March 2012

VÃ¥r!

I dag är det sista mars. I flera veckor har vi haft vår här. Krokus och snödroppar dök upp för ett par veckor sedan, tulpaner och påsklijor är på gång och forsythian börjar knoppas. Vårjackan används flitigt och jag har fått flera fina fikastunder på uteplatsen. Just idag är det dock nollgradigt och snöar, som för att påminna om hur vädret var för ett år sedan.

För ett år sedan kändes våren fortfarande väldigt avlägsen, trots att vi var på väg in i april. Det mesta av snön hade visserligen smält bort, men det var fortfarande vinterjackor, sjalar, mössor och vantar som gällde. Jag och stickvännen M bestämde oss då för att hjälpa våren lite på traven. Vi satte benvärmare på träden och piggade upp dem med färgglada blommor. Jag gjorde en sommaräng för att påminna våren om vad den skulle åstadkomma åt oss:

Stickad sommaräng

Våren får lite hjälp på traven

Ett år senare sitter blommorna i träden fortfarande kvar! Och en säker källa har observerat hur min sommaräng varsamt flyttats åt sidan och sedan tillbaka varje gång flaggan skulle hissas eller halas på den flaggstång där den hamnat. Nu tror jag dock att den har försvunnit. Vi fick många glada leenden och kommentarer från folk i alla åldrar under tiden vi höll på och några stannade och pratade en stund. Och våren kom ju faktiskt det året också. Några veckor senare flyttade vi in i vårt lilla radhus och flytthjälparlunchen kunde (efter viss tvekan) faktiskt intas i trädgården.

Nu hoppas jag att dagens väder är ett tillfälligt bakslag och att våren snart tittar fram igen, utan påminnelser.

Färgglatt

Under höstens och vinterns sjukhusvistelser och sjukskrivningar har jag inte stickat och virkat så mycket. Jag har inte riktigt orkat med att läsa diagram och räkna varv och masktäthet hit och dit, men jag har förstås inte levt i total slöjdcelibat ändå. Ganska tidigt började jag virka mormorsrutor, vilket passade precis lagom för min koncentrationsförmåga då. Min droppställning visade sig dessutom vara utmärkt på att hålla upp garnhärvan medan jag handnystade upp garnet och mormorsrutorna blev ett utmärkt terapiarbete. Tack vare de glada färgerna har jag inte ens tyckt att det varit tråkigt att fästa trådar utan glatt tragglat mig igen ca 352 st trådfästningar!

Nu är jag uppe i totalt 88 st rutor (om jag räknat rätt) och håller på att virka ihop dem till en bebisfilt. Här är några av de sista som återstår att montera:

Färgglada mormorsrutor

Jag virkar dem i ekologisk bomull 8/4, huvudsakligen från Garnverket men även en del från Erica Laurell.

Hattparad

I skolan där jag gick majoriteten av min lÃ¥g- och mellanstadieperiod arrangerades varje Ã¥r en hattparad. Första Ã¥ret lät det spännande och roligt, men med Ã¥ren kändes det mer och mer en dag dÃ¥ vÃ¥r musiklärare fick tillfälle att spela sin favoritmusik – Taube och Bellman. Hattparaden föregicks varje Ã¥r av en period av nötande av Ã¥rets utvalda stycken av dessa kompositörer, sÃ¥väl pÃ¥ klassens musiklektioner som pÃ¥ mina flöjtlektioner, glatt pÃ¥hejade av en mycket entusiastisk musiklärare.

SÃ¥ efter denna positiva inledning tänkte jag ha en egen liten hattparad, eller baskerparad kanske (men det senare uttrycket ger mig sämre vibbar sÃ¥ jag hÃ¥ller fast vid hattparad). Den blir dock ganska kort – allt som allt tvÃ¥ baskrar (den tredje i samma serie visade jag tidigare i Ã¥r):

Turkos periwinkle-basker

Turkos periwinkle-basker

Turkos periwinkle-basker

Röd Periwinkle-basker

Som vanligt är det svårt med färgåtergivningen. Jag skulle säga att den turkosa går lite mer åt det gröna hållet än vad som syns på bilderna, och den röda är lite mörkare i verkligheten.

Mönster: Periwinkle beret
Garn: Araucania Ranco Solid (ca 50-60 gram per basker)
Stickor: 3 och 3,5 mm

Jag har använt mitt vanliga favoritmönster för baskrar, Periwinkle beret och som vanligt har jag förlängt “huvuddelen” ca 2 cm innan jag börjat med minskningarna. Och som vanligt är jag nöjd med resultatet, det är inget revolutionerande pÃ¥ nÃ¥got sätt, men enkla baskrar som jag trivs i och som fungerar som glada färgklickar till diverse grÃ¥a och svarta jackor.

Sjuk igen…

Jag borde ju ha lärt mig vid det här laget att jag inte borde annonsera min återkomst för tidigt här i bloggen. Sen jag skrev sist har jag nämligen tillbringat ytterligare några veckor på sjukhus. Den här gången med tarmvred. Utan att gå in på några detaljer kan jag ju säga att det är inget jag rekommenderar, särskilt inte som gravid. Jag måste dock ge en stor eloge till sjukhuspersonalen som varit helt fenomenala på att ta hand om oss alla tre. De har visat väldigt stor respekt för graviditeten och den oro som det medför att vara sjuk och gravid, eller att vara anhörig till någon som är sjuk och gravid. Alla inblandade har gjort vad de kunnat för att vi ska känna oss så välinformerade, trygga och omhändertagna som möjligt.

Så en stor blombukett till alla omtänksamma undersköterskor, sjuksköterskor, barnmorskor, läkare, kuratorer och sjukgymnaster o.s.v. där ute som verkligen engagerar sig i sina patienter och anstränger sig det där lilla extra för att ta hand om dem.

Blombukett

Det har varit tuffare mentalt att vara sjuk den här gången, när jag inte bara har mig själv att tänka på utan även en liten bebis i min mage att ta hand om på bästa möjliga sätt. Nu börjar dock krafterna komma tillbaka och jag ser fram emot att börja jobba igen i morgon.

Så med detta sagt så kommer jag försöka blogga oftare under våren, men har ingen aning om ifall jag kommer att lyckas med detta. Dessutom har jag tappat bloggtänket lite och är slarvig på att komma ihåg att ta med kameran och att tänka i blogginlägg, men det kommer nog tillbaka :)