August 2011

Katten Karlsson

Den senaste tiden har Ilsefinsambon och jag haft en liten krabat som bott hos oss. En liten hjärtekatt som presenterat sig som Katten Karlsson. Vad han eller hon heter i förnamn har vi inte lyckats luska ut. Det vill Karlsson nämligen inte avslöja för oss, utan håller det hemligt till dess att Karlsson kommer till sitt nya hem.

Häromdagen var det fint väder och Karlsson passade på att klättra upp i ett av våra träd för att se sig omkring. Det blev lite läskigt när grannkatten Elvis gick förbi på sin dagliga runda och Karlsson vågade inte komma ner från trädet förrän jag kom ut och höll vakt.

Efter den upplevelsen hittar vi ofta Karlsson i köksfönstret och spanar ut över trädgården och klätterträdet. När grannkatten Elvis promenerar förbi lägger Karlsson armarna i kors och fnyser lite för sig själv.

Idag bad jag Karlsson posera lite i soffan för att visa upp sig för mina bloggläsare. Först var Karlsson lite blyg, men sen visades den ena posen efter den andra upp framför kameran.

När vi var klara kröp Karlsson ner under en filt i soffan och tittade på TV ett tag. Modellandet var visst inget för den här katten, det var alldeles för krävande. Karlsson säger att det är mycket roligare att leka än att vara fotomodell.

Snart ska Katten Karlsson flytta ifrån oss och vidare till någon som behöver henne/honom bättre. Katten Karlsson har nämligen bott hos oss för att specialtränas för att hjälpa barn med hjärtproblem. Som du kan se har Karlsson själv genomgått en hjärtoperation för ett tag sedan och efter det bestämde Katten sig för att hjälpa andra som råkar ut för samma sak. Mer om Katten Karlsson och de andra hjärtekatternas uppdrag kan du läsa på http://hjartekatten.blogspot.com.

Kakor och ponchonettponcho

I fredags efter jobbet fick jag ett plötsligt sug efter att baka smÃ¥kakor. Det är egentligen nÃ¥got jag tycker är väldigt kul, men som jag undvikit ett tag eftersom jag är ett riktigt kakmonster och inte kan lÃ¥ta bli att äta upp dem. I fredags struntade jag i detta och bakade jag chokladcookies baserat pÃ¥ mitt favoritrecept för cookies, men skippade russinen och rörde istället ner ca ½ dl kakao tillsammans med mjölet. Jag borde nog ha hackat ner lite nötter eller kanske lite mörk choklad ocksÃ¥ för att fÃ¥ en lite mer varierad konsistens. Men de blev rätt bra ändÃ¥ – choklad blir ju sällan fel :) Under tiden jag bakade de här kakorna tipsade Anna mig om chaisnittar. SÃ¥ igÃ¥r kväll blev det en omgÃ¥ng sÃ¥na ocksÃ¥.

Idag, efter att röjt upp i trädgårdslandet och fixat lite flyttstök inomhus tog jag mig en mysfika med några av mina nybakade kakor och det nya numret av Hemlöjd i eftermiddagssolen på baksidan. (Den uppmärksamme bloggläsaren kan konstatera att det slitna trädgårdsbordet har fått flytta till baksidan tills vi hittat ett nytt dit också. Nu slipper vi i alla fall att släpa det fram och tillbaka beroende på var vi vill sitta för tillfället.)

Efter fikat blev det förstås lite stickning medan jag lyssnade på en intressant dokumentär om Fångupproret på Österåker.

Stickningen är tänkt att bli en poncho med utgångspunkt i Stickfrossas Ponchonett. Garnet är Araucania Nature Wool i en härligt knallröd med en lätt dragning åt korall på vissa ställen.

PS. ApropÃ¥ radiodokumentärer förresten – Sveriges radio har mÃ¥nga bra dokumentärer som man kan ladda ner, häromdagen lyssnade jag pÃ¥ en om Nelson Mandela som var väldigt intressant. Jag minns att min mellanstadiefröken skickade ut oss pÃ¥ byn med en handlingslista till hemkunskapen med orden “och sÃ¥ köper ni inte nÃ¥got som kommer frÃ¥n Sydafrika!”. Det var häftigt att fÃ¥ höra hela historien och att i avslutningen fÃ¥ höra en del av Nelson Mandelas tal där han tackade Sveriges regering och oss svenskar för vÃ¥rt stöd i ANC:s kamp mot apartheid. DÃ¥ sände jag en liten tanke till min gamla fröken.

Gotländska garnfynd

Gotland, ja… Jag kunde ju förstÃ¥s inte lÃ¥ta bli att besöka nÃ¥gra garnställen. Ilsefinsambon tog det hela med ro – som vanligt, han är en riktig guldklimp. (Fast vi ägnade en bra stund Ã¥t att titta pÃ¥ bunkrar och försvarsmuseum i Tingstede dagen innan garnutflykten, sÃ¥ han fick allt ägna sig lite Ã¥t sina nördigheter han ocksÃ¥).

Vi började med att åka till Hemse för att besöka Gotlands spinneris sommarbutik. Där fanns det många vackra garner och trevlig och engagerad personal. Och en soffa där Ilsefinsambon lyckades somna medan jag klappade garn (till personalen och de övriga kundernas stora nöje). Jag köpte med mig en härva Töis som nog kommer att bli en sjal och så fastnade jag för en fin keramikknapp med ett får på. Sjalnålen i trä som är med på bilden köpte jag någon annanstans men kommer inte ihåg var.

Sedan fortsatte vi ner till Ronehamn och Ateljé Huskroken. Där ägnade jag en bra stund åt att titta runt och att prata med en av ägarna (Rolf tror jag han hette?) om färgning, garn, får och om deras spännande textilresa till Peru. Här drabbades jag av beslutsångest och lite motgångar. Jag valde efter viss vånda ut en vacker rödlila härva att sticka en stor krage med. Men härvan visade sig väga lite för lite för att räcka, så det blev att gå en runda till. Sedan bestämde jag mig för en knalligare lila, men även den visade sig väga lite för lite. Till slut blev det den knalligt lila och en härva knallgrönt med tanken att göra något randigt. Jag tror dock inte att det kommer att bli bra att randa de här två, och jag vet inte riktigt om någon av dem, var för sig, kommer att passa mig så vi får se vad som blir av dem.

Under våra promenader i Visby passade jag på att besöka Yllets butik och titta på deras garner (och kläder). Även där blev det knalligt lila. Det här är tänkt att bli en linsjal i mitt favoritlinsjalsmönster. Och så hittade jag ett helt ljuvligt mjukt babyalpackagarn, Angel Touch, som ska bli låååånga muddar att värma under jackan i höst. Kanske använder jag plisseringstekniken som Rolf (?) visade mig på Huskroken.

I Visby var jag även inne pÃ¥ Kvinnfolki och tittade pÃ¥ allt möjligt fint hantverk. Men istället för nÃ¥gra fina muggar som egentligen var vad jag var pÃ¥ jakt efter blev det… gissa vad? … *trumvirvel* … lite mer garn sÃ¥klart:

Jag kunde helt enkelt inte motstå de fina gröna nyanserna. Jag tänker mig en randig sjal av något slag, men jag har ju rätt många sjalar vid det här laget så vi får se vad det blir. Så här i efterhand kan jag inte låta bli att tänka att det skulle kunna bli en galet snygg, randig tröja om jag bara hade haft ungefär 3 gånger så mycket.

Jaa, sÃ¥ kan det gÃ¥ när Ilsefin är pÃ¥ Gotland…

Jag är inte mycket för förbud, och särskilt inte garnförbud. Men just nu känns det inte som att jag ska köpa garn pÃ¥ väldigt länge. Jag hade sÃ¥ det räckte redan innan sommaren och nu har jag köpt bÃ¥de pÃ¥ Gotland, pÃ¥ garnutflykten och av en stickvän. Ibland kan jag mÃ¥ lite dÃ¥ligt över att konsumera sÃ¥ mycket (och dÃ¥ tänker jag inte bara pÃ¥ garn). Tur att jag har fÃ¥tt mer sticktid nu när jag kan Ã¥ka kollektivt till jobbet i alla fall…

Loppisfynd

Jag har gjort så fina loppisfynd på sista tiden att jag inte kan låta bli att blogga om dem.

Först ut är ett fint fat frÃ¥n Uppsala-Ekeby. Fatet är ljust mintgrönt och brunt och känns bÃ¥de grovt och mjukt pÃ¥ samma gÃ¥ng. Insidan av fatet pÃ¥minner om insidan pÃ¥ en sockerkaksform. Det kommer bli finfint att fylla med fluffig marängswiss eller tjocka skivor morotskaka med glasyr. Eller, som här, med färsk frukt frÃ¥n torghandlare i stan (kan varmt rekommendera färska dadlar förresten – otroligt gott!).

För nÃ¥gra veckor sedan var Ilsefinsambon och jag ovanligt morgonpigga en lördagsmorgon och passade dÃ¥ pÃ¥ att “hänga pÃ¥ lÃ¥set” pÃ¥ en av vÃ¥ra favoritsecondhandaffärer (fÃ¥r man skriva sÃ¥ lÃ¥nga ord?). Det visade sig vara väl värt mödan. Jag hittade bland annat tvÃ¥ fina plÃ¥tburkar som kommer att passa perfekt i vÃ¥rt nya kök, som jag tänkt ska gÃ¥ i just rött och turkos. De tvÃ¥ böckerna känns ocksÃ¥ som tvÃ¥ fynd. Den om färgning har legat pÃ¥ min vill-ha-lista länge. Boken Levande Textil är utgiven av Svenska Turistföreningen och tar med läsaren pÃ¥ en resa genom det textila Sverige och vÃ¥r textila historia.

Jag mÃ¥ste bara citera en mening hur inledningen pÃ¥ boken Levande Textil: “Min mamma hade en gÃ¥ng en klänning i ett svart, lite knottrigt tyg med det konstiga namnet georgette. Jag kan fortfarande, efter bortÃ¥t fyrtio Ã¥r, minnas hur tyget kändes i handen.” För mig är känslan i tyg, och andra material, jätteviktig. Jag och stickvännen E gjorde en gÃ¥ng en textilutflykt till nÃ¥gra tygaffärer och garnaffärer i nÃ¥gra av vÃ¥ra grannstäder och upptäckte att vi bÃ¥da njöt lika mycket av att gÃ¥ omkring och känna pÃ¥ de olika materialen, som att titta pÃ¥ dem. Detta kan dock ställa till det lite om jag är pÃ¥ en utställning eller ett museum och jag fÃ¥r verkligen anstränga mig för att inte sträcka ut handen och känna pÃ¥ allt. (Fast ibland kan jag inte lÃ¥ta bli, även när man egentligen inte fÃ¥r.)

Jag hittade även en spinnrock. Jag har ju visserligen redan en sen tidigare, men eftersom jag gjorde mig av med en spinnrock i flytten och fortfarande har färre antal spinnrockar än Ilsefinsambon har cyklar så fick den följa med hem. Den kostade ynka 75 kr, löjligt billigt för en spinnrock som, så vitt jag kan bedöma, är i fint skick. Det återstår att se om jag kommer att spinna på den (den verkar lite svår att få flyt i trampningen på) eller om den får nöja sig med att fungera som prydnad.

Vad kallas förresten en sån här spinnrock där trampa, hjul och spole sitter rakt över varandra?

Raukstickning

Min resestickning på Gotland blev en röd- och rosarandig sjal i visjögarn och mönster från Östergötlands ullspinneri. Jag la upp maskorna kvällen innan vi skulle åka och började sticka på första varvet i färjekön. Jag stickade förhållandevis mycket för att vara på semesterresa. Oftast tycker jag att stickningen mest blir liggande när jag är ute och reser, det finns så mycket annat att se och göra då.

Redan första kvällen döptes stickningen till Raukstickningen i samband med att bilden nedan togs när jag satt uppe på en rauk och försökte skruva ihop min KnitProsticka ordentligt. Det är för övrigt samma rauk (och vid samma tillfälle) som jag står och tittar ut över havet på i förra inlägget.

Ränder i slätstickning visade sig vara perfekt resestickning när man vill kunna se sig omkring och umgås med resesällskapet. I början kändes dock varven väldigt långa (340 maskor) och jag stickade och stickade innan jag fick byta färg (färgkombon gör mig så glad och jag såg förväntansfullt fram emot varje ny rand). På stranden nedanför Krusmyntagården tog jag den här bilden, som visar ränderna lite bättre:

.

*) Jag får be om ursäkt för den dåliga ordvitsen. Jag skyller på att jag är från Bohuslän. Fast min smålänning till sambo är i och för sig ännu värre när det gäller ordvitsar, han ägnade en hel kväll åt att dra dåliga rauk-vitsar. Ända tills jag talade om att om han inte slutade skulle jag ge honom en rauk höger och köra rauka vägen hem.

Gotland

Vi har som sagt varit pÃ¥ Gotland pÃ¥ semestern. Helt underbart! Vacker natur, god mat, fint hantverk, härliga stränder… hit vill jag Ã¥ka tillbaka!


Foto: Ilsefinsambon

Vi började med att bo nÃ¥gra nätter FÃ¥rösund och utforska FÃ¥rö. En vän hade tipsat om Kutens Bensin (även kallat Crêperie Tati) och av en slump var det det första ställe vi stannade pÃ¥, första kvällen när vi var hungriga och behövde nÃ¥got i magen. Varsin god galette och en cider slank ner. Sedan fick vi sällskap av Ilsefinsambons kusin med dotter och vänner som var i närheten… och dÃ¥ fick det bli varsin crêpe till efterrätt ocksÃ¥. Gott och framför allt väldigt speciell och härlig atmosfär!


Foto: Ilsefinsambon


Foto: Ilsefinsambon

På Fårö tillbringade vi mycket tid på de vackra stränderna och raukstråken. Det är verkligen en fascinerande natur, och ibland är det så vackert att det är svårt att fatta. En kväll lyckades vi pricka solnedgången:


Foto: Ilsefin(!) med Ilsefinsambons kamera


Foto: Ilsefinsambon

På Fårö blev det även mumsigt fika på Sylvis döttrar (tack M för även det här fina tipset!). Som de turister vi ändå var passade vi på att prova saffranspannkaka med salmbärssylt. Vi provade saffranspannkaka på fler ställen, men Sylvis döttrars var absolut godast.

Sedan bar det av nedÃ¥t, mot Visby, via diverse stopp pÃ¥ norra Gotland – bland annat lite bad, museum, lite garnklappning och ett matstopp pÃ¥ fina Rute stenugnsbageri. Ilsefinsambon var där varit pÃ¥ bakkurs för nÃ¥gra Ã¥r sedan och vill gärna Ã¥ka tillbaka. PÃ¥ Rute fick vi oss varsin härlig sallad med ljuvligt gott bröd och svalkande iste:

Resten av vistelsen bodde vi i Visby och varvade promenader i staden med diverse utflykter till naturreservat, loppisar, garnställen (mer om det en annan gång), shopping och så ännu mer god mat. Det blev bland annat ännu några galetter och crêpes, den här gången på Strykjärnet Crêperie i Visby (väldigt god mat, och väldigt bra service!) och god glass på Visby glass (min favorit var kastanje och Ilsefinsambons var blåbär/yoghurt). Tyvärr slarvade vi båda lite med fotandet på slutet, så jag har inte så mycket fina bilder att visa från den andra halvan av resan.

Dagen innan vi skulle åka hem fullkomligt vräkte regnet ner, så där mycket så att man inte tror att det är möjligt. Under dagen klarade vi oss med paraplyer och täta fika- och butiksbesök. På kvällen när vi varit ute och ätit gick jag hem genom Visby iklädd en sopsäck (som personalen på Strykjärnet gett mig) och det var ingen som höjde ett ögonbryn över detta, möjligtvis en och annan avundsjuk blick, alla var full upptagna att söka skydd. Dagen efter åkte vi till Lummelundagrottorna där det var sån översvämning att vi fick gå med vadarstövlar och vattennivån gick en bit upp på låren på mig, men det gjorde bara turen mer intressant :)

När vi lämnade Gotland var Visby inbäddat i en tjock dimma och man såg knappt handen framför sig inne på land. När vi kommit ut en bit med färjan lättade dimman lite och vi kunde vinka hejdå.

Semester

Sommarkväll på bron i stugan
Kvällsfika pÃ¥ “bron” i sommarstugan. Jag passar pÃ¥ att läsa ikapp mig pÃ¥ vad som hänt i världen medan vi var pÃ¥ Gotland. I bakgrunden syn den röda “Lillstugan” där Ilsefinsambon och jag brukar bo i när vi är där. Foto: Ilsefinsambon (vem annars?)

Igår var min sista semesterdag för den här gången. Ilsefinsambon och jag har haft en underbar semester och hunnit med massor, mer än vi brukar tycker jag. Trots att vi nöjt oss med bara 3 veckor semester den här sommaren, för att spara ledighet för att kunna resa någonstans i vinter.

Vi har varit i stugan, badat i sjön, haft besök av goda vänner, grillat, umgåtts med goda grannar, jag har varit på garnutflykt med andra goda vänner, vi har varit på frackbröllop, haft morgonmaskerad med kusinerna, tagit salta bad (den bästa sorten!), ätit färska räkor, fixat lite hemma i trädgården, gjort en finfin resa till Gotland (mer om det nån annan gång) och så en liten sväng till stugan igen för två extra semesterdagar i det fina vädret med massor av bad och t.o.m. lite kantarellplockning. Och trots allt detta har det inte känts stressigt eller forcerat alls, bara lugnt, skönt och energigivande.

I bilen pÃ¥ väg hem frÃ¥n stugan igÃ¥r kunde jag lättad (och lite förvÃ¥nad) konstatera att den klump i magen som jag brukar ha när ledigheten är över och det är dags att gÃ¥ tillbaka till skolan/universitetet/jobbet inte alls infann sig i Ã¥r. Det kändes helt okej att börja jobba igen. Det är verkligen härligt att känna att bitarna faller pÃ¥ plats i mitt liv – fina Ilsefinsmabon vid min sida, ett fint litet hus med en liten trädgÃ¥rd, ett jobb jag trivs med och jag är frisk och mÃ¥r bra.

Det bästa är att sommaren är lÃ¥ngt ifrÃ¥n över än! PÃ¥ väg hem frÃ¥n tÃ¥get i kväll tittade vi in pÃ¥ vÃ¥r lokala loppis (fattar ni hur bra vi bor – en stor loppis inom gÃ¥ngavstÃ¥nd!) och gjorde nÃ¥gra smÃ¥fynd. Sedan gick vi hem och satte oss pÃ¥ vÃ¥r uteplats och Ã¥t en god middag (med grönsaker frÃ¥n vÃ¥rt eget land) och drack fransk lemonad som vi köpt pÃ¥ Gotland och njöt av den fina sommaren. Det är härligt när livet är pÃ¥ min sida :)