February 2014

Plötsligt händer det!

Jag sitter vid datorn, en ovanligt grå februariförmiddag och klickar runt lite planlöst på Ravelry. Lilsefin och Ilsefinsambon småtjafsar på nedervåningen och jag är lite frustrerad för att jag inte kommer åt att klippa till tyg på köksbordet.

Och då plötsligt händer det! Det perfekta mönstret till det garnet jag köpte på Gotland 2011. Jag köpte egentligen inte garnet utan färgerna. De hörde helt enkelt ihop och måste bara randas på något bra sätt.


(Färgerna är lite knalligare i verkligheten)

Sedan dess har jag funderat på olika mönster, men inte hittat något riktigt bra. Förrän Veera Välimäkis Happy Street dök upp. Efter att ha klickat runt lite bland andras versioner insåg jag att mitt garn nog skulle räcka, om jag gör en liten. Mönstret verkar dessutom vara gjort så att jag kan sticka så länge garnet räcker och sedan maska av.


Bild från Ravelry – Veera Välimäkis Happy Street

I eftermiddag tror jag det blir svtplay och uppstart av ny stickning. Jag startade visserligen en ny stickning igår också, men vad tusan :)

Hmm… frågan är om jag har några lediga KnitPro-vajrar.

På rymmen

Jag är sjukskriven, förra veckan och den här veckan ut. Jag mår väldigt mycket bättre och har återigen påmints om hur effektivt vila och nedvarvning är för min läkning. Särskilt när jag äter medicin som får mig att vilja springa i 180.

I går uppstod dock ett litet dilemma. Lillsefins förskola ringde och berättade att hon inte mådde bra och behövde hämtas. Eftersom jag är sjukskriven kan inte jag VAB:a, så Ilsefinsambon åkte och hämtade henne och kom hem. Lillsefin är inte jättesjuk, men behöver vara hemma ett par dagar. Och vi kan väl sammanfatta det hela med att det är helt enkelt inte särskilt vilsamt med en nästan 2-åring hemma, även om vi är två föräldrar och den andra har huvudansvaret. Så i dag packade jag lite garn och åkte in till stan. Jag gick till Myrorna och köpte en pocket (och lite fint tyg och en blus), tittade förbi min LYS och köpte strumpstickor och gick sedan till ett av mina favoritcaféer för en långlunch.

Det känns lite som att jag fuskar. Jag är ju sjuk och då ska man vara hemma. Men samtidigt vet jag ju att det här är mer vilsamt både för mig och för resten av familjen. Märkligt vad djupt det sitter i mig det här med hur man är sjuk och vad man får göra när man är sjuk…

image

.

PS. Helt och hållet lugnt blev det ändå inte eftersom jag glömde koderna till båda mina kontokort och lyckades spärra det ena och nästan spärra det andra. Och sen fick jag nästan inte ut bilen ur parkeringshuset eftersom jag inte hade min kortkod. Men, men det löste sig och jag är hemma igen och korten är upplåsta. Synd bara att en lugn dag avslutades med att jag skulle gå omkring och vara irriterad på mig själv och maniskt rabbla kodkombinationer. Extra retligt eftersom jag normalt har jättelätt för att komma ihåg koder och lösenord.

Sömnadsinspiration

Som jag berättat om tidigare får jag ibland recensionsexemplar på slöjdböcker från Natur och Kultur. För några veckor sedan var det dags igen, en mycket efterlängtad bok damp ner i min brevlåda. Jenny Hellströms nya bok “Sy! Urban Collection”. Jag har hennes förra bok “Sy! Från hood till skjortklänning! och är väldigt förtjust i den så jag blev väldigt glad när jag fick höra att det var en ny på gång.

sy_jh_7

Mitt första intryck av uppföljaren var att där fanns mycket fint, men att den inte lockade riktigt lika mycket som den första. Men jag vet att jag kände ungefär likadant när jag bläddrade igenom den första, så jag tror att även uppföljaren kommer att växa lite med tiden. Stilen och upplägget är väldigt likt den första boken, vilket jag tycker är positivt.

Boken blandar inspirationsmaterial, personliga reflektioner, sömnadstips och materialkunskaper. Nytt den här gången är att det finns ett par mönster för herrkläder och ett par barnmönster.

sy_jh_6

sy_jh_9

sy_jh_3

sy_jh_5

sy_jh_4

Hela upplägget bygger på att skapa något eget, att utgå från ett mönster men dekorera eller ändra till något personligt och till mönstren finns tips och idéer om hur man kan ändra plaggen efter egen smak. En annan sorts krage, en blus istället för klänning etc. Jag gillar verkligen att Jenny uppmuntrar till kreativitet och hjälper till att väcka idéer om hur man kan jobba vidare med skapandet. Det är ju precis så jag själv gillar att göra när jag syr, och det är något som jag gärna uppmuntrar andra att testa.

För att sammanfatta boken skulle jag säga att det är en jättefin och välarbetad bok. En del plagg kändes jättemärkliga (några sådan finns även i första boken), men många kändes jättefina. Det finns enkla kjolar och toppar och lite mer avancerade jackor mm. Och framför allt finns det massor med inspiration.

Jag kunde inte låta bli att plocka fram lite material och sätta igång med lite nya sömnadsprojekt. Skatten från farmor var till stor hjälp. Vad lyxigt det är att ha massor med knappar och band att plocka fram och “leka loss” med som del i skapandet!

sy_jh_2

sy_jh_1

.

PS. Ursäkta den lite märkliga bildkvaliteten. Lillsefin hade lekt med kamerainställningarna utan att jag märkte det.

 

Jag har ärvt en skatt!

Min farmor dog när jag var 16 år. Jag har många fina minnen av henne som en färgstark kvinna med mycket humor. Farmor var en väldigt kreativ kvinna – hon målade tavlor, sydde, virkade, slog frivoliteter osv. Jag sörjer ibland över att jag aldrig fick någon vuxen relation till min farmor. Vi borde ha haft så mycket gemensamt i vårt skapande, och farmor måste ha suttit på enorma kunskaper och erfarenheter som jag så gärna hade velat ta del av.

I slutet på sommaren dog min farfar och under hösten har min pappa och min faster ägnat sig åt att röja ur och tömma farmor och farfars lägenhet. På väg hem efter en “rensningshelg” brukade pappa passa på att hälsa på oss. Ganska ofta öppnade bagageluckan på bilen och sa “Nu blir det bakluckeloppis!” och så hade halade han fram en massa saker som han trodde att jag skulle vara intresserad av, eller som han ville att någon skulle ta hand om. En av gångerna var det en stor flyttkartong full med farmors konstnärsmaterial. Jag trodde inte att det fanns så mycket kvar av det, utan trodde att farfar själv rensat ut det mesta för länge sedan. Jag vet att en del av det hamnat hos min mamma t.ex.

Eftersom vi nyligen flyttat in i huset fanns det gott om ouppackade flyttkartonger och lådan med farmors saker har prioriterats ned. Jag har kikat i den några gånger men inte grävt djupare. För några dagar sedan tog jag fram lådan och började gå igenom den på allvar. Jag kunde snabbt konstatera att jag har ärvt en skatt!

skatt_6

Farmor sparade på allt. Band, dragkedjor, knappar allt som gick att använda sprättades loss från utslitna kläder. I lådor och askar hittade jag mängder att saker, både nytt och begagnat. En del var förstås ganska slitet, eller påverkat av tidens gång, men mycket är fint och fräscht och fullt användbart. Jag får mängder med inspiration av att gå igenom alla saker. Det lila-svarta bandet i mitten av bilden funderar jag på att sätta i en krage på en topp jag håller på att skissa på.

skatt_3

skatt_9

skatt_5

Jag har länge hållit utkik efter märkböcker på loppisar och tänkt att en sån borde jag nog ha. Inte för att jag tänkt brodera monogram, men man vet aldrig. Något textiltryck kanske? I farmors gömmor fanns två fina märkböcker. En med snirkliga och sirliga bokstäver av lite äldre snitt och en med lite modernare typsnitt som jag gissar är från 40/50-talet någonting. Tillsammans med märkböckerna låg också en massa monogram som farmor skissat på, med sina egna och farfars initialer, och även en lapp med pappas. Min fantasi springer lätt iväg när jag tittar på de här och jag ser framför mig hur farmor, ung och nyförälskad sitter och skissar på hur hennes monogram skulle se ut med farfars efternamn. De är säkert inte så gamla, men det är fint att tänka på :)

skatt_7

skatt_4

Och så knapparna. Jag vet inte hur jag ska beskriva den här knappsamlingen. Det finns mängder av knappar. När jag började titta på dem så trodde jag att det mest var tråkiga plastknappar i brunt, svart och vitt. Men när jag började sortera och gräva djupare hittade jag hur mycket fint som helst. Metallknappar, läderknappar, pärlemor, glas. Mängder av färger och former. En del nytt och en del begagnat. Jag satt i tre timmar i soffan och sorterade och har ändå inte hunnit igenom allt. Jag tror att knapparna förtjänar ett eget inlägg så småningom.

skatt_2

Och till sist… jag hittade även spår av att farmor fått brottas med samma saker som jag själv har fullt upp med nu. Hur får man ihop slöjdtid och småbarnsliv. Vad kan man sysselsätta barnen med en stund så att man hinner sy den där sömmen eller fästa de där trådarna? Jag undrar om det är pappa eller min faster som ritat. Och vilka fantasier och lekar som pågått medan farmor satt och sydde.

skatt_8

Förutom att flyttkartongen var full av en massa fina saker som ger mig inspiration och som jag kommer att ha massor av glädje av framöver så gav den mig också en liten bit till av min farmor. Det känns som att jag fått en liten, liten del av den där vuxna konstnärsfarmor som jag aldrig riktigt fick lära känna medan hon levde. Och det är mer värdefullt än allt det andra.

Knappfabrik

I helgen var det dags för knappfabrik hos grannen (hon som erbjöd mig göra mina egna knappar till min röd-rosaprickiga klänning efter att jag postat en knappvalsfråga på facebook). Grannen skulpterar i polymerlera (polymerlera finns i många olika varumärken, Fimo och Cernit är kanske de som flest känner till). Hon är helt otroligt duktig och gör väldigt uttrycksfulla och härliga hästar. Jag tog min klänning och några olika knappar som visade ungefär vad jag var ute efter i storlek och form och knatade över. När vi planerade knappträffen frågade jag hur lång tid hon trodde att det skulle ta på ett ungefär. Svaret var “Jag tror det tar en timme. Men sen ska vi prata lite och så är vi båda kreativa så vi spårar säkert ur lite, så räkna med två timmar.” Jag ska ärligt säga att jag inte riktigt vet hur länge vi höll på, men det var definitivt mer än två timmar i alla fall.

Vi började med att få fram rätt röda färg. Sedan fick jag sätta mig och känna in mig på leran och experimentera med lite olika idéer. Grannen visade några olika tekniker och letade fram diverse verktyg allt eftersom vi fortsatte. Vi ägnade en del tid åt att hitta något att använda för att stansa ut knapparna. Vi testade äppelurkärnaren och diverse olika plastlock o.s.v. tills jag kom på att min förlovningsring var exakt rätt storlek. Det var förstås lite extra kul att knapparna formats av något som ligger mig så varmt om hjärtat.

Jag gjorde lite alla möjligt experiment, men kom till sist fram till en ganska enkel och lite naiv design. Röd slät mittdel och en rosa enkel ring runt om. Jag tycker att knapparna passar klänningen riktigt bra och framför allt var de  jättekul att göra.

knappfabrik_3

 

Den här bilden vill jag knappt visa för jag mår lite illa av den fula kvaliteten, men jag vill ändå visa lite av skapandeprocessen och det här är de bilder jag har. Tagna med dålig mobilkamera.

Den här bilden vill jag knappt visa p.g.a den fula kvaliteten, men jag vill visa lite av skapandeprocessen och de olika experiment jag gjorde längs vägen. Och det här är de bilder jag har, tagna med dålig mobilkamera.

En annan härlig sak med de här timmarna hos grannen var de otroliga lugn som jag fick med mig hem. Vi satt vid ett gammalt träbord i hennes burspråk med utsikt över fälten och småpratade lite men var även tysta långa stunder. Vi skapade och lyssnade på regnet som trummade mot altangolvet utanför. Inga barn som krävde uppmärksamhet, inga tider att passa, bara att släppa lös kreativiteten och låta den få precis den uppmärksamhet den behövde. Vi pratade om yoga, om färglära, om att nöja sig med “good enough” och hur det är att börja med en ny teknik och ha en tydlig vilja, men inte riktigt hunnit öva upp fingerfärdigheten och tekniken än.

Såna här stunder har varit alldeles för sällsynta i mitt liv på sistone och det var väldigt härligt att påminnas om den ro den ger mig. Det fick mig också att börja tänka på hur jag ska återskapa den känslan och få in den i min vardag igen. Jag har börjat fundera på hur jag ska ordna min slöjdhörna på ett sätt som ger mig lugn (nu är det ett stökigt skrivbord, några plastbackar, ett skåp och ett stort antal flyttkartonger – inte det minsta rogivande). Kanske ska jag flytta ut skrivbordet till allrummet så att jag sitter vid ett fönster istället? Jag vill ha mina tyger och garner lätt åtkomliga och på ett sätt så att det är lätt att få en överblick. Jag behöver smart förvaring så att jag kan ha ordning och reda och samtidigt vet var saker och ting är. Och jag behöver bra belysning. Jag har lite planer, men jag har faktiskt inte bråttom. Det jag har nu fungerar och jag vet att det finns goda möjligheter att få till något riktigt fint. Det räcker till att börja med.

Och det här med polymerlera alltså… jag fick verkligen mersmak. Bildgoogla “polymer clay buttons” och du får en liten aning om vilka möjligheter som öppnat sig framför mig. Och det är bara knappar… man kan ju göra allt möjligt, verkligen allt möjligt av den här leran!

Sjuksoffa

Idag har jag varit hemma från jobbet. Ska inte tråka ut er med detaljerna. Det är den där rackarns magen igen. Fast mest orken, men det hänger ju ihop.

Uppladdning för en dag i soffan (det suddiga området strax till höger om mitten av bilden beror på att Lillsefin håller på att experimentera med pussar – legofigurer, kameraobjektiv, en tub med tomatpuré – när man minst anar det ska det pussas. Vilket förstås är väldigt mysigt!):

sjuksoffa_1

.

Några timmar senare såg det ut så här:

sjuksoffa_2

Det blev film, TV-serier, bokläsning, knappsömnad och stickning hela dagen. Jag har lite mer energi nu, men det får bli en hemmadag i morgon också.

Kreativa rum

På jobbet har vi ett antal så kallade kreativa rum. Rummen har stora fönster som släpper in mycket ljus, all väggyta är täckt av whiteboards, det finns stora TV-skärmar dit man kan koppla sin laptop osv. Rummen är lite olika möblerade i några är det ståbord, i andra finns en massa kuber som man kan pussla ihop till olika soffor och fåtöljer eller så är det en massa mjuka klot att sitta på. De här rummen är till för möten där vi behöver vara kreativa. Tanken är att man ska bli mer aktiv i mötet genom att röra sig runt i rummet. Stå och rita på väggen, samlas kring en skärm för att titta på något osv. Lite floskelvarning kanske, men jag gillar de här rummen och använder dem ofta vid olika brainstormingaktiviteter och liknande.

Igår hade vi ett möte om vilka konsekvenser det skulle få att ändra vår lageruppsättning (jag jobbar med logistik för dem av er som inte visste). Men det kreativa rum som vi bokat satte igång en helt annan kreativitet hos mig. Jag kunde de inte sluta tänka på dragspelsbaskrar…

image

Lite lätt besatt

Det var som sagt syträff i lördags. Även om jag var lite trögstartad så kom jag igång på slutet, och framför allt – vilken inspirationskick jag fick! Framåt slutet på dagen konstaterade jag att det får bli köpekläder till Lillsefin i vår – nu vill jag sy till mig själv! Bland annat vill jag sy en kavaj i collegetyg från senaste “Wardrobe Basic” från senaste Ottobre Woman (nr 13 i mönsteröversikten). En av tjejerna sydde en sån som blev supersnygg och det är en typ av plagg som jag använder väldigt mycket. Tänk vilka möjligheter som öppnar sig om jag kan sy dem själv! Jag tänkte börja med en petrolfärgad. Och sen kanske en aubergine-lila eller en olivgrön om den första blir bra…

Sedan träffen har jag tagit varje ledig stund till att sy vidare på min klänning och har hela tiden haft den där känslan av att det här kommer att bli bra. Så härligt! Nu är klänningen nästan klar, bara fållen och knappar på ärmarna kvar. Klänningen har korta ärmar med lite puff. I ärmens nederkant är det ett fejkat knäppband. Jag har grubblat lite på vilka knappar som skulle passa bra. Tidigare idag slängde jag ut en bild med tre knappar och en fråga om smakråd på facebook. Då svarade min granne att hon skulle kunna göra specialdesignade knappar åt mig om jag vill. Gissa om jag vill! Så nu får slutfinishen vänta tills vi har gjort upp om knapparna (vi träffas i morgon i stallet så det löser sig nog rätt snabbt).

red_dottie_1

red_dottie

Åh, och så har jag äntligen kommit mig för att beställa mina egna namnlappar (jag beställde från 3exter) att märka det jag sytt med. Idag använde jag min första och känner mig så nöjd med resultatet. Det känns proffsigt att kunna märka mina kläder med mitt varumärke!

När det gäller hälsan och de där superkrafterna jag skrev om för ett par veckor sedan är det väl lite si och så. Kortison är en märklig medicin. Det är ju i grund och botten ett stresshormon och jag får en väldigt tydlig kick av det. Till att börja med. Nu efter några veckor börjar kicken omvandlas till en märklig blandning av energi, rastlöshet och en allmän stresskänsla samtidigt som jag sover riktigt dåligt och stundtals känner mig dödligt trött. Det gäller att försöka balansera upp det hela och se till att varva ner och vila så gott det går, samtidigt som jag också vill njuta av energin och kreativiteten som följer med den. Ingen lätt utmaning, men än så länge går det någorlunda. Energikicken har i alla fall hjälpt mig att inse hur sjukt trött jag har varit. Ja, verkligen SJUKLIGT trött. Jag har gått omkring som en robot stora delar av hösten och vintern och det är ett under att jag hållit ihop så bra som jag ändå gjort. Jag hoppas att jag kan komma ihåg de här kontrasterna. Hur otroligt trött jag varit och hur det ska kännas att bara vara lite normaltrött. Och framför allt att jag faktiskt har rätt att känna mig pigg ibland.

Syträff

image

I dag har jag varit på syträff. Jag sov jättedåligt i natt, så jag var minst sagt tveksam på om jag skulle åka. Jag kände mig rätt seg första timmarna, men efter en kopp kaffe kom jag igång. I vanliga fall brukar vi köra halvdag, men idag hade vi lokalen ända till kl 18. Härligt!

Jag hade stora ambitioner – målet var att testsy en klänning till mig själv. Jag har köpt ett jättefint lila, kurbitsmönstrat tyg från Znok, och vet precis hur klänningen ska se ut. Jag har ritat av en favoritklänning och modifierat den lite. Men innan jag vågar sy i fintyget vill jag testa mönstret och det var målet med dagen. Jag hittade ett lite billigare röd-cerise tyg och ägnade förmiddagen åt att klippa. Sen vet jag inte vad som hände, tiden bara försvann. När det var dags att packa ihop hade jag sytt axelsömmarna och kantat halsringningen… Det är en hel del kvar med andra ord. Men jag hade himla trevligt och fick massor av inspiration, så jag är ändå väldigt nöjd med dagen!