November 2009

Kalas

Igår var jag på kalas. Linköping knitters firade 5-årsjubileum. Tänk att det är 5 år sedan jag första gången gick på stickcafé! På den allra första stickträffen var vi 4 stycken som träffades och stickade tillsammans, igår på kalaset var vi drygt 20 och ändå var det långt i från alla som kunde vara med.

Som vanligt försöker vi hålla saker och ting så avslappnat som möjligt när vi träffas. Vi stickade, pratade och skrattade mycket tillsammans under dagen. Lunchen beställde vi från en pizzeria i närheten och på eftermiddagen hade vi lite knytisfika. Under dagen hölls flera workshops, även de löst organiserade. Jag visade hur man gör stickmarkörer och hur man stickar sockor från tån och upp. Andra visade tovning, japansk presentinslagning och spinning.

Stickmarkörsworkshopen skötte sig i princip av själv när jag visat några enkla grunder. Deltagarna hjälpte varandra och jag sköt in något tips här och där, och lärde mig själv lite nytt längs vägen. Det är visst inte bara jag som gillar att greja med pärlor:

Mer bilder finns hos Linköping knitters, här och här.

Jag var förstås väldigt sugen på spinningen. Även om jag fick mina spinngrejer redan i tisdags hann jag inte prova något under veckan. På fredag kväll tog jag fram grejerna och provade en liten stund men åstadkom inte mer än några meter garn. På kalaset hade jag förstås med sländan och så här såg jag ut “in action” på kalaset när jag skulle visa upp mina nyfunna kunskaper. Det gick bättre en man skulle kunna tro (och mycket bättre än sist jag provade att spinna på slända). Som ni ser har jag redan full kontroll över sländan:

Fast jag har nog lite kvar att lära. Sekunden senare ser det ut som att sländan håller på att anfalla mig:

Efter kalaset åkte jag till E:s grav och tände ett ljus och sände många tacksamma tankar till henne för att hon för drygt 5 år sedan tog initiativet till Linköping knitters. Tack vare hennes initiativ har jag nu massor av härliga, slöjdande vänner omkring mig varje vecka. Men det känns fortfarande så fel att en av dem fattas.

Mer presenter

Jag har sagt det förr; man borde ta examen oftare eftersom man får så fina presenter :)

Som jag skrev i söndags så blev jag väldigt inspirerad av att titta på när Helena spann på långrock. Så inspirerad att jag åkte hem och handlade upp mitt examenspresentkort på Spinspiration. Och snacka om snabb leverans! Idag låg det en avi på hallmattan, så det var bara att vända och åka och hämta ett mjukt paket på mitt utlämningsställe:

Jag kan ju väldigt lite om det här med spinning* så jag visste inte riktigt vad jag skulle köpa. Nybörjarkitet var självskrivet och det blev ett med topptyngd slända. Jag hade tänkt mig en bottentyngd först, av den enda anledning att såna har jag sett användas några gånger, och provat själv någon gång. Eftersom det inte fanns några bottentyngda sländor inne gjorde jag en snabb googling. Efter att ha läst lite och kollat på några youtube-filmer insåg jag att en topptyngd sannolikt skulle passa mig lika bra (ev. t.o.m. bättre). Sen var det frågan om vilka fibrer jag skulle ha. Jag hade fått ett tips om att BFL (Blue Faced Leicester) ska vara relativt lättspunnet, så det blev 100g BFL i en färg som påminner mig om glass med chokladsås :) Och så ville jag prova lite merinoull, så det blev en knallröd bunt (eller heter det härva? … eller nåt annat?). Till sist kunde jag inte motstå en liten bunt grönt merinosilke. Lite karamellfibrer som jag säkert inte har handlaget för att hantera än, men lite lyx och färg kan man behöva i novembermörkret.

Men examenspresenterna tar inte slut där inte! I förra veckan låg det en annan avi på hallgolvet. Avsändaren var en vän från året i Vadstena, så jag blev grymt nyfiken. Det visade sig vara ett mjukt paket med fina nystan av en udda fiber. Garnet heter Supreme Possum Merino består av possumfibrer, merinoull och liiiiite nylon.

Det ska bli jättespännande att sticka med det här garnet, med en för mig helt oprövad fiber! Jag behöver lite värmande muddar och halvvantar eftersom min jacka är ganska vid i ärmarna, så åtminstone det bruna ska bli muddar. Stort tack, kära S, för den fina och oväntade examenspresenten!!

.

*) Heter det spinning? Jag har även hört ordet spånad? Upplys mig gärna om spinnvokabulär!

Stämning och inspiration

Igår var jag på Kvarnens vävkammare för att visa upp lite stickning och virkning tillsammans med Démo och Leftknit. Vävkammaren ligger, som namnet antyder, i en gammal kvarnbyggnad. Det är en underbar miljö att vistas i med det svaga bruset av vatten genom de öppna dammluckorna i bakgrunden och massor med slöjd framför ögonen. Inger, som har vävkammaren, ordnade öppet hus tillsammans med Sensus, med syfte att inspirera till slöjdande. Och det lyckades verkligen – hela dagen andades slöjd.

Jag njöt av att vara omgiven av slöjdare och slöjdintresserade och det var väldigt inspirerande att prata med de andra hantverkarna om deras olika tekniker och kunskaper. Ja, och så förstås att titta på alla vackra saker. Och som vanligt är det roligt att prata med intresserade och nyfikna och se hur de blir på att prova själva.

Så här såg det ut från min plats. Till vänster sitter en kvinna som visar upp nålbindning och olika typer av flätor och påtning. Rakt fram sitter Gudrun och visar upp sin krokning:

Bordet fyllde vi med böcker, garner, pågående projekt informationsmaterial mm. Runt omkring oss hade vi hängt upp våra alster för inspiration. På håll såg det ut så här:

I rummet intill stod en kvinna och visade hur man spinner på s.k. långrock. Detta var något som fascinerade mig mycket. Och det är kanske inte så konstigt eftersom den knyter ihop tre av mina stora intressen – textilslöjd, historia och teknik. Man kan (i alla fall nästan) beskriva långrocken som en mekaniserad slända som drivs genom att man för hand snurrar på ett stort hjul:

Utöver detta visades det bandvävning, tvåändsstickning, broderier, vävning och mycket annat som jag tyvärr missade att fota. Men titta gärna in hos Leftknit och Démo för fler bilder.

Det kom massor med besökare och vi hade en rolig och intensiv dag. På kvällen lät jag sambon stå för middagen (mumsig räklåda), och sen blev det soffan med lite choklad och stickning resten av kvällen.

Fast jag gjorde en liten paus från “soffandet” för att surfa till Spinspiration och beställa ett nybörjarkit och lite extra fibrer för att komma igång med spinningen själv. Jag blev så himla sugen på att spinna när jag pratade med “långrockskvinnan” vars namn jag tyvärr har glömt.

Man har inte roligare än man gör sig…

Eftersom jag varit hemma från jobbet i fredags kändes det inte riktigt aktuellt att gå på stickcafé på eftermiddagen, även om jag kände mig ganska återställd. Så istället gjorde jag mig ett eget litet stickcafé hemma i soffan:

En galet sötsliskig jordgubbsmuffin, lite choklad och en kopp te. Och så mitt senaste projekt. Den röda sjalen till min petrolfärgade jacka. Sedan jag köpte garnet har jag provat (eller i alla fall allvarligt övervägt) mängder med olika mönster – Flower Basket, Moonlight Sonata, Ruska, Gold Nugget, Bird´s eye, Candle Flame, Kiri o.s.v (alltihop är Ravelrylänkar). Men ändå lyckades jag inte hitta rätt kombination av utseende och avslappning. Till sist stod det mellan Moonlight Sonata (fast omgjord till en vanlig trekantssjal) och Bird´s eye, men båda har mönsterstickning även på avigsidan och jag behöver en avslappnande stickning. Så en morgon i veckan när jag håller på att sätta på mig ytterkläderna och tar ner en av mina favoritsjalar från hatthyllan så inser jag att jag förstås behöver en röd ananassjal. Väl hemma på kvällen får jag snabbt fram virknålen och mönstret och kan sätta igång. Efter bara några varv märker jag att jag har mönstret i händerna och det blir härligt avkopplande samtidigt som jag får en fin sjal:

Nu är bara frågan om mina tre nystan garn räcker. Till de andra ananassjalarna har jag gjort av med nästan 4 nystan. Jag har visserligen tänkt göra den här en rapport mindre, men jag får nog ändå svänga förbi min LYS i veckan och kolla om det finns ett nystan till i rätt färgbad. Blir det garn över kan det ju alltid bli en matchande basker eller ett par vantar eller något.

Grönt är skönt

Jag har ju glömt att visa upp mitt senaste garntillskott:

Fyra hekto lite tjockare, entrådigt garn i en ljuvlig grön färg. Jag har fått (!) det av generösa Progg som höll på att rensa i sin garnsamling och kom att tänka på mig eftersom hon vet att grönt är en av mina favoritfärger. Jag har inte bestämt riktigt vad jag ska göra med garnet än. Just nu lutar det åt att det antingen blir en liten “uppifrån-och-ner-kofta” eller flätvantar, basker och någon form av halsduk eller krage att värma halsen med. Än så länge ligger garnet ovanpå mina garnbackar och frestar mig med sin fina färg :)

Jag har varit hemma från jobbet igår och idag med lite feber och illamående. Igår låg jag mest på soffan och halvsov, men idag känner jag mig ganska pigg. Och är så där rastlös som man lätt blir när man inte är tillräckligt pigg och kry för att gå till jobbet, men bara nästan sjuk. Men jag behöver vila så det blir nog lite stickning och filmtittade eller om jag rent av skulle sätta mig vid vävstolen och väva klart halsduk 2 av 3 i den halsduksväv som jag påbörjade för några år sedan :)

Motattack

Som många av er säkert minns så hittade jag ett garnnystan med pälsängrar i somras. Sedan dess har allt mitt garn och tyg packats om i dubbla plastpåsar och garnet förvaras i någorlunda täta plastbackar. Efter att vi hittat källan till pälsängerattacken och städat, städat och städat trodde jag (hoppades i alla fall) att problemet var över. Men så för några veckor sedan var vi hos några kompisar i en sommarstuga för att prova att baka bröd i stugans vedeldade stenugn (vilket gick lysande!). Eftersom sommarstugor i oktober har en tendens att vara lite kyliga hade jag med mina favoritsockor. Och upptäcker ett *#¤$! hål en i av dem. Jag får hjälp att analysera skadan av familjens femåring som kör in hela pekfingret i hålet och konstaterar med sympati att det är rätt stort (fingret på bilden är dock mitt eget).

Jag tror egentligen att det där är ett hål från i somras (jag använder sällan sockor, så de har nog legat orörda sen dess) men ändå! Direkt när vi kom hem från stugan skickade jag iväg en order på rödcederträ och rödcederolja som sägs ha en avskräckande effekt på garnätande skadedjur.

Ringarna är till för att hänga över kroken på galgar till ullkläder och de små hjärtana har jag tänkt lägga i varenda tyg och garnlåda jag kan hitta, och förstås i garderoben med färdigstickade saker. Anledningen till att träet är lite flammigt är att jag precis förstärkt doften med lite rödcederolja och det tar en stund innan den gått in i träet ordentligt. I helgen kompletterade jag som sagt med lavendelpåsar. Så nu hoppas jag att det är slut med pälsängrar bland mina saker. Även om jag fortfarande har en liten gnagande känsla av att min slöjd sakta men säkert äts upp av små ondskefulla djur!

Läshelg

Bortsett från lavendelpåsarna, lite promenerande och matlagning har jag en riktig läshelg. Och eftersom jag vet att åtminstone fem av mina läsare är riktiga bokälskare så skriver jag lite om det också. Först sträckläste jag “Konsten att gråta i kör” av Erling Jepsen. Själva historen är gripande och så tragisk att jag blev tvungen att läsa klart den så fort jag kunde. Samtidigt berättas den på ett ganska fint och framför allt annorlunda sätt; med en 11-årings ord och begränsade erfarenheter av världen beskrivs en familjesituation bestående av våld och sexuella övergrepp, men även och faderskärlek, syskonkärlek, kaninskötsel och spagetti.

Nu, på söndagskvällen, börjar jag närma mig slutet av Maria Ernestams “Alltid hos dig” en bok precis i min smak – svensk 1900-talshistoria blandat med lite nutida västkustliv. Om hur ett gammalt brev nystar upp en historia om arbetarklass och herrskap i första världskrigets Göteborg. Om gudstro, kaffesmuggling, vägglöss, ransonering och skinnskor. Och vänskap, kärlek och livslögner.

Och när jag ändå skriver om böcker kan jag tipsa om “Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap” av Mary Ann Shaffer. Jag brukar inte gilla romaner som berättas i brevform, men i det här fallet blir det helt rätt. Genom brevväxlingen mellan en engelsk författarinna och några av medlemmarna i ett ganska ovanligt litteratursällskap berättas en historia om kanalöarnas situation under andra världskriget. Litteratursällskapet bildas som en täckmantel för att lura tyskarna, men det påtvingade litteraturintresset blir snart äkta och många härliga karaktärer möts i spännande, roliga och sorgliga händelser samt genom deras, i många fall, ganska annorlunda läsupplevelser. Mycket läsvärd! (Anna – jag tror att du skulle gilla den, om du inte redan läst den förstås :)

Har jag sagt att jag drömde om att bli bibliotekarie när jag var liten?

Husmoderlighet

I går efter middagen kände jag att det var dags att göra kväll och kanske krypa upp i soffan med en stickning och lite film. Men så tittade jag på klockan och insåg att klockan bara var fyra!? Sambon påstår att solen går ner kl 15.45 här just nu, det är ju helt galet!

I alla fall så fick jag en släng av husmoderlighet och plockade fram lite tygspill som jag har sparat i en stor låda och sydde mig ett antal lavendelpåsar. BVOE tipsade mig för ett tag sedan om att en av teaffärerna i stan sålde lavendel i lösvikt så jag skyndade dit och skaffade mig en påse. Lavendeln har stått några veckor i väntan på lust och ork (vilket varit lite av en bristvara här ett tag). Jag var lite inne på att härma henne även när det gällde lavendelpåstekniken, men så insåg jag att jag även hade lite kläder som behövde lagas så jag kunde lika gärna plocka fram symaskinen och fixa påsar och lagning samtidigt.

Den här gången satsade jag på kvantitet (totalt blev det 7 påsar) snarare än kvalitet. Till skillnad från sist. Så det blev enkla påsar och några snabbar raksträckor med raksöm på maskinen (utan sicksack på insidan!). De gröna påsarna har fått varsitt band för att de ska kunna hänga runt garderobsstängerna, bland galgarna.

När jag sitter och lagar ett par trosor vars resår hade släppt lite inser jag att jag håller på att bli som min mormor. Hon lagade också trosor och sydde lavendelpåsar. Och tog tillvara på allt möjligt (jag har tex en påse med hennes efsingar stående i ett hörn). Tygerna jag använt är som sagt små spillbitar från större projekt. Det ena bandet kommer från en påse med hemodlade grönsaker som jag fick från stickvännen M* för ett tag sedan och det andra är ett sånt där band som butikerna syr i sina kläder för att de ska hänga kvar på galgarna. Jag har en hel bunt små bandstumpar liggande i en burk ifall behov skulle uppstå och det känns också som något mormor skulle kunna göra :)

Efter denna insikt gav jag min sambo order att stoppa mig om jag börjar diska kladdiga plastpåsar och återanvända cremefraiche-burkar år efter det att leverantören bytt design på burkarna. Jag tycker att det är viktigt att vara rädd om våra resurser och tycker egentligen att mormors sparande är ganska sunt. Men nånstans får man dra gränsen och jag tror att jag drar min strax före creme fraicheburkarna. Än så länge.

.

*) Tack M – Vilken lyxig gåva jag fick! Morötterna åt jag som godis, lökarna hamnade i en gryta och resten ugnsrostade jag till en god laxpanna med fetaost!

Sånt som händer…

Ojoj, det har gått det bra tag sedan jag bloggade sist. Inte för att jag känner att jag måste uppdatera regelbundet, men jag brukar försöka uppdatera nån gång i veckan i alla fall. Jag har bytt arbetsuppgifter på jobbet och allt det nya tar en hel del energi. Jag får väl skylla på det även om det nog lika mycket handlar om lathet den här gången.

Så vad har hänt sen sist då? Jo, jag har fått ut min examen. Jag blev visserligen klar med utbildningen i början på sommaren, men det tar lite tid innan det formella blir klart. Nu får jag (inte utan stolthet) kalla mig ingenjör i alla fall :)

Eftersom jag inte kände för att fira i början på sommaren så tog jag tillfället i akt att fira lite nu när diplomet kom istället. Dessutom kom papprena ungefär samtidigt som jag fyllde år, så det passade extra bra att fira.

Man borde både fylla år och ta examen oftare för jag fick så fina presenter. Bland annat ett par presentkort på garn och ett presentkort på SpinSpiration. Det senare ska användas till ett nybörjarkit och lite fibrer. Sist jag försökte spinna på slända gick det inget bra alls, men en av stickkompisarna har lovat att visa mig lite om jag behöver hjälp så det ska nog gå bra.

Jag måste bara visa upp mina fina örhängen:

De superfina örhängena i silver med små utstansade blad fick jag av några stickvänner och de söta babushkorna är från min sambo. Tyvärr är bilden tråkigt blixthård, men så blir det lätt så här års.

Åh, och så fick jag ju en helt underbar bok av min sambo i födelsedagspresent:

Den heter A Stitch in Time och är helt ljuvlig! Det är stickkompisen progg som har tipsat mig om boken. En superfin bok som ger en sammanställning av stickmodet under perioden 1920-1949. Boken beskriver modets olika faser och hur de fick genomslag i stickningen. Varje fas innehåller ett antal olika mönster där originalmönstren kommer från gamla, brittiska tidskrifter och de har sedan anpassats till nutidens garner och utrustning. Jag läser boken långsamt och har bara kommit halvvägs än, men ååh, vilken bok. Kan varmt rekommendera den till alla som gillar mode och stickning! (Undertiteln “Vintage Knitting & Crochet Patterns 1920-1949, Vol. 1 ger dessutom en hint om att det kan tänkas vara en till på väg?)