January 2009

Sidentvål

När jag tvättar stickade plagg använder jag mig av sidentvål. Jag har nämnt det i förbigående i bloggen ibland och fått en del frågor om det så nu tänkte jag ägna sidentvålen ett eget inlägg. Tvålen jag använder har jag köpt hos Kvarnens vävkammare. För övrigt ett mycket fint ställe med mycket trevlig innehavare. Man kan kontakta dem på tel 013-82046 eller e-post om man vill skaffa sig en egen sidentvål. Jag kommer inte ihåg vad den kostade, men det handlar inte om några större summor (typ 40-50 kr skulle jag gissa).

Sidentvålen är framtagen av Almgrens sidenväveri för tvätt av ömtåliga textilier, dun, ull, skinn mm. Den är parfymfri och innehåller en hög halt av vegetabiliska oljor som gör att det man tvättar återfettas samtidigt som det tvättas. Jag brukar riva flingor av tvålen med ett vanligt rivjärn och sedan blanda flingorna i ljummet vatten i tvätthon och tvätta det stickade i det ljumna vattnet. Det ska även funka att tvätta med sidentvålen i maskin och jag har hört från flera håll att den är väldigt bra på att ta bort fläckar, men jag har inte provat varken maskintvätt eller fläckborttagning själv än. Sidentvålen är perfekt för att tvätta stickade plagg i fina garner, och jag tycker att det känns bra att vårda det man skapat på ett bra sätt.

Beundran

I går på bussen till skolan plockade jag upp en rundsticka, ett garnnystan och ett mönster och satte igång att sticka en sjal. Bredvid mig satt en utbytesstudent av (gissningsvis) indiskt ursprung. Han iakttog mig förundrat en stund och frågade sedan “What are you making?”. Jag svarade att jag stickar en sjal och visade en bild från mönstret hur den kommer att se ut när den är klar. Detta fick hans förundran att öka ytterligare och han utbrast med förundran i rösten “A shawl like that one?!?!”. Jag bekräftade och han suckade “Wow!”. Efter att ha tittat ytterligare ett tag vände han sig till sina vänner och deltog i deras samtal. Med jämna mellanrum vände han sig om mot mig för att titta hur det gick, lite som om han väntade sig att jag skulle ha utfört någon form av magiskt trolleritrick under tiden han tittade bort.

bla

Själv är jag ganska nöjd, inte så att stickningen känns magisk, men den har ändå viss potential. Det är tänkt att bli en trekantssjal i Feather and fan, och garnet är Noro Kureyon Sock som jag köpte av Svalan på Syfestivalen i höstas. Garnet är väldigt vackert, men om jag ska vara ärlig så är det lite stickigt och så tvinnar det sig lite mer än jag tycker är rimligt även för ett entrådigt garn. Men det blir nog bra när sjalen är färdigstickad, tvättad med sidentvål och ordentligt blockad.

Utmärkt!

Ja, det känns verkligen utmärkt få så mycket smicker från andra bloggare. Jag har fått utmärkelser från Trollmamman, Annas garndrömmar, Ulliga gulliga saker, Stickeri, stickera stickeralla, Cinas kryp-in, Urmoderns och Soans pysselblogg (jag tror faktiskt att det är någon mer, men det här är de jag hittar tillbaka till nu när jag letar).

Stort tack till er allihop för dessa fina utmärkelser!!

Många av mina favoritbloggar har redan fått utmärkelser från olika håll så jag skickar inte vidare till någon särskild. Ett urval av mina favoritbloggar hittar ni i menyn här till vänster, ta er gärna tid att surfa runt bland dem en stund, de är verkligen värda ett besök.

Dessutom vill jag passa på att ge lite extra uppmärksamhet till alla mina stickvänner i Linköping knitters som förser mig inspiration och gemenskap varje vecka. Jag önskar att alla stickare där ute hade tillgång till en lika fin uppsättning människor att dela stickglädjen med!

Rörchoklad och drömmar

Första veckan på sista terminen i skolan är avklarad. Jag firar med lite fika så här på fredagseftermiddagen. Te i min favoritmugg – nallemuggen som jag haft så länge jag kan minnas. Egentligen ska man göra “rörchoklad” i den. Rörchoklad gör man genom att röra ihop kakao och socker i en liten skvätt kall mjölk och om det är något kvar i muggen när pappa värmt mjölken (jag antar att mamma också värmde mjölk, men jag minns det som att det här var pappas grej) så häller man på varm mjölk och rör om tills allt löst sig. Muggens insidor är alldeles gråa av repor efter att ha försett mig med rörchoklad var och varannan helg-frukost under hela min uppväxt. Men idag blir det te, och till det några drömmar med lime och vit choklad som jag bakade tidigare i veckan.

Jag var sugen på något med lime i, men ville inte göra muffins eller mjuka kakor så jag experimenterade lite med ett recept på drömmar. Det blev mycket lyckat (även om kakorna blev lite större och lite plattare än jag väntat mig). När sambon kom hem på kvällen hann han knappt kliva över tröskeln innan han utbrast “Åh, här doftar himmelskt!”. Receptet har jag hittat på själv, och det finns här.

Coraline är fortfarande ljuvlig att sticka på, men gråbrun slätstickning kan bli lite väl grått så här i ett slaskigt januari. Då piggar det upp med några snabba projekt i färgglatt garn. Det är kanske inte så värst inspirerande det här heller men jag är väldigt möjd med fodralen till min mobiltelefon och till min nya mp3-spelare. Fodralen är dubbelstickade i rester av Mirasol-garnet Hacho i två olika färgställningar. Mp3-spelaren är köpt för julklappspengarna och är fylld med allt från Pearl Jam till Chess i musikväg och en del poddradio som fungerar utmärkt som stickunderhållning på väg till och från skolan.

Annars ägnas mycket av tankarna just nu åt exjobb. I mitten av mars är det tänkt att vi ska sätta igång själva arbetet och just nu är sökandet i full gång. Vi har varit i kontakt med några olika företag som vi tycker är intressanta och nu väntar vi mest på respons på våra ansökningar. Det kommer alldeles säkert att ordna sig jättebra, men väntan gör mig lite rastlös.

Coraline är tillbaka

I måndags började skolan. Första skoldagen innebar 5 timmars håltimme, vilket är extra segt just den första skoldagen när man inte har en massa andra skolsaker som man kan passa på att ta tag i. Jag tyckte det var ett bra tillfälle för Coraline att få komma ut i skamvrån igen. I söndags repade jag upp och började om och med hjälp av måndagens dötid i skolcafeterian har jag nu kommit ikapp med råge:

Jag är ju fortfarande väldigt förtjust i min Coraline. Garnet är verkligen ljuvligt. Någon på Ravelry har beskrvit det som det är svårt att säga om man stickar eller klappar en kattunge och det stämmer verkligen, det är helt otroligt mjukt. Jag är fortfarande lite osäker om garnet kommer att räcka, så för att kunna göra en bättre uppskattning har jag även påbörjat en ärm.

Nu när jag tagit Coraline till nåder tyckte jag att hon förtjänade en ny förpackning. Så jag har sytt två nya stickpåsar. Den högra känns lyxigast så den fick Coraline. Den vänstra är gjord av ett örngott och ett par skosnören som jag köpt på loppis. Skönt med lite nya påsar, det behövdes.

Veckans stickvåndor

Jag har ägnat en stor del av veckan åt att börja sticka på Coraline. Varje morgon tänker jag “Nu har jag bestämt mig, det här kommer att bli bra” och varje kväll suckar jag och repar upp. Har repat upp och stickat om fållen 3 gånger nu och det blir antagligen även en fjärde. Egentligen hade jag tänkte att mitt första inlägg om Coraline skulle handla om hur underbart garnet är (100% babyalpacka) och hur bra och välskrivet mönstret är (design Ysolda Teague), men istället blir det mest en uppgiven suck. Så här ser det ut just nu:

Och jag älskar det. Kolla t.ex den fina snygga fållen. Och den fina i-cordliknande kanten:

Så vad är då problemet? Jo, jag tror inte att garnet kommer att räcka. Jag måste ha fått totalt hjärnsläpp när jag beställde, eller bara varit lat och gissat. Till min storlek behövs 1230 yard och jag har 1210 yard. Första lösningen var att göra insidan av fållen i en annan färg. Dubbel Drops alpacka visade sig funka bra (och jag är supernöjd med färgen). Men det går ändå åt ett nystan för att sticka 10 cm av kroppen. Jag har försökt att göra en grovuppskattning av garnåtgång per del och jag tror inte att det kommer att räcka. Det är precis på håret, men jag vill inte sticka en hel kofta på 3,5mm-stickor och upptäcka att de fattas ett halvt nystan på slutet. Så nu tror jag att jag får repa upp alltihop igen och välja lite grövre stickor och gå ner en storlek i mönstret. Då borde det verkligen räcka. Men jag börjar tröttna på att sticka fållar nu, och på att räkna och tänka. Även om garnet är underbart att sticka med så blir jag så frustrerad av att inte se något resultat alls.

Må-bra-dag

Igår tillbringade jag större delen av dagen och kvällen hemma hos stickvännen M. Tyvärr glömde vi båda helt bort att fota under dagen, så ni får nöja mig med mitt ord och en bild på delar av resultatet. Vi ägnade oss bland annat åt att färga garn med KoolAid. Jag var sugen på att experimentera lite för att få fram lite “nya” färger.

Jag har lite av en turkos/petrol-period så jag ville försöka få fram något sådant på ett nystan mellangrå Fabel (kvar från mina benvärmare). Och så hade jag två nystan fluffig, ljusrosa kidkohair som legat i garnsamlingen länge och som jag insett att jag aldrig skulle komma att sticka något med i sin dåvarande inkarnation. Målet för den härvan var att få fram något mellan korall och rost. Det var lite läskigt att stoppa in kidmohairen i micron, men det gick jättebra. Den rosa originalfärgen lyser igenom lite, men inte så att det stör.

För mitt dåliga minnes skull: Till petrolblandningen använde jag ungefär 1 påse Berry Blue, ½ påse Lemon Lime och 1 ½ påse Ice-blue Raspberry. Till korall-blandningen använde jag 1 påse Black Cherry, 2 påsar Orange, 1 påse Cherry och så gjorde jag lite små-fläckar med Strawberry och Tropical Punch som blivit över när M färgade.

Utöver färgningen fixade M en supergod lunch bestående av hemgjorda laxburgare med grön chili och mangoröra och gott fika med pumpapaj med kanel och ingefära. Och så pratade vi. Massor. Om framtid, hälsa, sömnad, en kär vän, kreativa idéer och en massa annat. Ja, och så stickade vi förstås en hel del också. En riktig må-bra-dag helt enkelt! TACK M!

Garnpåfyllning och nörderi

Innan stickcaféet i fredags mötte jag upp Leftknit och stickvännen M på Garnverket. Nu har jag ju visserligen köpt en hel del garn på sistone, men vi hade ett presentkort kvar från när vi vann en tävling där i höstas och nu var det dessutom rea så då får man ju passa på. Efter viss beslutsångest fick fyra nystan turkos POP3 följa med mig hem.

Jag tror att de ska bli en minikofta (Dawn) ur Kim Hargreaves bok superfina Nectar som jag fick av min kära sambo i julklapp. Och så måste jag ju säga att nörden i mig är lite förtjust i att ha köpt ett garn som heter POP3 :)

Morgonmys och kakbak

I morse var jag tvungen att gå upp i ottan för att ringa och omboka ett läkarbesök. Egentligen hade jag tänkt gå och lägga mig igen och sova några timmar till, men istället rostade jag några smörgåsar och gjorde en kopp te och satte mig under en filt i soffan och kollade på morgon-TV och stickade. Det var ett mysigt sätt att börja dagen och jag undrar om jag inte ska fortsätta göra så under nästa vecka för att vrida rätt dygnsrytmen samtidigt som jag njuter av min sista lediga vecka.

Så till något helt annat. Jag har alltid älskat oliver. När jag var i ettårsåldern satt mina föräldrar vid soffbordet och åt bland annat oliver. De har beskrivit hur jag stod och höll mig i bordskanten och sträckte mig upprepade gånger efter olivskålen. Till sist gav de upp och lät mig smaka, övertygade om att jag inte skulle tycka om det. Det slutade med att jag åt upp alla oliverna och avslutade med att dricka upp spadet de legat i. Så ni förstår ju själva att när jag hittar ett kakrecept som innehåller oliver så måste jag bara prova. Jag hade egentligen tänkt vänta till nästa vecka med att prova receptet i Leilas kakbok, men jag kunde inte motstå oliverna den här gången heller. Så idag har jag bakat chokladskorpor med oliver:

Jag måste ju erkänna att jag var rätt skeptisk innan (men väldigt nyfiken). Och när jag provsmakade smeten så smakade det gott och lite konstigt. Och ungefär likadant var det med skorporna, ganska gott men lite konstigt. Jag kommer antagligen inte göra dem igen. Eller rättare sagt jag kan mycket väl tänka mig att baka skorporna igen, fast då hoppar jag nog faktiskt över oliverna och äter dem som de är vid sidan av istället.

Kakbak

När jag fyllde år i höstas fick jag Leilas bok “A piece of cake” av min moster och hennes familj. Den är superfin och inspirerande att bläddra i med massor av vackra bilder och har en personlig prägel med små kommentarer till varje recept. Idag har jag provat att baka Leilas kolasnittar med ingefära, och de blev riktigt mumsiga :)

Leilas kolakakor

Egentligen föll jag för ett annat recept i boken. Ett recept som verkar lite märkligt, men väldigt spännande. Och de av er som känner mig lite närmare kommer att ha svårt att hålla er för skratt när ni får se ingredienslistan till det. Men tyvärr hade jag inte tillräckligt mycket av en av nyckelingredienserna hemma så det får bli en annan gång.

Next »