Dykvantar

Kommer ni ihåg den hemliga turkosa stickningen som jag visade för några veckor sedan? Nu kan jag avslöja att det är ett par dykvantar. I påskas undrade en av mina kusiner om jag kunde sticka ett par vantar till honom. Eftersom jag sällan stickar till andra så gav jag inga löften men bad honom rita av sin hand på ett papper ifall jag skulle bli sugen.

Eftersom handskarna till hans torrdräkt måste sluta tätt om handleden har han svårt att hitta vettiga vantar att ha under handskarna. Och dyker man länge i kallt vatten så blir det kallt om händerna. Alltså behövde han ett par värmande vantar utan skaft.

Jag kunde inte motstå utmaningen utan plockade fram lite garn ur gömmorna och började sticka. Vad svårt det var att sticka till någon som man inte kan prova på allt eftersom arbetet växer! Jag är ju van att kunna prova på mig själv och anpassa allt eftersom. Jag använde sambon som ungefärlig jämförelse och tillsammans med den avritade handen gick det ändå ganska bra.

Kusinen avslutade sin utbildning till yrkesdykare för någon månad sedan så jag tyckte att det passade bra att ge honom vantarna i examenspresent. Eftersom jag var osäker på storleken så överlämnade jag dem med trådarna ofästa så att jag skulle kunna förlänga eller förkorta lite om det behövdes. Vantarna satt dock perfekt på första försöket!

Längst ner på vantarna är det ungefär en centimeter tät resårstickning som sluter åt precis där handen börjar och sedan börjar tumkilen direkt där jag övergick till rätstickning. Jag avslutade vantarna i toppen med det som kallas grafting eller kitchener stitch (jag tror inte att det finns något svenskt ord för detta?). Men eftersom jag tycker att det är svårt att göra dem med nål och tråd valde jag att sticka dem enligt den här beskrivningen istället. Det blev kalasbra.

Vantarna är stickade i turkos POP3 frÃ¥n Plassard. Först var jag sugen pÃ¥ att använda grön Visjö, men kom pÃ¥ att det nog är bra om vantarna tÃ¥l maskintvätt. Jag har stickat pÃ¥ strumpstickor i storlek 3 och 3,5 mm. Och sÃ¥ har jag broderat kusinens initialer pÃ¥ ovansidan av vanten med maskstygn sÃ¥ att ingen annan ska “rÃ¥ka” lägga beslag pÃ¥ dem.

4 Responses to “Dykvantar”

  1. Anna-Greta on 29 Jul 2009 at 21:26

    Hej!
    Hittade din sida av en slump och blev sittandes nästan dräglande framför dina fina stickalster. Vilken inspiration jag fick, här ska stickas av alla gamla garnrester som ligger och skräpar.
    Har du stickat i banansilke?

  2. Inger on 29 Jul 2009 at 22:09

    Bra för kusinen att ha en så hjälpsam kusin och bra att ha ett lager att ta av.(vissa lager kan vara lite väl stora bara.)

  3. Annika on 31 Jul 2009 at 16:18

    Vilken fin present!

  4. Clara on 31 Jul 2009 at 19:05

    Haha, vilken rolig present! verkligen personlig.

    Tack för din kommentar härdomdagen när jag var nere. Allt det du skrev stämmer ju så väl! Kan berätta att jag snart börjar skolan igen, skulle tro att inspirationen återvänder med vardagen och rutinerna.

Feed on comments to this Post

Leave your Comment