August 2012

Amigurumiverkstad

Min dotter har ganska nyligen kommit in i åldern då det börjar bli intressant att titta sig omkring. Tidigare har vi undvikit att ge henne leksaker, mobiler, babygym etc. eftersom hon inte behövde fler intryck än de som hon får naturligt (så är i alla fall rekommendationerna för prematurer, jag vet inte hur det är för fullgångna barn). Den senaste månaden har hon dock börjat uppskatta färgglada saker att titta på och börjar kunna sysselsätta sig själv om hon har något intressant att titta på (nåja, kortare stunder i alla fall). Jag insåg att det var dags att dra igång amigurumiverkstaden. Jag inventerade garnsamlingen och kompletterade sedan med några nystan Catania (från Ejes garn) för att täcka in hela färgskalan.

Jag har längtat efter en samling färglada och inspirerande bomullsgarner att ha till småprojekt (motsvarande uppsättning ullgarn finns sedan länge) och äntligen fick jag en ursäkt att skaffa mig det.

Första amigurumimålet är att göra en mobil till barnvagnen. Jag har börjat så smått med en sköldpadda, en halv gris och en halv pingvin. Tanken är att det även ska bli ett bi och kanske även en blåval om det får plats. Just nu har jag dock tvingats ta en kreativ paus eftersom jag fått lite ont i en axel (typ nackspärr fast i axeln). Oklart om det är slöjdmusklerna som tappat formen det senaste året och inte klarar av en intensiv virkperiod, eller om det är bebislyftarmusklerna som inte riktigt är på plats ännu.

Så länge klurar jag på hur jag smartast ska hänga upp mobilen. Jag har tänkt något i stil med duffelknappar i ändarna (för att haka i fästena på barnvagnssufletten) men frågan är hur jag ska hänga upp djuren däremellan på ett sätt som är säkert för bebisen men samtidigt lite flexibelt. Djuren ska hänga kvar på respektive plats och inte glida ihop i mitten och det skulle vara kul att kunna byta djur lite efter humör och grad av uttråkan hos dottern.

Nytt liv

Nu börjar vårt nya vardagsliv så sakteliga ta form. Ilsefinsambon jobbar sedan två veckor tillbaka och jag och lilltjejen är ensamma hemma. Vi har haft en lång härlig sommar tillsammans hela familjen då vi kunnat vara lediga båda två ända sedan Matilda föddes. Så även om den allra första tiden blev ganska dramatisk och jobbig så har vi samtidigt fått möjlighet att tillbringa mycket tid tillsammans och lära känna varandra som familj i lugn och ro.

Så mycket slöjdande har det dock inte blivit. Jag tappade farten när det gäller slöjdandet redan under graviditeten och har sedan inte riktigt kommit igång igen. Det hinns liksom inte riktigt med lika mycket som tidigare. Jag hinner knappt ens bläddra i tidningar och böcker. Senaste numret av tidningen Hemslöjd kom för 1-2 veckor sedan och jag har inte ens packat upp den. Min tanke har varit att spara den till nåt bra tillfälle då jag kan sitta ner i lugn och ro med en kopp te och läsa från pärm till pärm som jag brukar. Jag börjar dock tro att det är dags att ge upp den tanken.

För en tid sedan fick jag även ett recensionsexemplar av Karin Holmbergs senaste bok “SmÃ¥ och stora broderier” som släppts i dagarna. Jag har i ärlighetens namn inte öppnat den heller, men om den är lika inspirerande som Karins förra bok sÃ¥ är den jättebra. Jag kanske Ã¥terkommer med en utförligare rapport sÃ¥ smÃ¥ningom.

Lite ögongodis att fylla på inspirationen med.

Kul att få ett recensionsex från förlaget, särskilt med tanke på hur lite jag bloggat på sistone.

Lite stickar jag ju fortfarande. Den första lilla bebiskoftan (som jag inte visat här, men som kommer på bild så småningom) är urvuxen och jag börjar känna mig lite stressad över att nästa kofta inte är klar än. Det vore ju bra om den blev klar innan den är urvuxen. Nu är det bara avmaskning, tvätt och trådfästning kvar så förhoppningsvis blir den klar i veckan.

Kaffe Fassets sockgarn blir finfint som bebiskofta. En halvfärdig vuxenstrumpa fick stryka med på kuppen. (Ett UFO mindre i högen vid soffan - hurra!)

Jag har saknat bloggen, men tänker inte presentera några nya ambitioner för den kommande tidens bloggande. Det får bli som det blir helt enkelt. Och så känns det mesta i livet just nu faktiskt. En dag i taget, det får bli som det blir.