Knappfabrik

I helgen var det dags för knappfabrik hos grannen (hon som erbjöd mig göra mina egna knappar till min röd-rosaprickiga klänning efter att jag postat en knappvalsfrÃ¥ga pÃ¥ facebook). Grannen skulpterar i polymerlera (polymerlera finns i mÃ¥nga olika varumärken, Fimo och Cernit är kanske de som flest känner till). Hon är helt otroligt duktig och gör väldigt uttrycksfulla och härliga hästar. Jag tog min klänning och nÃ¥gra olika knappar som visade ungefär vad jag var ute efter i storlek och form och knatade över. När vi planerade knappträffen frÃ¥gade jag hur lÃ¥ng tid hon trodde att det skulle ta pÃ¥ ett ungefär. Svaret var “Jag tror det tar en timme. Men sen ska vi prata lite och sÃ¥ är vi bÃ¥da kreativa sÃ¥ vi spÃ¥rar säkert ur lite, sÃ¥ räkna med tvÃ¥ timmar.” Jag ska ärligt säga att jag inte riktigt vet hur länge vi höll pÃ¥, men det var definitivt mer än tvÃ¥ timmar i alla fall.

Vi började med att få fram rätt röda färg. Sedan fick jag sätta mig och känna in mig på leran och experimentera med lite olika idéer. Grannen visade några olika tekniker och letade fram diverse verktyg allt eftersom vi fortsatte. Vi ägnade en del tid åt att hitta något att använda för att stansa ut knapparna. Vi testade äppelurkärnaren och diverse olika plastlock o.s.v. tills jag kom på att min förlovningsring var exakt rätt storlek. Det var förstås lite extra kul att knapparna formats av något som ligger mig så varmt om hjärtat.

Jag gjorde lite alla möjligt experiment, men kom till sist fram till en ganska enkel och lite naiv design. Röd slät mittdel och en rosa enkel ring runt om. Jag tycker att knapparna passar klänningen riktigt bra och framför allt var de  jättekul att göra.

knappfabrik_3

 

Den här bilden vill jag knappt visa för jag mår lite illa av den fula kvaliteten, men jag vill ändå visa lite av skapandeprocessen och det här är de bilder jag har. Tagna med dålig mobilkamera.

Den här bilden vill jag knappt visa p.g.a den fula kvaliteten, men jag vill visa lite av skapandeprocessen och de olika experiment jag gjorde längs vägen. Och det här är de bilder jag har, tagna med dålig mobilkamera.

En annan härlig sak med de här timmarna hos grannen var de otroliga lugn som jag fick med mig hem. Vi satt vid ett gammalt träbord i hennes bursprÃ¥k med utsikt över fälten och smÃ¥pratade lite men var även tysta lÃ¥nga stunder. Vi skapade och lyssnade pÃ¥ regnet som trummade mot altangolvet utanför. Inga barn som krävde uppmärksamhet, inga tider att passa, bara att släppa lös kreativiteten och lÃ¥ta den fÃ¥ precis den uppmärksamhet den behövde. Vi pratade om yoga, om färglära, om att nöja sig med “good enough” och hur det är att börja med en ny teknik och ha en tydlig vilja, men inte riktigt hunnit öva upp fingerfärdigheten och tekniken än.

SÃ¥na här stunder har varit alldeles för sällsynta i mitt liv pÃ¥ sistone och det var väldigt härligt att pÃ¥minnas om den ro den ger mig. Det fick mig ocksÃ¥ att börja tänka pÃ¥ hur jag ska Ã¥terskapa den känslan och fÃ¥ in den i min vardag igen. Jag har börjat fundera pÃ¥ hur jag ska ordna min slöjdhörna pÃ¥ ett sätt som ger mig lugn (nu är det ett stökigt skrivbord, nÃ¥gra plastbackar, ett skÃ¥p och ett stort antal flyttkartonger – inte det minsta rogivande). Kanske ska jag flytta ut skrivbordet till allrummet sÃ¥ att jag sitter vid ett fönster istället? Jag vill ha mina tyger och garner lätt Ã¥tkomliga och pÃ¥ ett sätt sÃ¥ att det är lätt att fÃ¥ en överblick. Jag behöver smart förvaring sÃ¥ att jag kan ha ordning och reda och samtidigt vet var saker och ting är. Och jag behöver bra belysning. Jag har lite planer, men jag har faktiskt inte brÃ¥ttom. Det jag har nu fungerar och jag vet att det finns goda möjligheter att fÃ¥ till nÃ¥got riktigt fint. Det räcker till att börja med.

Och det här med polymerlera alltsÃ¥… jag fick verkligen mersmak. Bildgoogla “polymer clay buttons” och du fÃ¥r en liten aning om vilka möjligheter som öppnat sig framför mig. Och det är bara knappar… man kan ju göra allt möjligt, verkligen allt möjligt av den här leran!

7 Responses to “Knappfabrik”

  1. Emma on 13 Feb 2014 at 14:16

    Knapparna blev ju jättefina!

  2. Camilla T on 13 Feb 2014 at 14:39

    Låter som en idé att tänka på. Det är ofta svårt att hitta knappar som passar.

  3. Malin on 13 Feb 2014 at 18:36

    Tycker att ni lyckades fantastiskt fint med form och förg på knapparna!

  4. Ylva on 14 Feb 2014 at 6:05

    En Gud vad fina dom blev ! Och vad härligt du beskriver din skaparstund , jag får sån lust att göra knappar själv :) ha en fin helg

  5. Ã…sa on 16 Feb 2014 at 13:48

    Men va häftigt! BÃ¥de att läsa om din glädje och att fÃ¥ se en härliga knapparna, men dessutom att du gjorde det just igÃ¥r. I ca 4-5 Ã¥rs tid har jag tänkt att jag ska göra “namnskyltar” till badrummet pÃ¥ övervÃ¥ningen, och igÃ¥r gjorde jag dem äntligen =) I cernitlera.

  6. Manduzana stickar on 18 Feb 2014 at 12:37

    Vilka fantastiska knappar!

  7. Teresia on 04 Mar 2014 at 8:49

    Er stund låter underbar, med att skapa i tysthet och med utsikt.
    Men jag undrar om kanten pÃ¥ knappen sitter kvar? Jag gjorde smÃ¥ gubbar i polymerlera förr och dÃ¥ trillade ofta fötter osv bort som inte riktigt fick “grepp” i resten av leran. Finns det nÃ¥got knep?

Feed on comments to this Post

Leave your Comment