Ilsefin bloggar

Idag kom mitt paket från Sannsticks med lite färgglada garner. Jag har inte stickat med någon av kvaliteterna tidigare så jag ser med spänning fram emot att prova dem. Än så länge har jag ingen aning om vad jag ska sticka med dem, men Laminaria står högt på listan över mönster jag vill prova så det är inte omöjligt att det blir så.

Annars stickar jag på mina bröllops-bolero vid varje tillfälle som ges. Och i morgon hoppas jag komma igång med att fixa till klänningen. Det är bröllop på lördag så det är ju inte överdrivet gott om tid kvar innan allt måste vara klart. Men jag tror att det ska gå vägen utan alltför sena nätter.

Idag har jag haft några vänner här på lite fika. Jag var sugen på att baka mandelskorpor, men eftersom det förekommer nötallergi bland gästerna blev det en ny variant – solrosskorpor med citron och ingefära. Utgångspunkten är mitt vanliga recept, men jag har ersatt mandeln med 2 dl solroskärnor och istället för bittermandelolja blev det 2 tsk vaniljsocker. Den här gången smaksatte jag med saft och rivet skal från en citron och 2 tsk ingefära. Och så bytte jag ut hälften av vetemjölet mot durumvete eftersom det har så fin färg :)

Jag blev riktigt nöjd med resultatet, även om jag kunde tagit lite mer ingefära, men det är inte omöjligt att ingefäran kommer fram lite mer när de fått ligga till sig lite.

En stor fördel med att vara sjuk är att man inte gör av med några pengar. Så igår shoppade jag loss lite på nätet, det är ju dessutom rea här och fraktfritt där, och då får man ju passa på. Efter att ha stickat med en massa brunt och vitt längtar jag tillbaka till min favoritfärg så det blev några härvor olivgrönt och så fick det slinka med något orange också. Och lite fler tillbehör till mina Knit Picks Harmony. Nu väntar jag med spänning på leverans :)

Och om färgsuget blir alldeles ohanterligt i väntan på mina nya garner så har jag ju lite egna färger att leka med, en massa vitt garn som inte blivit en bröllops-bolero och massor med tid eftersom sambon börjar jobba på måndag och jag är sjukskriven två veckor till.

KoolAiden har jag köpt dels hos Garnhärvan och dels hos generösa Kamilla som köpte drivor med KoolAid i våras och lät mig köpa lite av henne. I natt när jag hade svårt att sova låg jag och färgade garn i huvudet, så jag har massor av idéer på vad jag vill göra. Frågan är om jag lyckas få det som jag vill :)

Så här kan det se ut på fikabordet när två nördar är på utflykt tillsammans:

Förutom att äta supergott fika (observera kaffet – första koppen på 1½ år!) och småprata passade sambon på att läsa några sidor i sin senaste datanördsbok (jepp, han läser dem för nöjes skull, som avkopling) och jag stickade några centimeter på min bröllops-bolero.

Ja, det blev alltså en bolero, precis som både ni och jag tyckte, fast inte i Visjö som jag först tänkt. Jag började sticka den med Visjö igår, men kände att det blev lite för mycket yllekofta och lite för lite bröllop. Efter en ny djupdykning i garnlagret hittade jag ett halvt nystan Alpacka och en provlapp senare insåg jag att alpackan gav både ett skirare intryck och en lyxigare känsla. Så idag tog jag en sväng till den av mina LYS som jag normalt brukar bojkotta (nöden har ingen lag – den bra garnaffären hade stängt) och köpte några nystan Sandnes mini alpakka.

PS. När min sambo gick in för att hämta påtår hörde han en kvinna kommentera att det var kul att se att det fanns fler än hon som stickade. Sambon kunde inte hålla tyst utan berättade att det faktiskt var rätt vanligt med stickintresserade och att det fanns stickcaféer i närheten med massor av deltagare. Själv fann jag mig inte snabbt nog när hon sa hej på vägen ut, jag borde ju gett henne vår bloggadress.

Jag har beslutsångest. Om en dryg vecka ska jag på bröllop. I går hittade jag en klänning som jag tror blir bra (efter lite anpassning och upp-piffning). Problemet är att vädret kan vara allt från 30 grader varmt och strålande sol till 11 grader och ösregn. Klänningen är rätt tunn och ärmlös så jag kan behöva något att värma mig med. Eftersom klänningen är svårmatchad har jag bestämt mig för naturvitt. Så långt var det inga problem med besluten.

Men sen börjar problemen. Ska jag sticka en snabb sjal i Colinette Enigma (kanske en Clapotis?), fast det värmer inte så mycket förstås. Om man inte kombinerar med lite entrådigt ullgarn kanske? Eller så stickar jag en ren ullsjal i det entrådiga. Eventuellt tillsammans med en tunntråd bambusilke för att få lite lyster? Eller kanske en liten bolero (t.ex. den från omslaget på Sticka romantiskt, modernt och kvinnligt) i Visjö från Östergötlands Ullspinneri? Fast Visjögarnet skulle även kunna bli en “I do“, men hinner jag det?

Egentligen har jag nog redan bestämt mig. Men eftersom jag tycker det är läskigt med beslut så måste jag ägna en stund åt att överväga alternativen innan jag kan erkänna att jag visste redan från början.

Äsch. Jag har försökt hitta dom rätta orden ett bra tag nu, men det är svårt. Min vän Elisabeth är död och det gör jäkligt ont. Hon lämnar ett tomrum som aldrig kommer att kunna fyllas.

Elisabeth, jag är så tacksam att jag fått vara din vän de här åren. Att jag fått ta del av din generositet, din drivkraft, din stora empati, din värme, din humor och framför allt din vänskap. Du har inspirerat mig på så många plan, och det kommer du att fortsätta göra. Du blev min första stickvän och tack vare ditt initiativ startades det stickcafé som gett mig och så många med mig så mycket – vänskap, energi, glädje, inspiration, värme, skratt, tårar och gemenskap.

Jag minns hur vi fnissande langade vitt fluff i en mörk gränd i stan, hur skrattet glittrade i dina ögon när du höll fram en skål med Mentos i olika färger efter min statistiktenta och jag minns dina randiga långkalsonger.

Jag är så glad att jag fick hålla dig i handen en sista gång.

Det har varit lite väl tyst här i sommar, jag hoppas att ni inte har gett upp hoppet om nya blogginlägg helt och hållet. Livet har varit rörigare än vanligt helt enkelt. Istället för att vänta på att sambon skulle kvickna till efter svensexan i förra veckan blev jag tvungen att väcka honom efter ett par timmar och be honom hjälpa mig att komma till sjukhuset eftersom den nyopererade magen bråkade. När jag blev utskriven några dagar senare åkte vi direkt till sommarstugan där vi ägnat oss åt att vila och samla energi på en massa trevliga sätt – sol, bad, god mat, vacker natur, bra böcker, stora mängder te och en lagom blandning av trevligt sällskap och tid för oss själva. Just nu mår jag väldigt bra och känner hur energin återvänder för varje timme som går.

Jag stickar förstås en del också. Det är bra rehabilitering att släppa loss kreativiteten igen.  På den egendesignade silkeskoftan återstår bara en halv ärm, det fixar jag på en kväll tror jag. Frågan är bara vilken kväll det blir… ärmar kan vara rätt tråkiga :)

Eftersom jag börjar få slut på WIPs har jag börjat på ett nytt projekt:

Det ska bli en flätstickad kofta baserad på ett gammalt mönster från Jakobsdals garn. Garnet är mitt ljuvliga Andean Silk från Knit picks. Det här är en ren njutning, och som jag längtar efter att få börja fläta :)