Separationsångest
Jag har äntligen vävt klart mina halsdukar som jag satte upp för evigheter sedan. Jag tror inte att de blev så bra. Tekniskt sett är de helt okej, men jag tror inte att jag kommer att använda dem. Den ena är i fel färg och den andra är för sticksig. Men jag ska inte ge upp än, jag ska fixa till dem så småningom. Knyta fransar, fästa trådar, pressa o.s.v. Men den här gången var faktiskt resultatet sekundärt. Det häftiga var att jag har en vävstol och att jag kan tillräckligt mycket för att helt själv sätta upp en väv i den (okej, sambon fick bistå med handräckning och sträckning, men resten gjorde jag själv).
Konsekvensen av att jag vävt färdigt och klippt ner väven är också att vävstolen kunde fällas ihop och ställas i förrådet. Vävstolen har lämnat ett tomrum både utrymmesmässigt och känslomässigt. Även om den mestadels stått orörd så saknar jag den. Det kändes så härligt textilnördigt att ha min egen vävstol uppställd i vår trerumslägenhet :)
På stickfronten har jag gått back den här veckan. På stickcaféet i onsdags insåg jag att det i stort sett färdigstickade framstycket på min alpacka-kofta var felstickat. Jag hade lagt upp för få maskor från början. Så det vara bara att repa upp rubbet. Citron är nästan färdig men jag grubblar lite på storleken och kan inte bestämma mig om den är perfekt eller om den är lite för liten. Men jag lutar åt att den är perfekt, och i så fall blir det blockning senare idag. Hur man nu blockar en Citron utan att förstöra bubbligheten?!
Jag blockade min citron genom att fästa nålar i den raka kanten för att den skulle bli så lång som möjligt. För övrigt sträckte jag bara ut den lite och jag tycker att bubbligheten behölls. Den är verkligen jättefin även om jag inte använt min än. Men snart så.
Jag förstår känslan, har också en vävstol uppsatt i vår trea och det skulle kännas tomt att ta ner den.
Har också behövt ställa undan vävstolen, man vänjer sig! Min Citron blev ganska liten, st. nr 3. Blockade försiktigt och si – den gick hem hos dottern! Passade utmärkt till en svart kappa.
Hej!
Jag förstår precis hur du menar med separationsångesten – man gläds åt utrymmet, men saknar möjligheten att kunna slöjda när man vill OM man vill.
Det är underbart vad kreativ du är, under de år jag följt din blogg förvånar och inspirerar du mig ständigt.
Slöjda på// Tez
Jag har skickat dig en utmärkelse som finns att hämta på min sida eftersom jag tycker om att läsa din blogg.
Kram Gina
För står helt. Har oxå en vävstol i en 3:a. Liten är den dock…kan max väva 50 cm. Funderar på att måla den svart, både för att den ska passa in bättre, men oxå för att man bättre ska se hur grafiskt snygg den är??
Men men du hittar säkert något bra att fylla tomrummet med.
// Soapbark