VÃ¥ga vara stolt!

När jag skrev inlägget om Coraline upptäckte jag att jag drog mig lite för att beskriva hur nöjd och stolt jag var över hur bra det blivit. Jag vägde orden lite extra noga innan jag skrev. Det är väl klart att man ska vara stolt när man gjort något bra? Men får man säga att man är det? Får man säga att man har gjort något bra?

När jag gick pÃ¥ mellanstadiet var det väldigt fult att säga att nÃ¥got man gjort var fint. Det skulle vara rent skryt och väldigt egoistiskt och hemskt. Till slut tog vÃ¥r fröken upp saken i klassen under en bildlektion och vi fick ett bra samtal i klassen om hur man kunde hantera beröm. Jag lärde mig att om nÃ¥gon berömmer mig för nÃ¥got som jag gjort sÃ¥ är det helt okej att svara “Tack! Ja, jag är faktiskt riktigt nöjd själv.” Jag behöver inte säga nÃ¥got ursäktande eller peka pÃ¥ nÃ¥got som jag inte är nöjd med. Det är okej att tycka att jag själv är bra och duktig och jag behöver inte ursäkta mig och försöka släta över.

Jag blir jätteglad när jag hör någon säga att han eller hon är bra på något, men har ändå svårt att säga det själv. Numera är jag medveten om det och har övat mig på att säga att jag är bra på olika saker. Men jag är ändå försiktig med hur jag lägger orden och funderar på hur den jag pratar med upplever det jag sagt.

Jag vet inte, det kanske bara är jag som går och funderar på sånt här, men jag tror ändå att fenomenet inte är helt ovanligt. Att det är många som tycker att det svårt att säga att man är bra på något. Det är egentligen lite konstigt och framför allt väldigt tråkigt att det är så. Jag tycker att det är härligt att höra någon berätta om ett plagg dom gjort och berätta hur nöjda de är med vad de åstadkommit. Det gör mig glad att höra att någon är stolt. Men samtidigt väger jag alltid mina ord lite extra när jag pratar om något som jag själv gjort. Det är lättare att säga att det varit roligt att göra eller att färgerna blev bra än att säga man själv tycker att man åstadkommit något riktigt bra.

Jag vet egentligen inte riktigt vart jag vill komma med det här resonemanget. Jo, förresten, det vet jag visst. Det är en uppmaning till mig själv och eventuella andra som känner sig träffade. Våga vara stolt över det du är bra på. Ta emot beröm från andra och tillåt dig att glädjas över det. Och beröm dig själv när du gjort något bra. Våga vara stolt helt enkelt!

11 Responses to “VÃ¥ga vara stolt!”

  1. Trollmamman on 12 May 2009 at 19:30

    Instämmer!

    Fast jag tycker det är svårare att be om hjälp, än att säga att jag är stolt och nöjd :-) Men även där försöker jag använda ett liknande resonemang: eftersom jag ju vill att andra ska be mig, så borde jag också be dem.

  2. Boel on 12 May 2009 at 19:37

    Bra skrivet!! Jag känner igen mig men känner också igen hur svårt det är att ge beröm när den man ger beröm viftar bort det. Av det kan man bli både ledsen och frustrerad.

    Jag ser fram emot fler fina alster som du är nöjd med på din blogg. Det inspirerar!!

    Boel

  3. heidi on 12 May 2009 at 20:18

    beröm är jätteviktigt – bÃ¥de att ge och att fÃ¥!

    men det du tar upp är verkligen ett problem. Om du gör nÃ¥got som du är nöjd med sÃ¥ mÃ¥ste du ju fÃ¥ säga det! att du övat pÃ¥ det är jättebra! det innebär att du bÃ¥de föregÃ¥r med ett gott exempel – om du fÃ¥r det, sÃ¥ kanske andra ocksÃ¥ vÃ¥gar, vilket gör dig till en bra förebild för andra!

    själv mÃ¥ste jag ju dÃ¥ lite generat medge att jag brukar skriva pÃ¥ min blogg när jag är nöjd med det jag gjort – och det är jag ofta:D

  4. Susanne on 12 May 2009 at 20:26

    Jajamensan, bra sagt alltihop!

    Men visst är det vanligt, svårt att vara stolt över något man gjort eller att ta emot en komplimang för den delen.

  5. Stickorren on 12 May 2009 at 21:08

    Ja,du..sÃ¥ rätt och riktigt, men när man är uppvuxen med “Eget beröm luktar illa” sÃ¥ tar det låång tid att lära sig bÃ¥de att ta emot beröm och att säga det själv. Jag hoppas verkligen att även jag kan lära mig….

  6. Efwa on 12 May 2009 at 22:04

    Helt rätt. Det är något alla borde träna på. Det räcker ju att säga Tack! när någon berömmer men så lätt det är att lägga till något negativt. Bra att du uppmuntrar alla att känna sig nöjda och kunna säga det.
    /Efwa

  7. Inger on 12 May 2009 at 22:20

    Jante sitter där stenhårt i ryggmärgen,verkligen något att jobba på.Har tänkt på det när man är på anställningsinterjuv,vad svårt det är att svara på frågan;vad är du bra på.

  8. Désirée on 13 May 2009 at 8:00

    Det är något väldigt svenskt.
    Jag vet att man inte kan generalisera men tyvär efter 15 år i detta land kan jag bara konstatera att det inte förekommer lika ofta i andra kulturer.
    Det finaste man kan vara här är ödmjuk, anspråkslös och aldrig erkänna att man är bra på något.
    Man behöver inte heller överdriva åt andra hållet, då man kan uppfattas som extremt högfärdig och arrogant, men jag tycker att man mycket väl kan tala om för andra att man är bra på något. Det är tecken på att man har bra självförtroende och älskar sig själv. Inget ont i det.

    Kram

  9. Veronica on 13 May 2009 at 9:07

    Vilket härligt inlägg… jag känner igen mig i varje ord du skriver.
    Hoppas du mår bra. Kram/Veronica

  10. Dödergök on 13 May 2009 at 16:59

    Vad roligt att läsa alla kommentarer, jag är kärringen mot strömmen som vanligt. Jag har inga som helst problem med att säga att jag är nöjd och stolt över någonting jag gjort, ganska ofta blir jag tom ganska uppspelt över hur tjusiga mina alster är. :)
    Sen finns det andra saker som jag är sämre eller rent av dålig på men så är det väl med alla. Jag är uppfostrad (särskillt av min morfar) till att vara stolt över mig själv och att tycka att jag är bra och det är nog den finaste gåvan man kan ge ett barn.

    Sen är vi nog ganska lika du och jag, vi repar nog båda upp hellre än att vara halvnöjd med en tröja tex och då är det ju inte så konstigt att det blir bra till slut! :)

  11. ccecilia on 13 May 2009 at 21:30

    Känner verkligen igen mig i det du skriver, tror att det är många som känner likadant. Bra skrivet! Däremot har jag märkt att man (jag menar ju egentligen jag, men.. ;) kan öva på att inte släta över när man får beröm och att int underminera sig själv för att slippa verka skrytig. Jag har tränat upp mig lite, det går att bl snällare mot sig själv i det här!

Feed on comments to this Post

Leave your Comment