2012

Annat att tänka på

Nu är vår bebis här! Det hela blev lite dramatiskt då jag mått dåligt sedan i februari och till sist behövde opereras trots att graviditeten inte var fullgången. Det bestämdes att operationen skulle inledas med ett kejsarsnitt för att förlösa den lille plutten därinne. Även om vi var förberedda på kejsarsnitt och visste att barnet kunde komma för tidigt blev det rätt omtumlande när allt gick så snabbt.

Nu har det gått nästan 7 veckor och vi börjar landa lite i allt det nya. De första veckorna tillbringade vi på neonatalavdelningen, men vi har kunnat vara hemma sedan nästan en månad. Allt har gått bra och det har visat sig vara en stark och frisk liten bebis trots en ganska tuff graviditet.

Igår var vi på utflykt och jag passade på att sticka lite medan bebisen gymnastiserade i vagnen och Ilsefinsambon gick på museum.

Jag hade förstås tänkt sticka lite bebiskläder under graviditeten, men jag varken orkade eller hann med det. Så jag har lite att ta igen :) Som tur är går det ganska snabbt att sticka till någon som är så liten. Ganska snart efter att vi fått komma hem letade jag fram några sockgarner ur garnsamlingen och började på en kofta. Den första koftan är klar och invigd, på bilden stickar jag på kofta nr 2. Jag ska försöka blogga lite mer om de båda koftorna så småningom, men just nu har vi fullt upp med vårt nya liv.

 

VÃ¥r!

I dag är det sista mars. I flera veckor har vi haft vår här. Krokus och snödroppar dök upp för ett par veckor sedan, tulpaner och påsklijor är på gång och forsythian börjar knoppas. Vårjackan används flitigt och jag har fått flera fina fikastunder på uteplatsen. Just idag är det dock nollgradigt och snöar, som för att påminna om hur vädret var för ett år sedan.

För ett år sedan kändes våren fortfarande väldigt avlägsen, trots att vi var på väg in i april. Det mesta av snön hade visserligen smält bort, men det var fortfarande vinterjackor, sjalar, mössor och vantar som gällde. Jag och stickvännen M bestämde oss då för att hjälpa våren lite på traven. Vi satte benvärmare på träden och piggade upp dem med färgglada blommor. Jag gjorde en sommaräng för att påminna våren om vad den skulle åstadkomma åt oss:

Stickad sommaräng

Våren får lite hjälp på traven

Ett år senare sitter blommorna i träden fortfarande kvar! Och en säker källa har observerat hur min sommaräng varsamt flyttats åt sidan och sedan tillbaka varje gång flaggan skulle hissas eller halas på den flaggstång där den hamnat. Nu tror jag dock att den har försvunnit. Vi fick många glada leenden och kommentarer från folk i alla åldrar under tiden vi höll på och några stannade och pratade en stund. Och våren kom ju faktiskt det året också. Några veckor senare flyttade vi in i vårt lilla radhus och flytthjälparlunchen kunde (efter viss tvekan) faktiskt intas i trädgården.

Nu hoppas jag att dagens väder är ett tillfälligt bakslag och att våren snart tittar fram igen, utan påminnelser.

Färgglatt

Under höstens och vinterns sjukhusvistelser och sjukskrivningar har jag inte stickat och virkat så mycket. Jag har inte riktigt orkat med att läsa diagram och räkna varv och masktäthet hit och dit, men jag har förstås inte levt i total slöjdcelibat ändå. Ganska tidigt började jag virka mormorsrutor, vilket passade precis lagom för min koncentrationsförmåga då. Min droppställning visade sig dessutom vara utmärkt på att hålla upp garnhärvan medan jag handnystade upp garnet och mormorsrutorna blev ett utmärkt terapiarbete. Tack vare de glada färgerna har jag inte ens tyckt att det varit tråkigt att fästa trådar utan glatt tragglat mig igen ca 352 st trådfästningar!

Nu är jag uppe i totalt 88 st rutor (om jag räknat rätt) och håller på att virka ihop dem till en bebisfilt. Här är några av de sista som återstår att montera:

Färgglada mormorsrutor

Jag virkar dem i ekologisk bomull 8/4, huvudsakligen från Garnverket men även en del från Erica Laurell.

Hattparad

I skolan där jag gick majoriteten av min lÃ¥g- och mellanstadieperiod arrangerades varje Ã¥r en hattparad. Första Ã¥ret lät det spännande och roligt, men med Ã¥ren kändes det mer och mer en dag dÃ¥ vÃ¥r musiklärare fick tillfälle att spela sin favoritmusik – Taube och Bellman. Hattparaden föregicks varje Ã¥r av en period av nötande av Ã¥rets utvalda stycken av dessa kompositörer, sÃ¥väl pÃ¥ klassens musiklektioner som pÃ¥ mina flöjtlektioner, glatt pÃ¥hejade av en mycket entusiastisk musiklärare.

SÃ¥ efter denna positiva inledning tänkte jag ha en egen liten hattparad, eller baskerparad kanske (men det senare uttrycket ger mig sämre vibbar sÃ¥ jag hÃ¥ller fast vid hattparad). Den blir dock ganska kort – allt som allt tvÃ¥ baskrar (den tredje i samma serie visade jag tidigare i Ã¥r):

Turkos periwinkle-basker

Turkos periwinkle-basker

Turkos periwinkle-basker

Röd Periwinkle-basker

Som vanligt är det svårt med färgåtergivningen. Jag skulle säga att den turkosa går lite mer åt det gröna hållet än vad som syns på bilderna, och den röda är lite mörkare i verkligheten.

Mönster: Periwinkle beret
Garn: Araucania Ranco Solid (ca 50-60 gram per basker)
Stickor: 3 och 3,5 mm

Jag har använt mitt vanliga favoritmönster för baskrar, Periwinkle beret och som vanligt har jag förlängt “huvuddelen” ca 2 cm innan jag börjat med minskningarna. Och som vanligt är jag nöjd med resultatet, det är inget revolutionerande pÃ¥ nÃ¥got sätt, men enkla baskrar som jag trivs i och som fungerar som glada färgklickar till diverse grÃ¥a och svarta jackor.

Sjuk igen…

Jag borde ju ha lärt mig vid det här laget att jag inte borde annonsera min återkomst för tidigt här i bloggen. Sen jag skrev sist har jag nämligen tillbringat ytterligare några veckor på sjukhus. Den här gången med tarmvred. Utan att gå in på några detaljer kan jag ju säga att det är inget jag rekommenderar, särskilt inte som gravid. Jag måste dock ge en stor eloge till sjukhuspersonalen som varit helt fenomenala på att ta hand om oss alla tre. De har visat väldigt stor respekt för graviditeten och den oro som det medför att vara sjuk och gravid, eller att vara anhörig till någon som är sjuk och gravid. Alla inblandade har gjort vad de kunnat för att vi ska känna oss så välinformerade, trygga och omhändertagna som möjligt.

Så en stor blombukett till alla omtänksamma undersköterskor, sjuksköterskor, barnmorskor, läkare, kuratorer och sjukgymnaster o.s.v. där ute som verkligen engagerar sig i sina patienter och anstränger sig det där lilla extra för att ta hand om dem.

Blombukett

Det har varit tuffare mentalt att vara sjuk den här gången, när jag inte bara har mig själv att tänka på utan även en liten bebis i min mage att ta hand om på bästa möjliga sätt. Nu börjar dock krafterna komma tillbaka och jag ser fram emot att börja jobba igen i morgon.

Så med detta sagt så kommer jag försöka blogga oftare under våren, men har ingen aning om ifall jag kommer att lyckas med detta. Dessutom har jag tappat bloggtänket lite och är slarvig på att komma ihåg att ta med kameran och att tänka i blogginlägg, men det kommer nog tillbaka :)

Stort TACK!

Ett stort TACK för alla fina gratulationer!

Jag är fortfarande lite rörd av alla fina ord frÃ¥n er, och att sÃ¥ mÃ¥nga “hängt kvar” här trots att jag inte uppdaterat pÃ¥ sÃ¥ länge. Det värmer att fÃ¥ sÃ¥ mycket uppmuntran och hejarop!

Och sÃ¥ hoppas jag att jag ska bli lite bättre pÃ¥ att uppdatera igen. Jag har i alla fall pÃ¥ kommit igÃ¥ng med stickandet och virkandet igen sÃ¥ det finns ett och annat att visa upp framöver. Jag märker dock att jag tappat lite av “bloggtänkandet”. Idag satt jag t.ex. och virkade över en kopp te pÃ¥ mysiga favoritcafét och insÃ¥g att jag inte ens tänkt tanken pÃ¥ att ta med kameran och ta nÃ¥gra bilder hit för att visa upp mitt WIP. Men de gamla rutinerna kommer nog tillbaka när jag blir lite mer varm i bloggkläderna igen.

Stora nyheter

Jag har inte skrivit någon årskrönika för 2011, trots att jag brukar tycka om att göra det. Det brukar vara kul att se tillbaka på slöjdåret som passerat och sammanfatta guldkornen. Det år som vi nu har lämnat bakom oss ett av de mer speciella i mitt liv hittills, men det har inte med slöjden att göra. Jag har inte ens stickat särskilt mycket under den senare delen av året. Istället är det två andra stora händelser som dominerat mitt liv och som gör att 2011 alltid kommer att ha en alldeles särskild plats i mitt hjärta.

En solig hösthelg i september åkte Ilsefinsambon och jag till Omberg. Uppe på Hjässan bytte vi ringar med varandra och skålade i nyponsoppa. Ilsefinsambon friade till mig i somras, i solnedgången på Fårö, men vi väntade med att göra förlovningen offentlig tills vi valt ut och växlat ringar. Efter en härlig dag i höstsolen checkade vi in på Ombergs Turisthotell där vi åt en underbar middag medan vi snurrade på våra ringar, pratade bröllopsplaner och njöt av hur fint livet kändes.

Nyförlovade!

Två veckor senare fick jag yrsel och ont i magen och det slutade med att vi åkte till akuten. Efter lite undersökningar blev jag inlagd på sjukhuset. Jobbigt på sitt sätt, men också helt fantastiskt. På sjukhuset fick vi nämligen veta att vi väntar barn. Tyvärr fick vi en ganska besvärlig start på graviditeten och jag låg på sjukhus i drygt 3 veckor och var sedan sjukskriven resten av året, först på heltid och sedan på deltid. Nu mår jag dock jättebra! Jag jobbar fulltid igen och är förstås lite trött ibland, men inte så mycket tröttare än jag brukar vara så här års. Magen växer och bebisen sparkar och slår kullerbyttor därinne. Det är förstås mycket nytt att ta ställning till och många tankar som snurrar, men nu börjar vi landa i vad som är på gång och vi börjar längta till sommaren då det lilla pyret in min mage ska titta ut och vi ska börja en ny spännande fas i våra liv.

Bebismage

Baskerpåfyllning

Min gamla favirotbasker (den mossgröna) verkar ha försvunnit. Eventuellt ligger den i fickan på någon jacka jag inte använder så ofta, men mer sannolikt ligger den i någon buske någonstans. Så för att förbereda  mig för vintern stickade jag några färgglada baskrar. Den första blev knallgrön:

Gräsgrön basker

Mitt huvud verkar vara lite konstigt format och är dessutom ganska stort, så jag brukar ha svårt att hitta bra baskermönster som passar mitt huvud. För några år sedan hittade jag dock Periwinkle beret och fick till en basker som satt precis som jag ville. Numera utgår jag nästan alltid efter det mönstret när jag stickar baskrar. Den här gången fick jag dock räkna om lite för att få det att passa det betydligt grövre garnet.

Detaljbild på gräsgrön basker

Garnet är Colonia 140 från Handpaintedyarn.com (fast köpt via en kompis garnbutik) i en gräsgrön färg som jag tror hette Verde. Ja använde 4 mm stickor till resåren och 4,5 mm till resten av baskern.

Min masktäthet på 4,5 mm stickor var ca 18,8 maskor på 10 cm och jag lade upp 37 maskor med restgarn och gjorde sedan uppstart och ökningar enligt samma system som i orginalmönstret. Jag stickade 11 cm innan jag började minska för att kunna få plats med mitt stora huvud.

Grösgrön basker

Jag är nöjd med resultatet och tycker att färgen är jättehärlig. Och så gillar jag att garnet är enfärgat men ändå lite melerat så att det blir lite liv i det. Skönt att ha en lite tjockare basker till de lite kallare dagarna också. När jag ändå var i baskerstickartagen blev det två till i samma modell men andra färger. Bilder på dem kommer inom kort.

Ordning och reda… till sist

Vi flyttade in i vårt lilla radhus i april förra året. Av olika skäl avstannade fixandet strax efter att vi nått nivån där det viktigaste var uppackat och resten var någorlunda åtkomligt. När vi flyttat in var det så härligt väder att vi mest var ute i trädgården och fixade, under sommaren var vi ute på äventyr mest hela tiden och när hösten kom fick vi annat att tänka på. Före jul fick jag ett ryck av energi och huslighet och tog tag i uppackning och organisering av mitt slöjdmaterial som dittills förvarats i en hög av kartonger och andra lösa travar bakom mitt skrivbord.

Före:
Högen av kartonger, böcker mm som jag förvarat slöjdgrejer i sen inflyttningen

Efter lite mätande, en tur till IKEA, lite skruvande och till sist lite organisering blev resultatet så här:
Äntligen ordning och reda bland slöjdmaterialet

Det känns himla bra att ha fÃ¥tt ordning pÃ¥ mina grejer! Det ser lugnt och vilsamt ut för ögat, samtidigt som sakerna är lätt Ã¥tkomliga när inspirationen slÃ¥r till. Böcker, garner och knappburkar fÃ¥r stÃ¥ framme medan trÃ¥kiga pärmar, symaskinen, blockningspusslet m.m. har dolts bakom vita skÃ¥pluckor. Äntligen har jag fÃ¥tt ett fint litet slöjd- och inspirationshörn i det vi kallar vÃ¥rt lekrum. Lekrummet är alltsÃ¥ rummet där vi har vÃ¥ra datorer och diverse prylar som hör ihop med vÃ¥ra respektive intressen. Garn, tyg, stickor etc. i mitt fall – lödkolv, resistorer, transistorer, kretskort, sladdar och diverse liknande mackapärer pÃ¥ Ilsefinsambons sida. Det som möjligtvis avviker frÃ¥n det nÃ¥got könsstereotypa mönstret är att Ilsefinsambon även har en gammal fÃ¥rsax som han inte kunde motstÃ¥ pÃ¥ en loppis pÃ¥ Gotland i somras.

Ilsefinsambons fårsax

I mellandagarna gjorde vi ytterligare ryck här hemma. Ilsefinsambon blev lite avundsjuk pÃ¥ att jag fÃ¥tt det sÃ¥ fint pÃ¥ min sida av lekrummet, sÃ¥ han Ã¥kte till IKEA och skaffade sig ett likadant skÃ¥p samt en lÃ¥dhurts och röjde upp pÃ¥ sin sida ocksÃ¥. Samtidigt passade jag pÃ¥ att sy nya gardiner till vardagsrummet och fixa lite annat smÃ¥plock (tänk vilken energi man kan fÃ¥ av vetskapen om att man fÃ¥r gäster ett par dagar senare :). Förra helgen var vi och köpte lite nya krukväxter att fylla ut med när vi plockade bort adventsbÃ¥garna (stjärnan och de lilla snöbollslyktan fÃ¥r hänga kvar i fönstren ett tag till). Nu börjar det verkligen kännas som ett riktigt hem, vÃ¥rt hem. Nästa punkt är att hitta lite snygga saker att sätta pÃ¥ väggarna. Vi har inte riktigt hittat vad vi vill ha än – kanske trycka upp lite av vÃ¥ra egna foton eller försöka hitta nÃ¥gra snygga affischer eller tryck att rama in. Vi fÃ¥r se vad det blir till slut. Tips pÃ¥ väggdekorationsfronten mottages tacksamt!

« Prev