2009

Motattack

Som många av er säkert minns så hittade jag ett garnnystan med pälsängrar i somras. Sedan dess har allt mitt garn och tyg packats om i dubbla plastpåsar och garnet förvaras i någorlunda täta plastbackar. Efter att vi hittat källan till pälsängerattacken och städat, städat och städat trodde jag (hoppades i alla fall) att problemet var över. Men så för några veckor sedan var vi hos några kompisar i en sommarstuga för att prova att baka bröd i stugans vedeldade stenugn (vilket gick lysande!). Eftersom sommarstugor i oktober har en tendens att vara lite kyliga hade jag med mina favoritsockor. Och upptäcker ett *#¤$! hål en i av dem. Jag får hjälp att analysera skadan av familjens femåring som kör in hela pekfingret i hålet och konstaterar med sympati att det är rätt stort (fingret på bilden är dock mitt eget).

Jag tror egentligen att det där är ett hål från i somras (jag använder sällan sockor, så de har nog legat orörda sen dess) men ändå! Direkt när vi kom hem från stugan skickade jag iväg en order på rödcederträ och rödcederolja som sägs ha en avskräckande effekt på garnätande skadedjur.

Ringarna är till för att hänga över kroken på galgar till ullkläder och de små hjärtana har jag tänkt lägga i varenda tyg och garnlåda jag kan hitta, och förstås i garderoben med färdigstickade saker. Anledningen till att träet är lite flammigt är att jag precis förstärkt doften med lite rödcederolja och det tar en stund innan den gått in i träet ordentligt. I helgen kompletterade jag som sagt med lavendelpåsar. Så nu hoppas jag att det är slut med pälsängrar bland mina saker. Även om jag fortfarande har en liten gnagande känsla av att min slöjd sakta men säkert äts upp av små ondskefulla djur!

Läshelg

Bortsett frÃ¥n lavendelpÃ¥sarna, lite promenerande och matlagning har jag en riktig läshelg. Och eftersom jag vet att Ã¥tminstone fem av mina läsare är riktiga bokälskare sÃ¥ skriver jag lite om det ocksÃ¥. Först sträckläste jag “Konsten att grÃ¥ta i kör” av Erling Jepsen. Själva historen är gripande och sÃ¥ tragisk att jag blev tvungen att läsa klart den sÃ¥ fort jag kunde. Samtidigt berättas den pÃ¥ ett ganska fint och framför allt annorlunda sätt; med en 11-Ã¥rings ord och begränsade erfarenheter av världen beskrivs en familjesituation bestÃ¥ende av vÃ¥ld och sexuella övergrepp, men även och faderskärlek, syskonkärlek, kaninskötsel och spagetti.

Nu, pÃ¥ söndagskvällen, börjar jag närma mig slutet av Maria Ernestams “Alltid hos dig” en bok precis i min smak – svensk 1900-talshistoria blandat med lite nutida västkustliv. Om hur ett gammalt brev nystar upp en historia om arbetarklass och herrskap i första världskrigets Göteborg. Om gudstro, kaffesmuggling, vägglöss, ransonering och skinnskor. Och vänskap, kärlek och livslögner.

Och när jag ändÃ¥ skriver om böcker kan jag tipsa om “Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap” av Mary Ann Shaffer. Jag brukar inte gilla romaner som berättas i brevform, men i det här fallet blir det helt rätt. Genom brevväxlingen mellan en engelsk författarinna och nÃ¥gra av medlemmarna i ett ganska ovanligt litteratursällskap berättas en historia om kanalöarnas situation under andra världskriget. Litteratursällskapet bildas som en täckmantel för att lura tyskarna, men det pÃ¥tvingade litteraturintresset blir snart äkta och mÃ¥nga härliga karaktärer möts i spännande, roliga och sorgliga händelser samt genom deras, i mÃ¥nga fall, ganska annorlunda läsupplevelser. Mycket läsvärd! (Anna – jag tror att du skulle gilla den, om du inte redan läst den förstÃ¥s :)

Har jag sagt att jag drömde om att bli bibliotekarie när jag var liten?

Husmoderlighet

I går efter middagen kände jag att det var dags att göra kväll och kanske krypa upp i soffan med en stickning och lite film. Men så tittade jag på klockan och insåg att klockan bara var fyra!? Sambon påstår att solen går ner kl 15.45 här just nu, det är ju helt galet!

I alla fall så fick jag en släng av husmoderlighet och plockade fram lite tygspill som jag har sparat i en stor låda och sydde mig ett antal lavendelpåsar. BVOE tipsade mig för ett tag sedan om att en av teaffärerna i stan sålde lavendel i lösvikt så jag skyndade dit och skaffade mig en påse. Lavendeln har stått några veckor i väntan på lust och ork (vilket varit lite av en bristvara här ett tag). Jag var lite inne på att härma henne även när det gällde lavendelpåstekniken, men så insåg jag att jag även hade lite kläder som behövde lagas så jag kunde lika gärna plocka fram symaskinen och fixa påsar och lagning samtidigt.

Den här gången satsade jag på kvantitet (totalt blev det 7 påsar) snarare än kvalitet. Till skillnad från sist. Så det blev enkla påsar och några snabbar raksträckor med raksöm på maskinen (utan sicksack på insidan!). De gröna påsarna har fått varsitt band för att de ska kunna hänga runt garderobsstängerna, bland galgarna.

När jag sitter och lagar ett par trosor vars resår hade släppt lite inser jag att jag håller på att bli som min mormor. Hon lagade också trosor och sydde lavendelpåsar. Och tog tillvara på allt möjligt (jag har tex en påse med hennes efsingar stående i ett hörn). Tygerna jag använt är som sagt små spillbitar från större projekt. Det ena bandet kommer från en påse med hemodlade grönsaker som jag fick från stickvännen M* för ett tag sedan och det andra är ett sånt där band som butikerna syr i sina kläder för att de ska hänga kvar på galgarna. Jag har en hel bunt små bandstumpar liggande i en burk ifall behov skulle uppstå och det känns också som något mormor skulle kunna göra :)

Efter denna insikt gav jag min sambo order att stoppa mig om jag börjar diska kladdiga plastpåsar och återanvända cremefraiche-burkar år efter det att leverantören bytt design på burkarna. Jag tycker att det är viktigt att vara rädd om våra resurser och tycker egentligen att mormors sparande är ganska sunt. Men nånstans får man dra gränsen och jag tror att jag drar min strax före creme fraicheburkarna. Än så länge.

.

*) Tack M РVilken lyxig g̴va jag fick! Mor̦tterna ̴t jag som godis, l̦karna hamnade i en gryta och resten ugnsrostade jag till en god laxpanna med fetaost!

SÃ¥nt som händer…

Ojoj, det har gått det bra tag sedan jag bloggade sist. Inte för att jag känner att jag måste uppdatera regelbundet, men jag brukar försöka uppdatera nån gång i veckan i alla fall. Jag har bytt arbetsuppgifter på jobbet och allt det nya tar en hel del energi. Jag får väl skylla på det även om det nog lika mycket handlar om lathet den här gången.

Så vad har hänt sen sist då? Jo, jag har fått ut min examen. Jag blev visserligen klar med utbildningen i början på sommaren, men det tar lite tid innan det formella blir klart. Nu får jag (inte utan stolthet) kalla mig ingenjör i alla fall :)

Eftersom jag inte kände för att fira i början på sommaren så tog jag tillfället i akt att fira lite nu när diplomet kom istället. Dessutom kom papprena ungefär samtidigt som jag fyllde år, så det passade extra bra att fira.

Man borde både fylla år och ta examen oftare för jag fick så fina presenter. Bland annat ett par presentkort på garn och ett presentkort på SpinSpiration. Det senare ska användas till ett nybörjarkit och lite fibrer. Sist jag försökte spinna på slända gick det inget bra alls, men en av stickkompisarna har lovat att visa mig lite om jag behöver hjälp så det ska nog gå bra.

Jag måste bara visa upp mina fina örhängen:

De superfina örhängena i silver med små utstansade blad fick jag av några stickvänner och de söta babushkorna är från min sambo. Tyvärr är bilden tråkigt blixthård, men så blir det lätt så här års.

Åh, och så fick jag ju en helt underbar bok av min sambo i födelsedagspresent:

Den heter A Stitch in Time och är helt ljuvlig! Det är stickkompisen progg som har tipsat mig om boken. En superfin bok som ger en sammanställning av stickmodet under perioden 1920-1949. Boken beskriver modets olika faser och hur de fick genomslag i stickningen. Varje fas innehÃ¥ller ett antal olika mönster där originalmönstren kommer frÃ¥n gamla, brittiska tidskrifter och de har sedan anpassats till nutidens garner och utrustning. Jag läser boken lÃ¥ngsamt och har bara kommit halvvägs än, men ååh, vilken bok. Kan varmt rekommendera den till alla som gillar mode och stickning! (Undertiteln “Vintage Knitting & Crochet Patterns 1920-1949, Vol. 1 ger dessutom en hint om att det kan tänkas vara en till pÃ¥ väg?)

Hönan eller ägget?

I somras skrev jag att det som stickare är helt naturligt att köpa garnet först och sedan kläder som matchar. Men det händer ju att jag gör tvärtom också. Som när jag köpte mig en fin petrolfärgad höstjacka för någon vecka sedan, och insåg att den krävde lite nya sjalar, mössor och vantar. I fredags tog jag en runda bland mina LYS och hittade ett fint rött garn, med lite lätt dragning åt rost.

Tanken är att det ska bli en sjal av något slag (kanske en Birds-eye) och om det blir bra, så blir det nog även en matchande basker i dubbelt garn.

Egentligen var jag ute efter något riktigt mustigt senapsgult eller bärnstensgult, men har inte lyckats hitta något garn alls i den färgen jag är ute efter. Någon som har tips på snygga gula garner? Färgmässigt är det ungefär samma färg som Fröken C slöjdar loss med just nu, eller möjligtvis lite gulare. Det är svårt att sätta ord på en färgnyans.

Honung

Jag har en besvärlig hosta som jag dragits med ett tag. Efter att ha hållit sig lugn ett tag har den nu blossat upp ordentligt igen. Så det har varit vila och honungste här ett par dagar. Jag tyckte att det kändes riktigt bra igår, så jag passade på att ta en liten shoppingrunda för att fylla på höstgarderoben. Det skulle jag inte ha gjort, i natt har jag väckts av hostanfall flera gånger och till slut fått gå upp och bädda i gästsängen. Så det blir till att vila i soffan med en stickning och en kopp honungste istället för den planerade lunchen hos några vänner.

Jag har även passat pÃ¥ att fota min sjal i mjölkgarnet Milk n’ Honey frÃ¥n Viking garn. Den har varit klar ett tag, men inte fastnat pÃ¥ bild förrän nu.

Jag har använt två nystan (á 50 g) och det här mönstret, men kommer inte ihåg vilken stickstorlek jag valde (6-7 kanske?). Garnet är härligt mjukt. Det har lite av bomullens stumhet, men är samtidigt mjukt på ett sätt som inte riktigt går att jämföra med något. Och det känns lite galet att sticka av garn som är gjort av mjölkprotein.

Jag är nöjd med sjalen och tycker att den blev precis lagom stor. Jag gillar att garnet inte randar sig helt regelbundet utan växlar lite. Det gör det så mycket enklare att byta nystan!

Jag hade tänkt att ha sjalen som inomhussjal på jobbet, men har nyligen bytt rum och sitter nu ett kontorslandskap med en temperatur på 23-24 C, så det är fortfarande sommarkläder som gäller på jobbet. När ska jag nu få använda alla mina sjalar?!

Mässbesök via ombud

För drygt en vecka sedan var det Syfestival i Borås. Jag både ville och inte ville åka, men avstod till sist. Det som lockade var framför allt två saker. Det första var Wåhlstedts vars garner jag varit sugen på länge, men inte fått tag på. (Tycker det är lite märkligt att ett företag med så fina garner inte syns mer i stickvärlden, men de sägs ha nya ägare nu så jag hoppas att det innebär att garnet blir mer lättillgängligt). Det andra var Tant Kofta och hennes workshops och beskrivning om hur hon gör för att sticka koftor uppifrån och ner. Jag har stickat så tidigare, men inte hittat någon bra generell beskrivning för hur man räknar ut maskantal och minskningar.

Men även om jag inte var på mässan själv kom jag över precis det jag var ute efter. Vännen M ställde upp som ombud och fick fria händer att köpa en härva Vålberggarn lämplig Ilsefin-färg och ett av Tant koftas häften med beskrivning på uppifrån-och-ner-kofta.

Garnet ska bli någon form av basker har jag tänkt. Men det skulle även kunna bli ett par tumvantar med någon enklare fläta på. Jag är även sugen på att prova Marks och kattens eco-babyull, och det skulle kunna bli ett bra tillfälle att sticka uppifrån och ned.

Laminaria utan stjärnor

I stugan förra helgen passade jag på att göra några varv på min Laminaria. Jag tycker inte att det känns som att den växer någonting alls, men när jag jämför den förra bilden med den senaste så inser jag att det nog rör på sig lite i alla fall.

Tyvärr har jag valt lite för tunna stickor, tror att det hade blivit lite snyggare med grövre stickor (och dessutom gått snabbare). Jag får blocka den hårt och hoppas att det blir bra ändå. Garnet är supermjukt och trevligt att sticka med, så jag tror att det kommer att bli bra, även om det inte blir som jag tänkt mig från första början.

Eftersom jag tyckte att stjärnmönstret passade ihop med resten av sjalen så gick jag (nästan) direkt på blomdelen. Några av er har efterlyst hur man gör detta och så här gjorde jag:

  1. Lägg upp maskor enligt mönstret.
  2. Sticka “Set-up Chart” en gÃ¥ng.
  3. Sticka varv 9-16 pÃ¥ “Transition Chart”, men hoppa över mittendelen som är markerad med feta linjer.
  4. GÃ¥ över till ” Blossom Chart” och fortsätt enligt mönstret.

PÃ¥ det här sättet blir det 4+4 smÃ¥ stjärnor precis i början, men de är grupperade pÃ¥ ett sätt som gör att de nästan ser ut som en “blomma” och försvinner in i mönstret. Jag tror säkert att det finns bättre sätt att göra detta sÃ¥ att man slipper även dessa stjärnor, men jag tror att det här är enklast.

Höstgarn

Eftersom min lammullskofta började närma sig slutet i förra veckan kände jag att det var dags att skaffa lite mer garn. SÃ¥ jag kom äntligen till skott och köpte Drops Alpaca till en kofta som jag tänkt pÃ¥ enda sedan jag stickade fÃ¥llen till Coraline i vintras. Jag tror att jag kommer att använda samma mönster som till min lila favoritkofta, men man vet aldrig vad som händer när jag sätter igÃ¥ng och börjar tänka…

Jag hade egentligen tänkt handla garnet på någon av mina LYS, men eftersom jag länge varit sugen på att prova Yll o tylls lingarn så beställde jag garnet från dem istället. Tanken när jag beställde var att lingarnet skulle bli en sjal till en fin lila tunika som jag köpt. Men eftersom jag kände mig som Tomas DiLeva i tunikan (och den dessutom var felsydd) så har den fått återvända till butiken.

Garnet däremot kändes fortfarande rätt, även om jag blev lite förvånad när jag fick det. Jag hade trott att det var samma typ av spinning som Kalinka och Yllets lingarn, men det här är tvåtrådigt och mer tvinnat. I helgen fick resevindan göra skäl för sitt namn när den fick åka med till stugan. Det kändes onekligen lyxigt att sitta och nysta garn med den här utsikten:

På morgonfikat idag la jag upp till en sjal. Det blir samma mönster som den orangea sommarsjalen.

.

PS. Tack för råd och peppning om lammullskoftan. Den har fått vila över helgen, men nu ska jag sätta mig i soffan och repa upp raglandelen och fixa till grejerna som jag störde mig på. Jag hade kunna stå ut med dem, men jag kommer att bli nöjdare om jag fixar dem. Dessutom är garnet härligt att sticka med så det känns helt okej att tillbringa lite mer tid med det :)

PS2. Det var svårt att få rätt färgåtergivning på Alpacan på bilden. På min hemdator ser det bra ut, men på jobbet ser den mycket kraftigare melerad ut än den är i verkligheten. I verkligheten är garnet i alla fall skitsnyggt, oavsett hur det ser ut på bilden.

Beslutsvåndor

Nu har jag satt ihop delarna pÃ¥ lammullskoftan och gjort ungefär hälften av raglanminskningarna. Men nu börjar tvivlen komma krypande. Jag har varit lite tankspridd det sista och har därför gjort en massa smÃ¥missar. KnapphÃ¥len sitter exempelvis lite för lÃ¥ngt isär mot vad jag tänkt. Precis när det var dags för knapphÃ¥l nummer tvÃ¥ behövde jag lägga ifrÃ¥n mig stickningen och göra annat. För att pÃ¥minna mig själv att det var dags för knapphÃ¥l satte jag en säkerhetsnÃ¥l runt stickan där knapphÃ¥let skulle vara. Nästa gÃ¥ng jag tog upp stickningen hade jag helt glömt bort anledningen till detta (“men vad korkad jag är, varför har jag satt en säkerhetsnÃ¥l här, dÃ¥ gÃ¥r det ju inte att sticka”). SÃ¥ det blev nÃ¥gra extra varv, och lite ärmhÃ¥lsavmaskningar och annat tjafs innan jag kom pÃ¥ att jag skulle göra knapphÃ¥l nummer tvÃ¥.

Jag har även tänkt lite fel med lutningen pÃ¥ raglanminskningarna*. Minskningarna blir helt okej som det ser ut nu, men jag hade egentligen tänkt mig nÃ¥got lite diskretare. Och sÃ¥ misstänker jag att koftan blir lite i kortaste laget. Ã…terigen – helt okej, men inte riktigt som jag tänkt mig det.

SÃ¥ nu grubblar jag pÃ¥ om jag ska repa upp 20 varv raglan-överdel och rätta till knapphÃ¥let, förlänga koftan nÃ¥gra centimeter och göra en annan lutning pÃ¥ raglanminskningarna. Jag vill ju inte att jag ska gÃ¥ och störa mig pÃ¥ de här grejerna i efterhand, särskilt inte som det är ett fint garn, som kostar en del. Men samtidigt ska jag ju orka göra om det ocksÃ¥….

.

*) Jag har gjort 2 tills till höger om skarven och ssk på vänster sida (sett från rätsidan). Jag hade tänkt mig tvärtom. Fast ju mer jag tänker på det tror jag att det snyggaste skulle vara att göra en dödhpt (3-till-1-minskning).

« Prev - Next »