Det känns som att det kanske inte spelar så jättestor roll vilka av knapparna jag väljer…

Vi anlände igår eftermiddag i strålande sol och ca 30 graders värme. Det blev ett bad direkt – äntligen saltvatten!! Efter lite öl, småprat och matjessill på balkongen blev det ett härligt kvällsbad. Vilken lyx det är att kunna ta på sig bikinin, slänga en handduk över axeln och gå över vägen för ett svalkande bad, precis när man vill.

På kvällen fick vi världens föreställning när åskan brakade loss. Blixtar och dunder från alla håll och kanter. Hela viken lystes upp som om någon stod och blinkade med en enorm lampa vid varje blixt och åskan studsade mellan bergen. Vi stod på balkongen invirade i en filt i nästan en timme och tittade på det häftiga skådespelet.

Nu är det sommar på riktigt :)

Vi är egentligen sugna på att flytta till något större, med egen trädgård. Men vi väntar lite med det eftersom det finns några bitar som behöver falla på plats först. I väntan på egen trädgård har vi gjort i ordning lite på balkongen. Vi har lagt trätrall på golvet och planterat dubbelt så många tomatplantor som vi brukar för att få lite mer grönska. (När jag säger “vi” menar jag egentligen Ilsefinsambon, både när det gäller trallen och tomaterna). Men det allra bästa är att vi har köpt en liten “fåtöljsoffa”. Den är stor nog för att rymma sambon och mig och precis liten nog för att få plats på vår lilla balkong.

Jag är helt galet nöjd med hur balkongen har blivit! Vi sitter här ett par timmar varje kväll och läser, pratar, stickar och njuter. Jag kommer knappt ihåg när jag hade på TV:n sist. Eller jo, igår kollade jag faktiskt på “Miss Marple” men innan dess tror jag det var vid prinsessbröllopet. Tyvärr vill inte klätterväxten som brukar täcka den tråkiga grårosa väggen ta sig i år, den längtar antagligen också efter en egen trädgård. Det finns en liten mathörna i andra änden av balkongen också, men den får ni nöja er med att föreställa er.

Den nya balkongen innebär också att jag läser massor med böcker. Här är några av böckerna jag avverkat på sista tiden:

“Sånt man bara säger” av Helena von Zweigbergk – Susanne, en medelålders kvinna, har flytt från omvärldens krav och förväntningar till ett litet torp på landet. Men så flyttar hennes tystlåtna och misstänksamma 15-åriga systerson in med TV, datorspel och stereo och saker och ting ställs på ända. Systern har fått problem och Susanne ställer upp för systersonen medan systern försöker komma på fötter. En ganska medelmåttig bok, första halvan var bra, i andra halvan blev jag dock lite irriterad på hur idiotiskt alla betedde sig.

“Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande” av Xiaolu Guo – Som 23-åring reser Zhuang från den kinesiska landsbygden till England för att lära sig engelska. Till sin hjälp har hon en kortfattad kinesisk-engelsk ordbok. Med utgångspunkt i den försöker hon sedan beskriva det hon upplever. Sönderkokt engelsk mat, brittisk artighet kontra kinesisk rättframhet, britternas ständiga prat om vädret osv. Men framför allt beskriver hon kärleken till en äldre man och de kulturella olikheter som deras relation formas av. Den ena är uppvuxen med att inte använda ordet ‘jag’ medan den andra tycker att det är viktigt att ha ett privatliv även i en relation. En annorlunda, intressant, gripande och rolig bok.

“När vi försvann” av Cylin och John Busby – Far och dotter beskriver ur varsitt perspektiv hur småstadsidyllen byts till ett liv i rädsla och flykt. Fadern är polis och blir illa skadad i ett försök att få honom att inte vittna i en rättegång. Familjen tvingas leva under strängt beskydd. Mamma tar lektioner i skytte, barnen har poliseskort i skolan och lär sig kodord för att bli insläppta innanför skyddsmuren runt deras hem. Genom faderns och dotterns respektive perspektiv formas en gripande historia som är väl värd att läsas.

“Karlstad Zoologiska” av Hanna Hellquist – Hanna Hellquist är bl.a. krönikör i DN och programledare i Morgonpasset i P3. I den här boken beskriver hon sin barndom och relationen till sin far med hjälp av alla de djur som fadern tagit hand om. Sköldpaddor, ormar, getter, hundar, katter, marsvin, kakaduor, undulater, kaniner, ödlor osv. En väldigt rolig bok, trots att det är en ganska allvarsam berättelse. I varje mening och varje ord hör jag Hannas egen breda värmländska och det gör historien ännu mer levande.

“Under jorden i Villette” av Ingrid Hedström – En klassisk deckare som utspelar sig i fingerade belgiska orten Villette. En journalist hittas mördad på en pråm i handen har han en bit av en svensk tidning. Den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Martine Poirot nystar sedan upp gamla, dolda hemligheter och en rejäl korruptionshärva med anknytning till både belgisk och svensk stålindustri lyfts till ytan. Del 3 i serien om Martine Poirot. En bra bok att börja semestern med, lite lagom spännande men inte så komplicerad.

“Aldrig mera äcklig” av Constance Briscoe – Constance Briscoe blev den första svarta domaren i Storbritannien. Här beskriver hon konsekvenserna av moderns misshandel och påhopp under barndomen och hur det får henne att genomgå flera skönhetsoperationer men också att ta sig igenom tuffa juridikstudier och den första lärlingsperioden efter examen. En gripande historia som ändå utstrålar en styrka och övertygelse snarare än frosseri i elände som den här typen av böcker annars lätt fastnar i.

Biblioteket måste ju var en av de bästa uppfinningarna i världen!

.

PS. Dynan på klappstolen vävde jag när jag gick i Vadstena. Tekniken kallas dubbelväv och man stoppar rutorna med vadd allt eftersom man väver. Apjobbig att sätta upp, men jättekul att väva. Grovt oblekt lintowgarn som inslag och skarprosa och mörklila cottolin i varpen.

PS2. Trallen heter PLATTA och fåtöljsoffan heter ROXÖ, båda kommer från IKEA.

PS3. Ni har rätt i att fåtöljsoffan ROXÖ inte finns på IKEA:s webbsidor av någon konstig anledning. Vi såg den i butiken, tog ett mobilfoto på etiketten och åkte hem och mätte. Men när vi sökte på den på webben så hittade vi den inte. Och jag är säker på att namnet är rätt eftersom jag har etiketten på bild. Den finns (fanns i alla fall för 3-4 veckor sedan) i butiken.

Min faster gjorde också en heroisk insats. Hon fick ont i en fot ungefär halvvägs men kämpade sig ändå i mål, trots att hon bitvis varit tvungen att hoppa av cykeln och gå för vila foten.

Jag hade förstås laddat handväskan med en stickning eftersom jag misstänkte att det kunde bli en del dötid när vi väntade på olika ställen men allt klaffade perfekt så det blev inte många maskor stickade. Efter pappas målgång satte vi oss för att äta lite i gräset vid målområdet medan vi väntade på att min faster skulle närma sig mål. Och då hann jag faktiskt sticka lite på mitt senaste projekt:

Det är Kim Hargreaves kortärmade topp Jasmine i ekologisk bomull från Garnverket. Jag gillar verkligen den mosstickade nederkanten. Genom att börja med fyra varv rätstickning och sedan övergå i mosstickning får man en fin effekt. Istället för att sticka plagget i delar som mönstret beskriver stickar jag fram och bakstycke på en gång, för att slippa montera sen och för att lättare kunna prova längs vägen.

Muddarna är i alla fall klara sen en tid tillbaka (de gjorde premiär i ett kallt Köpenhamn), så nu behöver jag inte säga vad mönstret heter lika ofta:

Muddarna är stickade i det härliga ullgarnet Visjö från Östergötlands ullspinneri och jag har använt stickor i storlek 3. Jag utgick från det här strumpmönstret på knitty.com. För att få lagom omkrets till handlederna la jag upp 48 maskor och stickade 4 mönsterrapporter per varv (kommer inte ihåg hur många det blev på höjden).  Pomatomus var kul att sticka (om man bortser från mördarflisan jag fick från en av mina bambustrumpstickor) och jag fick ganska snabbt kläm på mönsterrapporten så att jag slapp tänka och läsa mönster hela tiden. Jag gillar verkligen effekten som uppstår genom att man stickar resårstickning med vridna rätmaskor.

Och så gillar jag färgen på garnet. Och att mixa den med andra starka färger:

Idag tog vi bussen in till stan utan några direkta planer. Jag kompletterade sommargarderoben med ett par röda tygskor (såna där som man kan ha till nästan vad som helst) och några randiga linnen i somriga färger. Det var internationell marknad på stan och vi kunde inte motstå lite frestelser i form av italienska bakverk, engelsk fudge och olika kryddiga nötter (av oklar nationalitet).

När det var dags att vila fötterna och fylla magarna gick vi till ett av stans mysigaste caféer, ett grönt gammalt trähus från 1800-talet som ligger på en liten bergsknalle mitt i stan. På deras uteservering satt vi länge och pratade, läste och njöt av värmen och varandras sällskap. Kvällen har tillbringats på balkongen med varsin öl, varsin bok och de kryddiga nötterna vi köpte på marknaden. Vi hann dock med en lite fotostund innan vi landade på balkongen. Min senaste ananassjal har äntligen fastnat på bild:

Foto: Ilsefinsambon

Garnet är mossgrön Drops alpaca och det gick åt ca 2,5 nystan. Jag har använt virknål 4 mm. Jag brukar inte upprepa mig så mycket när jag slöjdar, det brukar kännas roligare att prova något nytt. Men ananassjalarna har verkligen blivit mina favoriter. Det här är den femte jag gör, och de fyra som jag har behållit själv används alla flitigt. Den här är nog lite mindre än de övriga och det gör att den känns lite somrigare. Och så passar den finfint ihop med mina gröna leggings från Gudrun Sjödén.

När jag skulle fota garnet jag köpte i Småland i helgen insåg jag att jag har lite mer att redovisa. Förutom Smålandsgarnet och det jag köpte i Köpenhamn har det även blivit en del handlat både på hemmaplan och på nätet.

Under maj månad har Garnverket “4 för 3″ på sin ekobomull och det kunde jag förstås inte motstå:

Den bruna bli en Jasmine från Kim Hargreaves kollektion Nectar. (Det finns två härvor till som redan är uppnystade, provlappade, och upplagda). De tre färgglada vet jag inte riktigt vad det ska bli. Kanske en rätstickad v-sjal, ev. tillsammans med lite gult som jag fått från Erica Laurell.

Och så hade jag ett presentkort hos KarMa garn. Därifrån köpte jag lite senapsgult Heavens hand till Anna Andréassons Ponchonette med gaffelvirkade detaljer:

Eftersom jag inte kan gaffelvirka så köpte jag ett prova-på-kit också, och så slank det visst med ett nystan Rheuma Thermal Wolle från Schachenmayr som jag länge velat prova:

Hmm, det var nog en uppsättning KnitPro strumpstickor med i ordern också, men de kom visst inte med på bilderna men i gengäld kom visst gaffelvirkningsmojängen med två gånger…

Sockgarnet ska bli nya gummistövelsockor eftersom jag slitit ut de gamla. Det entrådiga kommer från Ullcentrum och är kanske inte typiska Ilsefinfärger, men jag tror att det blir en fin meditationssjal i sommar. Svärmor köpte lite Visjö och Visjö karamell till ett par tvåfärgade vantar, tänkta att lägga ut på entreprenadstickning till en släkting i norr.

Efter lite geocaching åkte vi till Lammhult för att gå i möbelaffärer. Vi började med en härlig utomhusfika på Svenssons gårdscafé i Lammhult innan vi gick in i själva butiken. Det började bra med att jag, med svärmor som vittne, fick min sambo att göra ett viktigt uttalande. I ett av affärens utställningsrum kommenterade han att de var så bra på att kombinera ihop saker så att det blev väldigt snyggt och att det var svårt att kombinera lika bra själv. Jag var så klart snabb att replikera “betalar du, så kombinerar jag” vilket han (till min stora förvåning) gick med på! Nu står det dessutom på Internet, så nu kommer han aldrig undan! ;)

Det var bara att gå vidare och peka, jag vill ha en sån, en sån och en sån…. konstigt nog kom vi därifrån tomhänta. Trots att jag blev helt förälskad i en soffa och några fåtöljer designade av Carl Malmsten.

Kolla in den här lila soffan Samsas med färgglada prickar:

Tänk dig den fast rundad:

Och så tillsammans med två såna här (fast kanske mörkt olivgröna, även om den röda färgen också är snygg):

Med andra ord kan sambons löfte visas sig bli en dyr affär…..

Efter lite ytterligare möbelkollande, geocachande och värdshusmiddag åkte vi hem till sambons barndomshem där jag tillbringade resten av kvällen i trädgården. Underbart att sitta under ett äppelträd med stickningen och lyssna på fågelkvitter. Dagen efter räknade jag till 11 myggbett i och kring det ena benets knäveck….. men det var det värt!

.

PS. Ursäkta de överexponerade och allmänt dåliga bilderna. I verkligheten är färgerna är mustiga och varma och sofforna och fåtöljerna har finfina proportioner och är väldigt sköna att sitta i. Jag lovar!

Från Sommarfuglen fortsatte jag till Bette Design. En garnaffär i två våningar där jag klappade allt möjligt, nöp i uppstickade plagg och gjorde flera nya garnbekantskaper. Efter lite beslutsångest bestämde jag mig för att gå vidare till Uldstedet för att spana in utbudet där innan jag slog till på något.

På samma gata som Uldstedet ligger en lite mindre garnaffär, (jag hittar den inte på nätet och kommer inte ihåg vad den heter tyvärr). Ta inte miste på den och Uldstedet! Den lilla garnaffären kan vara värd ett besök den också, men jag tycker att Uldstedet var mycket bättre. I “den lilla butiken utan namn” fanns ett ganska begränsat utbud, men det såg ut som att det gick att göra en del reafynd där, dock inget som passade mina önskemål just då.

På Uldstedet stod jag länge och höll i lite Jaipur mullbärssilke och lite Softsilk, båda handmålade från BC garn. Men till slut slet jag mig utan att köpa något och gick tillbaka till Bette Design och köpte dels blågrön Babyalpaca från BC garn och dels rostorange Geilsk Tynd Uld till en kofta.

Jag förstår Köpenhamnsdanskan någorlunda bra, men eftersom jag känner mig mer bekväm med sticktermerna på engelska än danska så pratade jag engelska med expediterna. I alla fall tills jag var tvungen att erkänna för expediten på Bette Design att jag var svensk och därför inte borde ha några större problem att tyda ett danskt mönster. Det kändes lite fånigt, man “ska” ju kunna prata sitt eget språk med de nordiska grannländerna och ändå göra sig förstådd. Efter mitt erkännande övergick vi till svenska/danska och det gick bra det också, fast då hade vi ju redan rätat ut frågetecknen om färgbad, masktäthet, garnåtgång…

För att sammanfatta min upplevelse av den danska garnshoppingen så är det stora intrycket att det finns massor av färg att tillgå. I Sverige kan jag bli lite trött på alla försiktiga pasteller och gråa och beiga naturfärger. Det kan vara fint det också, men jag som gillar färg blev väldigt glad av att kliva in i bland de färgsprakande danska garnhyllorna. Och så är det förstås kul att utbudet skiljer sig mycket från det jag brukar träffa på i Sverige. Drops i all ära, men det är ju kul att se något nytt ibland :)

Uldstedet, Sommarfuglen och Bette Design alla väl värda ett besök. Hinner man bara med en av dem så skulle jag välja Bette Design som har ett bra utbud och ligger bra till bara något kvarter från Strøget (de andra ligger dock också väldigt centralt). Fast det är synd att missa Sommarfuglen så försök att hinna med två i alla fall :)

Har ni förresten sett att Ravelry har en smart LYS-sökfunktion? Visst blir man ressugen? :)

För att pigga upp under den gråa himlen såg jag till att omge mig av färg på andra sätt. Jag köpte t.ex. några påsar med stora träpärlor i karamelliga färger som är tänkta att bli långa halsband.

Och ett par örhängen som jag inte kunde motstå, men samtidigt inte riktigt kan bestämma mig om jag gillar eller inte. De ser ut som gula dragkedjeslutare (eller vad dom där grejerna som länkar ihop en dragkedja kallas):

Och så klädde jag mig i färg. Mina knallgröna Pomatomus-muddar värmde gott om handlederna och tillsammans med gröna pumps och en cerise-röd kasse piggade de upp humöret lite. På dagarna gick jag dock oftast i mina bekväma kulturtantsskor och ibland önskade jag att jag hade riktiga vantar, och kanske t.o.m. en mössa med mig.

Eftersom vi båda varit i Köpenhamn tidigare hade vi inget som vi “måste” se för att känna att vi gjort Köpenhamn utan åkte dit med inställningen att ha det roligt (kanske framför allt i ordets danska betydelsen, men förstås även den svenska). Mycket promenerande, långa fikastunder, god mat, lite lagom turistande. Vi tittade på människor på Strøget, mumsade brända mandlar, lärde oss lite dansk historia på Nationalmuséet och Frihedsmuséet, tog en korv med bröd i gatustånd “i farten”, tittade på 3D-film på Planetariet, åt smörrebröd och drack öl och till sist en tur till Christiania för att krossa några fördomar. Och så en kväll på Tivoli.

Jag gillar stämningen på Tivoli på kvällstid, när mörkret lyses upp av alla färgglada lampor, det luktar popcorn i ena näsborren och nygräddade våfflor i den andra, barn som skriker i skräckblandad förtjusning i någon av åkattraktionerna, en orkester spelar vals och det finns mängder med små gångar bland vackra blommor och formklippta buskar. Jag är inte så intresserad av att åka något, det räcker att gå runt och titta, lyssna och lukta :)

Några blandade Köpenhamnsbilder:

Röda lampor i den kinesiska delen av Tivoli. Foto: Ilsefinsambon

Belysta tulpaner i danska färger (också på Tivoli). Foto: Ilsefinsambon

Glass som visserligen såg väldigt god ut, men som övertrumfades av varm choklad. Foto: Ilsefinsambon

Caféfrukost utanför hotellet. Mumsigt med surdegsbröd med ost och paprika och fruktsallad.

Ilsefin utforskar mysig gränd (Observera kassen med garn i vänsterhanden). Foto: Ilsefinsambon

Kort Ilsefin bredvid Harry Pot.. världens längsta man. Foto: Ilsefinsambon

.

PS. Jag återkommer med ett separat inlägg om garnshopping…