Min vän E
Äsch. Jag har försökt hitta dom rätta orden ett bra tag nu, men det är svårt. Min vän Elisabeth är död och det gör jäkligt ont. Hon lämnar ett tomrum som aldrig kommer att kunna fyllas.
Elisabeth, jag är så tacksam att jag fått vara din vän de här åren. Att jag fått ta del av din generositet, din drivkraft, din stora empati, din värme, din humor och framför allt din vänskap. Du har inspirerat mig på så många plan, och det kommer du att fortsätta göra. Du blev min första stickvän och tack vare ditt initiativ startades det stickcafé som gett mig och så många med mig så mycket – vänskap, energi, glädje, inspiration, värme, skratt, tårar och gemenskap.
Jag minns hur vi fnissande langade vitt fluff i en mörk gränd i stan, hur skrattet glittrade i dina ögon när du höll fram en skål med Mentos i olika färger efter min statistiktenta och jag minns dina randiga långkalsonger.
Jag är så glad att jag fick hålla dig i handen en sista gång.
Vad fint skrivet. Ledsen att du mist en vän.
Jag kände aldrig E men på nåt sätt ändå eftersom vi kommenterade varandras bloggar. Igår när jag fick veta att hon dött kände jag mig alldeles skakig. Jag förstår inte att hon bara är borta.
Ibland förstår man bara inte Varför?
Hej. Jag hittade hit idag. Du har gett mig massor av inspiration och ideer. Det kliar i fingrarna! =) Såg till sist att du mist din vän. Svårt att sätta ord på något som ingen av oss vill ska hända. Men dina ord var bra. Hoppas du kan hitta tröst! Mvh. Bitan
Kram!
Så sorgligt. Man inser att man verkligen måste ta vara på här och nu när man läser sån´t.
Hoppas du ändå mår ok, efter operation o allt. Kram.