March 2009

Vävtankar

Det händer ju att jag gör annat än köper och funderar på knappar, tro det eller ej. Häromdagen fick jag t.ex. ett ryck och satte igång att väva igen. Jag har sedan länge en halsduksväv uppsatt i min lilla vävstol. Jag har vävt ungefär 1½ halsduk hittills, men nu har den varit stående bra länge och jag (kanske mest min sambo) börjar känna att vävstolen är lite i vägen. Min vävstol är hopfällbar och jag skulle kunna fälla ihop den med väven i utan att den tar skada. Men om jag gör det kommer jag sannolikt aldrig att väva klart halsdukarna och jag vill ju i alla fall ha ut den halsduk som är klar.

SÃ¥ i helgen satte jag mig för att väva lite och upptäckte att det var jättekul. Jag är ju egentligen inte sÃ¥ förvÃ¥nad över det, jag har ju tyckt om att väva ända sedan jag var liten. Jag är kanske mer förvÃ¥nad över att jag glömt bort hur kul det är. Nu är ju inte det här en särskilt avancerad väv, liksidig kypert pÃ¥ fyra skaft, sÃ¥ det är mer av meditationsvävning än “teknikvävning”. Jag tror att den stora orsaken till att väven blivit stÃ¥ende sÃ¥ länge är att jag upptäckte att jag “svajat” lite inslagstäthet och skulle behöva ta upp ca 7 cm innan jag kunde väva vidare. Det tar ju alltid emot att väva baklänges, och dessutom fick denna ojämnhet mig att inse att jag inte är sÃ¥ förtjust i vävar där man inte kan slÃ¥ hÃ¥rt :) Eftersom väven varit orörd sÃ¥ länge sÃ¥ känns det inte längre sÃ¥ viktigt att det blir bra, sÃ¥ jag kan slappna av lite mer och släppa lite av mitt vanliga kontroll-behov och dÃ¥ gick det faktiskt mycket bättre.

Trevlig helg!

Ojojoj!

Jag är helt överväldigad av alla kommentarer om knappvalet till Coraline! Ett stooooort TACK till alla er som försöker hjälpa mig med beslutet!!

Innan jag postade kände jag mig ganska säker pÃ¥ de bruna knapparna, och de flesta av er verkar hÃ¥lla med om det, även om det svängt över lite Ã¥t de vita i de senare kommentarerna. Och jag kan inte lÃ¥ta bli att tänka lite som er som röstat pÃ¥ de vita knapparna, de skulle göra koftan lite mer speciell. LinaFina sammanfattar det hela väldigt bra i sin kommentar: “med de vita knapparna blir koftan mer som ett smycke, satsa pÃ¥ dem! de bruna är jättefina men gör koftan mer till en “hemma-mysa-kofta” medans de vita gör den till en “jag-vill-ut-i-världen-och-synas-kofta”!”.

Jag ska grunna lite till på det hela så får vi se vad det blir. Jag lovar att återkomma och visa resultatet!

Knappjakten avslutad (?)

Den senaste tidens knappjakt har som sagt handlat om att fixa knappar till Coraline. Nu har jag två möjliga alternativ och tänkte be om er hjälp. Det står mellan mörkbruna träknappar eller mjölkvita glasknappar:

Vilka knappar tycker ni passar bäst? Om ni vill se hur hela koftan är tänkt att se ut för att kunna svara på frågan så finns det några fina bilder hos designern Ysolda Teague.

De vita knapparna har en svag ojämnhet i vitheten som inte riktigt framkommer på bilden ovan. Här är en bild på hela uppsättningen glasknappar i mitt senaste tradera-köp. Jag tror att färgskiftningarna syns bättre här (det är de fem minsta knapparna jag tänkt mig).

Om ni börjar tröttna på inlägg om knappar så kan jag lugna er. Nu när jag hittat knappar till Coraline så blir det nog betydligt mindre knapp-prat på bloggen ett tag framöver.

Knappar II

Jag berättade ju redan i julas att jag inte är någon knappmänniska. Det är därför det är så synd om mig nu när jag varit tvungen att tillbringa en hel vecka med att leta efter knappar till Coraline. Det har verkligen varit en plåga att vara tvungen att gå på loppisar och surfa runt på tradera (tack för tipset Emma). Nä, jag blir nog tvungen att erkänna för mig själv att jag ändå är rätt förtjust i knappar, inte besatt, men helt klart ganska förtjust.

De gröna träknapparna köpte jag på tradera tidigare i veckan. De passar inte riktigt till Coraline, men jag kunde inte låta bli dem ändå. De vita knapparna är ett loppisfynd. Min faovritloppis hedrades med ett besök tidigare i veckan och bland knapparna fanns det ett antal påsar och rör med ungefär en näve knappar i vardera. Jag synade dem i jakt efter pärlemor- eller glasknappar men det mesta verkade vara plast. Lite bakom korgen med knapp-påsarna anade jag en utskuffad påse. Direkt när jag fiskade fram den kände jag att den hade en helt annan tyngd än de andra påsarna. Och mycket riktigt, efter att ha tvättat knapparna här hemma kunde jag konstatera mycket riktigt majoriteten av knapparna var såna som jag tycker om och att det och dessutom var det ganska många av varje sort.Jag är inte helt säker på att de passar till Coraline, men de kommer att säkert att passa fint till något annat så småningom.

Eftersom jag nu hÃ¥ller pÃ¥ att växa ur min gamla knappburk sÃ¥ passade jag pÃ¥ att ta en sväng förbi en annan favoritavdelning – den med burkar i plÃ¥t och glas – och hittade en fin Ã¥ttkantig burk med blommor som numera är min nya knappburk:

Och det känns som en bra investering, för i morgon finns en god chans att knappsamligen fylls på lite ytterligare :)

Stickfrukost

Om jag är hemma en vardagsmorgon (och inte har massor att göra) tycker jag om att börja dagen med frukost i soffan, framför något av morgon-programmen på TV. Jag går upp när sambon går till jobbet och sen tar jag det lugnt i soffan med en kopp te några smörgåsar och så förstås en stickning.

Idag är en sån dag. Jag hade tänkt åka till skolan för att jobba med projektet, men de andra behövde göra annat så jag ska plugga lite hemifrån istället. Jag är nästan klar med det som ska göras, så jag kan ta det ganska lugnt.

PÃ¥ senaste stickcafét pratade vi om att man skulle behöva vara ledig nÃ¥gra veckor dÃ¥ och dÃ¥ för att ägna sig Ã¥t sin slöjd – fÃ¥ utlopp för all kreativitet och testa olika idéer osv. Leftknit som nyligen varit hemma ett tag log lite Ã¥t oss och sa att “ja, men när man är ledig sÃ¥ blir det ju ändÃ¥ inte av att man gör allt det där”. Och tyvärr har hon ju rätt, det blir lätt att även de lediga dagarna slukas upp av en massa annat, säkert trevliga aktiviteter det ocksÃ¥ men inte sÃ¥ mycket stickning, sömnad eller annat som man hade tänkt. DÃ¥ är det perfekt att börja dagen med lite stickning till frukosten sÃ¥ fÃ¥r man ett lugnt och skönt och stillsamt uppvaknande samtidigt som man fÃ¥r lite sticktid och ändÃ¥ har massor med dag kvar till allt det andra roliga som man ocksÃ¥ vill hinna med.

.

PS. Jag äter mer än en knäckemacka till frukost. De andra smörgåsarna, med sambons hembakade surdegsbröd, hade redan gått åt när jag tog bilden :)

Swooosch!

Den här veckan har bara rusat förbi. Jag kan knappt tro att det redan är fredag! Stor del av tiden har jag ägnat åt att sitta i skolan och jobba med ett projekt om planering av pappersproduktion (om någon vet hur mycket det kostar att frakta ett ton trä med sjöfart mellan Sverige och Sydamerika så får ni gärna dela med er av den informationen. 118 100 vet det inte kan jag säga :)

Jag har inte hunnit sy eller sticka så mycket tyvärr, men jag har börjat på en liten grön kofta baserad på The Soy Cardi i grön Babyalpacka från Sannsticks.

Jag kan inte bestämma mig för om det blir bra eller inte. Ena stunden tycker jag att det är perfekt som det är och andra stunden vill jag blanda den med en tråd ärtgrön ull från Knitpicks för att få den lite varmare i färgen och något tätare i strukturen.

Och så börjar Coraline bli klar. Jag har haft mina tvivel längs vägen, ett tag trodde jag att den skulle bli för kort, sen trodde jag att den skulle bli för vid osv. Men nu känns det bra. Jag ska bara försöka grafta ihop ärmhålen och hitta dom perfekta knapparna. Jag skulle vilja ha några fina glasknappar men vet inte om jag lyckas få tag på det. Det finns en väldigt bra knappaffär i stan, men när jag frågade efter glasknappar envisades expediten att plocka fram plastknappar trots att jag förklarade att jag inte ville ha plast. Nu står hoppet till loppisar!

Tygshopping och exjobb

I lördags tog jag en paus frÃ¥n allt vad skola heter, bÃ¥de vad gäller arbetsinsats och vad gäller oro (en vecka kvar till exjobbet borde pÃ¥börjas). Istället gjorde jag ett pass som “personal shopper” Ã¥t min sambo. Det gick riktigt bra och resulterade i 3 par byxor och 4 par t-shirtar pÃ¥ mindre än en timme (egentligen 4 par byxor, men det sista paret räknas inte för dÃ¥ gaddade sambon och expediten ihop sig mot mig). Efter det var jag ju tvungen att handla lite till mig själv ocksÃ¥. Ohlssons hade fÃ¥tt in ett parti billig trikÃ¥ och eftersom jag verkar gÃ¥tt in i nÃ¥n slags sömnadsperiod sÃ¥ var jag ju tvungen att köpa lite:

Tygerna är väl inga underverk direkt, men helt okej för totalt 100 spänn. Av det gröna hade jag tänkt göra en trikåtopp med raglanärmar, men sedan dess har det uppkommit ett behov av en grön klänning så det kan hända att det blir en klänning istället (om det räcker). Det bruna med blommor kan tänkas bli nån slags empirskuren topp istället för den randiga som blev något helt annat. Den randiga börjar bli klar (det är bara lite ärm-fix kvar) så ni ska snart få se resultatet. Efter en mysig fika med mumsig mocka-cupcake åkte vi hemåt och på Konsum fick även en Burda åka ner i korgen i hopp om lite ny inspiration (blev dock inte jätteimponerad av den).

Eftersom det bara är en vecka kvar i skolan och vi inte hade fått tag på något exjobb än så såg jag framför mig ganska mycket fritid ett tag och då kunde jag ju behöva lite tyg att sysselsätta mig med. Men nu blev det inte riktigt så. För i morse strax efter att jag gått upp ringde nämligen ett företag och erbjöd mig och klasskompisen exjobb. ÄNTLIGEN!! Vi har ringt och pratat med drygt 20 företag sedan i början av januari och det började verkligen kännas hopplöst. Vi är inte på något sätt klara över formerna för exjobbet än, men det verkar kunna bli riktigt, riktigt bra. Både området de vill ha hjälp med och företagets verksamhet i övrigt passar oss så bra att jag knappt vågar tro på det!

Noro-sjalen är klar

Min senaste sjal, en feather n’ fan i Noro Kureyon Sock, har varit klar ett tag men jag ville vänta lite med att blogga om den tills jag hunnit använda den lite och känna hur stickigt den faktiskt blev. Som jag skrivit tidigare sÃ¥ är jag inte sÃ¥ jätteimponerad av garnet, jag hade definitivt högre förväntningar pÃ¥ ett garn frÃ¥n Noro. Jag är fortfarande inte supernöjd med garnet, men det har ändÃ¥ tjänat in nÃ¥gra poäng till sist.

När jag stickat färdigt så tvättade jag den med min sidentvål (och löddrade upp tvålen för hand som Ulricha tipsat om, väldigt smidigt jämfört med rivjärnet) och blockade sedan som vanligt. Sjalen blev lite mjukare av tvätten men kändes fortfarande lite sträv. Som tur är så är jag inte så stickskänslig så jag provade att använda den som halsduk i några dagar för att se hur det kändes. I början kändes den lite sträv, men nu när jag använt den i en vecka så börjar den faktiskt mjukna lite. Med lite tur kan det här vara ett sånt där garn som blir bättre och bättre ju mer man använder plagget. Färgerna på den övre bilden tycker jag stämmer bäst med verkligheten.

Garn: 1 nystan (100g) Noro Kureyon Sock
Stickor: Denise 7, vilket motsvarar ca 4,5 mm (någon som är förvånad?!)
Mönster: Feather n’ fan Comfort Shawl

Sammanfattningsvis är jag ändå rätt nöjd med sjalen. Färgerna är underbara (passar perfekt till min röda ulljacka och min mossgröna maja-basker), mönstret och garnet passar bra ihop och den blev precis lagom stor. Nu hoppas jag bara att min teori om ökande mjukhet ju mer jag använder den stämmer. Jag tror inte att jag kommer sticka mer med det här garnet, men jag är ändå nöjd med resultatet.

Har storleken betydelse?

PÃ¥ nÃ¥t stickcafé för länge sedan diskuterade vi stickstorlekar. En del hade en favorit-storlek pÃ¥ stickor som de använde allra oftast. Jag kände inte igen mig alls och tänkte “vad dÃ¥, man använder väl den storlek som passar bäst för just det garnet och mönstret…?”

Men sÃ¥ började jag inse att det aldrig fanns lediga stickor i rätt storlek när jag skulle starta nya projekt, trots att jag hade rätt mÃ¥nga lediga stickor i bÃ¥de Denise- och Harmony-kiten, och ganska snart insÃ¥g jag att det sÃ¥ gott som alltid är storlek 4,5 som fattas. Detta trots att jag har minst 8 uppsättningar 4,5 mm stickor. (Okej, det är inte helt rättvist räknat eftersom jag inte använder jumperstickor och väldigt sällan den “gamla” typen av rundstickor).

Så jag får nog helt enkelt acceptera att jag också har en favoritstorlek. Och 4,5 känns som en bra favorit. Det ligger så där lite lagom mitt i skalan. Dom är rätt sköna att ha i händerna, varken trumstockar eller tandpetare. Det man stickar blir lite lagom tätt, men ändå inte så pyttigt att det tar evigheter att sticka en tröja. Hur är det för er andra, har ni också favoritstorlekar?

För att Ã¥tergÃ¥ till min egen frÃ¥ga i rubriken – ja, storleken har betydelse när man stickar. För att fÃ¥ plagg som stämmer överens med mÃ¥tten i stickbeskrivningen är det viktigt att kontrollera att man har samma masktäthet som mönstret är gjort för*. Stickstorleken som stÃ¥r i mönstret är bara en rekommenderad storlek. Jag använder nästan aldrig samma storlek som mönstren rekommenderar. Eftersom jag stickar ganska sÃ¥ hÃ¥rt sÃ¥ behöver jag oftast gÃ¥ upp en halv eller ibland t.o.m. en hel storlek.

.

*) fast om man inte vill hålla sig till den masktäthet som mönstret är gjort för får man räkna om mönstret lite. Det behöver inte vara så jättebesvärligt. För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om berättade hur jag brukar tänka när jag räknar om mönster. Det hittar du överst i menyraden här till vänster (tillsammans med några andra av mina favorit-inlägg).