January 2014

Superkrafter!

Åh, den där känslan när man vaknar på morgonen och känner sig pigg! Man vänder på sig i sängen och funderar, ska jag sova lite till, eller ska jag gå upp. Och för en gångs skull har möjlighet att välja. Att då inse att jag är redo att gå upp och ta tag i dagen, att röja i köket, klippa till en gardin, konstruera ett mönster, sätta upp en gardinstång, köra en maskin tvätt, leta fram det där snygga lila garnet som skulle passa ihop med nya kappan, sortera urvuxna barnkläder. Ja, eller varför inte bestiga Mount Everest?!

Ja, så kände jag i morse. Och för en gångs skull inte för att jobbet måste göras och det är lika bra att sätta igång, utan för att jag ORKADE och hade LUST!

(kanske bortsett från Mount Everest)

Må vara att känslan till relativt stor del är skapad av mediciner (kortison för min tarmsjukdom), men ändå att få påminnas om att det är så här det SKA kännas. Det är så här vanliga människor känner, kanske inte varje dag, men i alla fall relativt ofta. Jag har varit så trött så länge att jag har glömt bort hur det känns att ha energi. Och med energin kommer lusten – det är så fantastiskt!

Den här känslan ska jag försöka spara djupt inne i mig själv och suga på som en liten karamell. Nu kommer det luriga, att förvalta den väl så att känslan kvarstår och blir starkare.

Småkläder

Jag har ju sytt en del under det gångna året, framför allt till Lillsefin, men tyvärr har jag varit lite dålig med att fota det jag sytt och barnkläder blir ju ganska snabbt fläckiga, slitna eller urvuxna. Här är i alla fall ett par exempel på det jag sytt.

Det senaste plagget är en tunika till Lillsefin. Jag försökte få till några bra livebilder men hon hade inte tid att vara stilla särskilt länge så det blev både suddigt och lite konstiga vinklar. Och inga detaljer syns särskilt bra. men, men… Tunikan har raglanskärning och lite extra vidd över magen som rynkas ihop i halsringningen mitt fram samt en liten sprundknäppning på ena axeln.

lillsefin_green_tuniq_2

illsefin_green_tuniq_1

Tyg: Det gröna tyget med kaniner och flugsvampar har jag köpt på Jofotex. Den röda muddtrikån till halsringing och ärmslut kommer från Stoff och Stil
Mönster: Ottobre nr 4/2013
Storlek: 86
Ändringar: Lite extra vidd i sidorna (1-2 cm) samt något längre än mönstret (ca 2 cm)

Jag är jättenöjd med tunikan, modellen passar bra till Lillsefin som är lite rund om magen och har ett ganska stort huvud. Tunika är ett himla praktiskt plagg till en liten klätterapa, lite längre än en tröja så den täcker magen ordentligt, men inte så lång som en klänning så att den är i vägen när det ska klättras.

Nästa plagg är faktiskt det första riktiga barnplagget jag sydde (förutom några enkla mössor). En body med så kallad kuvertringning, där fram och bakstycke går lite omlott. När sysuget började komma krypande lånade jag en bunt Ottobretidningar av Fröken F och letade inspiration. Tygerna var de enda någorlunda matchande och samtidigt färgglada jag hittade under ett snabbt besök i tygaffären med sovande Lillsefin i barnvagn, kanske inte mitt förstahandsval av tyg, men ändå helt ok.

lillsefin_turquoise_body_1

lillsefin_turquoise_body_2

lillsefin_turquoise_body_3

Tyg: Både dalahästar och muddtrikå kommer från Ohlssons tyger
Mönster: Ottobre 5/2006Storlek: 80
Ändringar: inga (men jag borde ökat vidden med 2-3 cm för att rymma dotterns mage)

För att vara första barnplagget är jag ganska nöjd med den här. Visst finns det mycket som skulle kunna vara bättre, framför allt i bandkantningen, men ändå fullt användbar. Fast jag gjorde ett klassiskt nybörjarmisstag… Jag slog i tryckknapparna i grenen utan att tänka ordentligt. Så istället för “omlottknäppning” så blev det en “aviga mot aviga-knäppning”.

 

Är slöjden återvunnen?

Det är inte så mycket idé att skriva en årskrönika för 2013… Samtliga 9 inlägg som publicerats i år finns att läsa här för den som vill ha en tillbakablick. Men jag tänkte reflektera lite över min ambitioner från inläggen “Reclaim the Slöjd” och “Egohöst“. Det har väl gått så där lite halvbra kan man säga. Jag har börjat göra mer saker som är mina egna, jag rider en gång i veckan (och njuter över hur härligt det är och frustreras över att jag tappat så mycket kunskaper) och jag går på syträffar ungefär en gång i månaden och får då utlopp för lite kreativitet.

MEN jag stickar väldigt lite och det är ju ändå stickningen som får mig att må allra bäst, som har varit lite av min livlina och meditation genom åren. Igår kväll tog jag en kopp Yogi-te och på tepåsen stod det “A relaxed mind is a creative mind.” Och det är väl just det som är själva kärnan i det hela. Jag har inte känt mig särskilt avslappnad under hösten. Det har varit hög press och ganska rörigt på jobbet, på det privata planet pågår en medicinsk utredning som orsakat mig mycket oro och så har jag en dotter som inte sover särskilt bra på nätterna. Förutsättningarna för “a relaxed mind” har inte riktigt funnits. Samtidigt blir det ju lite av en ond cirkel för om jag inte stickar för att jag inte är avslappnad då går jag ju samtidigt miste om den avkoppling som stickningen ger mig. Ingen lätt ekvation det här.

Inför våren har vi dock tänkt om lite. Vi har utökat Lillsefins tid på förskolan lite, utan att någon av oss går upp i tjänst på jobben. Den extra tiden kommer bland annat att innebära att jag får sova lite längre på morgonen (alltså vi snackar inte direkt sovmorgon, men klockan kommer att stå på 6.30 istället för 5.45) och vi kommer att ta ut ett par gemensamma lediga vardagar varje månad då vi är lediga alla tre, framför allt för att kunna umgås lite mer men också för att få lite bättre möjlighet att få saker gjorda och på så sätt minska lite av pressen från en växande att göra-lista på hemmafronten. Förhoppningsvis kommer det här att göra att jag får lite mer energi och känner mig mer avslappnad. Och så kommer Lillsefin snart att flytta till eget rum vilket säkert också kommer att förbättra min sömn.

wpid-20140108_204205-1-1.jpg

Igår kväll läste jag på min tepåse och tog sedan tekoppen med mig, tog fram en stickning och satte mig framför sista avsnittet av Fröken Frimans krig (se den om ni inte redan har gjort det!) och stickade i en timme. Åh, vad härligt det var!