July 2011

Rutig sjal

Under våren har jag väckt liv i, och avslutat ett UFO. UFO:t visade sig, efter en snabbsökning här i bloggen, vara hela två år gammalt. Det är alltid skönt att få göra sig ev med gamla UFO:n. Dessutom visade det sig vara en perfekt jobb- och pendlarstickning eftersom varven endast varit 10 maskor långa och det inte behövs så mycket räknande eller koncentration.

Garnet är ett entrådigt ullgarn som köpte jag hos Åländska Svalan i samband med en syfestival för flera år sedan. Jag har använt stickor 4,5 mm och ett mönster som kommer från Stickorren. Tekniken kallas entrelac, näverstickning eller kontstickning. Rutorna stickas en i taget, och arbetet växer genom att man plockar upp maskor och stickar nya rutor.

Sjalen har varit kul att sticka på, en lagom blandning av meditation och variation. Det är kul att se hur färgskiftningarna blir och känslan är nästan som att man målar med rutig färg (som i Tomteverkstaden på Kalle Ankas jul). Stickningen har väckt fascination och frågor bland mina kollegor. Jag har mer än en gång fått förklara att jag inte byter färg utan att garnet byter färg själv, beskriva hur rutorna hänger ihop med varandra osv. Färgerna är inga klockrena Ilsefinfärger (lite för mycket blått), men jag tror ändå att sjalen kommer att användas eftersom jag saknat en lite tätare sjal för kalla, blåsiga dagar. Och den kommer att passa fint ihop med min nya jeansjacka:

.

PS. Här kan du läsa om vad ett UFO är, i alla fall om du frågar en sticknörd.

Stickutflykt

Förra helgen åkte jag på härlig stickutflykt med några av mina stickvänner. Vi började på Östergötlands ullspinneri där vi klappade garner en lång stund. Jag gillar verkligen ullspinneriets garner och deras färgskala. Jag var inte den enda i sällskapet som fastnade för kombinationen rött, rosa och gult efter att hittat flera inspirerande plagg i dessa färger. Jag köpte med mig lite rött och rosa Visjö som ska bli en sjal, lite entrådigt svart-grått-rött samt passade på att köpa boken om ullspinneriets historia som jag varit sugen på ett tag. Och så har jag fått en idé på en kofta i deras pälsullgarn, men den måste jag smälta lite mer innan jag delar med mig :)

Resultatet från stickutflykten

När inköpen var avklarade passade på att inta lite medhavd förmiddagsfika utanför spinneriet och fick ett mycket inspirerande samtal med Ulla-Karin Hellsten (som driver spinneriet, ihop med sin man Börje) om projekt och idéer som de har på gång.

Efter Ullspinneriet åkte vi upp på Omberg för att besöka Hantverkshuset Drottning Omma vid Naturum. Här finns lite blandad slöjd att titta på, bland annat fin keramik. Men det som lockat dit oss var förstås den härliga garnhyllan med huvudsakligen angoragarn från egna angorakaniner, men även en del andra fina garner. Här lyckades jag dock motstå frestelsen och nöjde mig med att titta och klappa.

Nästa stopp var Vadstena Ull och garn. Jag hade inte varit där tidigare och blev verkligen positivt överraskad över att en gÃ¥rdsbutik hade ett sÃ¥ stort utbud, och sÃ¥ mÃ¥nga fina garner. Det fanns mycket fint som lockade, men eftersom jag shoppat en hel del garn pÃ¥ sistone och har en Gotlandsresa framför mig sÃ¥ motstod jag garnerna även här. En sjalnÃ¥l fick dock följa med hem. Även hos Ull och garn fanns mycket inspiration att fÃ¥ – stickade och virkade dynor pÃ¥ den lilla uteplatsen, vackra sidengarner bÃ¥de spunna och i form av smala tygremsor, plastpÃ¥se-fusing mm.

Efter detta var vi fulla av inspiration, men våra magar tomma. Så vi åkte till Ladugård 206 för att äta och smälta alla dagens intryck tillsammans.

Jag glömde dock helt att fota, så jag kan inte visa en endaste bild från dagen. Ni får helt enkelt försöka föreställa er hur härligt vi hade det, hur fluffiga angorakaniner är och hur mycket inspirerande det fanns att titta på överallt :)

… eller varför inte garnturista i Östergötland och besök de här ställena själv? Jag kan varmt rekommendera dem alla tre!

.

PS. Det känns lite märkligt att posta ett sÃ¥nt här inlägg, “som om ingenting har hänt”. Egentligen skulle jag vilja skriva nÃ¥got medkännande och klokt om det som hänt i Norge, men jag hittar inte ord för att beskriva vad jag känner. Det är för hemskt för att riktigt kunna ta in att nÃ¥gon (eller nÃ¥gra) kan göra nÃ¥got sÃ¥ fruktansvärt.

Morotsfärgad Annis

Man kan aldrig få för många sjalar tänkte jag när jag klappade lite ljuvligt mjuk, morotsorange malabrigo lace på Garnverket i höstas. Efter lite beslutsångest fick det bli en Annis. Sjalen har varit klar länge, men det var först i midsomras som vi passade på att fota den. En bra sak med att fota slöjdalster i stugan är att det alltid finns någon fin blomma att matcha stickningen med i den härliga blomsterprakten som Ilsefinsambons mostrar skapat kring stugan.


Foto: Ilsefinsambon


Foto: Ilsefinsambon


Foto: Ilsefinsambon

Annis stickas nedifrån spetskanten och uppåt. Den rundade formen skapas med hjälp av korta varv. De korta varven ihop med det mjuka och relativt löst spunna, entrådiga malabrigo lace var inte klockrent. I alla fall inte i mina händer. Jag stickar väldigt hårt och det i kombination med garnet och tekniken gjorde att garnet hade en tendens att filta ihop sig. Jag blev tvungen att tänka lite extra på handlaget i vändningarna för att få det att bli bra, och det gjorde att jag tappade lite av det flyt som jag tycker om i stickningen.

Eftersom jag stickade med lite tunnare garn (och stickor) än mönstret rekommenderade så la jag till 4 extra rapporter , och lade således upp 411 maskor. Jag använde stickad uppläggning på grövre stickor, men jag tror att det hade blivit bättre med Jeny’s stretchy slipknot cast-on. Den senare tekniken ger en väldigt stretchig uppläggning som passar bra till den här typen av spetsiga mönster.

I originalmönstret är det muscher, men jag skippade dem och använde istället mwaa’s modified lace edging.

Allt som allt är jag nöjd med resultatet. Den är rätt knallig i färgen och ibland lite svårmatchad. Vissa dagar älskar jag den knalliga färgen, andra dagar blir det lite för mycket. Det är bland annat därför man behöver många sjalar att växla mellan :)

Mönster: Annis + mwaa’s modified lace edging
Stickor: 4,5 mm (och 5,5 mm till uppläggningen)
Garn: Malabrigo lace

.

Äh, jag slänger in en detaljbild också:

Detaljbild på Annis
Foto: Ilsefinsambon

.

PS. En stor PUSS till Ilsefinsambon som så tålmodigt ställer upp och tar så fina bilder på mina alster!

Sommar och sol

Nu har jag äntligen semester! Ilsefinsambon och jag inledde semestern med att Ã¥ka till stugan. Ett perfekt sätt att inleda semestern, och vädret var pÃ¥ vÃ¥r sida hela vistelsen igenom. Första dagen var vi bÃ¥da lite rastlösa och hade svÃ¥rt att komma ner i semestertempo. Men efter en dag pÃ¥ bryggan började vi bÃ¥da slappna av. Jag hade tänkt sticka massor, men har istället tillbringat dagarna (och till viss del nätterna) i en lÃ¥ngdragen “läskoma”. Det är Ilsefinsambons beskrivning av det som händer när jag är riktigt lässugen. Jag kan totalt försvinna in i en bok och dÃ¥ tappar jag uppfattning om bÃ¥de tid och rum. Allt jag gör sker i sällskap av en bok (matlagning, uppackning, intagande av mÃ¥ltider etc), och med en viss fördröjning. Den här gÃ¥ngen höll lässuget i sig hela vistelsen sÃ¥ jag hann plöja igenom en hel hög med böcker. Men lite stickade jag ju ocksÃ¥, och virkade.

Äntligen semester!

Virkprojektet som jag precis pÃ¥börjat pÃ¥ bilden var tänkt att bli en liten väska/kasse att ha istället för handväska pÃ¥ en fest. En färgglad blomma i botten, och sedan svarta stolpgrupper till resten av pÃ¥sen. Men det verkar inte bli riktigt som jag tänkt mig, sÃ¥ jag tror det blir till att frogga…

Lite annat hann jag ju med också. Vi hade bland annat besök av några goda vänner och deras barn. Det blev ett intensivt dygn med grodfångande, gräshoppejakt, metning, prat och mys. Tänk att en vanlig kratta kan vara så spännande för en ettåring. Han skrattade så han kiknade när vi räfsade lite tillsammans, efter att han först ägnat en lång stund åt att prova hur det kändes när han slog sig själv i huvudet med skaftet med olika grad av styrka.

Helgen innan semestern började träffade jag ett par stickkompisar och blev övertalad om att ta en sväng hem till en av dem för att titta på lite garn (jag var ju inte sååå svårövertalad) som hon hade till salu. Det hela slutade med en färgglad påse karameller att ta med hem:

Sommargodis

Tanken är att det ska bli en röd ponchonett, några baskrar, ett par sockor och ett par muddar eller fingervantar.

Mormorsrutigt

Jag har haft en rätt rörig vår. Ja, ett rätt rörigt år får man nog säga. Om jag ser tillbaka på allt som hänt det senaste året kan jag knappt tro att det är sant. Det är med andra ord inte konstigt att jag hela våren sökt mig till de enkla och meditativa projekten. Ett av dem är en virkad sjal i Ullcentrums entrådiga ull. En perfekt pendlarvirkning där man kan avbryta mitt i varvet och där man inte behöver tänka så mycket på vad man gör, samtidigt som det är kul att se hur sjalen växer och att följa de långsamma färgövergångarna.

Virkad sjal á la mormorsruta
Foto: Ilsefinsambon

Virkad sjal á la mormorsruta
Foto: Ilsefinsambons kusin

Virkad sjal á la mormorsruta
Foto: Ilsefinsambon

Sjalen är virkad som en halv mormorsruta enligt det här mönstret. Garnet är som sagt Ullcentrums entrÃ¥diga som jag köpte pÃ¥ Garnkällarn i Landsbro för drygt ett Ã¥r sedan. Jag kommer tyvärr inte ihÃ¥g vilken storlek pÃ¥ virknÃ¥l jag använt till sjalen. Kanske 3,5 eller 4 mm? Jag tyckte först att den kändes lite väl kompakt, men efter en s.k. brutalblockning blev den riktigt bra. Skulle jag göra om den skulle jag valt grövre virknÃ¥l… om jag bara kom ihÃ¥g vilken storlek jag använt till den här…

Jag är riktigt nöjd med resultatet. Sjalen blev lagom stor både för att värma axlarna en sval sommarkväll och att vira runt halsen som en härligt värmande halsduk till vintern. Jag tycker att garnet och modellen passar finfint ihop och färgerna fyller ett hål i mitt ganska omfattande sjalbestånd.

Lite allt möjligt…

Jag har massor med saker jag tänkte blogga om, men får aldrig ro. Det händer så mycket annat kul hela tiden.

Men jag tänker pÃ¥ bloggen rätt ofta och samlar pÃ¥ mig en massa saker att blogga om. Allt frÃ¥n smÃ¥ vardagshändelser…

… som när kollegans otroligt söta dotter är pÃ¥ besök och piper till av lycka när hennes pappa säger att det är okej att hon tar med sig sÃ¥ mycket bubbelplast som hon kan fÃ¥ plats med i byxfickorna. Jag har nog aldrig sett sÃ¥ fullproppade fickor som hennes dÃ¥ hon glatt skuttade hemÃ¥t en stund senare.

… eller när jag en dag pÃ¥ väg hem frÃ¥n tÃ¥get blir ikappcyklad av en skäggig man i 40-Ã¥rsÃ¥ldern pÃ¥ en knallröd Kronancykel som stolt utbrister “Titta vilket bra rull jag har pÃ¥ min nya cykel!”. När jag hÃ¥ller med och frÃ¥gar om det rent av är premiärturen han är ute pÃ¥ sÃ¥ ler han brett och säger “Ja, det är det och jag är sÃ¥ glad för det är sÃ¥ roligt att cykla!” och cyklar sedan vidare glatt visslande.

… till en massa bilder som jag tänkt göra blogginlägg av, men som av nÃ¥gon anledning blir liggande i kameran. Här är ett urval av vad jag tänkt blogga om sista tiden, men inte kommit mig för:

Jag har gjort somriga stickmarkörer. De flesta på bilden gav jag bort till en vän, men några kunde jag inte låta bli att behålla själv.

Somriga stickmarkörer

Jag har utfört hjärtoperation på en liten katt. Nu återstår bara att sy fast huvudet och fixa till ansiktsdragen. (Notera koppen med nyplockade smultron!):

Nyopererad hjärtekatt

Jag har varit pÃ¥ premiärbesök pÃ¥ “mitt” nya bibliotek och lÃ¥nat lite sommarläsning. Fast tvÃ¥ av böckerna fick jag! Dessutom har jag ett bokpaket med bl.a. bokcirkelns tvÃ¥ sommarböcker som ligger och väntar pÃ¥ ICA. “Tant Julia och författaren” av Mario Vargas Llosa och “Norrlands svÃ¥rmod” av Therése Söderlind röstades fram till de kommande tvÃ¥ träffarna.

En del av sommarlitteraturen

Och så har jag sytt konstiga saker i ljusblå tyll, och tagit lite sprättarfika på uteplatsen. Ni som vet vad det ska bli av tyllen får vara snälla att hålla tyst över sommaren. Observera att det lilla flagiga utebordet har bytts ut mot ett nytt och väljoljat:

Sprättarfika på nya utemöblerna

Ja, det var väl ungefär det då. Det hade kunnat bli ungefär ett inlägg i veckan under en månad, men nu blev det allt på en gång istället. Jag har lite annat på lut så det kan nog dyka upp lite stickning här inom en inte allt för avlägsen framtid.