Bröllpsklänningen

Jag har inte sytt min brudklänning själv, jag tänkte inte ens tanken. Eller snarare; jag visste sedan länge att jag absolut inte ville svettas över ett sådant sömnadsprojekt parallellt med all övrig bröllopsplanering. Och jag är väldigt, väldigt glad över det beslutet. Däremot sydde jag Lillsefins klänning själv. Jag utgick ifrån ett grundgrundmönster från boken Mönster och konstruktioner för barnkläder av Inger Öberg och la till en liten fjärilsärm.

Lillsefin har länge varit arg på mig för att jag inte syr “klänningar som rör sig” till henne, så den här gången ville jag ta i ordentligt när det gäller kjolen. Det blev en halvcirkelkjol (lite drygt) med extra rynk i midjan. Längst ner på kjolen sydde jag en smal fåll och kantade med en bomullsspets. Tyget är ett bomullstyg som är ganska stadigt och klänningen är helfodrad i viskosfoder.

Eftersom jag vill hålla Lillsefin någorlunda anonym på bloggen får ni nöja er med en bild bakifrån på språng:

1_632_medium

Lillsefin älskade klänningen från första början och tjatade och tjatade om att det skulle bli bröllop så att hon fick använda den. Äntligen en klänning som rör på sig när man dansar! Och som hon dansade! Lillsefin hade önskat tre låtar till bröllopet – Idas sommarvisa som vi sjöng som allsång till avslutning på vigselakten, Herr Gurka som vi tog med i sånghäftet till festen och Lillsefin och toastmaster hjälptes åt att ta ton och leda sången och så till sist America med Rammstein som fick fungera som övergång från brudvals till allmän fest och dans. Och det var framför allt till den sista som det dansades, snurr och hopp och headbangande :)

Feed on comments to this Post

Leave your Comment