September 2013

Stickmojo

Det här med att komma igång med stickandet är inte så lätt som jag hade hoppats. Förr var jag inne i sticksvängen på ett helt annat sätt och hade massor med projekt jag gick och drömde om. När jag avslutade ett projekt stod minst två på kö. Men nu har jag varit ute ur svängen ett tag och därmed tappat kollen både på vad det finns för bra garner och på fina mönster. Ett lyxproblem kan tyckas, jag har ju så mycket härligt framför mig! Men det gör det också svårt att komma igång igen. Jag vill ha ett lagom stort projekt med något härligt garn och som dessutom resulterar i något jag kommer att använda.

Jag har problem med min stickmojo. Jag har surfat runt på Ravelry och hittat massor med fint, men har svårt att få ihop en bra kombo av garn och mönster. För sket jag i sånt och anpassade mönstret efter garnet eller tvärtom utan att ens reflektera särskilt mycket över det. Och det skulle jag väl kunna göra nu också, men det skulle vara skönt att börja lite lugnt.

Jag har ett lyxgarn i merinoull och kashmir som Ilsefinsambon köpte, helt på eget bevåg, på Artfibers när han var i San Francisco med jobbet när jag väntade Lillsefin. Jag är väldigt sugen på att göra något av det, men känner att jag vill få tillbaka lite av känslan innan jag tar mig an det.

Mönster jag funderar på (bilderna har jag skamlöst snott från Ravelry):

4562769775_88008dfe92_n

Acer Cardigan – en flätkofta är ju inte dumt så här när det blir kallt. Fast nackdelen tycker jag är att man förlorar lite av flytet i stickningen när man stickar flätor. Och det är ju flytet jag längtar efter. Fast den är ju himla fin och skulle säkert användas mycket. Skulle Visjö från Östergötlands ullspinneri funka tror ni, eller är det för tunt?

 

Dsc_7890sm_small2

Effervescence Cardigan – Himla fin kofta tycker jag. Fast gauge 24 m på 10 cm. Det kommer ju att ta år med mitt nuvarande tempo. Fast samtidigt är ju tunna koftor det jag använder mest. Och lite lutar jag åt att spara det här mönstret till det gröna San Franciscogarnet.

 

P1110291_small2

Hey hey, my my – Åh! Den här fick mig att dra lite efter andan när jag hittade den. Jäklar vad snygg! Med 3/4 är skulle den passa perfekt att ha på jobbet i vinter. Men vad ska jag ha för garn? Skulle vanlig hederlig (och lite tråkig) Drops Alpacka funka? Lingarn hade nog blivit snyggt, men det är ju inte så skönt att sticka med. Kanske något bomullsgarn skulle passa bäst?

 

Something-silver-1_small2

Something Silver – Veera Välimäki gör så snygga mönster! Och det här har en gauge på 20 m på 10 cm. Det borde passa mitt sticktempo bra. Frågan är vad man kan tänka sig för lämpligt garn? Drops Lima (65% ull, 35% alpacka) verkar stämma rätt bra. Det finns en petrolfärgad nyans som är rätt snygg eller kanske en mörkgrå. Men något lite mer spännande än Drops-garn kunde ju vara kul som första kom igång projekt.

Och så har jag ju ett snyggt rostrött tweedgarn som jag köpte av någon annan bloggare (miastick tror jag?). Där har jag en färdig idé i egen design som som legat som ett UFO i några år. Det enda felet är att koftan blir för liten och behöver froggas och startas om. Och så har jag svårt att hitta rätt stickfasthet. Antingen blir det snyggt men för stadigt och kompakt eller så blir det för glest men bra känsla. Ingen lätt utmaning när jag tappat lite av fingertoppskänslan. Och så längtar jag ju efter att få köpa lite nytt garn, även om stashen kunde behöva krympa lite.

Vad tycker ni? Har ni några tips på vettiga garner? Eller mönster för den delen? Eller någon bra input som hjälper mig välja?

Kanske är det så att jag tänker för mycket. Jag gör det ibland. Jag borde antagligen bara kasta mig rätt in i något och se vad det blir.

Hemma!

Som jag antydde häromdagen har vi flyttat. Vi har letat lite halvhjärtat efter hus några år, mest hållit ögonen öppna ifall något skulle dyka upp. Vi har gått på väldigt många visningar, och haft en del beslutsångest, men ändå kommit fram till att nej, det var nog inte värt det den gången heller. Men så dök det där huset upp. Det som fick mig att dra lite efter andan när jag såg annonsen och Ilsefinsambon reagerade likadant, och han hade dessutom inga tråkiga kommentarer om direktverkande el eller högljudda motorvägar eller annat realistiskt. Vi åkte förbi och “snokade” från vägen flera gånger, och när det var dags för visning var det vi som kom först och gick sist på båda visningarna. För varje gång vi såg huset kändes det mer och mer rätt. Och vi fick det! Affären blev klar precis innan påsk och i slutet av juli flyttade vi in. Och det kändes direkt att nu har vi kommit hem!

Vårt nya hem är ett rött hus med vita knutar och ligger riktigt ute på landet. Ungefär en kilometer innan man kommer fram passerar man en skylt med “Här slutar allmän väg”. Vi har en stor trädgård med fruktträd, bärbuskar och trädgårdsland. Huset ligger på en kulle med utsikt över fälten åt ena hållet och en stor skogsdunge på andra sidan. Och det finns en badplats på gångavstånd. Mitt absoluta favoritställe hittills är den lilla farstubron. Där har jag suttit många sommarkvällar med en bok eller stickning och tittat på utsikten och lyssnat på fågelsången.

huset_1

huset_5

huset_3

Lillsefin trivs som fisken i vattnet. Hon förstod direkt hur man plockar krusbär och vinbär och klättrar smidigt upp och ner för trappan. När hon är hungrig går hon till päronträdet och ber om “melma” (mellanmål). Det har varit helt underbart att kunna ha ytterdörren öppen hela sommaren och låta henne kila in och ut som hon känner för. Det känns härligt att kunna ge en uppväxt nära naturen.

Hela sommaren har som sagt farstubron varit min favoritplats, men nu när hösten kommit tänder vi istället en brasa i kakelugnen och kryper upp i soffan med en filt och myser med en kopp te.

huset_6

Broderirapport

Tack för era fina kommentarer om min återkomst! Vad glad jag blir av att se att ni har hängt kvar, trots min långa frånvaro!

Sista blogginlägget före det långa uppehållet handlade om ett broderiexperiment. Jag hade köpt en billig och tråkig body till Lillsefin och blev inspirerad av Karin Holmberg att brodera något på den. Efter lite letande i olika böcker hittade jag ett enkelt blombroderi som egentligen var tänkt till en barnmössa. Jag har för mig att det var i boken “Yllebroderier” av Ingrid Eggiman jag hittade den men jag har inte boken tillgänglig nu så att jag kan dubbelkolla. (Mina slöjdböcker är nedpackade i en flyttkartong – mer om det någon annan gång). I alla fall – jag tänkte att jag skulle visa det färdiga resultatet nu när jag tänkt komma igång med bloggandet igen.

bodybroderi_2

Jag blev riktigt nöjd med broderiet. Särskilt med tanke på hur sällan jag broderar. Det fungerade ganska bra att ha sån där broderiväv (som jag inte kommer ihåg vad den heter) emellan som stöd och riktning för broderiet eftersom trikån i bodyn var rätt sladdrig. Den väv jag hade hemma var dock lite för grov så broderiet bullar upp sig aningen för mycket. Jag borde antagligen ha valt tunnare väv eller kanske dragit åt stygnen aningen hårdare. Men som sagt, jag är nöjd ändå. Och bodyn användes flitigt i våras och blev jättefin tillsammans med en röd solhatt som Lillsefin fick från mitt jobb.

På rymmen

Idag är Ilsefinsambon och jag på rymmen. Farmor och farfar är barnvakt. Först var tanken att vi skulle åka och kolla på ny bil till mig, men vi klarade av bilköpet redan tidigare i veckan. Dock gäller det ju att passa på när barnvakt redan är bokad. Så officiellt är vi och shoppar lite grejer som Lillsefin behöver inför förskolestarten om några veckor. Shoppingen klarade vi dock av snabbt och effektivt. Den inofficiella planen var nämligen att ta en lång och lugn mysfika tillsammans. Så där som vi brukade göra innan Lillsefin kom.

image

Självklart hade jag med mig mina två WIP:s. Känns nästan lite löjligt att kalla dem så med tanke på hur sällan de är framme, men nu ska det bli bättring även på den fronten! I alla fall… Det ena är en virkning, mitt gamla favoritmönster ananassjalen som jag knappt behöver tänka för att göra, mönstret sitter liksom i händerna. Garnet är ljuvligt mjukt Malabrigo lace i en härligt gräsgrön färg (tyvärr lite märklig färgåtergivning på bilden som är tagen med mobilkameran). Jag fick garnet av en vän i början på sommaren och kände direkt inspirationen slå till. Tanken är att fortsätta virka tills nystanet tar slut. Antagligen blir det en ganska liten sjal, men med en brutalblockning tror jag att den blir tillräckligt stor för att värma halsen under höst och vår.

Reclaim the Slöjd!

För några veckor sedan gick jag och fikade med mig själv. En lugn sensommarmorgon på en uteservering, en kopp kaffe och en smörgås, penna och papper. Och så funderade jag på lite allt möjligt. På livet och så. Hur jag vill ha det och vad som får mig att må bra. Och det blev genast tydligt att jag måste (behöver… borde… vill… jo, måste är nog faktiskt rätt ord) jag måste återföra slöjden i mitt liv.

Jag har inte slutat slöjda helt, men det har inte blivit särskilt mycket av den varan. Lite stickning och lite virkning, någon gång ibland. En del sömnad. Och lite enklare småpyssel. Men alldeles för lite. Jag har samma WIP:s nu som för några månader sedan. Och så vill jag inte ha det.

Det första året som mamma har varit omtumlande på så många sätt. Under stor del av vintern/våren handlade i stort sett allt om sömn. Med sammanlagt 4-5 timmar sömn per natt (upphackat i småbitar) så existerar knappt något annat än tankar på sömn. Min hälsa har också varit lite si och så under det gångna året, och med sömnbrist på det så har det inte funnits utrymme till så mycket mer än att klara av dagarna helt enkelt. Jag har inte haft ork till att var något annat än mamma, och knappt det.

Men nu börjar bitarna falla på plats. Verkligen falla på plats. Och det är hög tid för slöjden att få plats i mitt liv igen. En del av det här är att få fart på bloggen igen. Jag har verkligen saknat den! Det kommer säkert att bli lite glest mellan inläggen ibland, men jag vill fortsätta att blogga och jag tänker inte ge upp!

Härmed inleds projekt Reclaim the slöjd!

 

PS. Som ni ser (i alla fall ni som besöker själva bloggen och inte läser med någon form av bloggläsarverktyg) har jag försökt fräsch upp utseendet lite också. Den gamla layouten har hängt med i bra många år och jag var i ärlighetens namn kräktrött på den. Det har också varit en av anledningarna till att jag inte kommit igång med att blogga igen – jag ville ha något nytt och fräscht att starta med och det tar lite tid att fixa till det hela. Jag kommer nog att leka vidare med utseendet lite, så det kan hända att det då och då ser lite konstigt ut här den närmaste tiden.