Ilsefin bloggar

… eh, eller två till mig om man ska vara petig. Jag har ju en vit sen tidigare. Jag pratar alltså om ananas-sjalar. I höstas virkade jag en petrol-blå till mitt fadderbarn (dvs jag är hennes dopfadder, inte SOS-fadder). När jag påmints om hur kul det är att virka blev det en till mig också:

Även den här har jag virkat i Tynn Alpakka från Du Store Alpakka med virknål 5. Den har blivit min nya favoritsjal, mjuk härlig och framför allt är jag väldigt nöjd med färgen. Den bärnstensfärgade nyansen gör mig verkligen glad :)

Annars laddar jag för skolstart, i morgon drar den nya terminen igång. Det känns lite kluvet som vanligt. Jag trivs inte riktigt med att vara student. Visst det är kul att lära sig nya saker och jag vill verkligen ha den här utbildningen (annars hade jag ju inte fortsatt). Men jag gillar inte den “ofrihet” som jag känner när jag pluggar. Jag är aldrig riktigt ledig, det är svårt att planera, ingen dag är den andra lik och jag får ständigt ändra mina planer och strategier för att ta hänsyn till grupparbeten mm. Och så har jag så väldigt små möjligheter att påverka. Det spelar ingen roll vad vi skriver i utvärderingar eller vad vi säger till föreläsare, de gör som de vill i alla fall. Det är lite som att man anses vara barn igen på nåt sätt. Men samtidigt vet jag ju att det brukar kännas bättre när jag väl kommit igång lite.

Äntligen har snön kommit! I helgen har det snöat en hel del här (ja, alltså för att vara den här delen av landet då), och den ligger faktiskt fortfarande kvar. Igår gick jag och sambon en långpromenad i skogen. Halvvägs in på vår ordinarie runda fick vi se en stig som vi inte sett tidigare. Vi bestämde oss för att kolla vart den ledde och en halvtimme senare hade vi hittat en fin förlängning på vår vanliga skogsrunda – härligt!

Så här kan Ilsefin se ut på promenad, när hon högst ovetande blir fotad av sambon som har kameran på ryggen.

För att förhindra mer smygfotande så var det lika bra att ställa upp på en fotosession (frågan är väl möjligtvis vem av oss som var den som ställde upp?). Så här kommer ett FO som varit klart länge, men som inte fastnat på bild förrän nu:

Det är en lila spetssjal i kidmohair (som jag fyndat på Syfestivalen i våras) i mönstret Dove. Tyvärr är det svårt att få fram den härliga strukturen som det hör mönstret har, det blir liksom lite vågigt eller bubbligt eller vad man ska säga, och kanterna blir nästan lite volangiga (kan man säga så?!). Jag är mycket nöjd med sjalen, även om den är lite i tunnaste laget för långpromenader just nu. Jag gillar hur den passar till min röda jacka, och den kommer att bli utmärkt till min bruna kavaj till våren! :)

Idag är jag på utflykt till Göteborg för inspektion av syskonens respektive hem. Efter att ha fått en kopp te och lussebullar hos syrran så engagerar sig halva släkten i gardinsstångsmontering i hennes nya hem, och jag passar jag på att prova syrrans nya “trådlösa internet” (julklapp från mig och brorsan) för att publicera årets hemliga jul-projekt. Ni har fått ett litet smakprov tidigare, men nu när julafton är över och paketet befinner sig hos sin mottagare på Teneriffa så vågar jag släppa ut det färdiga resultatet i offentligheten:

Det är en virkad sjal i petrolfärgad, Tynn Alpakka från Du Store Alpakka (exakt 4 nystan gick åt när jag virkade med storlek 5mm på virknålen). Mönstret är en sk ananassjal och kommer från en veckotidning från 70-talet. Jag har en egen vit sedan tidigare som varit min absoluta favorit i flera år, och nu håller jag dessutom på med en bärnstensfärgad åt mig själv.

Och eftersom jag glömde (!?) stickningen hemma hos föräldrarna idag så behöver varken ni eller jag vara oroliga för att mitt garn inte ska räcka :)

Jag måste ju visa er mina nya vänner i höst-kylan – mina handkrämsvantar!

Det är mina supersköna fingervantar stickade i Austerman Step, ett strumpgarn med aloe vera och jojobaolja. Någon har sagt att det är som att sticka med handkräm, och jag är beredd att hålla med. Man blir lagom mjuk om händerna av att sticka med det. Och nu när vantarna är färdiga så bidrar de till att göra mina hösttorra händer lite mjukare om dagarna.

Eftersom garnet är självrandande bestämde jag mig för att låta vantarna bli helt olika i randningen. För att inte få två nästan lika vantar med bara lite fösrkjuten randning så är den ena vanten är stickad med garnänden från insidan av nystanet och den andra vanten med garnet från utsidan av nystanet (något som jag inte kommit på själv, utan lärt mig av Maria). Mönstret har jag gjort själv och garnet är köpt hos Garnhärvan.

Äntligen dags för slutrapport på mitt choklad-projekt! Koftan har ju varit klar ett tag, men först idag har det blivit tillfälle att fota den (den här årstiden är inte alls bra för stick-bloggare):

Mönstret kommer från Nina Sagulins väldigt trevliga bok Sticka. Garnet är Araucania Nature Wool som jag köpte i Nystas monter på Syfestivalen i våras (ca 350 gram gick åt). Superhärligt garn att jobba med, skönt i händerna, precis lagom mellerat och allmänt bra för sticksjälen. Enda nackdelen är väl att det färgade av sig lite på händerna när jag stickade, men jag hoppas att en sköljning i ättiksvatten har fixerat färgen (har använt den några gånger hittills och har inte märkt att den färgar av sig något mer).

Som vanligt har jag justerat lite i mönstret – halsringningen börjar lite tidigare på min variant och ärmarna gjordes betydligt smalare än i mönstret. Överlag är jag nöjd med resultatet, möjligtvis att den blev lite stor, men samtidigt är det rätt mysigt med en lite större kofta så här i vinterkylan :)

Idag är sista dagen på min ledighet, i morgon börjar skolan igen. Jag har hunnit vila, umgås och fixa ganska lagom mycket. Så nu börjar jag känna mig redo för att dra igång skolan igen. Dessutom är jag ledig på fredag igen, så det blir ju inte direkt en tung första vecka :)

En av alla saker jag gjort under ledigheten är att fästa trådarna på den randiga mössan och halvvantarna. Och dessutom lurat ut sambon i skogen med kameran. Eller helt ärligt så var det hans föräldrar som lockade dit honom (med älgfärsbiffar och äppelpaj), allt jag behövde göra vara att följa efter. Så här är det färdiga resultatet, och Ilsefin i allvarlig min och favorit-skogsjackan (70tals-dunjacka från Fjällräven, fyndad i mammas garderob):

Jag har använt Drops Alpaca i lila och orange och stickat på stickor 3,5 mm. Det finns inget mönster utan jag har hittat på lite längs vägen. Mössan stickades som sagt om 3 gånger innan jag blev nöjd (pösmössor funkar inte riktigt på mitt stora huvud). De kommer att matcha min nya röda jacka fint. Häromdagen hittade jag dessutom lite lila kidmohair i nästan exakt samma lila färg. Den ska få bli en Dove-sjal som kompletterar settet finfint :)

Dessutom har jag tvättat, sköljt (med ättiksvatten) och blockat om choklad-koftan. Nu ska den bara torka ordentligt så ska jag börja sy ihop den.

Jag funderar rätt mycket på färger och eftersom jag fick lite reaktioner på mina tankar om matchning i förra inlägget så passar jag på att skriva lite mer om färg helt enkelt.

Jag gillar verkligen färger, och att experimentera med olika kombinationer är en stor del av slöjdandet för mig. I Vadstena kunde jag tillbringa timmar i garnrummet med att välja mellan olika färger och nyanser – ibland med odelad glädje och ibland med stor beslutsvånda. Vissa gånger ville jag välja helt själv och ibland behövde jag utmaningar och inspiration av andra (särskilt min färg-guru A). För mig är färger både viktigt och kul. En oväntad färgkombination på mig själv eller någon annan kan verkligen göra mig glad.

Jag tycker inte att man kan säga att vissa färger inte går att kombinera som tex det klassiska att rött och rosa skär sig eller man kan inte ha bruna skor och svarta byxor. För det första tycker jag att det är att generalisera alldeles för mycket, en del rosa och röda kombinationer tycker jag är jättensygga medan andra inte känns bra alls (och jag kombinerar ofta svart och brunt). Och för det andra så är det ju bara en fråga om personlig smak, det jag tycker funkar kanske någon annan tycker känns jättekonstigt eller tvärtom. Det betyder ju inte att någon av oss har rätt eller fel. Men det viktigaste är ändå att inte ska låta färgerna begränsa utan istället inspireras av dem. Lek och experimentera – ibland lyckas man, ibland inte.

Och när det nu handlar om färger tänkte jag visa upp två av mina senaste färgklickar. Ovan, till höger – halvvantarna i alpaca som jag håller på att sticka för att värma frusna händer på cykelstyret på höstmorgnarna (ska få sällskap av någon slags halvpösig mössa så smångingom). Och här nedan ett halsband stickat i lingarn 16/2 på stickor 3. Brunt, cerise och lime – hade någon sagt det till mig för 3-4 år sedan så hade jag inte trott på det :)

PS. Tack för alla kommentarer om min flerfärgsstickning, de gör mig jätteglad! Och en helt ny värld av färger har öppnat sig. Kolla in den här sidan med lettiska vantar t.ex.

Jag har ju glömt att visa upp mina tvåfärgade halvvantar! Jag är så nöjd med mig själv för att jag lyckats med de här. Jag trodde verkligen inte att det skulle gå så bra som det gjorde. Visst de är lite bubbliga här och där och det finns en hel del handlag kvar att öva upp, men det är ju bara roligt :)

Jag har Östergötlands ullspinneris att tacka för framgången. Deras Visjögarn är helt ljuvligt att sticka med och passar perfekt till tvåfärgsstickning. Jag har använt färgerna naturbrunt och natursvart, så att den matchar min dragspelsbasker. Halvvantarna blev ganska täta och tjocka, vilket passar perfekt för frusna fingrar på cykelstyret så här års.

Så till något helt annat – Igår var jag på stickcafé och ett mycket aktuellt och viktigt ämne kom upp. Hur ska man tänka när man köper vinterjacka? Det är ju viktigt att den matchar stickningarna – både de avslutade favorit-objekten och det man planerar att sticka för hösten/vintern! Själv har jag har haft svarta jackor/kappor i flera år bla eftersom det är så smidigt att det matchar med allt… och jag har ju en hel del olika sjalar, mössor, vantar, halsdukar osv som jag vill kunna växla mellan. Men svart kan ju bli lite tråkigt också, även om man har accesoarer i kul färger eller mönster. Så i år är jag lite sugen på en lite mer färgglad jacka, kanske en röd. Men rött går ju inte så bra ihop med min härliga rosa flowerbasket tex… Besvärligt!
Är det det här som kallas i-landsproblem? ;)

Jag har känt mig lite oinspirerad ett tag. Visst får jag en och annan idé, men det stannar oftast vid idéer just nu. Jag stickar ju förstås en del ändå, så jag tänkte ge en liten statusrapport.

De tvåfärgstickade halvvantarna är klara, återstår bara att fästa trådar. Perfekt nu när det börjar bli kallt på morgonen. Jag är så nöjd med att jag lyckas med flerfärgstickningen. Det är som att en helt ny värld av möjligheter har öppnat sig :) Kolla här till exempel.

Den vita bomullskoftan har legat och vilat ett bra tag nu. Jag känner mig väldigt osäker på sjalkragen, har aldrig stickat något sådant förrut och är väldigt osäker på om det jag gör kommer att bli som jag vill. Bläddrade lite i Bonniers stora bok om stickning häromdagen och fick lite idéer. Medan jag grubblar på kragen tänkte jag ge mig på ärmarna, det blir nog bra skol- och caféstickning.

Och så har jag stickat en enkel halsduk med släppta maskor i lingarn, utan att avslöja ett endaste litet knyst om det här på bloggen. Det gick så snabbt att jag inte hann med att blogga om det :) Så här blev den:

Garnet är ett lätt melerat, ljusgrått lingarn från Ullcentrum som jag köpt hos garnhärvan. Även mönstret kommer från Garnhärvan. För en gångs skull har jag följt mönstret. Nästan helt och hållet i alla fall. För att hålla raderna med släppta maskor på plats lite bättre har jag stickat de räta maskorna genom bakre maskbågen. Jag är jättenöjd med halsduken, den passar perfekt så här mitt emellan sommar och höst. Och så älskar jag känslan av lin runt halsen, det är nåt speciellt med det lite styva, men ändå mjuka och svala.

PS. Apropå Garnhärvan – ni har väl sett att dom börjat sälja garner från min favoritleverantör – Handpainted yarn? Jag är sugen på lite sånt här och lite sånt här. Kanske nåt randigt… ?

I helgen har jag och sambon varit i hans famlijs sommarstuga. En röd liten stuga vid en sjö mitt i Smålands skogar, utan el eller vatten. Ett härligt ställe att koppla av på!

Vi hade inte planerat så noga utan improviserade ihop lite mat på lördagförmiddagen och packade ner gummistövlar och badkläder. Väl där plockade vi fram varsin bok och ägnade resten av dagen åt att läsa. På kvällen bjöd sambons mostrar och morbror på en liten improviserad kräftskiva med kräftor fiskade i den egna sjön. Supermysigt att sitta och sörpla kräftor, prata och skratta, med vedspisen sprakande i bakgrunden och endast levande ljus som belysning. Jag hade nästan glömt hur gott det är med kräftor!!

… och det är nåt speciellt med att stå och småhuttra i mörkret framför stugen medan man borstar tänderna och tittar på stjärnorna :)

Söndagen förlöpte i samma lugna tempo, långa lässtunder, lite fika med mostrarna, en skogspromenad och ett “uppfriskande” bad (18 grader i vattnet). Innan vi packade ihop våra saker och åkte hemmåt lyckades sambon fånga min senaste sjal – Birds eye i oblekt merceriserad bomull:

Jag har varit sugen på att sticka den länge, men inte riktigt fått kläm på mönstret. Men så efter lite uppmuntran och inspiration från stickvännerna på WWKIPD så gav jag mig på den igen. Och den här gången gick det riktigt smidigt. Det luriga är att det inte är några “vilovarv” utan det är mönsterstickning på både rät- och avigsidan. Det medför bla att det blir lite lurigare att se var man är och om man gjort något fel. Allt som allt en kul stickning, med lite lagom utmaning.

När vi kom hem från stugan hände det en påse med smågodis på dörren. Efter mycket spekulerande över vart godiset kom från (grann-kompisarna? svärföräldrarna som passerat stan under helgen? någon som hängt på fel dörr?) kollade sambon sin mail och fick reda på att godiset kom från en kille som han hjälpt med lite datorstrul för något år sedan och som haft vägarna förbi och passat på att tacka för hjälpen. Oväntat och gott :)

PS. Ursäkta den långa tystnaden. Jag har blivit dålig igen och pga det varit trött och deppig och inte kommit mig för att göra så mycket över huvudtaget. Av samma skäl är jag lite sämre än vanligt på att svara på kommentarer och mail, men jag uppskattar dem mycket!! Just nu känns det som att det håller på att vända till det bättre igen, men sjukdomen kan vara lite lynnig så vem vet vad som händer. Jag försöker att tänka positivt, och lyckas rätt bra faktiskt :)