March 2014

Villemo

Direkt när jag såg sjalen Villemo (Ravelrylänk), av Emmy Petersson med bloggen “En liten låda full av ull” visste jag att det var den perfekta sjalen till mitt gotländska ullgarn, Töis från Gotlands spinneri. Till och med namnet passade ihop med mitt garn tycker jag. Lite helyllepräktigt, men väldigt fint.

Som vanligt kan jag ju inte följa mönstret helt, utan anpassar efter eget tycke.  Jag testade några olika varianter, bland annat med mosstickning i stället för rätstickning men till slut valde jag ändå rätstickning, men ökade istället på ett par ställen till för att få sjalen lite mer trekantig och inte så långsmal som originalet. Jag gjorde ökningar respektive minskningar på varv 1, 5, 9 och 13.

villemo_1

villemo_2

För att få den en aning mer rundad i formen gjorde jag en kil i form av en rapport med korta varv innan jag vände och började minska istället för att öka.

Garn: Töis från Gotlands spinneri
Stickor: 6 mm
Mönster: Villemo (Ravelrylänk), av Emmy Petersson
Ändringar: Ökningar respektive minskningar på varv 1, 5, 9 och 13. När jag tyckte att sjalen var lagom stor stickade jag en rapport utan ökningar eller minskningar och gjorde samtidigt en kil av korta varv så att sjalen fick en lätt rundning i formen.

Jag är jättenöjd med sjalen, garnet och mönstret är verkligen som gjorda för varandra. Särskilt förtjust är jag i den lilla öglan som uppstår längst ut i uddarna i spetsmönstret. Det var en trevlig lite detalj som jag säkert kommer att ta med mig till andra projekt. Garnet är inte gjort för de stickskänsliga, men jag tycker att det är helt okej sticksmässigt. Dessutom är det ju så otroligt vackert med en djup lyster och en härlig ullig aura. Nästa gång jag gör den här sjalen tror jag att jag gör korta varv över tre mittenrapporter för att få den ännu lite mer svängd, men annars är den perfekt som den är!

villemo_3

När jag tittar på mitt ravelrykonto ser jag att jag började sjalen i november 2011, jag var ungefär en månad in i graviditeten med Lillsefin och gick omkring och vågade knappt tro att det lilla fröet hade fastnat därinne i mig. Jag stickade klart den i januari 2014. Det tog alltså drygt 3 år att slutföra den. Det säger en del om hur lite jag stickat de senaste åren. Men nu ska det bli ändring på det!

Sysug

Den sista tiden har jag verkligen haft både sysug och inspiration. Eftersom jag varit sjukskriven (nu frisk igen dock) har jag även haft tid att faktiskt ta tillvara på skaparlusten. Eftersom jag bitvis mår lite dåligt över att allt köpande jag ägnar mig åt så jag har försökt sy lite från förrådet. Jag har bland annat sytt två toppar inspirerade av Jenny Hellströms böcker, en grön och en lila. Den lila ser ni början av i inlägget där jag recenserar Jennys böcker. Här är den gröna, lite längre fram i skapande processen. Själva grundtoppen är färdigsydd, nu återstår bara att klura på hur jag ska dekorera den. Skatten från farmor fick komma fram igen. Just nu lutar jag åt att brodera konturen av en krage och sedan sätta 2-3 små knappar mitt fram där kragsnibbarna möts. Från början var tanken att sy på en ljusgrön krage (den som ligger utlagd på bilden) men när jag provade det kände jag mig som Robin Hood eller Peter Pan och bestämde mig för att prova något annat. Vi får se var det landar.

skattmotion

På senaste syträffen hade vi lite bytartema. Alla som ville kunde ta med sig tyger och tillbehör som de ville göra sig av med och så bytte eller köpte/sålde vi mellan varandra. Det passade mig utmärkt att kunna göra mig av med lite ur gömmorna. Fast det slutade med att jag kom hem med samma tyger som jag haft med mig… och lite till.

Jag köpte en bit grön-vit velour med klövrar på. Jag har länge varit sugen på att sy en myskjol till mig själv. Det är så skönt att gå omkring i leggings och klänning eller kjol, men jag har lite ont om klänningar och kjolar som passar till det. Jag har letat efter någon fin mönstrad velour som inte är allt för barnslig. En av de andra kvinnorna hade med sig klövervelouren och jag blev genast väldigt sugen. Jag klarade att stå emot nästan hela träffen, men till slut slog jag till. Jag lovade mig själv att inte låta den bli liggande utan sy något direkt. Jag är inte riktigt i hamn än, men har ritat och klippt ut mönstret. Jag har gjort några försök att pussla ut mönsterdelarna på tyget, men inte hunnit klart riktigt än. Numera jobbar jag ju igen och då gäller det att sno åt sig korta snuttar av tid då och då och jag har bara nästan kommit på smartaste sättet att klippa ut delarna. Nu när jag sitter och skriver undrar jag om jag inte borde göra en besparing bak för att få ut bitarna lite smartare. Får se om jag orkar fixa det eller om jag nöjer mig som det är. Tanken är att kjolen ska få en bred citrongul mudd i midjan och sicksackrandiga fickskyltar – båda är tyger från förrådet. Det blir en somrig färgklick tror jag :)

kjolinspiration

.

PS. Stort tack för alla kommentarer om min rödrosa klänning förresten! Det är härligt att se att jag har så många läsare kvar fortfarande!

Rödprickig klänning

Äntligen har mign nya klänning fastnat på bild. Ilsefinsmabon och jag tog en snabb fotosession i trädgården idag medan Lillsefin sov. Solen sken och fåglarna kvittrade. Och vinden ven runt knutarna, vilket ni kommer att se på bilderna.

Den här klänningen känns lite speciell för mig för den har på något sätt fått symbolisera min väg tillbaka till skaparglädjen. Det var ett av de första projekten på länge som verkligen svepte med mig och nästan tog över mitt liv för att det var så roligt. Varje ledig stund som uppstod smet jag upp till symaskinen och sydde en söm till. Det var en känsla som jag inte upplevt på länge och som jag saknat något otroligt. Sedan när det var dags för knappar fick jag återuppleva en av de andra komponenterna i skapandet – det där otroliga lugnet och sinnesfriden som uppstår när man är fullkomligt närvarande i det man gör.

Och så den sista komponenten – den glädje och stolthet jag kände när jag var helt klar med projektet och det hade blivit precis så bra som jag knappt vågat hoppas på. Mitt slöjdarsjälvförtroende har nog varit lite naggat i kanten på sista tiden, men nu återkom den där härliga stoltheten när jag tittade på min klänning och konstaterade att den här har jag gjort med hjälp av mina händer, mitt huvud och mina ögon.

red_dottie_3

red_dottie_4

red_dottie

red_dottie_5

red_dottie_6

Tyget har jag köpt på Tygfabriken i Linköping. Mönstret har jag ritat själv. Till stor del är det en kopia av en av mina favoritklänningar, men jag har ändrat måtten lite för att passa ännu bättre och sedan bytt från en liten miniärm som knappt täcker axlarna till en puffig ärm med knäppkant eftersom det känns mer användbart.

Knapparna har jag gjort själv i polymerlera med hjälp av min generösa och väldigt duktiga konstnärsgranne (kolla in hennes senaste projekt en steampunk-häst).

Den här klänningen var egentligen mest tänkt som en test av mönstret. Jag har ett jättefint lila tyg med kurbitsmönster som jag köpte för att sy en sån här klänning, men eftersom det tyget var ganska dyrt och mitt skaparsjälvförtroende som sagt var lite bräckligt så vågade jag inte prova direkt i det dyra, fina tyget utan köpte ett lite billigare att öva på först. Jag är väldigt glad att jag övade, inte för att det var nödvändigt, utan för att jag blivit så väldigt förtjust i övningsklänningen :)

lila_kurbits

… men innan sommaren ska jag göra en nästan likadan klänning i det här tyget. Jag tror att jag kommer att göra ärmen lite mer puffig och kanske länga knytbanden så där en 5-10 cm. Men annars är jag nöjd precis som den är!