February 2008

Grönt är skönt

Jag älskar grönt, helst olivgrönt eller mossgrönt. Det kanske är min kärlek till oliver (som ettåring drack jag upp olivspadet i skålen när oliverna var slut, numer nöjer jag mig att äta dem ur djup tallrik med sked :). Det här är vad jag har på gång just nu:

Grönt är skönt

Längst upp till vänster – en finfin olivgrön pÃ¥se som jag fick av vännen E som vet att jag älskar grönt. Övert till höger – en nästan färdig dragspelsbasker i olivgrönt och mossgrönt. Det som Ã¥terstÃ¥r att bestämma om den är lagom stor (ev lite tight?) och fästa trÃ¥darna. Nederst – nÃ¥got ganska mystiskt i olivgrön angora/lamull som jag bestämt mig för att ta med som resestickning till Syfestivalen. Utanför bild – min mossgröna lyxkofta som ligger blockad och väntar pÃ¥ att jag ska orka/hinna/vilja montera.

Bokm̴ndag РFitted knits av Stephanie Japel

I helgen avslöjade jag att jag hade lite planer för måndagarna i bloggen för en tid framöver. Under senaste året har jag både ombetts och själv lovat att recensera några av mina slöjd-böcker. Så jag tänkte helt enkelt publicera en bokrecension i veckan. Och här följer den första:

.

Fitted knits av Stephanie Japel

4

Boken inleds med bra och tydliga fakta om måttagning och hur man ska tänka och räkna när man anpassar mönster efter de egna måtten. Jag hade gärna sett ett ännu mer omfattande avsnitt om att skapa figurformade och välsittande plagg, men jag är nog lite kräsen eftersom jag redan har en del kunskaper på området.

Efter “teknikdelen” följer mÃ¥nga fina mönster pÃ¥ koftor, tröjor och boleros för tunna och grova garner. Det som jag tycker är aningen trÃ¥kigt är att flera av tröjorna har relativt lika design – raglanärm, resÃ¥rstickning, avigstickade ränder pÃ¥ rätstickad botten. Men ändÃ¥, de allra flesta mönstren är fina, inspirerande och verkar relativt lätta att anpassa efter ens egna önskemÃ¥l.

Boken ger en bra och pedagogiskt upplagd inblick i hur man kan tänka och arbeta när man vill forma tröjor och koftor efter sin egen kropp. Mönstren är fina och ger bra exempel på hur man kan arbeta med fiurpassningen. Så slutbetyget blir 4 nystan av 5 möjliga.

.

PS. Här kan du se vilka böcker jag har i min slöjd-bokhylla. Det går utmärkt att komma med önskemål om vilka böcker jag ska recensera, men jag ger inga som helst löften om att jag tillgodoser önskemålen :)

Silke och pistage

Idag har jag varit på invigningen av Garnhärvans fysiska butik. Härligt att mysa med en massa garner, både en del bekanta favoriter och en del nykomlingar. Jag motstod dock frestelsen och nöjde mig med att klappa och titta på dem den här gången (det är ju bara en vecka till Syfestivalen!). Men jag hittade ett riktigt fint bourettesilkegarn som jag vill sticka mig en sommarkofta i, ska bara hitta ett fint mönster (har du något tips så säg till).

Kommer ni ihåg det här märkliga byltet i lila och pistage? Jag bestämde mig för att jag inte gillar pistage-grönt i den formen så jag repade upp och stickade en ny med ett naturvitt nystan Brilla istället. Och så här blev den när den blev klar:

LÃ¥ngrandig halsduk

(Ja, du ser rätt det är snö pÃ¥ bilden. Den togs pÃ¥ jullovet men har visst inte hittat hit förrän nu). Halsduken är stickad pÃ¥ längden (mÃ¥nga maskor per varv med andra ord). Jag började med att virka drygt 180 luftmaskor. I dessa plockade jag sedan upp 180 “stick-maskor” och stickade sedan rätstickning i växlande Brilla och tunt lila kidmohair. Efter den sista randen Brilla bytte jag till den lila kidmohairen och ökade i varannan maska pÃ¥ vartannat varv för att göra en volangkant. Till sist maskade jag av sÃ¥ löst jag kunde. Därefter repade jag försiktigt upp de virkade maskorna i början av halsduken och plockade upp de lösa stickade maskorna pÃ¥ en sticka och gjorde en likadan volangkant pÃ¥ andra sidan. Volangkanten försvinner lite eftersom Brilla-garnet är halt och tungt och därför töjer halsduken en del. Jag är inte supernöjd, men det var kul att prova att min idé funkar och jag kommer säkert att använda halsduken en del till vÃ¥ren (den värmer inte sÃ¥ mycket).

Resten av dagen ska jag läsa (men bara skönlitteratur!), sticka och göra/äta sushi…. kanske att det slinker ner nÃ¥gra skopor glass frammÃ¥t kvällen ocksÃ¥… :)

.

PS. Skolan tar mycket tid just nu, och kommer sannolikt att fortsätta göra det större delen av våren. Så för att det ändå ska hända nåt här på bloggen minst en gång i veckan så har jag föreberett ett litet måndags-tema för en tid framöver. Men mer om det på måndag.

Bra söndag

Hur ser en bra söndagskväll ut för dig? Ungefär så här ser det ut för mig:

Bra dag

Fast det ingÃ¥r nÃ¥gra goda vänner och en micro ocksÃ¥… :)

I söndags var jag trött och lite deppig, men sÃ¥ bjöd Fröken F in till spontanstickning med garnfärgning och räddade min dag. Efter lite god soppa och hembakt bröd satte vi igÃ¥ng att byta färger med varandra och sedan blanda “drinkar” (helt galet att folk dricker nÃ¥t som ser ut sÃ¥ här!?):

kemi-labb

Två av oss var totala nybörjare på området, men som tur är var hade vi stöd och uppmuntran från två experter med gedigen pedagogiskt utbildning, så det gick alldeles utmärkt. Jag hade rotat fram ett nystan vitt tvåtrådigt ullgarn ur gömmorna och köpte lite grått superwash-sockgarn av vännen E. Så här såg mitt garn ut mitt i processen:

Efterrätt? Spagetti?

Och så här såg fint blev det när det torkat (grön-lila strumpgarn till vänster och rosa-orange två trådig ull till höger):

Balsam för själen

När jag förklarade mina orangea naglar i skolan i mÃ¥ndags med att jag färgat garn undrade en klasskompis “men vaddÃ¥, finns inte alla färger att köpa?”. Stackars oupplysta människa som inte insett hur lycklig man kan bli av egenfärgat garn! Hela mÃ¥ndagen gick jag och längtade hem till mitt nya garn :)

Vill du veta hur man gör när man färgar garn med KoolAid så har Fröken F skrivit en bra instruktion.

PS. Kolla in hur smart fröken c har gjort en mössa med pöset på rätta stället (i kommentarerna förklarar hon hur hon använt korta varv)!

Problemlösning

  • I gÃ¥r blev det klart med transportplaneringen till Syfestivalen. Det ser ut som att jag kommer dit i Ã¥r ocksÃ¥ – härligt!
  • I dag hittade jag ett kuvert med julklappspengarna frÃ¥n mormor. DÃ¥ har jag ju faktiskt rÃ¥d att shoppa lite pÃ¥ Syfestivalen ocksÃ¥. Ännu bättre!
  • Den här veckan har jag lämnat in tvÃ¥ inlämningsuppgifter och tre labbar samt skrivit klart tvÃ¥ dokument till vÃ¥rt projekt. Lättnaden är enorm!

Nu ska jag åka ner på stan och fika med en vän och i morgon ska jag på födelsedagskalas. Ett riktigt födelsedagskalas, med fiskdamm!

PS. TACK för alla kommentarer om min gröna kofta! Jag tror jag gör som ni säger och börjar med egen knapp och ser hur det funkar…

När katten är borta…

… räknar rÃ¥ttan optimering. Sambon bortrest över helgen och jag har en rätt stor inlämningsuppgift att ta tag i. Optimeringskursen är helt klart den svÃ¥raste kursen hittills. Men trots att det är riktigt deprimerande att inte fatta nÃ¥gonting alls sÃ¥ är ämnet ändÃ¥ rätt intressant pÃ¥ nÃ¥t skadat sätt. Jag vet ju att jag kommer ha enormt stor nytta av det sÃ¥ smÃ¥ningom. Och idag när jag satte mig för att ta tag i “det omöjliga” sÃ¥ var det ändÃ¥ som att nÃ¥got litet som kan liknas vid kunskap mÃ¥ste ha fastnat nÃ¥gonstans, för jag kommer frammÃ¥t. Även om det gÃ¥r väldigt sakta.

Men lite annat än optimering hinns ju med. Bla har jag fixat en bild pÃ¥ min “lilla kofta” (mönster av Birgitta Engardt) i dubbel Grignasco merinosilk. Den har varit klar ett tag men inte lyckats fastna pÃ¥ bild förrän nu:

Liten kofta i Merinosilk

Längst ner har koftan två varv med pärlor i samma gröna nyans som garnet. Jag är nöjd med passformen på koftan och jag gillar verkligen modellen. Garnvalet funkar, men är inte perfekt. Merinosilken är mycket halare än kidmohair (som mönstret är gjort för) och det gör att koftan blir enormt elastisk. Det i kombination med att den knappt väger någonting (det har gått åt ca 85g garn) gör att den inte alltid sitter där den ska. Men jag är nöjd och kommer säkert att använda den en del. Fast jag behöver köpa (eller sy) några nya toppar att ha under den.

KnapparFast koftan är faktiskt inte 100% klar. Eller jo, kanske. Jag kan nämligen inte bestämma mig för vad jag ska ha för knappar. Första gÃ¥ngen jag använde koftan var när jag Ã¥kte ner pÃ¥ stan för att köpa knappar till just den koftan. För att hÃ¥lla ihop koftan sÃ¥ länge böjde jag till en bit stÃ¥ltrÃ¥d, och blev sÃ¥ nöjd med det att jag inte riktigt kan bestämma mig. Till vänster: egengjord “knapp” i stÃ¥ltrÃ¥d (även med pÃ¥ övre bilden). Till höger: svarta knappar i nÃ¥t slags stenliknande material frÃ¥n Hemslöjden. Vad tycker du?

Mer garn!

Mer garn!Jag fick ge upp min bruna tunika i tunnt lingarn. Efter att ha stickat några rapporter till vägde jag nystanet och insåg att det aldrig skulle räcka. Men så var jag hemma hos Fröken F i förra veckan och stickade lite och då visade det sig att hon hade en hel kon med sånt garn kvar (mitt nystan vann jag av henne i en garnhazard i höstas), så jag fick med mig konen och ett löfte att ta så mycket jag behövde. Vad glad jag blev över att ha en så generös vän! Så nu har jag stickat vidare och jag tror att det kan bli riktigt bra faktiskt, och framför allt så blir jag sugen på att göra fler liknande fast efter egen design.

Under tiden tunike-projektet var nerlagt stickade jag ett par lite längre pulsvärmare. Min vinterjacka är lite i tunnaste laget för att funka som vinterjacka och så har den rätt vida ärmar. Men som tur är kan jag ju sticka så det är bara att ta på en egenstickad kofta och ett par muddar så funkar det bra. Nu kände jag att jag behövde ett par lite längre muddar så jag letade fram ett litet nystan ljusgrå kashmirgarn från Garnhärvan och ett nystan mörkgrått pälsullgarn från Östergötlands ullspinneri och stickade de här:

Gråa pulsvärmare

Det är ett helt vanligt rör upp till tummen, där jag öppnade och stickade “platt” i ett par varv innan jag satte ihop och stickade runt i ytterligare nÃ¥gra varv. PÃ¥ sÃ¥ sätt sitter muddarna bra bÃ¥de när jag har dem uppdragna över tummen och när jag har dem nedhasade runt handleden. Och de värmer skönt när jag cyklar till bussen kalla morgnar och när jag sitter i dragiga klassrum i skolan.

Nä, nu har jag studieflyktat tillräckligt. Dags att gå en promenad :)

PS. Muddarna är inte riktigt rätstickade, men nästan. Det är fyra varv i varje färg, och de är gjorda så här:

Varv 1: räta maskor
Varv 2: räta maskor
Varv 3: aviga maskor
Varv 4: räta maskor

Och eftersom de är stickade pÃ¥ runt pÃ¥ strumpstickor sÃ¥ blir det ett “krullvarv” mitt i varje färg.

I morgon är en annan dag?

IgÃ¥r skrev jag att skulle berätta mer om varför min plÃ¥nbok är ovanligt tom “en annan dag” och det mÃ¥ste ju vara idag dÃ¥. Och här är skälet:

GARN!!

Förra veckan kändes världen lite dummare än vanligt. SÃ¥ pÃ¥ mÃ¥ndagen ägnade jag en hÃ¥ltimme Ã¥t att spana in grannstadens garnaffär (vilket resulterade i tvÃ¥ nystan grÃ¥ fabel som ska bli knästrumpor utan fötter). Garnshoppingen hjälpte lite, men inte helt. SÃ¥ pÃ¥ onsdagen tröstade jag mig med stickcafé pÃ¥ Garnverket (men oj, är det här de sista tvÃ¥ härvorna Kalinka lingarn i min favoritfärg? Bäst ni lägger undan dem Ã¥t mig!). Hela torsdagen gick jag och tänkte pÃ¥ det fina lingranet och pÃ¥ fredagen efter skolan gick jag tillbaka till Garnverket för att “hämta” mitt garn. Och när jag ändÃ¥ var där passade jag pÃ¥ att slinka in pÃ¥ Hemslöjden pÃ¥ andra sidan gatan (och fick visst med mig tvÃ¥ härvor Visjö i tvÃ¥ olika gröna nyanser till en ny dragspelsbasker, och nÃ¥gra snygga knappar till min “lilla kofta“). Sedan fortsatte jag till det vanliga stickcaféet där vi hade besök frÃ¥n Sjönäs Angora. Jag lyckades nöja mig med en härva olivgrön Baltic (även om bÃ¥de den bärnstensfärgade och den rödlila försökte smita ner i min väska de ocksÃ¥).

Garnet ligger i en genomskinlig pÃ¥se pÃ¥ mitt köksbord och gör mig glad varje dag. Glädjen har svajat lite frÃ¥n och till under veckan, som t ex idag när jag inte fick plats pÃ¥ varken pÃ¥ den ordinarie bussen eller extrabussen pÃ¥ väg hem frÃ¥n skolan. Men de lyckades fÃ¥ tag pÃ¥ ännu en extrabuss, sÃ¥ jag klev trött ombord och slumrade till lite pÃ¥ vägen. Busschuffören väckte mig en stund senare med att ropa i högtalarna “SÃ¥ där smÃ¥ plugghästar, nu är det dags att vakna för nu närmar vi oss resans mÃ¥l. Jag vill passa pÃ¥ att önska en trevlig helg. Och häng inte sÃ¥ med huvudet, snart är det ju mÃ¥ndag igen!”.

Och nu kommer sambon hem extra tidigt, och precis i tid för att smaka på mitt senaste kakexperiment. Chokladkakor med svartpeppar!? Receptet kommer från Martha Stewart, fast jag har bytt ut hälften av smöret mot 1 dl Kesella och skippat ungefär 1/3 av sockret.

Världen är nog inte sååå dum ändÃ¥…