November 2015

Bröllpsklänningen

Jag har inte sytt min brudklänning själv, jag tänkte inte ens tanken. Eller snarare; jag visste sedan länge att jag absolut inte ville svettas över ett sådant sömnadsprojekt parallellt med all övrig bröllopsplanering. Och jag är väldigt, väldigt glad över det beslutet. Däremot sydde jag Lillsefins klänning själv. Jag utgick ifrån ett grundgrundmönster från boken Mönster och konstruktioner för barnkläder av Inger Öberg och la till en liten fjärilsärm.

Lillsefin har länge varit arg på mig för att jag inte syr “klänningar som rör sig” till henne, så den här gången ville jag ta i ordentligt när det gäller kjolen. Det blev en halvcirkelkjol (lite drygt) med extra rynk i midjan. Längst ner på kjolen sydde jag en smal fåll och kantade med en bomullsspets. Tyget är ett bomullstyg som är ganska stadigt och klänningen är helfodrad i viskosfoder.

Eftersom jag vill hålla Lillsefin någorlunda anonym på bloggen får ni nöja er med en bild bakifrån på språng:

1_632_medium

Lillsefin älskade klänningen från första början och tjatade och tjatade om att det skulle bli bröllop så att hon fick använda den. Äntligen en klänning som rör på sig när man dansar! Och som hon dansade! Lillsefin hade önskat tre låtar till bröllopet – Idas sommarvisa som vi sjöng som allsång till avslutning på vigselakten, Herr Gurka som vi tog med i sånghäftet till festen och Lillsefin och toastmaster hjälptes åt att ta ton och leda sången och så till sist America med Rammstein som fick fungera som övergång från brudvals till allmän fest och dans. Och det var framför allt till den sista som det dansades, snurr och hopp och headbangande :)

Sy-LAN

Den här helgen ska jag på SyLAN. Jag ser fram emot detta något enormt. Vi har haft en tuff höst med mycket sjukdom, inget allvarligt men för ofta. Dessutom har jag under väldigt lång tid haft för mycket att göra på jobbet och det har varit mycket läkarbesök etc relaterat till min tarmsjukdom (rutingrejer, men rätt jobbigt). Så med andra ord så kommer en helg med helpension, trevligt sällskap och en massa obruten sytid väldigt lämpligt.

image

Men oj, vad svårt det är att veta hur mycket jag ska packa med mig. Jag har skrivit listor och börjat plocka fram grejer i högar. Jag har ritat mönster och klippt till några plagg för att kunna komma igång snabbt. Och så har jag med ett lite större och mer tankekrävande projekt som jag ger mig på om jag känner att tankekraften är på min sida. Några stickningar får följa med också, så att jag har lite att variera med.

Tumvantar med experimenttumme

Stort tack för era fina kommentarer om vårt bröllop!!

Nu till något helt annat… Det är en strykande åtgång på vantar i det här hushållet. Vi har en rätt rejäl hög med udda vantar i en korg i hallen. Dessutom har alla barn på förskolan har ungefär likadana (ni vet de där billiga tum- och fingervantar som hittas i valfri butikkedjas korgar lockvaror vid kassan), så det är svårt att hålla reda på vilka vantar som är vems. Märkningen har en tendens att försvinna, även om man nitiskt suttit på märkt varenda litet plagg som den samvetsgranna förälder man är. Så jag tänkte förena nytta med nöje och sticka upp lite strumpgarnsrester och på så sätt få lite mer unika vantar som är lättare för Lillsefin att själv hålla koll på och dessutom blir de ju i ull så de värmer förhoppningsvis bättre en köpevantarna.

wpid-2015-11-04-11.20.52.jpg.jpeg

Efter att ha tittat lite på hur dessa köpevantar är konstruerade bestämde jag mig för att testa en ny sorts tumme. Om det funkar så blir det en “latmask-tumme”. Det återstår att se om tummen är så smart som den verkar i mitt huvud. För om tummen är så enkel som jag tänker mig så borde någon redan ha kommit på det här före mig och jag kan inte påminna mig att jag sett någon sådan tumme förut. Så vi får väl se helt enkelt…

.

PS. Jag kan knappt tro att den lilla köpevanten som jag tog med på bilden har passat på Lillsefins händer en gång i tiden.

Bröllop!

1_644_medium

Vi har gift oss! (äntligen!) Den riktigt uppmärksamme kanske redan har listat ut att jag bytt civilstånd, eftersom jag refererat till min partner som min man ett par gånger på sistone. Men ett bröllop förtjänar ju förstås ett eget inlägg. I somras gifte Ilsefinsambon och jag oss! (jag antar att jag behöver hitta på ett nytt smeknamn för honom i bloggen nu… Ilsefinmaken?).

Vi har varit förlovade i 4 år och planen var egentligen att gifta oss inom ett år från förlovningen, men så blev jag gravid och all energi gick åt till att hantera en ganska komplicerad graviditet och därefter åt att lära oss att hantera vårt nya liv som föräldrar. Men så tidigt i våras bestämde vi oss för att det var dags. Vi bestämde oss för att ha vigseln hemma på vår farstubro och därefter en somrig trädgårdsfest i trädgården (med hyrda partytält för vädertålighet). Målet var ett avslappnat och personligt bröllop med vänner och familj här hemma på landet i den miljö där vi trivs så bra. Och vi fick precis just det!

1_146_medium

1_161_medium

Farstubron pyntades med lövgirlanger och björkris arrangerat av mina svärföräldrar. På borden stod sommarblommor som min mamma, syster och kusin hjälpt mig att plocka på ängarna runt huset. Vaserna hade jag fyndat på olika loppisar under våren. I träden hängde färgglada lyktor. Barnen sprang in och ut i tältet och lekte och busade och allt var alldeles underbart!

1_446_medium

Eftersom det var ett trädgårdsbröllop bestämde jag mig för att jag ville ha en knälång klänning. Jag hade inte tänkt välja en vit klänning egentligen utan var ute efter en coctailklänning i någon fin somrig färg, men så gick vi en sväng i några bröllopsaffärer och kollade utbudet och så hittade jag den här klänningen och föll pladask. Den var helt enkelt perfekt för mig!

1_179_medium

1_206_medium

1_449_medium

1_234_medium

 

För 5 år sedan var varken äktenskap, barn eller hus självklara för oss. Vi ville, men var osäkra på hur och om vi skulle hitta just den kombination som passade oss. Och nu står vi här och har uppnått allt det där vi drömde om. I och med bröllopet var det som att den sista pusselbiten föll på plats. Äntligen är vi gifta! Jag är så glad över min lilla familj och allt fint vi har framför oss i livet här i vårt röda hus på landet!

PS. Fotograf är http://www.bildfokus.se/. Jag är otroligt glad att vi valde att anlita en fotograf och att vi hittade just den här fotografen.