2014

Hoppla!

Prova att surfa till http://www.ravelry.com/ och se om det är något som känns igen på förstasidan :)

ravelry_com_printscreen_small

Tack Clara för tipset!

Egentid

Det har varit några väldigt intensiva veckor sedan jag skrev sist. Påskfirande, jobbkurs, VAB, nya vårgarderob till Lillsefin (hur kan ALLA gympaskor i storlek 23 ta slut samtidigt, både i butik och på nätet?), insättning av ny medicin för mig, trädgårdsröj, tandläkarbesök, födelsedagsfirande för Lillsefin (tänk vad stor hon har blivit!), nya inredningsprojekt i huset, diverse sociala tillställningar o.s.v. Till sist kände jag att det bara snurrade i huvudet och jag hade inte grepp om någonting, det fanns dock väldigt lite utrymme för att dra mig tillbaka och samla tankarna – något som är helt avgörande för mig i såna här situationer. På jobbet har vi veckovisa avstämningar med avdelningen där vi går varvet runt och alla får säga några ord om vad vi har på gång och hur vår arbetssituation känns. I flera veckor i rad har jag svarat “jag vet inte, jag har inte hunnit känna efter”, och det har gällt även på fritiden.

Nu börjar det dock lugna ned sig och bitarna börjar falla på plats. Igår hade vi en lugn hemmadag hela familjen och det var väldigt skönt att bara gå omkring hemma och skrota utan att behöva tänka på något särskilt. Jag ägnade stor del av dagen åt att ta fart på Lillsefin i hennes nya gunga. Härligt att få prata, sjunga och busa med henne i lugn och ro. Dessutom innebär gungandet ganska långa stunder av tyst funderande från båda sidor.

I dag har Ilsefinsambon och Lillsefin åkt till sommarstugan över dagen och jag är hemma och grejar i lugn och ro. Jag har passat på att flytta in i och inviga min nya syhörna. Tidigare har jag suttit inträngd i ett mörkt hörn i det som ska bli vårt gästrum, men när det faktiskt blev till ett gästrum flyttade jag ut i det stora ljusa allrummet och fick ett nytt större skrivbord och några extra skåp. Det fattas fortfarande lite hyllor, krokar och lampor, men nu är det helt funktionsdugligt och helt underbart ljust! Och så härligt att kunna bre ut mig och alla mina sysaker i lugn och ro utan att behöva tänka på var jag lägger vassa saxar, varma strykjärn eller ömtåliga tyger medan jag håller på och sorterar.

hemmafix_2

hemmafix_1

Work In Progress!

Jag tänkte att det var dags för en liten WIP-uppdatering. Jag har faktiskt inte mindre än två WIP:s på gång, det är inte illa efter så lång stickstiltje!

Det ena (favoriten just nu) är min gröna Happy Street. Färgerna är verkligen som gjorda för varandra och garnet verkar räcka längre än jag vågat hoppas. Rätstickning är precis vad jag behöver just nu, så den här passar mig perfekt. Sjalen kommer att passa perfekt att svepa om axlarna över jeansjackan under kyliga vårmorgnar och svala sommarkvällar. Och om allt fortsätter som planerat så blir den snart klar, jag har kommit betydligt längre än på bilden, men nu börjar varven bli lååånga…

happy_street

Och det andra är koftan Something Silver i petrolblått. Eftersom den är spetsmönstrad passar den perfekt att bryta av med när jag vill ha något lite mer händelserikt än rätstickning, samtidigt är spetsmönster ganska enkelt  så det är lätt att komma ihåg rapporten. Just nu grubblar jag på om jag ska ha 3/4-ärm eller hellång ärm. Jag lutar åt hellång eftersom det är mer praktiskt, men samtidigt tror jag att 3/4ärm passar bättre till modellen. Och så är jag lite tveksam till färgen. Kommer jag verkligen använda en blå kofta? Det är inte riktigt min färg, jag föredrar lite varmare färger i vanliga fall. Fast jag tycker ju att färgen är fin. Jaja, vi får se hur det blir. Jag har mått bra av att sticka koftan, det räcker just nu.

something_silver

Båda mönstren är skapade av Veera Välimäki, lite av en nyfunnen favorit måste jag säga!

.

PS. Tack för alla peppande kommentarer om den lila toppen i förra inlägget! Jag har använt den på jobbet nu och jag tycker att den kändes riktigt bra. Jag stör mig på att knäppkanten sitter lite snett, trots att jag var hur noggrann som helst. Jag tråcklade t.o.m. dit den för hand innan jag sydde fast den!

Jobbsnygg eller syslöjdsflopp?

Kommer ni ihåg den där tepåsen med budskap från i vintras – “A relaxed mind is a creative mind”. Jag återvänder ofta till den i tankarna och det stämmer så väl in på hur jag har svängt i mående och kreativitet under den här vintern och våren. När jag hade varit sjukskriven ett tag och började få tillbaka lite ork och energi så verkligen sprutade kreativiteten ur mig. Som jag pratat om tidigare har jag försökt sy lite av de tyger jag har i skåp och lådor och det resulterade bland annat i den här lila toppen.

lila_top_2

lila_top_3

lila_top_4

Inspirationen kommer från Jenny Helströms böcker och är någon slags hybrid av Stella, Rose och Simone samt med viss justering utifrån mina egna mått. För att göra den lite roligare rotade jag runt i farmors skattkista och hittade lite spets och några knappar som fick bli en fusk-knäppkant med lite krås.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om den här. Ena dagen känns den jättefin och andra dagen känns den som ett tråkigt syslöjdsprojekt som kommer att hamna längst in i garderoben. Min tanke var att den skulle bli en bra jobbtopp att ha under en kavaj, men jag har faktiskt inte använt den än, trots att den varit färdig i flera veckor. Vi får se hur det blir. Minst en gång har jag lovat mig själv att ha den på jobbet och se hur det känns.

Villemo

Direkt när jag såg sjalen Villemo (Ravelrylänk), av Emmy Petersson med bloggen “En liten låda full av ull” visste jag att det var den perfekta sjalen till mitt gotländska ullgarn, Töis från Gotlands spinneri. Till och med namnet passade ihop med mitt garn tycker jag. Lite helyllepräktigt, men väldigt fint.

Som vanligt kan jag ju inte följa mönstret helt, utan anpassar efter eget tycke.  Jag testade några olika varianter, bland annat med mosstickning i stället för rätstickning men till slut valde jag ändå rätstickning, men ökade istället på ett par ställen till för att få sjalen lite mer trekantig och inte så långsmal som originalet. Jag gjorde ökningar respektive minskningar på varv 1, 5, 9 och 13.

villemo_1

villemo_2

För att få den en aning mer rundad i formen gjorde jag en kil i form av en rapport med korta varv innan jag vände och började minska istället för att öka.

Garn: Töis från Gotlands spinneri
Stickor: 6 mm
Mönster: Villemo (Ravelrylänk), av Emmy Petersson
Ändringar: Ökningar respektive minskningar på varv 1, 5, 9 och 13. När jag tyckte att sjalen var lagom stor stickade jag en rapport utan ökningar eller minskningar och gjorde samtidigt en kil av korta varv så att sjalen fick en lätt rundning i formen.

Jag är jättenöjd med sjalen, garnet och mönstret är verkligen som gjorda för varandra. Särskilt förtjust är jag i den lilla öglan som uppstår längst ut i uddarna i spetsmönstret. Det var en trevlig lite detalj som jag säkert kommer att ta med mig till andra projekt. Garnet är inte gjort för de stickskänsliga, men jag tycker att det är helt okej sticksmässigt. Dessutom är det ju så otroligt vackert med en djup lyster och en härlig ullig aura. Nästa gång jag gör den här sjalen tror jag att jag gör korta varv över tre mittenrapporter för att få den ännu lite mer svängd, men annars är den perfekt som den är!

villemo_3

När jag tittar på mitt ravelrykonto ser jag att jag började sjalen i november 2011, jag var ungefär en månad in i graviditeten med Lillsefin och gick omkring och vågade knappt tro att det lilla fröet hade fastnat därinne i mig. Jag stickade klart den i januari 2014. Det tog alltså drygt 3 år att slutföra den. Det säger en del om hur lite jag stickat de senaste åren. Men nu ska det bli ändring på det!

Sysug

Den sista tiden har jag verkligen haft både sysug och inspiration. Eftersom jag varit sjukskriven (nu frisk igen dock) har jag även haft tid att faktiskt ta tillvara på skaparlusten. Eftersom jag bitvis mår lite dåligt över att allt köpande jag ägnar mig åt så jag har försökt sy lite från förrådet. Jag har bland annat sytt två toppar inspirerade av Jenny Hellströms böcker, en grön och en lila. Den lila ser ni början av i inlägget där jag recenserar Jennys böcker. Här är den gröna, lite längre fram i skapande processen. Själva grundtoppen är färdigsydd, nu återstår bara att klura på hur jag ska dekorera den. Skatten från farmor fick komma fram igen. Just nu lutar jag åt att brodera konturen av en krage och sedan sätta 2-3 små knappar mitt fram där kragsnibbarna möts. Från början var tanken att sy på en ljusgrön krage (den som ligger utlagd på bilden) men när jag provade det kände jag mig som Robin Hood eller Peter Pan och bestämde mig för att prova något annat. Vi får se var det landar.

skattmotion

På senaste syträffen hade vi lite bytartema. Alla som ville kunde ta med sig tyger och tillbehör som de ville göra sig av med och så bytte eller köpte/sålde vi mellan varandra. Det passade mig utmärkt att kunna göra mig av med lite ur gömmorna. Fast det slutade med att jag kom hem med samma tyger som jag haft med mig… och lite till.

Jag köpte en bit grön-vit velour med klövrar på. Jag har länge varit sugen på att sy en myskjol till mig själv. Det är så skönt att gå omkring i leggings och klänning eller kjol, men jag har lite ont om klänningar och kjolar som passar till det. Jag har letat efter någon fin mönstrad velour som inte är allt för barnslig. En av de andra kvinnorna hade med sig klövervelouren och jag blev genast väldigt sugen. Jag klarade att stå emot nästan hela träffen, men till slut slog jag till. Jag lovade mig själv att inte låta den bli liggande utan sy något direkt. Jag är inte riktigt i hamn än, men har ritat och klippt ut mönstret. Jag har gjort några försök att pussla ut mönsterdelarna på tyget, men inte hunnit klart riktigt än. Numera jobbar jag ju igen och då gäller det att sno åt sig korta snuttar av tid då och då och jag har bara nästan kommit på smartaste sättet att klippa ut delarna. Nu när jag sitter och skriver undrar jag om jag inte borde göra en besparing bak för att få ut bitarna lite smartare. Får se om jag orkar fixa det eller om jag nöjer mig som det är. Tanken är att kjolen ska få en bred citrongul mudd i midjan och sicksackrandiga fickskyltar – båda är tyger från förrådet. Det blir en somrig färgklick tror jag :)

kjolinspiration

.

PS. Stort tack för alla kommentarer om min rödrosa klänning förresten! Det är härligt att se att jag har så många läsare kvar fortfarande!

Rödprickig klänning

Äntligen har mign nya klänning fastnat på bild. Ilsefinsmabon och jag tog en snabb fotosession i trädgården idag medan Lillsefin sov. Solen sken och fåglarna kvittrade. Och vinden ven runt knutarna, vilket ni kommer att se på bilderna.

Den här klänningen känns lite speciell för mig för den har på något sätt fått symbolisera min väg tillbaka till skaparglädjen. Det var ett av de första projekten på länge som verkligen svepte med mig och nästan tog över mitt liv för att det var så roligt. Varje ledig stund som uppstod smet jag upp till symaskinen och sydde en söm till. Det var en känsla som jag inte upplevt på länge och som jag saknat något otroligt. Sedan när det var dags för knappar fick jag återuppleva en av de andra komponenterna i skapandet – det där otroliga lugnet och sinnesfriden som uppstår när man är fullkomligt närvarande i det man gör.

Och så den sista komponenten – den glädje och stolthet jag kände när jag var helt klar med projektet och det hade blivit precis så bra som jag knappt vågat hoppas på. Mitt slöjdarsjälvförtroende har nog varit lite naggat i kanten på sista tiden, men nu återkom den där härliga stoltheten när jag tittade på min klänning och konstaterade att den här har jag gjort med hjälp av mina händer, mitt huvud och mina ögon.

red_dottie_3

red_dottie_4

red_dottie

red_dottie_5

red_dottie_6

Tyget har jag köpt på Tygfabriken i Linköping. Mönstret har jag ritat själv. Till stor del är det en kopia av en av mina favoritklänningar, men jag har ändrat måtten lite för att passa ännu bättre och sedan bytt från en liten miniärm som knappt täcker axlarna till en puffig ärm med knäppkant eftersom det känns mer användbart.

Knapparna har jag gjort själv i polymerlera med hjälp av min generösa och väldigt duktiga konstnärsgranne (kolla in hennes senaste projekt en steampunk-häst).

Den här klänningen var egentligen mest tänkt som en test av mönstret. Jag har ett jättefint lila tyg med kurbitsmönster som jag köpte för att sy en sån här klänning, men eftersom det tyget var ganska dyrt och mitt skaparsjälvförtroende som sagt var lite bräckligt så vågade jag inte prova direkt i det dyra, fina tyget utan köpte ett lite billigare att öva på först. Jag är väldigt glad att jag övade, inte för att det var nödvändigt, utan för att jag blivit så väldigt förtjust i övningsklänningen :)

lila_kurbits

… men innan sommaren ska jag göra en nästan likadan klänning i det här tyget. Jag tror att jag kommer att göra ärmen lite mer puffig och kanske länga knytbanden så där en 5-10 cm. Men annars är jag nöjd precis som den är!

Plötsligt händer det!

Jag sitter vid datorn, en ovanligt grå februariförmiddag och klickar runt lite planlöst på Ravelry. Lilsefin och Ilsefinsambon småtjafsar på nedervåningen och jag är lite frustrerad för att jag inte kommer åt att klippa till tyg på köksbordet.

Och då plötsligt händer det! Det perfekta mönstret till det garnet jag köpte på Gotland 2011. Jag köpte egentligen inte garnet utan färgerna. De hörde helt enkelt ihop och måste bara randas på något bra sätt.


(Färgerna är lite knalligare i verkligheten)

Sedan dess har jag funderat på olika mönster, men inte hittat något riktigt bra. Förrän Veera Välimäkis Happy Street dök upp. Efter att ha klickat runt lite bland andras versioner insåg jag att mitt garn nog skulle räcka, om jag gör en liten. Mönstret verkar dessutom vara gjort så att jag kan sticka så länge garnet räcker och sedan maska av.


Bild från Ravelry – Veera Välimäkis Happy Street

I eftermiddag tror jag det blir svtplay och uppstart av ny stickning. Jag startade visserligen en ny stickning igår också, men vad tusan :)

Hmm… frågan är om jag har några lediga KnitPro-vajrar.

På rymmen

Jag är sjukskriven, förra veckan och den här veckan ut. Jag mår väldigt mycket bättre och har återigen påmints om hur effektivt vila och nedvarvning är för min läkning. Särskilt när jag äter medicin som får mig att vilja springa i 180.

I går uppstod dock ett litet dilemma. Lillsefins förskola ringde och berättade att hon inte mådde bra och behövde hämtas. Eftersom jag är sjukskriven kan inte jag VAB:a, så Ilsefinsambon åkte och hämtade henne och kom hem. Lillsefin är inte jättesjuk, men behöver vara hemma ett par dagar. Och vi kan väl sammanfatta det hela med att det är helt enkelt inte särskilt vilsamt med en nästan 2-åring hemma, även om vi är två föräldrar och den andra har huvudansvaret. Så i dag packade jag lite garn och åkte in till stan. Jag gick till Myrorna och köpte en pocket (och lite fint tyg och en blus), tittade förbi min LYS och köpte strumpstickor och gick sedan till ett av mina favoritcaféer för en långlunch.

Det känns lite som att jag fuskar. Jag är ju sjuk och då ska man vara hemma. Men samtidigt vet jag ju att det här är mer vilsamt både för mig och för resten av familjen. Märkligt vad djupt det sitter i mig det här med hur man är sjuk och vad man får göra när man är sjuk…

image

.

PS. Helt och hållet lugnt blev det ändå inte eftersom jag glömde koderna till båda mina kontokort och lyckades spärra det ena och nästan spärra det andra. Och sen fick jag nästan inte ut bilen ur parkeringshuset eftersom jag inte hade min kortkod. Men, men det löste sig och jag är hemma igen och korten är upplåsta. Synd bara att en lugn dag avslutades med att jag skulle gå omkring och vara irriterad på mig själv och maniskt rabbla kodkombinationer. Extra retligt eftersom jag normalt har jättelätt för att komma ihåg koder och lösenord.

Sömnadsinspiration

Som jag berättat om tidigare får jag ibland recensionsexemplar på slöjdböcker från Natur och Kultur. För några veckor sedan var det dags igen, en mycket efterlängtad bok damp ner i min brevlåda. Jenny Hellströms nya bok “Sy! Urban Collection”. Jag har hennes förra bok “Sy! Från hood till skjortklänning! och är väldigt förtjust i den så jag blev väldigt glad när jag fick höra att det var en ny på gång.

sy_jh_7

Mitt första intryck av uppföljaren var att där fanns mycket fint, men att den inte lockade riktigt lika mycket som den första. Men jag vet att jag kände ungefär likadant när jag bläddrade igenom den första, så jag tror att även uppföljaren kommer att växa lite med tiden. Stilen och upplägget är väldigt likt den första boken, vilket jag tycker är positivt.

Boken blandar inspirationsmaterial, personliga reflektioner, sömnadstips och materialkunskaper. Nytt den här gången är att det finns ett par mönster för herrkläder och ett par barnmönster.

sy_jh_6

sy_jh_9

sy_jh_3

sy_jh_5

sy_jh_4

Hela upplägget bygger på att skapa något eget, att utgå från ett mönster men dekorera eller ändra till något personligt och till mönstren finns tips och idéer om hur man kan ändra plaggen efter egen smak. En annan sorts krage, en blus istället för klänning etc. Jag gillar verkligen att Jenny uppmuntrar till kreativitet och hjälper till att väcka idéer om hur man kan jobba vidare med skapandet. Det är ju precis så jag själv gillar att göra när jag syr, och det är något som jag gärna uppmuntrar andra att testa.

För att sammanfatta boken skulle jag säga att det är en jättefin och välarbetad bok. En del plagg kändes jättemärkliga (några sådan finns även i första boken), men många kändes jättefina. Det finns enkla kjolar och toppar och lite mer avancerade jackor mm. Och framför allt finns det massor med inspiration.

Jag kunde inte låta bli att plocka fram lite material och sätta igång med lite nya sömnadsprojekt. Skatten från farmor var till stor hjälp. Vad lyxigt det är att ha massor med knappar och band att plocka fram och “leka loss” med som del i skapandet!

sy_jh_2

sy_jh_1

.

PS. Ursäkta den lite märkliga bildkvaliteten. Lillsefin hade lekt med kamerainställningarna utan att jag märkte det.

 

Next »