May 2009

Energipåfyllning

I sista sekunden, klockan 16.32 i fredags eftermiddag, skickade jag och min exjobbs-kollega in en slutrapport som vi hoppas ska vara tillräckligt bra för att vår examinator ska låta oss boka framläggningsdatum. Duger rapporten inte till det så blir det inte framläggning den här terminen, utan vi blir tvungna att vänta till höstterminen.

När vi skickat in rapporten skyndade jag mig hem för en snabb smörgÃ¥s och ett klädbyte innan jag och sambon cyklade över till nÃ¥gra vänner för en barnvaktskväll. Vi bakade pizza, läste Bamse, lekte tittut och pratade om tidvatten, rackarknep och raptävlingar med tvÃ¥ härliga smÃ¥ tjejer. Allt gick jättebra, inte ens nattningen var nÃ¥gra problem, även om 4-Ã¥ringen testade oss lite (“Men mamma och pappa säger att jag fÃ¥r… “).

I morse sov vi länge och Ã¥t en lÃ¥ngsam frukost pÃ¥ balkongen. När det blev för varmt att sitta pÃ¥ balkongen Ã¥kte vi till vÃ¥rat favorit-café; en röd liten stuga med lummig trädgÃ¥rd, en massa udda porslin och mumsigt, hembakat fika. Sambon läste en bra bok och jag klurade pÃ¥ en stickning. Efter en arbetsvecka med 10-12 timmar arbete om dagen var det verkligen underbart att sitta i halvskuggan och ta det lugnt – utan att bry sig om vad klockan var eller hur mÃ¥nga kilo potatis som gÃ¥r in i en 3-axlig lastbil. En tjej som sÃ¥g mig sticka kom förbi och sa att det sÃ¥g sÃ¥ härligt ut och undrade vad det skulle bli. SÃ¥nt gillar jag :)

I morgon ska sambon segelflyga lite och jag ska ta min fällstol och leta upp något trevligt ställe med lagom mycket skugga där jag kan förverkliga det jag skissat på idag. (För ni ska ju inte tro att stickningen på bilden finns kvar längre. Men nu vet jag ju att garnet kommer att räcka och hur jag ska fördela minskningarna för att få det som jag tänkt mig.)

.

PS. Ursäkta den lite skumma färgåtergivningen. Jag och min nya dator är inte helt överens om färgåtergivning än.

Exjobbsorsakad paus

Ursäkta tystnaden. Jag exjobbar större delen av min vakna tid just nu för att hinna klart med exjobbet och framläggning innan terminen är slut. Därför blir det inte så mycket tid över till vare sig stickning eller bloggande. Jag återkommer när det lugnat ner sig lite.

Kontsjal och inspiration

Jag har haft det lite klent på WIP-fronten ett tag. Det har i stort sett bara varit min vita bomullströja, Ripple, som vuxit (nu är det bara en ärm kvar!). Men i helgen startade jag upp ett nytt projekt som jag funderat på sedan jag var på stick-SPA:

Det är tänkt att bli en sjal i s.k. kontstickning (även känt som entrelac eller näverstickning). Garnet köpte jag hos Ã…ländska Svalan pÃ¥ Syfestivalen i höstas, och det har legat och väntat pÃ¥ ett bra projekt. När jag fick se Stickorrens fina sjal i kontstickning blev jag väldigt sugen pÃ¥ att prova själv. (Jag har inte härmats rakt av, min är slätstickad och Stickorrens är rätstickad, sÃ¥desÃ¥!) Det är riktigt beroendeframkallande att sticka kontstickning kan jag säga. Ni vet hur det kan vara, “bara ett varv till”, fast här är det “bara en ruta till”. Rutorna gÃ¥r dessutom snabbt att sticka och det är alltid lika kul att se färgskiftningarna, sÃ¥ det är lätt att övertala sig själv :)

Och när jag väl satt igång med ett nytt projekt var det som om någon slags propp lossnade, för helt plötsligt har jag mängder med idéer. Den idé som väger tyngst just nu är att sticka någon form av topp i ett grönt Kalinka-lingarn som legat och väntat på att det ska bli sommar. Tanken är att toppen ska stickas med ett ok i lite spetsstickning och sedan lite vidd över magen. Men jag får se, jag har några olika idéer, så man vet aldrig hur det kan sluta.

Snäll brevlåda

Tidigare i veckan blev jag lite avundsjuk på Veronica som har en så snäll brevlåda. Min egen brevlåda måste ha hört mig för titta vad den försåg mig med igår:

Designern Erica Laurell har nyligen lanserat ett ekologiskt bomullsgarn. Jag fick erbjudande att prova en härva och igår fick jag en fin gul härva tillsammans med en färgkarta. Garnet verkar trevligt och jag gillar verkligen färgerna. Jag har inga specifika planer för det gula än, men det känns som att det blir något virkat. Dessutom har dödergök utsett gult till det nya gröna, så det passar ju utmärkt för en grön-tokig stickare som jag :)

Sen undrar jag om det är något lurt med knappar som jag missat i ANT-undervisningen i skolan. Jag har ju tidigare påstått att jag inte är så fascinerad av knappar, men under våren har jag flera gånger kommit på mig själv med att planslöst söka efter knappar på tradera. I veckan ropade jag in de gröna knapparna på bilden. Jag har inga specifika planer för dem, men kunde inte låta bli ändå. Inte för att jag tror att det kommer att bli något problem att göra av med dem, men jag känner en vag oro att ett nytt beroende är på uppsegling.

Till sist vill jag lägga in en liten ursäkt till er som kommenterat eller mailat mig pÃ¥ sistone. Jag har haft en lite asocial period och känt ett behov av att hÃ¥lla mig undan lite bÃ¥de i verkligheten och i “bloggosfären”. Jag hoppas att ni inte tar illa upp över att jag varit/är sÃ¥ lÃ¥ngsamt pÃ¥ att svara.

Sockgarnshjälp

Jag behöver er hjälp. Jag har lovat att sticka ett par nya raggsockor åt min sambo eftersom hans (köpta!) är utslitna. Han vill ha ett par ganska tjocka sockor, i stil med ett par jag stickat i Järbo Raggi till honom tidigare (eller eventuellt något tunnare, men inte mycket). Eftersom jag sällan stickar sockor har jag dålig koll på sockgarner, men jag känner på mig utbudet av kul sockgarner har ökat rejält sedan jag stickade sockor senast. Har ni några andra bra tips på vettiga sockgarner som är lite kraftigare? Det ska helst vara något garn med lite kraftigare färger (m.a.o. inget blekflammigt Opal). Jag gillar t.ex. Jitterbug Popsicle och Shepherd sock Rainbow, men jag misstänker att de är lite för tunna. Eller vad tror ni?

Och ungefär hur mycket garn behöver man för att sticka ett par sockor i storlek 43?

.

PS. Tack för intressanta kommentarer om mitt förra inlägg! Efter att ha funderat lite till pÃ¥ det jag skrivit och pÃ¥ era kommentarer sÃ¥ inser jag att jag vet ganska väl vad jag är bra pÃ¥ och jag kan, precis som Dödergök, bli stolt och t.o.m. riktigt uppspelt när jag Ã¥stadkommit nÃ¥got bra. Det är nog just det här att själv säga att jag gjort nÃ¥got bra eller är bra pÃ¥ nÃ¥got som är problemet för mig. En oro att andra ska tycka att jag är “skrytig” helt enkelt.

VÃ¥ga vara stolt!

När jag skrev inlägget om Coraline upptäckte jag att jag drog mig lite för att beskriva hur nöjd och stolt jag var över hur bra det blivit. Jag vägde orden lite extra noga innan jag skrev. Det är väl klart att man ska vara stolt när man gjort något bra? Men får man säga att man är det? Får man säga att man har gjort något bra?

När jag gick pÃ¥ mellanstadiet var det väldigt fult att säga att nÃ¥got man gjort var fint. Det skulle vara rent skryt och väldigt egoistiskt och hemskt. Till slut tog vÃ¥r fröken upp saken i klassen under en bildlektion och vi fick ett bra samtal i klassen om hur man kunde hantera beröm. Jag lärde mig att om nÃ¥gon berömmer mig för nÃ¥got som jag gjort sÃ¥ är det helt okej att svara “Tack! Ja, jag är faktiskt riktigt nöjd själv.” Jag behöver inte säga nÃ¥got ursäktande eller peka pÃ¥ nÃ¥got som jag inte är nöjd med. Det är okej att tycka att jag själv är bra och duktig och jag behöver inte ursäkta mig och försöka släta över.

Jag blir jätteglad när jag hör någon säga att han eller hon är bra på något, men har ändå svårt att säga det själv. Numera är jag medveten om det och har övat mig på att säga att jag är bra på olika saker. Men jag är ändå försiktig med hur jag lägger orden och funderar på hur den jag pratar med upplever det jag sagt.

Jag vet inte, det kanske bara är jag som går och funderar på sånt här, men jag tror ändå att fenomenet inte är helt ovanligt. Att det är många som tycker att det svårt att säga att man är bra på något. Det är egentligen lite konstigt och framför allt väldigt tråkigt att det är så. Jag tycker att det är härligt att höra någon berätta om ett plagg dom gjort och berätta hur nöjda de är med vad de åstadkommit. Det gör mig glad att höra att någon är stolt. Men samtidigt väger jag alltid mina ord lite extra när jag pratar om något som jag själv gjort. Det är lättare att säga att det varit roligt att göra eller att färgerna blev bra än att säga man själv tycker att man åstadkommit något riktigt bra.

Jag vet egentligen inte riktigt vart jag vill komma med det här resonemanget. Jo, förresten, det vet jag visst. Det är en uppmaning till mig själv och eventuella andra som känner sig träffade. Våga vara stolt över det du är bra på. Ta emot beröm från andra och tillåt dig att glädjas över det. Och beröm dig själv när du gjort något bra. Våga vara stolt helt enkelt!

Knappar och datorer

Ni som känner mig och säkert även många av er som följer min blogg vet nog att grönt är min favoritfärg. Helst olivgrönt eller mossgrönt. Men det här med favoritfärg verkar vara säsongsberoende. Jag insåg nämligen häromdagen att majoriteten av mina sommarkläder är röda. Jag blev t.o.m. tvungen att införa restriktioner mot att köpa mer röda sommarkläder. Men jag var ändå tvungen att köpa liiiite mer rött i går. Jag behövde knappar till min Ripple och har vetat ända från början att det ska vara röda knappar. Man skulle kunna tro att det är lätt att få tag på enkla röda plastknappar, men det visade sig att ingen av mina vanliga knappleverantörer hade några som var ens i närheten av det jag var ute efter. Till sist hittade jag de här i en garnaffär jag sällan besöker:

Inte heller den här veckan har det blivit så mycket stickat. Jag har varit upptagen med att fixa till min nya dator vilket har varit något av en kamp. Jag får egentligen skylla mig själv, jag hade ju kunnat nöja mig med den installation som redan var gjord. Men som f.d. (?) datornörd vill jag ha det på mitt eget sätt och gjorde om alltihop från grunden. Det var länge sedan jag grävde ner mig på djupet i mina datorkunskaper och mycket har ändrats sedan dess, så det tog lite mer tid än jag tänkt mig. Dessutom visade det sig att det var något fel på en av fläktarna så datorn väsnades ovanligt mycket. I fredags pratade jag med trevlig kille på supporten och en ny fläkt är på väg till mig. Men när sambon erkände att han hade en passande fläkt över kunde jag inte låta bli att ta saken i egna händer. Efter allt annat datorstrul var det faktiskti riktigt kul att få ta fram skruvmejseln och skruva lite igen, det var alldeles för länge sedan jag lyfte på locket i en dator sist :)

Vanilj-ripple

Jag har tillbringat valborgs-helgen i den SmÃ¥ländska urskogen. Sambons släkt har en fin stuga med “egen” sjö (bara delar av sjön hör till deras mark, men det är i stort sett bara vi som är där). Vi har haft det närmast oförskämt bra med fint vÃ¥rväder, frukostar pÃ¥ bryggan, upptäcksfärder i skogen och mycket lugn och ro. Jag hamnade i nÃ¥gon slags “läs-koma” (ni vet när man bli sÃ¥ där totalt uppslukad av en bok att man knappt klarar att pausa för att gÃ¥ pÃ¥ toaletten eller för att äta). Med andra ord blev det inte lika mycket stickat som det brukar bli när jag är där. Men pÃ¥ söndagen lyssnade jag pÃ¥ P3-dokumentärer och stickade en bra bit pÃ¥ bakstycket till min “ripple”. Nu Ã¥terstÃ¥r bara avmaskning för halsringning och formning av axlarna.

Garnet jag stickar med är Sandens Mandarin Naturelle, i oblekt bomull. Garnet är liksom gräddvitt med enstaka brunsvarta, pyttesmå prickar. Det får mig att tänka på vanlijglass med äkta vanlij. Och det passar ju utmärkt så här när sommaren börjar komma närmare.

Jag lyckades dessutom skaffa mig en sticksolbränna, med tydligt vita armveck :)