August 2009

Uppfriskande premiär

I lördags lämnade vi stugan och styrde hem mot stan. Det var svårt att slita sig från sommarvärmen och badbryggan (men jag hann med två tidiga morgondopp i alla fall). Som tur var hade jag saker som lockade här hemma också. Det var äntligen dags för nyöppning av en av mina LYS. Ulldockan har, tillsammans med en vän, tagit över garnaffären efter den tidigare ägaren och i lördags var det dags för premiäröppnande. Ulldockan och jag har stickat ihop i några år och jag vet att hon verkligen kan det här med stickning och fina garner, så det var mycket spännande att kliva in i butiken.

Så fort jag klev in i butiken kände jag skillnaden. Det kändes mycket luftigare och ljusare än tidigare. Alla hyllplan sluttade lite framåt så att man tydligt ser hela hyllans innehåll, och en massa mindre hyllor, korgar och högar hade rensats undan. Det kändes som att butiken var större och att det fanns mer garner än tidigare. Jag kom in vid lunchtid och det var fullt med folk, kö till kassan och extra personal som hjälpte till ute i butiken. Kul att se! Tyvärr glömde jag totalt att fota i butiken, men hos Ulldockan finns det förstås en massa bilder att titta på.

Jag klappade en massa garner och hittade en hel del av intresse. Hade egentligen tänkt mig lite Drops Alpaca till en kofta, men just min färg fanns inte tillräckligt mycket av tyvärr. Istället blev det lite mjölkgarn i typiska Ilsefinfärger, har ingen aning om vad det ska bli, kanske en scarf?

Jag blev även sugen på ett flerfärgat, entrådigt garn med långsam tonande färgövergång (tror det hette Fame?) och lite tunn, tunn merino i en skarp grön, men det får vänta till en annan gång.

Det var inte bara garnaffärspremiär som lockade i stan. Efter garnshoppingen anslöt jag till Sannstick och Leftknit för en sticklunch. Sanna var en av mina allra första stickvänner när vi började med stickcaféer för många år sedan tillsammans med E och M. Sedan dess har hon flyttat norrut och vi träffas inte lika ofta längre, så det var verkligen kul att få prata och skratta lite igen! Lite roligt också att Sanna köpt precis samma garn som jag, i samma färger. Och Leftknit satt och stickade på en kofta i precis samma Drops Alpaca som jag varit ute efter. Kul med vänner med så god smak :))

Stugvila och lintunika

Sista semesterveckan tillbringade vi i stugan i Småland. Väderprognosen för veckan såg inte alltför munter ut och första kvällen och natten ösregnade det, så där så att det riktigt smattrade i taken. Men, sedan vände det på något magiskt sätt och även om de första dagarna var lite lätt molniga fick vi till slut en härligt solig vistelse.

En av dagarna hade vi besök av några goda vänner och deras 5-åring. Det är härligt att se världen genom ett barns ögon ibland. En skogspromenad kan vara väldigt spännande (harsyra, grodor, hallon, rävsvansar, gräshoppor, smultron o.s.v.) och hon kunde knappt stå till för det var så spännande när det var dags att meta (och fick två små mörtar!) och när de skulle åka hem försökte hon på alla sätt och vis förhandla med sina föräldrar om att få stanna kvar bara liiiiite till.

Vi har haft stugan för oss själva nästan hela veckan och har tagit det väldigt lugnt. Jag har tillbringat många timmar på och vid nya bryggan med att bada och sedan läsa eller sticka lite under tiden solen värmer upp mig tillräckligt för ett nytt bad. Äntligen har jag fått bada ordentligt!

Vi passade på att fota min lingarnstunika som varit färdig ett tag, men inte fastnat på bild förrän nu.

Jag har använt Kalinka lingarn i en mjuk, mossgrön färg och stickor 3,5 mm (Harmony 4). Det gick åt exakt 2 hg till övervidd 87 cm (jag hade ca 1,5 meter garn kvar när jag var klar). Ursprungsmönstret kommer från Hemmets Journal men jag skippade spetsmönstret i nederkant och stickade slätstickning upp till okets spetsmönster. Trots att jag la till några maskor i vidden blev den något tajt över höfterna. Men en bestämd blockning löste det ganska bra (men ååh, vad jag behöver blockningsvajer!). Jag är jättenöjd och är väldigt sugen på att sticka fler tunikor i lin framöver. (Nån som har tips på trevliga, inte allt för grova, lingarner?)

Och jag kan säga att jag retar mig en hel del på att jag för några månader sedan skickade iväg en tunn, mossgrön raglantop med ganska vid, rund ringning som var lite för kort i midjan till klädinsamling. Den skulle ha varit perfekt att ha under den här tunikan. Jag tycker det vita linnet funkar någorlunda, men ska försöka hitta något bättre.

I morgon börjar jobbet igen och det känns väldigt avlägset kan jag säga :)

« Prev