Ilsefin bloggar

Idag fick jag för mig att det var dags att sortera och städa i min garnsamling för att försöka få plats med den senaste tidens nykomlingar.  Så här så det ut lite drygt halvvägs genom inventeringen:

Det var mycket trevligare än jag trodde med garnstädning. Jag blir glad av att känna på de olika nystanen och härvorna och njuta av olika sorters fibrer och beundra färgerna. Och föga överraskande är grönt den dominerande färgen :)

Även om min samling inte är så stor (den ser närmast löjligt liten ut på bilden tycker jag) så är förvaring ett stort problem. De två träbackar som jag använt hittills börjar bli rätt fulla och jag behöver nog hitta på något bättre. Eller åtminstone skaffa fler backar. Men tills vidare får jag nöja mig med att det blivit lite lättare att hitta bland garnerna.

Helgens bröllop var underbart! Brudparet var väldigt vackra och såg mycket lyckliga ut. Ceremonin var mycket stämningsfull (ja, det trillade en och annan tår). Festen var mycket lyckad med god mat, rörande och roliga tal och trevligt sällskap (t.ex. var två av mina bordsgrannar också textilnördar).

Min bolero blev klar i tid och den fick flera uppskattande kommentarer under kvällen. Det kommer bättre bilder på boleron så småningom, men eftersom både jag och min sambo hade tankarna på annat än bloggen så får ni nöja er med en bild på när bruden och jag diskuterar brudklänningens konstruktion. Vi lärde känna varandra under året då vi båda läste textilslöjd i Vadstena (och bodde i samma korridor). Och eftersom brudens mor sytt och konstruerat klänningen så fanns det en hel del detaljer att beundra och diskutera.

En av brudens vänner är konditor och bagare och hon har bland annat vunnit SM för unga bagare. Precis som jag hoppats var det hon som gjort bröllopstårtan. Den sista garneringen gjorde hon på plats och det var mycket imponerande att se henne plocka fram tårtan och garnera med lövtunna chokladspiraler, färska vinbärsklasar och ett fäktande lego-par (brudparet är båda aktiva inom medeltida kämpalek). På menyn stod det “Karamellmoussetårta med överraskningar”. Överraskningarna bestod av en massa gott, bland annat en hel del choklad. Tårtan var helt underbar både till utseendet och till smaken.

Och förutom allt som hörde till bröllopet fick jag också många mysiga stunder med min sambo, en riktigt lyxig hotellfrukost och en trevlig fikastund hos sambons syster och hennes man. Allt som allt har jag haft en underbar helg!

.

PS. Jepp, jag gick på bröllop i röd klänning. Det gjorde ytterligare minst tre av gästerna på samma bröllop och även Kronprinsessan Viktoria, fast på ett annat bröllop. Att jag bar rött betyder inte att jag har haft ihop det med brudgummen. Det betyder att jag tycker om rött, och den här klänningen.

Boleron börjar närma sig färdig. Den sista biten blev klar igår kväll och de har legat i sträckbänken över natten. Idag ska jag montera och sticka på kanterna på framstyckena och runt halslinningen. Och bestämma om jag ska hålla ihop den med ett satinband som i boken, eller med någon snygg knapp.

I morgon eftermiddag åker vi mot bröllops-staden, så det börjar bli knappt med tid, men jag hinner nog. Tror jag. Jag har i alla fall två avsnitt av Project Runway att roa mig med när jag monterar, plockar upp maskor och stickar några meter resårstickning.

I går var jag ute hos Annette på Garnhärvan och klappade garn, fikade, pratade och fixade lite. Bland annat packade vi ihop varorna jag beställde i helgen så jag fick med mig en trevlig godis-påse hem:

Förutom lite komplettering av mitt Harmony-set så är det en härva Araucania Ranco Solid i en härligt grön mellering. Jag har ingen aning om vad det ska bli av den, men det blir alldeles säkert något riktigt fint. Äntligen har jag hittat den varma, gröna nyans som jag letat så länge efter!

Idag kom mitt paket från Sannsticks med lite färgglada garner. Jag har inte stickat med någon av kvaliteterna tidigare så jag ser med spänning fram emot att prova dem. Än så länge har jag ingen aning om vad jag ska sticka med dem, men Laminaria står högt på listan över mönster jag vill prova så det är inte omöjligt att det blir så.

Annars stickar jag på mina bröllops-bolero vid varje tillfälle som ges. Och i morgon hoppas jag komma igång med att fixa till klänningen. Det är bröllop på lördag så det är ju inte överdrivet gott om tid kvar innan allt måste vara klart. Men jag tror att det ska gå vägen utan alltför sena nätter.

Idag har jag haft några vänner här på lite fika. Jag var sugen på att baka mandelskorpor, men eftersom det förekommer nötallergi bland gästerna blev det en ny variant – solrosskorpor med citron och ingefära. Utgångspunkten är mitt vanliga recept, men jag har ersatt mandeln med 2 dl solroskärnor och istället för bittermandelolja blev det 2 tsk vaniljsocker. Den här gången smaksatte jag med saft och rivet skal från en citron och 2 tsk ingefära. Och så bytte jag ut hälften av vetemjölet mot durumvete eftersom det har så fin färg :)

Jag blev riktigt nöjd med resultatet, även om jag kunde tagit lite mer ingefära, men det är inte omöjligt att ingefäran kommer fram lite mer när de fått ligga till sig lite.

En stor fördel med att vara sjuk är att man inte gör av med några pengar. Så igår shoppade jag loss lite på nätet, det är ju dessutom rea här och fraktfritt där, och då får man ju passa på. Efter att ha stickat med en massa brunt och vitt längtar jag tillbaka till min favoritfärg så det blev några härvor olivgrönt och så fick det slinka med något orange också. Och lite fler tillbehör till mina Knit Picks Harmony. Nu väntar jag med spänning på leverans :)

Och om färgsuget blir alldeles ohanterligt i väntan på mina nya garner så har jag ju lite egna färger att leka med, en massa vitt garn som inte blivit en bröllops-bolero och massor med tid eftersom sambon börjar jobba på måndag och jag är sjukskriven två veckor till.

KoolAiden har jag köpt dels hos Garnhärvan och dels hos generösa Kamilla som köpte drivor med KoolAid i våras och lät mig köpa lite av henne. I natt när jag hade svårt att sova låg jag och färgade garn i huvudet, så jag har massor av idéer på vad jag vill göra. Frågan är om jag lyckas få det som jag vill :)

Så här kan det se ut på fikabordet när två nördar är på utflykt tillsammans:

Förutom att äta supergott fika (observera kaffet – första koppen på 1½ år!) och småprata passade sambon på att läsa några sidor i sin senaste datanördsbok (jepp, han läser dem för nöjes skull, som avkopling) och jag stickade några centimeter på min bröllops-bolero.

Ja, det blev alltså en bolero, precis som både ni och jag tyckte, fast inte i Visjö som jag först tänkt. Jag började sticka den med Visjö igår, men kände att det blev lite för mycket yllekofta och lite för lite bröllop. Efter en ny djupdykning i garnlagret hittade jag ett halvt nystan Alpacka och en provlapp senare insåg jag att alpackan gav både ett skirare intryck och en lyxigare känsla. Så idag tog jag en sväng till den av mina LYS som jag normalt brukar bojkotta (nöden har ingen lag – den bra garnaffären hade stängt) och köpte några nystan Sandnes mini alpakka.

PS. När min sambo gick in för att hämta påtår hörde han en kvinna kommentera att det var kul att se att det fanns fler än hon som stickade. Sambon kunde inte hålla tyst utan berättade att det faktiskt var rätt vanligt med stickintresserade och att det fanns stickcaféer i närheten med massor av deltagare. Själv fann jag mig inte snabbt nog när hon sa hej på vägen ut, jag borde ju gett henne vår bloggadress.

Jag har beslutsångest. Om en dryg vecka ska jag på bröllop. I går hittade jag en klänning som jag tror blir bra (efter lite anpassning och upp-piffning). Problemet är att vädret kan vara allt från 30 grader varmt och strålande sol till 11 grader och ösregn. Klänningen är rätt tunn och ärmlös så jag kan behöva något att värma mig med. Eftersom klänningen är svårmatchad har jag bestämt mig för naturvitt. Så långt var det inga problem med besluten.

Men sen börjar problemen. Ska jag sticka en snabb sjal i Colinette Enigma (kanske en Clapotis?), fast det värmer inte så mycket förstås. Om man inte kombinerar med lite entrådigt ullgarn kanske? Eller så stickar jag en ren ullsjal i det entrådiga. Eventuellt tillsammans med en tunntråd bambusilke för att få lite lyster? Eller kanske en liten bolero (t.ex. den från omslaget på Sticka romantiskt, modernt och kvinnligt) i Visjö från Östergötlands Ullspinneri? Fast Visjögarnet skulle även kunna bli en “I do“, men hinner jag det?

Egentligen har jag nog redan bestämt mig. Men eftersom jag tycker det är läskigt med beslut så måste jag ägna en stund åt att överväga alternativen innan jag kan erkänna att jag visste redan från början.

Äsch. Jag har försökt hitta dom rätta orden ett bra tag nu, men det är svårt. Min vän Elisabeth är död och det gör jäkligt ont. Hon lämnar ett tomrum som aldrig kommer att kunna fyllas.

Elisabeth, jag är så tacksam att jag fått vara din vän de här åren. Att jag fått ta del av din generositet, din drivkraft, din stora empati, din värme, din humor och framför allt din vänskap. Du har inspirerat mig på så många plan, och det kommer du att fortsätta göra. Du blev min första stickvän och tack vare ditt initiativ startades det stickcafé som gett mig och så många med mig så mycket – vänskap, energi, glädje, inspiration, värme, skratt, tårar och gemenskap.

Jag minns hur vi fnissande langade vitt fluff i en mörk gränd i stan, hur skrattet glittrade i dina ögon när du höll fram en skål med Mentos i olika färger efter min statistiktenta och jag minns dina randiga långkalsonger.

Jag är så glad att jag fick hålla dig i handen en sista gång.