February 2010

Det blev visst en till…

Hur är det nu, det är inte förrän man har tre av något som det räknas som en samling va?

.

Spinnrock nr2

Jag har alltså köpt en spinnrock till. Den första var helt enkelt inte tillräckligt bra. Jag har meckat lite med den och försökt justera lite här och där, men det kommer inte att bli bra nog. De största felen är nog att hålet i spolen är ovalt efter mycket användanden och att benen som håller uppe hjulet inte är stadiga nog. Så när jag hittade ytterligare en spinnrock till salu i min närhet (den här gången t.o.m. i samma stad) så åkte jag förstås dit. Direkt när jag började trampa på den kände jag att det var milsvid skillnad när det gäller skicket på den. Och så var den himla snygg också. Så jag slog till. Det var bara att hala upp plånboken och langa över…  en ynka liten hundralapp. Så nu har jag spenderat totalt 300kr på spinnrockar. Känns som en helt okej summa. Den nyaste spinnrocken kommer jag absolut att kunna komma igång att spinna med och sen när jag kan lite mer om vad jag gillar och inte gillar med den här kan jag leta efter något bättre (kanske rent av en helt ny?)

Spinnrockens fina detaljer

Jag har torkat av hela spinnrocken med såpvatten och spänt på ett drivband*, i övrigt verkar allt okej. Det jag inte är helt förtjust i med den här är att flyern är lite knepig. Den ser sliten ut och dessutom har den en enda krok som man får skjuta fram och tillbaka (vilket antagligen också är orsaken till att själva flyern är sliten). Flyern på den första är bättre, men det är helt olika storlek på spolarna så det blir svårt att kombinera om dem (och den första spolen är som sagt kass). Men eftersom det verkar gå bra att ta flyer+spole från den ena och sätta på den andra undrar jag om någon vet om man kan köpa ny uppsättning av flyer och spole någonstans och vad man i så fall behöver tänka på för att få det att passa?

Lite annourlunda kroklösning på flyern

En annan sak som jag funderar på är hur jag bäst tar hand om träet. Det är ett jättevackert obehandlat trä (med ett fint prickmönster). När jag kom hem med den så torkade jag som sagt noga av hela spinnrocken med en fuktig trasa (såpvatten). Kring flyern, vid hjulfästet och längs footman** så är träet betydligt mörkare pga att dessa delar smorts in med olja. Träet känns lite torrt och på sina ställen lite lätt flisigt. Jag funderar på att olja in hela spinnrocken med lite av parafinoljan som vi använder till träskärbrädorna, eller kanske med teakoljan till soffbordet? Eller är det bara dumt, vad tror ni? (jag tänker både funktionsmässigt och utseendemässigt)

Allt som allt känner jag mig mycket nöjd med den nya spinnrocken. Jag köpte den av ett par som höll på att flytta från hus till lägenhet och behövde göra sig av med lite saker. Spinnrocken har tillhört kvinnans mormor och har framför allt bott på en gård i Millingetorp utanför Kisa. Jag är så glad att jag kom ihåg att fråga lite om spinnrockens ursprung, det gör den lite mer levande. Och det verkade som att de tyckte om att den skulle hamna hos någon som faktiskt skulle använda den till att spinna.

Jag klurar på ett lämpligt namn på spinnrocken och tror att jag hittat ett som passar riktigt bra, men jag måste gå och känna lite på det innan jag delar med mig.

.

* Jag använde vanligt snöre som jag råkade ha hemma. Får man göra så? :) Vad är det som utmärker “riktiga” drivband?

** Ursäkta att alla termer är på engelska, men mina informationskällor är framför allt min spinnbibel och Ravelry. Upplys mig gärna om delarnas svenska beteckningar om ni kan dem.

Detaljer

Stooort tack för alla kommentarer om min “Kofta till en knapp”, det gör verkligen gott för självförtroendet att få så många fina komplimanger!

Flera av er har efterfrågat foton och information om hur jag gjort i-cordkanterna. Längs med knäppkanterna gjorde jag en i-cordliknande kant m.h.a. lyfta maskor och för att knyta ihop framkanterna med avmaskningen så använde jag en i-cordavmaskning. Det visade sig vara lite svårt att fånga på bild men jag tror att det syns någorlunda på den här bilden:

Detaljer på lammullskoftan

Framkanterna gjorde jag genom att på varannat varv lyfta de fyra första maskorna och på vartannat varv sticka samma fyra maskor ganska löst. Om man lyfter på rätsidan lägger man garnet bakom stickningen (bort från kroppen) och på avigsidan så lägger man garnet mellan sig själv och stickningen. På det sättet bildar maskorna en vikt fåll eller i-cord i kanten.

Avmaskningen gjorde jag också över fyra maskor och den gör man genom att *sticka 3 räta maskor, ssk, flytta tillbaka de fyra maskorna till den vänstra stickan*, upprepa detta tills fyra orörda maskor återstår utöver de 4 i-cordmaskorna. Sista upprepningen så lämnar man de fyra i-cordmaskorna på den högra stickan. Här finns en video som visar en liknande i-cordavmaskning med tre maskor (jag använde 4 maskor och jag la inte upp några nya när jag började avmaskningen, utan använde de 4 maskorna från i-cordframkanten). Avsluta med att sammanfoga de återstående 4+4 maskorna med grafting (eller kitchener stitch). Jag brukar använda den här instruktionen för stickad grafting.

.

PS. Jag ligger jättelångt efter med att svara på mail och kommentarer. Jag ber om ursäkt för det, men jag hinner inte riktigt med just nu.

Rose Green

När Ravelry inledde “Help for Haiti” i slutet av januari köpte jag bland annat mönstret till Ysolda Teagues basker Rose Red. Jag har länge varit sugen på att sticka den, men inte riktigt vetat vilket garn jag skulle använda. Förra helgen botaniserade jag i garnsamlingen och hittade några nystan Artesano alpacka som jag köpte i Halmstad i somras som visade sig passa perfekt. Baskern stickas uppifrån och ned vilket känns lite riskabelt eftersom det är svårt att prova förrän allt är klart. Jag har kommit ungefär halvvägs nu, och tycker att den ser väldigt liten ut (trots att jag stickar största storleken), men jag tror (och hoppas) att det är den lilla rundstickan som lurar ögat.

På väg att bli en Rose green

Jag tycker att färgen på garnet är härlig, en varm och fyllig grön (inte helt rätt på bilden, men ganska nära) och mönstret är jättekul att sticka. Hela veckan på jobbet har jag längtat hem till min basker :)

Insnöad

Idag skulle vi egentligen åkt på ett födelsedagskalas i Småland. Efter att ha kollat in Vägverkets och SMHI:s webbsidor så insåg vi att det nog var bäst att stanna hemma. Och så stod vi där med en hel, lång, instängd dag – vad gör man med såna? Vi bestämde oss för att baka bullar. Men varför baka den vanliga sorten med kanel och/eller kardemumma när man kan experimentera?

På den här plåten fyllde vi bullarna med en blandning av ca 250 g mandelmassa, rivet skal från 2 st lime, saften från 1 lime och ca 2 msk rumstempererat smör:

Bullhav

Och de här bullarna innehåller en blandning av färskost (knappt en burk), 1 pkt saffran, 3 msk socker och ca 1 dl hackade pistagenötter:

Bullar och hand

Sambon föredrar de med saffran och färskost (det är förstås hans hand som kom och norpade en bulle när jag håll på att fota) och jag föredrar de med mandelmassa och lime, så nu har vi en plåt var :)

Kofta till en knapp

Det här projektet har varit lite som att koka soppa på en spik (fast väldigt fin spik :). Jag utgick från några röda träknappar som jag köpte på Butik Bolla i somras. När jag sedan hittade matchande gråmelerad lammull på Garnverket började en bild av en kofta ta form i mitt huvud.

Efter en del klurande satte jag igång. Maskantalet (med justering för knäppkanter) och midjeformen kommer från ett mönster i Birgitta Engardts bok Stickverk. Lösningen med en kombination av raglanärmar och axelsömmar har jag sett i Nina Sagulins “Jacka med halvraglan” (från boken Sticka), men anpassat helt efter mitt maskantal och passform. Grundidéen till kragen kommer från en kofta som Ulldockan stickade förra året, men under projektets gång utvecklades den till något som mer liknar kragen på Nina Sagulins kofta. Framkanterna  med lyfta maskor som ger en i-cordeffekt upptäckte jag när jag stickade Ysolda Teagues “Coraline“. Därifrån har jag även tagit i-cordavmaskningen på kragen. Kombinationen av de två i-cordarna ger en fin inramning på den uppvikta kragen utan att det rullar sig.

Lammullskofta

Jag är galet nöjd med resultatet. Koftan blev verkligen precis som jag tänkt mig, men inte riktigt vågat hoppas på. Knapparna och garnet känns som en perfekt kombination. Koftan är figurformad, men ändå lätt och avslappnad. Ärmarna är lite långa, men det är bara mysigt (perfekt för att kura med en stor temugg som hålles med båda händerna på samma sätt som jag försökte beskriva Vadstena-känslan i helgen). Och jag älskar kragen som har en lätt dragning åt kavaj, men ändå känns helt rätt på en stickad kofta.

Lamullskofta

Garnet Hellvi i ekologisk lammull från Gotlandsfår var härligt att sticka med och det luktar precis som det gjorde i mormors vävstuga när jag var barn. Det är lagom mjukt och med precis lagom mycket lanolin kvar. När man tvättar det så blommar det verkligen upp och blir härligt fluffigt, utan att förlora strukturen.

Till sist kan jag inte låta bli att notera att det inte är konstigt att det här med upphovsrätt och design är omdiskuterat och aningen förvirrande. När är nånting egentligen kopia och när är det egen design? I det här fallet har jag haft en bild i mitt huvud och tagit hjälp av diverse olika mönster för att ta mig dit. Så helt mitt eget är det ju inte, samtidigt som det inte heller är en kopia. I det här fallet spelar det dock ingen större roll. Jag har fått den kofta jag vill ha och har haft kul längs vägen.

.

Till sist; Ett stort tack till min kära fotograferande sambo som ställer upp på slöjdfotande titt som tätt. Och dessutom gör det så bra!

Småstadsshopping

Efter ett par riktiga “soffliggarhelger” kände både jag och sambon att vi behövde hitta på något den här helgen, inte bara gå hemma och dega. Så igår gjorde vi en liten utflykt till en av mina favoritstäder, Vadstena. Jag älskar att strosa omkring bland de gamla, fina byggnaderna och promenera längs Vätterns strand. Jag bodde där ett år medan jag läste textilslöjd på folkhögskolan och sedan dess har staden en särskild plats i mitt hjärta. Jag kommer alltid in i nån slags mysstämning när jag kommer dit. Det är lite svårt att förklara, men känslan påminner mig lite om stora koppar te som man håller med båda händerna, gärna med en yllekofta med lite för långa ärmar. Förstår ni vad jag menar?

Jag kan inte åka till Vadstena utan ett besök i tygaffären, 21:ans tyger. Det är en väldigt trevlig affär med bra och fina tyger och ett imponerande utbud med tanke på stadens storlek. Jag gick förstås inte därifrån tomhänt:

Påfyllning till tygsamlingen

Det gröna tyget längst till vänster ska vi använda för att klä om vår sänggavel. Jag är inte supernöjd med det, men det duger så länge och är betydligt bättre än det vi har nu. De resterande tre var så fina så jag kunde inte låta bli dem. Det svarta med gröna och lila ödlor är ett lite kraftigare bomullstyg som jag tror ska bli nån slags kasse eller enklare väska. Och de två prickiga, lite tunnare bomullstygerna köpte jag mest för att jag blev så glad av dem. Kanske blir det några förvaringspåsar till stickprojekt så småningom, men tills vidare får de ligga framme på skrivbordet och lysa upp lite.

Därefter blev det ett stopp på nästa favoritaffär, Arfvelin Design. Det är en affär med hög kulturtantsfaktor och jag trivs alltså utmärkt :) Där finns en hel del vida linneplagg i klara färger, fina och fotriktiga skor, vackra sjalar och handgjorda smycken. Jag hittade en väldigt fin, prickig klänning, men den fanns inte i min storlek tyvärr. Istället blev det ett par örhängen som jag inte kunde motstå:

Fårörhängen

Efter en liten promenad längs Vättern och runt slottet gick vi till Rådhuskonditoriet för en sopplunch med efterföljande fika. Skönt att kunna ta det lite lugnt och sitta och prata och t.o.m. läsa en liten stund.

Men allt det här är bara småpotatis mot vad som hände sen! Innan vi åkte hemifrån på morgonen gjorde jag en snabbsökning på Blocket och hittade en annons som passade mig. En spinnrock var till salu inte så långt från Vadstena. Så när vi avslutat både påtår och tretår ringde jag för att höra om den fanns kvar. Det gjorde den och efter att ha kört rejält vilse, (och knackat på ett främmande hus för att höra om de möjligtvis visste var gården vi skulle till låg, vilket de såklart gjorde trots att det var en bra bit därifrån) kom vi fram till en vacker gård mitt på Slätten. Jag som inte kan så mycket om spinnrockar trampade lite på trampan, snurrade lite på hjulet och kontrollerade att delarna satt ihop och såg ut ungefär som de skulle och försökte se ut som att jag visste vad jag gjorde. Sen slog jag till:

Min spinnrock

Jag är alltså numera stolt ägarinna till en spinnrock. Och tomheten som jag kände när vävstolen fick flytta ut är inte längre lika påtaglig. Slöjdnörden har något nytt att leka med :) Helt ärligt så är den inte i särskilt bra skick och jag är inte säker på att det kommer att gå så bra att spinna på. Men med lite justeringar och småfixande så duger den nog att börja prova med, så länge i alla fall tills jag hittar en riktigt bra spinnrock. I sämsta fall lär jag mig hur en spinnrock inte ska fungera :) Den kostade bara 200kr, så jag känner inte att kraven på den är så höga.

En linsjal i vinterkylan…

I höstas köpte jag lite lingarn från YlloTyll. Jag har länge varit nyfiken på deras tunna lingarn så jag tyckte att det var dags att prova. Det blev en härva olivgrönt som fick bli en sjal i ett av mina favoritmönster:

Sjal i olivgrönt lingarn

Jag har inte använt sjalen så mycket än, så den är fortfarande så där lite lin-styv, men det brukar mjuka till sig när man använt den några gånger. Det är ju inte riktigt säsong för linsjalar utomhus och på jobbet har vi det alldeles för varmt (23-24 grader – blä!). Jag tror inte att jag kommer att köpa mer av det här garnet. Det är helt enkelt inte lika vackert som lingarnerna från t.ex. Karin Öberg och Yllet. Lite ojämnare och lite luddigare. Jag kommer säkert att använda sjalen ändå. Tror att den kan bli finfin till en lila klänning framåt våren.

I morgon är det äntligen stickcafé – Jipiiiiieee! :)

.

Tillägg: Mönstret kommer från Svarta fåret och heter “Stickad sjal i Hair” eller “Hålmönstrad sjal” (Art.nr. 901-169).

UFO-helg

Det är lite mycket nu. Framför allt på jobbet, men även med div. vårdkontakter och så där. Så det blir lite glest mellan inläggen ibland.

För att balansera upp vardagsstressen försöker jag att ta det lugnt på helgerna. Den här helgen bestämde jag redan på fredagskvällen för att satsa på en UFO-helg. Jag har blivit mer och mer störd över att jag har en massa halvfärdiga (eller nästan helfärdiga) projekt som bara blir liggande på hög. Det blir stökigt och jag tycker inte om oavslutade projekt (inte bara när det gäller slöjd, utan över huvud taget). Så i helgen har jag lyssnat på podradio, tittat på film och återupptagit två UFO:n. På min lammullskofta har jag avslutat kragen och blockat delarna. Nu återstår bara lite montering och knappar. Och på min sommartröja har jag repat upp lite och förlängt ärmarna. Jag har en ärmkulle kvar att sticka och sedan återstår blockning och montering.

Förr hade jag inte UFOn över huvud taget, utan stickade på 2-3 projekt parallellt och när jag avslutat något så började jag på något nytt. Det handlar inte om självdisciplin eller så, utan det är helt enkelt så jag trivs med att ha det. Jag känner mig bara splittrad om jag hade för mycket på gång samtidigt. Så nu ska jag “rensa i röran” lite har jag tänkt. Planen är att ta tag i minst ett, helst två, ytterligare UFO:n när de här två är klara.


PS. Ett av radioprogrammen jag lyssnade på var Karlavagnen från 2/2, med tema slöjd.