Kalas

Igår var jag på kalas. Linköping knitters firade 5-årsjubileum. Tänk att det är 5 år sedan jag första gången gick på stickcafé! På den allra första stickträffen var vi 4 stycken som träffades och stickade tillsammans, igår på kalaset var vi drygt 20 och ändå var det långt i från alla som kunde vara med.

Som vanligt försöker vi hålla saker och ting så avslappnat som möjligt när vi träffas. Vi stickade, pratade och skrattade mycket tillsammans under dagen. Lunchen beställde vi från en pizzeria i närheten och på eftermiddagen hade vi lite knytisfika. Under dagen hölls flera workshops, även de löst organiserade. Jag visade hur man gör stickmarkörer och hur man stickar sockor från tån och upp. Andra visade tovning, japansk presentinslagning och spinning.

Stickmarkörsworkshopen skötte sig i princip av själv när jag visat några enkla grunder. Deltagarna hjälpte varandra och jag sköt in något tips här och där, och lärde mig själv lite nytt längs vägen. Det är visst inte bara jag som gillar att greja med pärlor:

Mer bilder finns hos Linköping knitters, här och här.

Jag var förstÃ¥s väldigt sugen pÃ¥ spinningen. Även om jag fick mina spinngrejer redan i tisdags hann jag inte prova nÃ¥got under veckan. PÃ¥ fredag kväll tog jag fram grejerna och provade en liten stund men Ã¥stadkom inte mer än nÃ¥gra meter garn. PÃ¥ kalaset hade jag förstÃ¥s med sländan och sÃ¥ här sÃ¥g jag ut “in action” pÃ¥ kalaset när jag skulle visa upp mina nyfunna kunskaper. Det gick bättre en man skulle kunna tro (och mycket bättre än sist jag provade att spinna pÃ¥ slända). Som ni ser har jag redan full kontroll över sländan:

Fast jag har nog lite kvar att lära. Sekunden senare ser det ut som att sländan håller på att anfalla mig:

Efter kalaset åkte jag till E:s grav och tände ett ljus och sände många tacksamma tankar till henne för att hon för drygt 5 år sedan tog initiativet till Linköping knitters. Tack vare hennes initiativ har jag nu massor av härliga, slöjdande vänner omkring mig varje vecka. Men det känns fortfarande så fel att en av dem fattas.

3 Responses to “Kalas”

  1. Sanna on 29 Nov 2009 at 21:12

    Jag hade så gärna velat vara med jag med!!! Tillhörde en utav de fyra som träffades för 5 år sedan. Jag är evig tacksam att jag hittade dig och flera goda stickvänner. Saknar er verkligen!!! Tänk att jag alltid befinner mig på fel ställe vid fel tillfälle. Hej på med spinningen!!!!

    Stora kramar
    Sanna

  2. Tina on 01 Dec 2009 at 10:54

    Det syns ju att du är född till att spinna! :) Det ser ut att bli jättefint garn! (Och sländan har en tendens att anfalla ibland, det händer mig med – fortfarande!)

  3. Karin on 13 Dec 2009 at 14:40

    Det ser jättefint ut tycker jag! Man blir verkligen inspirerad att försöka för alla ni som spinner verkar ha så roligt och garnerna ser ljuvliga ut! Jag saknar också E, fast vi bara träffades en gång IRL. Hon var verkligen en varmhjärtad och generös person som inspirerade många. Jag tänder ett ljus för henne idag och önskar dig ett långt härligt jullov med spinning och stickning.

    Karin i Nacka

Feed on comments to this Post

Leave your Comment