October 2008

Man har inte mysigare än man gör sig

När alla stickvännerna sitter på ett café på stan och fikar och myser är jag hemma och försöker vila tillbaka min tappade röst. Först var jag lite besviken över att inte kunna gå på stickcafé, men så kom jag på att det är väl inget som hindrar att jag fixar lite stickfika med mig själv. Sagt och gjort, jag tog en tur till Konsum för “proviantering”. Så nu ska jag mysa med honungste, kakor, stickning och stickbok:

Mini stickcafé

.

PS. Tack för kommentarerna till mitt inlägg om perfektionism. Jag återkommer i ämnet när jag funderat lite till.

Perfektionism

För ett tag sedan skrev Linda ett väldigt bra inlägg om perfektionism och duktighetssyndrom. Efter att ha funderat på hennes inlägg ett tag så tror jag att det är dags att jag själv skriver lite om det här.

En jobbarkompis berättade en gång för mig att han som barn fått i uppdrag av sin moster att nöja sig med att göra någonting halvbra. Det spelade inte så stor roll vad det var för något, men uppgiften var helt enkelt att nöja sig när projektet ”bara” var okej och inte fortsätta till perfektion. När han berättade det här för mig var han en bit över 30 och hade fortfarande inte lyckats med uppdraget.

Jag är likadan. Jag har väldigt svårt att nöja mig med att göra något halvbra. I skolan är min ambition att få godkänt och jag bryr mig verkligen inte om de högre betygen. Men ändå när jag skriver en labbrapport, tentapluggar eller skriver en uppsats så ger jag inte upp förrän jag känner mig 90 % säker på att det ska räcka till godkänt. Och min säkerhetsnivå ligger någonstans runt en 5:a. Nu har jag pluggat heltid i drygt två år och jag har fortfarande inte lyckats sänka den där gränsen, trots att jag jobbar på den hela tiden. Överbetygen ger mig alltid samma känsla – jag hade kunnat göra något roligare med den tid som jag ägnat åt att ta mig från helt okej till perfekt.

Perfektionismen stannar ju inte vid skolan förstås utan avspeglar sig i det mesta jag gör. Om ett slöjdprojekt jag håller på med inte känns bra så repar jag heller upp det och börjar om än gör det klart och riskerar att inte bli nöjd med resultatet. När det gäller slöjd är det här inget större problem. Det gör mig sällan något att repa upp en stickning och börja om. För mig är det en del i skaparprocessen och jag njuter oftast lika mycket av processen som jag njuter av det färdiga plagget. Jag tycker helt enkelt inte att det är roligt att jobba med något som jag inte tror på. En stor skillnad jämfört med skolan är dock att jag har bättre koll på var jag kan ”fuska” och var jag behöver göra om. Ett missat omslag försvinner lätt i mängden i en spetssjal, men en tröja med för vida ärmar kommer aldrig att kännas riktigt bra.

Pappa ska någon gång i vår barndom ha frågat min lillebror om inte han ville börja spela fotboll (som 95% av grabbarna i det lilla samhället gjorde). Varpå min lillebror lär ha svarat ungefär ”Nej, för det är inget kul att hålla på med något man inte tror att man kan bli bra på.” Så istället satt han och grejade med sin dator. Nu läser han 3:e året på Chalmers och har ett häftigt jobb där han utvecklar programvara för trådlöst nät på tåg.

Grejen är att han klarar det jag inte klarar, han pluggar lite lagom. Han rycker på axlarna åt misslyckanden och tar dagen som den kommer. Så ser det i alla fall ut i ögonen på storasyster.

Själv ägnar jag mig åt precis den kamp som Linda beskriver, och försöker verkligen ta till mig hennes ord om att sluta kämpa och börja leva. Jag vet ju att jag är värd det. Ändå är det jättesvårt.

Äntligen av med tentorna!

Ja, det är ju inte så att jag gillar att ha tentor. Det jag gillar med tentaperioderna är att själv ha kontroll över tid och planering, och inte behöva stoppa in en massa nytt hela tiden. Jag kan bedöma arbetsmängd, tillgänglig arbetstid och prioriteringar, lägga upp en plan och sedan följa den. Igår eftermiddag gjorde jag sista tentan (den tråkigaste) och det är som sagt väldigt skönt att det är över.

Idag har jag ledigt, nästa läsperiod börjar inte förrän i morgon. Mycket ovant att ha en helt fri dag  (nästan så ovant att jag blir lite rädd). Redan vid frukosten fick jag problem – den stickande ingenjörens motsvarighet till “Aftonbladet eller Expressen”:

Ny Teknik eller Sticka mera - svåra beslut!

Men jag är ju ledig så det var egentligen ett ganska enkelt val :)

Stickning i Dagens industri

I början av veckan hade Dagens Industri en artikel om stickning. Rubriken var “Kriskonsult: Tackla finanskrisen med handarbete“. Artikeln handlar om en svensk stickbok som kom ut i veckan, men knyter an till att handarbets-trenden verkar hålla i sig trots finanskris.

Den nya boken heter “Sticka mera” och är skriven av kriskonsulten Paula Hammerskog och garnbutiksägaren Eva Vincent. Författarna berättar att boken har ett lite annorlunda angreppssätt jämfört med andra stickböcker, eller för att citera Paula själv: “Det är en avancerad stickbok och den är inte hemvävd och gullig som sådana här böcker brukar vara. Det här är mera rakt på. Jag tror också att den tilltalar män eftersom här krävs ett stort tekniskt kunnande”

Jag som är blivande ingenjör och gillar att angripa stickningen på ett tekniskt sätt blir förstås mycket nyfiken på boken (särskilt efter att ha bläddrat lite i den på stickcaféet igår). Men jag blir samtidigt väldigt frustrerad över att Paula använder stereotypen att män är tekniska (och därmed är kvinnor är otekniska?). Det känns så förlegat att jag inte ens orkar säga nåt mer om saken.

Sammanfattningsvis: Kul att Di skriver om stickning. Intressant bok (men det är väl inget fel på hemvävt?!). Teknikintresse och -kunnande har inget med kön att göra.

Slätstickade muddar (försök 2)

Kommer ni ihåg mina försök att sticka ett par enkla, slätstickade muddar? Första försöket resulterade i en  Crofters cowl. Andra försöket blev visserligen muddar, men med en småkrånglig fyrfläta. Mitt sista hopp stod till ett nystan grönt Araucania Ranco Solid. Det var flera som inte trodde att jag skulle lyckas den här gången heller, men titta här:

En slätstickad mudd... eller?

… fast ser den inte lite skum ut? Jo, ni hade förstås rätt. Det blev ingen slätstickad mudd, det blev en sån här istället:

... en basker?

Jag kom på att när väl de flätstickade muddarna var klara (dvs stickorna jag behövde var lediga) så hade jag ju redan ett par långa muddar, då kunde jag ju lika gärna sticka något annat. Och så hittade jag den här fina baskern på Ravelry och slog till direkt. Jag tycker den påminner lite om baskern som Maja i Lena Anderssons barnböcker har.

Bättre bilder kommer så småningom på så väl baskern och flät-muddarna som min argosy. Jag ska bara lura ut fotografen i skogen först.

Äntligen tentaperiod!

Jag vet, visst är jag knäpp? Jag gillar faktiskt tentaperioderna. Jag tror att jag skrivit om det tidigare. En av de sakerna jag inte gillar med att vara student är att jag har så liten möjlighet att själv styra min tid. Allt är schemalagt och eventuell schemafri tid äts upp av att försöka få ihop tider för grupparbeten och labbar så att det passar med alla. Så i tentaperioderna trivs jag för då får jag bestämma själv. Även om det är galet mycket att göra så känns det lättare att hantera när alla val och beslut är mina egna.

Meditationsstickning

De sista veckorna har varit väldigt intensiva i skolan, men jag är inne på sista året så jag hade inte väntat mig något annat. När det är så mycket att tänka på behöver man lite avkoppling. På senaste stickcaféet stickade vännen M på en enkel rätstickad sjal i ett garn som hennes mamma färgat (supersnyggt!). Hon påminde mig om hur avkpplande det var med vanlig rätstickning. Så i söndags ägnade jag en av studie-pauserna åt att KoolAid färga lite entrådigt ullgarn (en ljusgrå härva Järbo gästrike) i lila och orange. Det blev inte alls som jag tänkt mig, men ganska bra ändå. Så nu har jag också en meditationsstickning. Och den luktar dessutom bubbelgum :)

Kreativ utmaning

I torsdags var jag på Garnverket och tävlade i “Team knitting” tillsammans med vännerna M och Leftknit. Även Fröken F och Stickorren var med och tävlade, fast i ett annat lag. Birgitta Engardt som äger Garnverket (och har skrivit boken Stickverk) gav oss en hög med “skräp” och gav oss i uppdrag att välja två saker. Med utgångspunkt i dessa skulle vi sedan låta kreativiteten flöda fritt och skapa något med hjälp av garn, stickor och/eller virknål.

Mitt i processen

Vi döpte vårt lag till Miss Marples och stickade en lite teväska med tillhörande tepåsar (svart, grönt, rött och vitt te) så att Miss Marple inte behöver gå hemifrån utan sitt favorit-te. Vi passade även på att dekorera hennes favoritsko med lite spetsvolang och blommor:

Stickade tepåsar

Färdigt!

Och för en liten stund sedan fick jag ett SMS från M – VI VANN!!!