som händer om jag lÃ¥ter bli att visa honom).
… koncentrerad tystnad…
Sambon: Åh! Nu har jag kommit på vad hålen kommer ifrån. Det blir nån slags bluffmaskor ibland, men om man pillar ner dem från stickan så blir det inga hål.
… koncentrerad tystnad…
Sambon: Det blir liksom bredare hela tiden. Varför då?
Jag: Hur många maskor har du nu?
Sambon: (räknar) 24
Jag: Det var 16 när du började. Så det är nog därför.
Sambon: Aha, så om jag minskar lite så kanske det ordnar sig.
Jag: (chockerad tystnad)

Han hävdar att det ska bli ett antennfodral till bilen :)

Värme och lycka

Min omgivning är nu lite varmare och lite mjukare:

En varm lyktstolpe
En varm lyktstolpe…

Ett mjukt ryggstöd
… och ett mjukt ryggstöd pÃ¥ en parkbänk.

Och jag är lite lyckligare för att jag återigen påminnts om att jag har så goa stickvänner :)

Handkräm

Jag mÃ¥ste ju visa er mina nya vänner i höst-kylan – mina handkrämsvantar!
handkrämsvantar

Det är mina supersköna fingervantar stickade i Austerman Step, ett strumpgarn med aloe vera och jojobaolja. Någon har sagt att det är som att sticka med handkräm, och jag är beredd att hålla med. Man blir lagom mjuk om händerna av att sticka med det. Och nu när vantarna är färdiga så bidrar de till att göra mina hösttorra händer lite mjukare om dagarna.

Eftersom garnet är självrandande bestämde jag mig för att låta vantarna bli helt olika i randningen. För att inte få två nästan lika vantar med bara lite fösrkjuten randning så är den ena vanten är stickad med garnänden från insidan av nystanet och den andra vanten med garnet från utsidan av nystanet (något som jag inte kommit på själv, utan lärt mig av Maria). Mönstret har jag gjort själv och garnet är köpt hos Garnhärvan.

Lappsjuk?

Till att börja med vill jag tacka för alla kommenterar om min chokladkofta!! Oj, vad det värmer! Jag rodnar riktigt bakom skärmen när jag läser allt ert beröm.

Mitt liv bestÃ¥r mestadels av disciplinerade studier just nu. Som jag sagt tidigare – det är en galet intensiv, och väldigt kort period och inte sÃ¥ mycket annat hinns med tyvärr. Men det är bara nÃ¥gra veckor kvar nu. Mitt jullov börjar nämligen redan den 15 december kl 14. Men även om det är mycket att göra i skolan sÃ¥ mÃ¥ste man ju tillÃ¥ta sig att ha lite vanligt liv ocksÃ¥. IgÃ¥r var jag pÃ¥ stickcafé och fick härligt sällskap och gott om energipÃ¥fyllning!

Och i min stickhörna här hemma händer det konstiga saker:

Bubblor

Lappar

Ibland måste man släppa loss lite och bara leka :)

Choklad-rapport

Äntligen dags för slutrapport på mitt choklad-projekt! Koftan har ju varit klar ett tag, men först idag har det blivit tillfälle att fota den (den här årstiden är inte alls bra för stick-bloggare):

Mönstret kommer från Nina Sagulins väldigt trevliga bok Sticka. Garnet är Araucania Nature Wool som jag köpte i Nystas monter på Syfestivalen i våras (ca 350 gram gick åt). Superhärligt garn att jobba med, skönt i händerna, precis lagom mellerat och allmänt bra för sticksjälen. Enda nackdelen är väl att det färgade av sig lite på händerna när jag stickade, men jag hoppas att en sköljning i ättiksvatten har fixerat färgen (har använt den några gånger hittills och har inte märkt att den färgar av sig något mer).

Som vanligt har jag justerat lite i mönstret – halsringningen börjar lite tidigare pÃ¥ min variant och ärmarna gjordes betydligt smalare än i mönstret. Överlag är jag nöjd med resultatet, möjligtvis att den blev lite stor, men samtidigt är det rätt mysigt med en lite större kofta sÃ¥ här i vinterkylan :)

Studieflykt

Egentligen sitter jag vid datorn för att skriva rent mina anteckningar från gårdagens intervju med en politiker, och sedan analysera detta ur olika ledarskapsperspektiv. Riktigt intressant faktiskt. Men ändå har jag suttit här en timme nu utan att producera ett enda tecken. Det finns ju så mycket annat man kan göra istället när man ändå sitter här. Surfa stickbloggar och sånt t. ex. :)

I alla fall, det jag tänkte säga här var bara att jag har sjukt mycket att göra i skolan den här veckan sÃ¥ ni som väntar pÃ¥ respons pÃ¥ kommentarer eller mail – ha tÃ¥lamod, jag har inte glömt bort er. Men just nu prioriterar jag skolan.

Hemligheter

HemlisJag brukar sällan göra saker till andra, av flera skäl. Men ibland dyker det upp en idé som känns “perfekt” till nÃ¥gon jag tycker om. För ett tag sedan dök en sÃ¥dan idé upp i bakhuvudet och pÃ¥ stickcafét för en vecka sedan hade Garnhärvan med sig lite garn till mig. Jag velade lite mellan silke-alpakka och Tynn alpakka, bÃ¥da frÃ¥n Du Store Alpakka, men föll till sist för den underbara petrolfärgade “Tynn alpakka”. I söndags började jag virka pÃ¥ hemlisen. Oj, vad det var länge sedan jag virkade. Jag kan fortfarande känna ett visst motstÃ¥nd mot virkning frÃ¥n syslöjden i skolan, men när jag väl sätter igÃ¥ng sÃ¥ är det himla kul. Dessutom är det perfekt att virka pÃ¥ bussen. Det slÃ¥r nog faktiskt t.o.m. stickning när det gäller pendlar-sysselsättning eftersom det är lättare att sluta mitt i varvet när man virkar.

Jag tror inte att mottagaren av min hemlis läser min blogg så jag lägger ut ett litet smakprov på vad jag håller på med (tyvärr kommer färgen inte riktigt till sin rätt på bilden, den är lite grönare i verkligheten). Men mer än så här tror jag inte att ni får se förrän presenten är överlämnad.

Galet glömsk

BusstickningJag pendlar till skolan, en bussresa pÃ¥ ca 40 minuter enkel väg. Jag har inget större problem med det egentligen, jag är van sen grundskola och gymnasium. Men den här terminen har jag inte riktigt kommit till ro med resandet. Om jag läser pÃ¥ bussen sÃ¥ somnar jag oftast efter ett tag, och dÃ¥ blir jag stel i nacken och väldigt seg när jag kommer till skolan. Men sÃ¥ för nÃ¥gra veckor sedan kom jag pÃ¥ den geniala idén att jag kan utnyttja bussresan till att sticka, och genast är bussresorna avkopplande och meditativa. Jag kommer fram med ett leende pÃ¥ läpparna och en skön avslappning i kroppen (ibland önskar jag tom att busschauffören skulle ta ett extra litet varv i stan sÃ¥ att jag fÃ¥r sticka klart varvet :). Men allvarligt talat. “Alla” pendlande stickerskor utnyttjar ju restiden till att sticka. Och jag stickade massor pÃ¥ bussen förra Ã¥ret och njöt precis lika mycket av det dÃ¥. Jag fattar inte att jag hunnit glömma bort det pÃ¥ bara ett par mÃ¥naders sommarlov. Glömma bort att jag mÃ¥r bra av att sticka?! Galet!

Det här är min busstickning för tillfället. En Dove-sjal i mörklila kidmohair, fyndad på vårens Syfestival.

Fast just idag blev det inget bussresande för min del. Idag fick nämligen mina kära klasskamrater pallra sig upp i ottan och ta bussen till MIN stad eftersom föreläsningen för en gångs skull var på min hemmaplan. Och jag var precis så skadeglad som jag tycker att jag har rätt till (hm.. kanske lite mer till och med) när min väckarklocka ringde kl 7, dvs samtidigt som det var dags för dem att kliva på bussen i grannstaden.

Budgettröst

När “alla andra” är pÃ¥ Syfestivalen och shoppar loss bland garner, tyger och annat kul sÃ¥ har jag valt att stanna hemma. Och även om jag själv valt att stanna hemma av det enda skälet att jag kände för att Ã¥ka dit sÃ¥ kan jag ju inte lÃ¥ta bli att vara lite avundsjuk pÃ¥ alla er som ägnat helgen Ã¥t att klappa garn, gÃ¥ pÃ¥ workshops och titta pÃ¥ vackra saker. SÃ¥ för att förekomma allt garnfynds-bloggande frÃ¥n Syfestivalen sÃ¥ tänkte jag visa mitt tröst-fynd frÃ¥n igÃ¥r:

Billigt garn
3 nystan ren ull för sammanlagt 36 kr på Europris. Jag valde lite galna färger som jag blev glad av. Jag vet precis vad det ska bli, men tänker inte avslöja det förrän i slutet på månaden. Försök att slå det fyndet! ;)

Next »