July 2008

Precision

Som jag skrivit tidigare var mitt mål med den gröna sjalen var att få ut så mycket som möjligt av nystanet så måste jag säga att jag är väldigt nöjd med den delen. Tyvärr ledde det till att jag var tvungen att avmaska något fastare än jag skulle vilja, men tycker att kanten blev helt okej ändå även om inte uddarna blev lika tydliga som jag tänkt mig. Det kommer bättre bilder så smångingom när fotografen hämtat sig efter dagens svensexa för en vän. Vem vet, sjalen kanske t.o.m. får vara med på bröllopet :)

Precision

För övrigt flödar inspirationen igen – jag har bland annat planer på ett nytt lin-linne, USA-garnet lockar och så är jag sugen på att färga lite med Kool-Aid igen. Kroppen på silkeskoftan börjar bli klar (men det är ett liiiitet beslut kvar att fatta, så den vila över dagen eller så).

Fast mest av allt är jag sugen på att bada. Om operationsärret ser bra ut vid kvällens omläggning blir det bad i morgon!

Långutflykt

Eftersom jag börjar må bättre tänkte jag och sambon ge oss ut på en lite längre utflykt. Vi börjar lite försiktigt med ett par dagar i sambons släktstuga en knapp timme härifrån och om det funkar bra åker vi vidare hem till min familj i Bohuslän. Även om jag fortfarande är lite osmidig och inte så aktiv så längtar jag efter att komma ut och träffa lite folk och få lite miljöombyte. Jag kanske bloggar lite från Bohuslän, men man vet aldrig riktigt vad som händer. Så länge får ni njuta av den fina krya-på-dig-bukett som jag fick av en mycket söt och snäll 4-åring som kom och hälsade på en stund häromdagen tillsammans med sina föräldrar och lillasyster.

Sommarblommor

.

PS. Idag blev jag kallad tant igen. I väntrummet på vårdcentralen rättade en mormor sitt barnbarn “Nej, där får du inte köra bilen, du kan köra på tanten och farbrorn.” Mannen i 35-årsåldern och jag tittade på varandra med förvirring i blicken.

Denise eller KnitPicks HarmonyWood?

Jag tror att det är optimeraren inom mig som gör att jag är närmast löjligt förtjust i stick-kit där man själv kan kombinera stickor och vajrar efter behov. Lite längre vajer när man vill prova storleken, lite kortare när man behöver en smidig stickning att ta med sig. Eller att enkelt kunna ändra storlek på stickan allteftersom arbetet växer eller krymper.

För 1½ år sedan köpte jag Denise-kitet efter viss tvekan – skulle jag verkligen trivas med plaststickor? Och för en dryg månad sedan köpte jag mina HarmonyWood, också det efter viss tvekan – jag har ju redan ett bra anpassningsbart stick-kit behöver jag verkligen ett till? Svaret på båda frågorna är JA. Och jag tänkte ge er en liten recension av de båda kiten eftersom jag vet att en och annan stickare funderar en del på att komplettera sin sticksamling med något eller båda av dessa kit.

DEnisstickorDenise-stickorna har jag använt enormt mycket, och trivs bra med dem. Även om de är av plast tycker jag att de känns bra i händerna och är sköna att sticka med. Vajerfästena funkar jättebra (bara ett litet vrid och klick så sitter de utmärkt) och kitet är genomtänkt och flexibelt. Jag gillar särskilt att man kan skarva ihop olika vajrar och på så sätt få ett ännu mer kombinationer av stickor. Jag har köpt ett tillbehörs-set med lite extra vajrar, stoppar och skarvar och ändå är asken oftast halvtom för att delarna sitter i olika WIPs och UFOn.

Harmony-stickorHarmony-stickorna fick jag känna på efter att en vän fått dem speciallevererade från USA. Jag ville knappt släppa ifrån mig stickorna för att de var så sköna att ha i händerna. När jag några månader senare fick veta att Garnhärvan skulle få in stickorna krävdes inte många dagars beslutsångest innan jag slog till. Nu har jag stickat bland annat 95% av en sjal och 30% av en kofta med dem och har fortfarande svårt att lägga ifrån mig dem. De är helt underbart sköna att sticka med och väldigt vackra. Tyvärr går inte vajrarna att sätta ihop med varandra så man kan behöva lite fler längder än med Denise. Vajrarna skruvas fast med gängor vilket gör att skarven blir närmast obefintlig men för att de ska sitta riktigt bra behöver man vrida till dem med ett litet verktyg (som följer med i vajerpaketen).

Sammanfattningsvis är Denise-stickorna lite mer praktiska och flexibla och passar utmärkt till exempelvis koftor där man vill kunna dela upp stickningen i delar för de avslutande varven. Harmony-stickorna är å andra sidan ren lyx och njutning och passar extra fint till exemeplvis sjalar i lyxiga garner. Jag behöver både lyxiga och praktiska stickor och kommer fortsätta att använda båda kiten ungefär lika mycket men till lite olika saker.

Miniutflykt

Jag är inte särskilt rörlig än, men börjar bli rejält rastlös av allt stillasittande. Så idag tog jag och sambon en tur till stans mysigaste sommarcafé. En liten röd stuga precis vid ån, med en jättevacker, lummig trädgård och gott, hembakat fika. Där satt vi i halvskuggan under ett äppelträd och fikade vi länge och väl med te, smörgåsar och marängswiss. Medan sambon läste tidningen stickade jag några varv på min gröna sjal. Tänk vad lite som behövs för att man ska må gott :)

Mysfika

Sjalen börjar närma sig slutet nu. Jag vill få ut så mycket som möjligt av nystanet så jag trär i livlinor efter varje avslutad rapport och väger nystanet för att försöka uppskatta när det är dags att gå över till den avslutande uddkanten.

.

PS. Har ni sett att det kommit en svensk (hm, nåja översatt från danska, men i alla fall) sticktidning? Eftersom jag inte stickar barnkläder står jag över första numret, men väntar nyfiket på nästa.

U som i Ulcerös Colit

Jag är egentligen inte med i ABC-leken, men det här är en bokstav som jag vill berätta något om. Jag har en kronisk tarmsjukdom som heter Ulcerös Colit. Eftersom det varit viktigt för mig att inte ge sjukdomen allt för stort utrymme i mitt liv skriver jag sällan om den här, men tänkte passa på att berätta lite om min sjukdom idag. Den som tycker att det är obehagligt med mag-/tarmproblem ska nog hoppa över det här inlägget.

Ulcerös Colit betyder blödande tjocktarmsinflammation. Sjukdomen kommer och går i perioder, sk skov. Under de dåliga perioderna blir tarmen inflammerad och sårig och gör att man får blodiga diarréer och väldigt bråttom till toaletten, 5-20 gånger om dagen är inget ovanligt. I de bra perioderna mår jag som vilken någorlunda frisk människa som helst.

Sjukdomen kan oftast behandlas bra med hjälp av mediciner men för en del personer räcker inte medicinerna till och måste man operera bort tjocktarmen (och därmed ta bort den del som kan bli sjuk). För mig har skoven kommit tätt under det senaste året och jag har behandlats med allt kraftigare mediciner.

För två veckor sedan var jag så dålig att jag lades in för akut operation eftersom medicinerna hade slutat ge effekt. Hela tjocktarmen har opererats bort och jag har nu stomi (”påse på magen”). Påsen ska jag ha i 6-12 månader medan kroppen återhämtar sig. Därefter tas stomin bort och tunntarmen sätts ihop med ändtarmen vilket förhoppningsvis ger en ganska god tarmfunktion, inte riktigt lika bra som för en frisk person, men nästan.

Tidigare har det känts helt omöjligt att ens tänka mig att leva med stomi, men nu känns det faktiskt väldigt skönt och mycket befriande. Sjukdomen har tagit mycket energi både fysiskt och mentalt under de senaste året och jag fick sällan tid att samla kraft innan jag blev dålig igen. Det kommer att bli en del nytt att vänja sig vid, men samtidigt ge en frihet som jag inte upplevt på länge.

I många år skämdes jag över mina magproblem (har haft problemen sen tidiga tonåren) och vågade knappt berätta för någon. När jag fick min diagnos våren 2003 bestämde jag mig för att sluta skämmas. Det handlade inte om att jag stressade eller åt fel, det jag har är en kronisk sjukdom som jag inte kan göra så mycket åt. Jag kände att för att mitt liv som tarmsjuk skulle bli så smidigt som möjligt var jag tvungen att kunna berätta för folk i min omgivning om min sjukdom och vilka effekter den får.

Jag har som sagt inga problem att prata om det här och känner du att du vill veta mer om min sjukdom så är det bara att fråga.

Avslutningsvis några bra länkar:

Frisläppt

TACK för all uppmuntran och omtanke ni skickat mig, det värmer mycket att läsa!

I går eftermiddag blev jag äntligen utsläppt från sjukhuset. Jag är fortfarande rätt öm och det är en del nytt att vänja sig vid men det mesta känns hoppfullt och jag ser fram emot mitt nya liv. När jag hämtat mig lite bättre ska jag berätta lite mer om vad det är jag gått igenom, men just nu ägnar jag mig mest åt att vila och att äta. Och så har jag börjat sticka lite igen, något jag inte riktigt orkat med på länge.

Frånvaro…

Ursäkta tystnaden. Jag ligger på sjukhus sen en dryg vecka. Opererades akut i onsdags och håller på att återhämta mig för fullt. Den värsta persen verkar vara över, och det verkar som att jag kan få åka hem i morgon.