February 2009

Vårsjalen är klar

Idag strålar solen och även om det är kallt i skuggan så värmer solen riktigt gott. I förmiddags passade jag på att lura ut sambon med kameran för att fota min Spring Things Shawl:

Garnet är Lace wool i färgen emerald från Handpainted yarn, köpt genom Garnhärvan och mönstret hittar man här. Jag har använt mina Harmonystickor i storlek 7. Jag är verkligen nöjd med den här sjalen. Jag gillar både färgen och känslan i garnet och spetsmönstret blev väldigt bra. Dessutom var det väldigt kul att sticka spets igen.

Nästa gång jag stickar den här kommer jag antagligen att göra lite färre rapporter av den första delen av mönstret och några fler av den andra sektionen eftersom jag tycker att den delen är så snygg. Enda nackdelen med det skulle vara att det är lite pilligt och tar tid att sticka muscherna. Men det kan det vara värt, för jag gillar verkligen effekten av dem.

Har du fått några julklappar i år?

Ni vet den där frågan som klassens lustigkurre alltid ställde i början av vårterminen när man var liten – “Har du fått några julklappar i år då?”. Nu skulle jag kunna svara “Ja, för tänkt det har jag faktiskt!”. Igår fick jag nämligen ett efterlängtat bok-paket:

När jag skrev upp Knitted Lace of Estonia på önskelistan i höstas hade bokus 40-50 dagars leveranstid på den, men jag tyckte att det var okej, jag var beredd att vänta. Så jag har väntat, och väntat. För någon vecka sedan hörde jag från diverse kompisar att bokus inte kunde leverera, så jag började bli tveksam till att min bok skulle dyka upp. Men min uppmarksamma mamma tomten verkar ha upptäckt att den numera går att beställa från Adlibris istället, för igår när jag kom hem låg det en avi och väntade på mig.

Jag bläddrade lite en kompis exemplar på stickcaféet härom dagen och tyckte att den verkade trevlig, men inte riktigt lika bra som jag hoppats. Nu när jag har min egen bok och har kunnat sitta i lugn och ro och bläddra och läsa så inser jag att mina förhoppningar nog ändå infriats. Boken är jättefin, och den innehåller massor med bra tekniktips och förklaringar till estniska tekniker. Det enda jag önskar är att det skulle vara fler mönster på trekantssjalar, men det önskar jag alltid när det kommer till böcker om spetsstickning, och jag har vant mig vid att det sällan är så.

Stickningen på bilden är ett nystartat projekt i SoftSilk. Det ska bli en sommarkofta är det tänkt. Jag hoppas på “tredje gången gilt” när det gäller en egenstickad sommarkofta. Det har inte gått så bra tidigare. Försök1 fastnade vid kragen och sedan orkade jag inte bestämma mig för lämplig fortsättning så den har vilat i ca ett år nu. Försök 2 blev bra i designen, men den blev ca 2 storlekar för stor, så nu är den froggad och är tänkt att återfödas i annan form.

Och eftersom de flesta av er är textilnördar så kan jag även berätta att duken på bilden är hemvävd i munkabältesteknik och entrådigt ullgarn :)

Det är kul att sy!

Större delen av söndagen ägnade jag åt att rita mönster och att sy. Från början var planen en v-ringad, empir-skuren topp i randigt tyg. Men när jag la ut tyget fick jag en annan idé och ritade om mönstret lite. På bilden ser ni del av tröjan, och den blivande kragen (och min hiskeligt fula strykbräda som dock är bra som ståbord när man har platsbrist).

Jag är inte riktigt klar än men det verkar lovande hittills, även om jag börjar tveka på om tyget kommer att räcka till exakt den modell jag tänkt. Som tur är har jag en backup-lösning om det inte funkar. Jag gjorde en tanke-miss i mönsterkonstruktionen också, men det är nog bara bra, för annars hade tyget garanterat inte räckt :)

Både Spring Things Shawl och Noro-sjalen i Feather and fan är klara, men det var för svårfotat väder i helgen så vi lämnade kameran hemma när vi gick på skogspromenad i härligt, snö-fluffigt landskap. Äntligen har vi ordentligt med snö! Vintern har varit så grå och tråkig hittills, med snön blir det ljust och vackert och jag blir glad :)

.

PS. TACK för alla kommentarer om den grå trikå-tunikan! Det var kul att höra att det inte bara är jag som gillar den :)

Trikåtopp

Som ni kanske kommer ihåg ägnade jag en helg för några veckor sedan åt att konstruera trikåmönster, och att sy lite. Sen dess har jag sytt lite till och det verkar som att min magkänsla från konstruktionen var rätt. Jag är jättenöjd med resultatet:

Jag har skurit av mönstret strax över bysten och gjort några stora veck där för att få ordentligt med vidd i plagget. Ärmarna har också lite extra vidd, och en aning puff på axlarna (syns dåligt på bilderna dock).

Jag har redan använt toppen en hel del, och nu när jag vet att jag har ett grundmönster som fungerar så är jag väldigt sugen på att sy mer. Det finns en och annan bit trikå i lådorna, så bli inte förvånade om det dyker upp fler toppar inom kort. Jag känner dessutom storhetsvansinnet komma krypande i form av ett starkt sug efter att köpa en overlock-maskin (allra helst en som även har cover-söm), men det får nog vänta ett tag. Än så länge duger mormors gamla Husqvarna bra.

För övrigt är det fortsatt ex-jobbsångest. Senaste veckan har vi fått avslag från två ställen som vi hade ganska goda förhoppningar om. Om någon mot förmodan har ett logistik-exjobb att trolla fram så är det här ett utmärkt tillfälle att försöka :)

Vår på gång?

Nja, kanske inte utomhus, även om solen skiner för fullt och jag börjar känna ett vagt hopp om att det blir vår även i år. I min stickhörna är i alla fall våren på gång. I fredags tog jag några timmar ledigt på eftermiddagen och satte med med en stor kopp te och kollade igenom diverse WIPs och UFOn för att leta fram något roligt att sticka på. Spring Things Shawl har fått ligga och vila ett tag i väntan på att jag ska känna ro nog att sätta mig in i nästa sektion av spetsmönstret. Det var precis den typ av stickning jag var ute efter i fredags så nu är jag på väg igen. Så här ser det ut just nu:

Varje gång jag stickar spetsstickning slås jag av hur roligt det är. Och varje gång blir jag lite irriterad på mig själv för att jag trots att jag vet detta envisas med att glömma bort det mellan varven. Med andra ord är det här en riktigt kul stickning och jag är jättenöjd med muscherna. Jag blir mer och mer förtjust i färgen på garnet och det gör det ännu roligare att sticka.

I övrigt har jag haft en jätteskön helg. Igår var det vuxenkalas (även känt som pratkalas) för ett födelsedagsbarn i sambons släkt – god mat, tårta och trevligt umgänge. I morse blev det en långsam läsfrukost med sambons nybakade baguetter till frukost (jepp, han hade låtit dem jäsa över natten och klev upp lite tidigare än mig och fixade det sista).

Nu är bara frågan om jag ska ägna resten av dagen åt symaskinen, stickningen eller boken…..

Min tur

Jag har blivit utmanad av Eva i Stäket. Jag tror många av er redan sett utmaningen och kan reglerna. Det handlar om att leta upp den sjätte bilden i en sjätte mappen i ens bildarkiv och berätta något om den. Jag hade först inte tänkt nappa på utmaningen, men så kollade jag vilken bild det handlade om och hittade den här:

Bilden är tagen i september 2007 när jag och vännen E slog våra kloka huvuden ihop för att försöka begripa oss på hur vännen M’s stickmaskin fungerar. När jag såg bilden log jag stort för mig själv. Jag gillar den här bilden för den visar verligen hur olika vi kan vara – ingenjören konsulterar manualen och praktikern greppar ett nystan och testar lite. Tillsammans löste vi det alldeles utmärkt och lyckades sticka oss diverse provlappar och under tiden fick vi, alla tre, oss ett antal goda skratt. Sedan kom jag att tänka på alla kreativa idéer som vi hade för vad man kan göra med en stickmaskin, och saknaden efter E blir plötsligt väldigt påtaglig igen. Jag kommer nog aldrig riktigt att vänja mig vid att hon inte längre finns. Senast förra veckan tittade jag mig om efter henne när jag satt på stickcafét. Jag är glad för alla de roliga och fina minnen jag har och jag blir ledsen när jag tänker på allt som vi inte kommer att få uppleva tillsammans. Det gör fortfarande ont, fast kanske på ett lite annorlunda sätt nu jämfört med i somras.

Pest eller kolera

Idag uppstod dubbel kris i skolan. Klasskompisen hade glömt strömsladden till sin dator så den stängde av sig mitt i våra kostnadsdelnings-tester. Och jag hade glömt att ta med mig ett extra garnnystan till min stickning. Vi kunde inte enas om vilket som var värst utan lät det bli oavgjort.

Jag har kommit igång med Coraline igen. Jag håller på att sticka ärm nr 2 och har kommit en bra bit på väg med den (och skulle ha kommit mycket längre om det inte var för ovanstående kris). Man skulle ju kunna tro att det betyder att jag snart är färdig med ärmarna, men det kommer även att behövas en ärm nr 3. Det är dock inte så att jag odlat en tredje arm på sistone, utan snarare så att jag ändrat lite på mönstret (någon som är överaskad?) eftersom jag inte blev riktigt nöjd med den första ärmen. Men ärmarna går snabbt att sticka, så det är nog snart avklarat :)

Work In Progress 2 (eller ursäkta tystnaden)

Idag har jag pluggat hemifrån hela eftermiddagen och hade tänkt fota lite för att kunna blogga, men jag har inte hunnit med annat än att i en kort paus sträcka mig efter kameran och fota det jag hade framför mig. Mitt studiekaos:

Men det är å andra sidan precis så här mitt liv ser ut just nu. Hemtentaplugg, simuleringsövningar och exjobbsansökningar (observera telefonen och kalendern). Och så en uppochned-vänd sticktidning (skymtar under CDn med simuleringsprogramvara) och en undanskuffad symaskin (längst in i hörnet bakom boktravarna).

Det märkliga är att jag inte känner mig så särskilt stressad trots att det är massor att göra och börjar bli väligt lite tid kvar tills exjobbet är tänkt att börja (mitten av mars) utan att vi fått tag på något bra. Eftersom jag börjar se slutet på studietiden så känns det inte så svårt att offra både det ena och det andra när jag vet att det rör sig om en så begränsad tid. Och dessutom är det roligt att känna att vi håller på att knyta ihop säcken. Jag har kurslitteratur från 5 olika kurser framme för att kunna svara på hemtentan.

Work in Progress

Min sjal i Noro Kureyon Sock växer så sakteliga. Så här såg den ut mitt på dagen i dag, i strålande solsken:

Jag trodde (och hoppades) verkligen att Noro Kureyon Sock skulle bli en totalförälskelse, men så är det tyvärr inte. Jag hade nog lite väl höga förväntningar. Det låter ju så bra “på pappret” med ett tunt, entrådigt garn från Noro i underbara färger. Tråkigt att det inte känns så i verkligheten. Det är lite stickigt, tvinnar det sig något ruskigt och tyvärr känns det lite mer syntetiskt än vad jag tycker är rimligt.

Benvärmare

Jag är inne i en lite märklig fas i mitt stickande just nu. Jag stickar massor, men slutför ganska lite. Jag vet inte varför det är så faktiskt, jag brukar vara bra på att slutföra saker. Idag har jag i alla fall något färdigt att visa upp. Benvärmarna jag stickade i vintras har äntligen fastnat på bild:

Benvärmarna är stickade i grått Fabel. Garnet var lite intressant att jobba med. Jag var inte särskilt imponerad av hur det kändes på nystanet (det kändes lite väl syntetiskt) men uppstickat blev det riktigt trevligt och jag kan definitivt tänka mig att sticka mer med det. Jag har utgått från det här mönstret, men har ändrat lite allt möjligt för att få det att passa min kropp och mitt garn.

I övrigt har jag haft en lugn helg. Jag har ägnat stor del av tiden åt att konstruera mönster på trikåtoppar, och en del tid åt att sy. Det verkar faktiskt som att jag för en gångs skull lyckats få till ett basmönster för trikåtoppar som funkar. Det känns att det är länge sedan jag höll på med mönsterkonstruktion, och jag får tänka efter en hel del. Men det har varit väldigt kul, särskilt som plagget som växer fram verkar bli helt okej.