Beslutsvåndor
Nu har jag satt ihop delarna på lammullskoftan och gjort ungefär hälften av raglanminskningarna. Men nu börjar tvivlen komma krypande. Jag har varit lite tankspridd det sista och har därför gjort en massa småmissar. Knapphålen sitter exempelvis lite för långt isär mot vad jag tänkt. Precis när det var dags för knapphål nummer två behövde jag lägga ifrån mig stickningen och göra annat. För att påminna mig själv att det var dags för knapphål satte jag en säkerhetsnål runt stickan där knapphålet skulle vara. Nästa gång jag tog upp stickningen hade jag helt glömt bort anledningen till detta (“men vad korkad jag är, varför har jag satt en säkerhetsnål här, då går det ju inte att sticka”). Så det blev några extra varv, och lite ärmhålsavmaskningar och annat tjafs innan jag kom på att jag skulle göra knapphål nummer två.
Jag har även tänkt lite fel med lutningen på raglanminskningarna*. Minskningarna blir helt okej som det ser ut nu, men jag hade egentligen tänkt mig något lite diskretare. Och så misstänker jag att koftan blir lite i kortaste laget. Återigen – helt okej, men inte riktigt som jag tänkt mig det.
Så nu grubblar jag på om jag ska repa upp 20 varv raglan-överdel och rätta till knapphålet, förlänga koftan några centimeter och göra en annan lutning på raglanminskningarna. Jag vill ju inte att jag ska gå och störa mig på de här grejerna i efterhand, särskilt inte som det är ett fint garn, som kostar en del. Men samtidigt ska jag ju orka göra om det också….
.
*) Jag har gjort 2 tills till höger om skarven och ssk på vänster sida (sett från rätsidan). Jag hade tänkt mig tvärtom. Fast ju mer jag tänker på det tror jag att det snyggaste skulle vara att göra en dödhpt (3-till-1-minskning).
Svåra beslut men ibland kan det vara nyttigt att tänka att det blir tillräckligt bra. Det är ju inte så att det är fel det du gjort, bara annorlunda mot vad du tänkte dig från början.
Precis som du säger, man ska orka göra om det också. Ett bättre val kan vara att helt enkelt vara nöjd med hur det blev.
Styrkekramar!
Det beror ju på hur mycket du tror att du kommer att störa dig på det.
Graden av “störning” jämfört med hur jobbigt det är att repa upp, vilken är störst?
Repa upp! Min erfarenhet säger att man är mest nöjd med sig själv när man gör om!
Heja på! :o)
Jag tror tyvärr också att du måste repa. Jag har flera alster som jag aldrig använder just för att det inte blev som jag hade tänkt. Repa och låt koftan ligga ett par dar tills du har tid att sticka tillbaka till där du var innan repningen tror jag är den enda lösningen. heja heja!!
Allra först hade jag gjort noggranna noteringar om vad som ska ändras. Sen hade jag bitit ihop, repat upp och stickat om – när lusten infinner sig igen. Är du som mig riskerar du annars att koftan bara blir liggande och det är ju synd på något så fint.
Hej!
Jag är sådan att har jag väl börjat fundera i de banorna, är det bäst att följa idéerna. Jag skulle bara gå och reta mig på det annars.
Jag har precis stickat en tröja i lin och gjort om ärmarna fyra gånger, tror jag. Nu är jag nöjd.
Hej Ilsefin!
Jag surfade runt lite i pysselbloggsdjungeln och fann dig. Jag jobbar på Morgonpasset i SR P3 och på måndag kommer vi snacka om stickning och virkning i studion (06.30-10.00). Vi inbjuder alla att skicka in bilder på kreationer till vårt galleri som vi ska öppna på hemsidan!
Hälsningar Tove
http://www.sr.se/p3/morgonpasset
tove.meyer@sr.se
Jag tycker nog inte att du ska repa upp, i alla fall inte bara för att byta ut ssk mot dödhpt. Ibland måste man tänka att saker och ting är tillräckligt bra. Ingen är perfekt, inte ens gudarna. ;)
Fast vem är jag att säga så här, jag är ju hopplöst fast i riva-upp-och-göra-om-träsket…