September 2011

Inte bara kulor

Nästan av en slump upptäckte jag Arne&Carlos häromdagen. Tillsammans med några stickande vänner brainstormas det kring bra aktiviteter till en stickdag i början av december. Jag kom att tänka på att jag sett något om en nyutkommen bok och stickade julgranskulor någonstans och efter lite letande hittade jag Arne&Carols bok Julkulor. Jag blev nyfiken på vilka Arne&Carlos var och hittade lite allt möjligt intressant när jag sökte vidare. Efter ett tag kände jag mig nästan lite kär.

Titta t.ex. på de här modebilderna. Eller ett exempel på deras stickade plagg, utifrån traditionella mönster, men med en liten twist.

Men mest förtjust är jag i de små filmerna (vissa av dem är reklamfilmer för boken) som handlar om dem, deras höns, deras dockskåp och som är både roliga och söta på ett sånt där sätt att jag blir lite varm i hjärtat av att titta på dem.

Arne og Carlos får besök från Nasjonalgalleriet (kolla in de snygga kläderna och tygerna från deras klädkollektioner med tydlig koppling till nordisk kultur).

Arne och Carlos stickar vid julgranen.

Arne och Carlos intervjuas om boken om julkulor.

Ny bok på gång.

Patentstickad halsvärmare

När Ilsefinsambon och jag var i Köpehamn förra våren köpte jag bland annat lite babyalpacka från BC garn i en ljuvlig blågrön färg. I vintras när jag låg hemma med och var sjuk började jag experimentera med patentstickning. Jag fick göra om några gånger, men till slut blev det riktigt bra. Tanken var att sticka en enorm halsduk. Patentstickningen visade sig dock dra lite mer garn än jag räknat med, så när den var färdigstickad visade den sig vara lite väl kort för att vira runt halsen som vanlig halsduk. Efter att den fått ligga och vila lite bestämde jag mig för att blocka den med fokus på bredd snarare än längd och sedan sy ihop kortsidorna, för att på så sätt kunna drapera den runt halsen. Det visade sig bli riktigt bra.

Drapering av patentstickad sjal

Drapering av patentstickad sjal

Patentstickad sjal virad runt halsen

Garn: 1 hg Baby Alpaca från BC garn
Stickor: 4 mm (jag hade nog kunnat gå upp till 4,5 eller t.o.m. 5 mm och fått den lite mer fluffig)
Mönster: eget påhitt

Jag gjorde ungefär så här:

  • Lägg upp 56 maskor (det måste vara ett jämnt antal maskor). Jag gjorde virkad uppläggning med lite restgarn och plockade sedan upp rätt antal maskor från den.
  • Varv 1: Räta maskor
  • Varv 2 (uppstartsvarv): Lyft en maska (som om den skulle stickas avigt, med garnet mellan dig och stickorna), [1 omslag, lyft 1 maska (som om den skulle stickas avigt, med garnet mellan dig och stickorna), 1r], 1r. Upprepa det som står mellan [] tills en maska återstår. Sticka sista maskan rät.
  • Varv 3 och alla resterande varv: Lyft en maska, [1 omslag, lyft en maska (som om den skulle stickas avigt, med garnet mellan dig och stickorna), 2r tillsammans]. Upprepa det som står mellan [] tills en maska återstår. Sticka sista maskan rät.

Stickningen var härligt meditativ och jag blev väldigt förtjust i patentstickningen. Jag var lite besviken på att den blev kort och bred och därför blev den liggande rätt länge, men när jag kom på att jag kunde sy ihop den blev det hela till slut riktigt bra. Det är alltid kul när man kan lösa något som först kändes som ett misslyckande, så att det till sist blir något riktigt bra. Den här kommer säkert få värma mig och halsen många kyliga morgnar i väntan på buss och tåg under hösten.

Ilsefin behind the scenes

Det jag visar här på bloggen är ju bara en liten del av mig och mitt liv. Jag väljer vad jag berättar och inte berättar med omsorg. Jag försöker hitta en lagom balans i att vara personlig, utan att bli för privat. Det ni får ta del av är en utvald del av verkligheten. Det gäller både bokstavligt och bildligt talat.

När Ilsefinsambon och jag fotar t.ex. så fokuserar vi på det som kommer att synas på bilderna och struntar i resten. För att få rätt bilder får man ibland klättra på stolar eller huka i trappor. Och det som inte ska vara med på bild kan ju se ut lite hur som helst. Här kommer ett exempel på hur det kan gå till, taget från fotograferingen av Candelia.

Bilderna är tagna vid sommarstugan, på höstkanten. Och då har jag i allmänhet gummistövlar på mig – praktiskt och bekvämt. Stövlarna är väl använda och har många år på nacken och den vita färgen har sedan många år övergått till någon slags smutsbeige. På insidan är de märkta för att min lillasyster skulle kunna ärva dem efter mig (vi har samma initialer), och med telefonnumret till mitt barndomshem. Så ni kan ju roa er med att gissa ungefär hur gamla de är :)

Så här såg det ut om man zoomade ut lite när vi fotade Candelia:

Eftersom Ilsefinsambon är ganska mycket längre än mig och vi ville ha den röda väggen och de fina solrosorna som bakgrund fick klättra upp på trädgårdsmöblerna för att perspektivet skulle bli rätt. Och varken stolen eller de praktiska gummistövlarna syntes på bilderna.

I det här fallet stod jag längst ner i en trapp för att vi skulle kunna få med det fina gullriset (eller vad det nu är?) som bakgrund. Här gjorde längdskillnaden mellan Ilsefinsambon och mig och de givna förutsättningarna snarare att Ilsefinsambon fick halvligga för att få till rätt perspektiv. Hade jag haft min egen kamera tillgänglig kunde ni ha fått se en bild på det också.

Så det som visas i bloggen är inte alltid hela sanningen – varken på de foton jag visar, eller det jag berättar om.

Candelia med motveck

Det är dags att presentera ett nytt FO, ett som ni inte fått mer än en liiiiten föraning om tidigare eftersom majoriteten av stickningen skedde i våras när jag hade fullt upp med att flytta och inte riktigt hann med att blogga.

Koftan Candelia har jag varit förtjust i sedan jag såg den för första gången. Den har dock legat orörd i min Ravelry-kö bra länge. I våras gjorde jag ett lyckat felköp av 2 hekto LuccaFino i en härlig rödlila färg. Felköp eftersom de inte alls fungerade till det projekt jag tänkt ha dem till. Det blev dock ett rättköp när jag kom på att garnet var som gjorda för Candelia.

Jag kan som vanligt inte hålla mig till mönstret helt och hållet utan har gjort om “ryggrynket” till ett motveck med en liten slejf över.

Själva veckeffekten skapas med hjälp av lyfta maskor och aviga maskor. Jag hittar inte mina anteckningar på exakt hur många maskor jag använde, men säg att du har totalt 20 maskor till ditt motveck. De stickas då enligt följande:
Rätsidan: lyft första maskan på vecket, sticka 4 rm, 1 am, 8 rm, 1 am, 4 rm, lyft en maska
Avigsidan: sticka rät ovanför rät (d.v.s. de två som stickades avigt på rätisdan), övriga maskor (inkl de lyfta) stickas avigt.

Jag har ökat ett par gånger längs vecket för att få det att öppna sig lite mer längre ner över höfterna. Då har jag ökat 4 maskor vid varje ökningstillfälle. Om vi antar att jag hade 20 maskor från början hade det alltså blivit så här:
lyft första maskan på vecket, sticka öka 1 maska, 4 rm, 1 am, öka 1 maska, 8 rm, öka 1 maska, 1 am, 4 r, öka 1 maska, lyft en maska.

När det var dags för knappar fick jag beslutsångest. Jag har ju så många fina knappar – skulle jag satsa på något diskret (pärlemor, genomskinligt glas, metall) eller på något mer knalligt. Efter en stunds velande konstaterade jag att det är roligare med färg och valde knallgula glasknappar som jag hittat på loppis. (Dessutom är det rätt lätt gjort att byta knappar i efterhand om jag skulle ångra mig.)

Koftan knäpps mitt fram med hyskor. Jag är lite osäker på den här knäppningen. Dels är jag rädd att hyskorna ska haka i något på stickningen och dra ut en tråd dels är jag lite ovan vid den här höga ringingen som går nästan ända upp till halsen, vi får se hur det går att kombinera med min övriga garderob.

Så sammanfattningsvis:

Mönster: Candelia (fast med egengjort motveck)
Stickor: 4 mm
Garn: Lucca Fino från BC garn (ca 160 gram till storlek S)

Koftan har blivit liggande ohyggligt länge innan jag fixat det sista (montering, trådfästning, knappval, fotografering), och jag vet inte varför. Jag har gått och längtat efter att börja använda den. Jag är jättenöjd med resultatet (visserligen utan att egentligen ha använt den ordentligt än). Färgen är fin, garnet är mjukt, motvecket blev bra och knapparna känns mer och mer rätt ju mer jag tittar på dem.

Som vanligt är det lite lurigt att få bra färgåtergivning på bilderna. Färgen på det sista fotot är nog bäst överensstämmande med verkligheten.

Rött

För mig har rött blivit lite av en sommarfärg. När sommaren börjar närma sig väljer jag gärna röda skor, röd kjol eller röda leggings till jeanskjolen osv. Jag gillar helt enkelt rött på sommaren. I år verkar dock det röda följa med mig in på hösten och kanske även vintern. Som jag visat tidigare håller jag på med en ponchonett i klarrött Aruacania Nature Wool:

Tanken från börjar var att kombinera gaffelvirkning med mosstickning (precis som på ponchonetten) men att sticka två rektanglar och sy ihop på samma sätt som min spetsponcho i lin. Garnet verkar inte räcka till det så jag tänkte repa upp den ena delen och istället gör precis som på ponchonetten med en lång rektangel som sys ihop till en liten poncho.

Jag har även börjat på en röd basker. Jag brukar ha lite svårt att hitta (mönster till) baskrar som ser vettiga ut på mitt huvud. Så jag återvänder till ett säkert kort – Periwinkle Beret. Jag har tidigare gjort två gröna, en ljusgrön och en mossgrön som jag använt väldigt mycket. Även den här gången är garnet Araucania Ranco Solid. Färgåtergivningen blev inte riktigt bra på bilden, baskern är knalligare röd i verkligheten.

I min trädgård har det blommat röda rosor hela sommaren. Det är någon som bott här före oss som planterat dem. Och jag är väldigt tacksam. Jag hade aldrig valt att sätta rosor själv, men jag har blivit väldigt förtjust i dem. Jag tycker att de är så vackra mot den ljusblå väggen:

Idag jobbar jag hemifrån (jag bloggar på min rast, bara så att ni vet!) och kunde njuta av en härlig läslunch på uteplatsen. Lite sommar finns allt kvar fortfarande!

På jobbet går vi ofta ner till personalmatsalen på lunchen och köper lite sallad från salladsbuffén att ha till matlådan. En kollega har kommit på den geniala idén att man kan köpa med sig sallad hem också. På så sätt får man en bra bladning mellan olika sorters sallad, utan att själv behöva köpa hem massor med olika grönsaker och riskera att hälften bli liggandes i kylen. Det här har blivit min nya snabbmat. En stor portion matiga grönsaker tillsammans med t.ex. lite varmrökt lax eller makrill. Gott, nyttigt och hur enkelt som helst att “laga”.

Ni vet en såndär bra dag?

Jag har haft en riktigt bra dag idag.

Ni vet en sån där dag som börjar med att man drar på sig ett par prickiga leggings som gör att man ler lite för sig själv när man cyklar till tåget. Jobbdagens första möte handlar om att lösa ett allvarligt problem och någon kläcker en kanonidé som är hur enkel som helst att implementera. Och sedan fortsätter dagen med att chefen berömmer en inför en hel drös med folk. Och sedan håller man en uppskattad presentation för en annan drös folk. På eftermiddagen ägnar man en stund åt att fixa till den där enkla och smarta lösningen från morgonmötet. Under ett snack med chefen frågar hon hur man mår och man inser att man helt ärligt kan svara “Kanonbra!” och hon svarar “Ja, jag har tänkt på det på sista tiden, att det riktigt strålar om dig. Det är kul att se!”. Sedan avrundar man arbetsveckan med en trevlig fikastund med hembakad Lemon Curd Cheesecake med chokladbotten (som någon annan har bakat) tillsammans med trevliga kollegorna innan man åker hem och lagar en god risotto till sin sambo samtidigt som man löser några inredningsproblem som stört en länge.

Ni vet en sån dag?

Och sen när man sätter sig vid datorn efter middagen och kan konstatera att man vunnit tjusigt handspunnet garn från En liten låda full av garn. Då vet man inte riktigt om man vågar tro på det hela och måste dubbelkolla. Men jo det är sant, den här dagen kunde bli ännu lite bättre:

Handspunnen finvinst
Bilden är lånad från En liten låda full av garn

.

En sån dag har jag haft idag. Hur har er dag varit?