Ilsefin bloggar

Igår skrev jag att skulle berätta mer om varför min plånbok är ovanligt tom “en annan dag” och det måste ju vara idag då. Och här är skälet:

Förra veckan kändes världen lite dummare än vanligt. Så på måndagen ägnade jag en håltimme åt att spana in grannstadens garnaffär (vilket resulterade i två nystan grå fabel som ska bli knästrumpor utan fötter). Garnshoppingen hjälpte lite, men inte helt. Så på onsdagen tröstade jag mig med stickcafé på Garnverket (men oj, är det här de sista två härvorna Kalinka lingarn i min favoritfärg? Bäst ni lägger undan dem åt mig!). Hela torsdagen gick jag och tänkte på det fina lingranet och på fredagen efter skolan gick jag tillbaka till Garnverket för att “hämta” mitt garn. Och när jag ändå var där passade jag på att slinka in på Hemslöjden på andra sidan gatan (och fick visst med mig två härvor Visjö i två olika gröna nyanser till en ny dragspelsbasker, och några snygga knappar till min “lilla kofta“). Sedan fortsatte jag till det vanliga stickcaféet där vi hade besök från Sjönäs Angora. Jag lyckades nöja mig med en härva olivgrön Baltic (även om både den bärnstensfärgade och den rödlila försökte smita ner i min väska de också).

Garnet ligger i en genomskinlig påse på mitt köksbord och gör mig glad varje dag. Glädjen har svajat lite från och till under veckan, som t ex idag när jag inte fick plats på varken på den ordinarie bussen eller extrabussen på väg hem från skolan. Men de lyckades få tag på ännu en extrabuss, så jag klev trött ombord och slumrade till lite på vägen. Busschuffören väckte mig en stund senare med att ropa i högtalarna “Så där små plugghästar, nu är det dags att vakna för nu närmar vi oss resans mål. Jag vill passa på att önska en trevlig helg. Och häng inte så med huvudet, snart är det ju måndag igen!”.

Och nu kommer sambon hem extra tidigt, och precis i tid för att smaka på mitt senaste kakexperiment. Chokladkakor med svartpeppar!? Receptet kommer från Martha Stewart, fast jag har bytt ut hälften av smöret mot 1 dl Kesella och skippat ungefär 1/3 av sockret.

Världen är nog inte sååå dum ändå…

Häromdagen fick jag en färgglad leverans från Garnhärvan:

Och igår började jag sticka lite:

Visst ser det rätt märkligt ut? Men det är himla kul att sticka, och jag gillar hur effekten av garnet kommer fram. Det är något som jag inte provat förrut och det ska bli spännande att se hur det blir :)

Garnet heter Hacho och kommer från det Peruanska projektet Mirasol. Det är 100% merinoull och en riktigt trevlig bekantskap. När jag såg det första gången utbrast jag “Åh, vad det är snyggt spunnet”. Så nördig är jag :)

Jag har alltid varit svag för pärlor, men nu var det länge sen jag “pärlade”. Igår fick jag ett ryck och åkte till pysselbutiken och köpte lite smågrejer som fattades och åkte sedan hem och plockade fram alla pärlorna och frossade loss. Jag lekte mest och testade olika färger och former med varandra. Men det blev några färdiga halsband också:

Två “trassehjärtan” ett med galvaniserad ståltråd med tre gröna pärlor på grönt läderband och ett med svartglödgad ståltråd med röd pärla på senapsgult läderband. Det gul-röda är egentligen ursprunget till gårdagens inspirations-attack. Jag fick en bild i huvudet och blev bara tvungen att testa om det gick att få till det som jag ville. Och det funkade :)

Ett lååångt halsband med bruna, röda och blågröna träpärlor. De bruna pärlorna har legat länge och jag har blivit lika sugen varje gång jag sertt dem, men inte kunnat få till något som jag blev nöjd med. Men plötsligt föll bitarna på plats och jag är riktigt nöjd med resultatet, det här tror jag att jag kommer använda mycket!

Jag har forsatt att pärla idag också, men idag blev det inget resultat av det. Annat än att jag har haft roligt förstås!

Åh, och så har det öppnat en ny garnaffär på nätet som är värd att spana in – Sannsticks!

Jag insåg just att det enda ni hittills sett av min lyxkofta är en hög med garnnystan. Det måste genast åtgärdas. Inte för att garnnystan är fy skam, men ändå…

Det finns två färdiga framstycken också, men de fick inte vara med på bilden. Jag blir bara mer och mer förtjust i garnet (Baby Silk), det har både alpackans mjukhet och silkets lyster och tyngd, känns hur lyxigt som helst… och sååå mjukt. Det känns som att koftan kommer att bli bra också, så det är bara njutning att sticka på den här. Men blä vad tråkig den här årstiden är för stickbloggare, det är ju i det närmaste omöjligt att ta vettiga foton.

Jag är fortfarande ledig från skolan, en hel vecka till faktiskt. Och jag ägnar dagarna åt att slappa, läsa, fixa lite småsaker som behöver göras och ta det lugnt. Jag har börjat sy lite igen, det var bra länge sedan sist. Men de senaste dagarna har det blivit lite allt möjligt smått och gott. Och jag har insett att jag måste jobba lite med min perfektionism. Lagom bra räcker, perfekt är bara onödigt.

Och så har jag blivit kär. I Erin.

Så här på årets sista dag tänkte jag göra en liten sammanfattning av året som gått, en årskrönika helt enkelt:

Viktigast
Årets viktigaste händelse är förstås att jag börjat blogga. Ja, alltså på en riktig blogg. Jag har haft en sån där gammaldags hemsida sen 2004, men i januari 2007 skrotade jag hemsidan och började blogga, och jag har inte ångrat mig. Ni verkar också gilla det eftersom antalet besökare har fördubblats sen dess :)

Roligast
Helt klart roligaste stickprojektet i år är min egendesignade raglan-kofta stickad uppifrån och ner. Det är ett kul sätt att sticka på och dessutom ett härligt garn (från Handpaintedyarn) och bra resultat. Visst, jag stickade om delar av den flera gånger. Men vad gör det när man njuter av varje maska?!

Populärast
Den stickning som fått mest uppmärksamhet i år är utan tvekan min dragspelsbasker. Jag har fått mängder med mail, kommentarer och förfrågningar från olika håll. Senast från en kille i klassen som undrade om jag inte kunde sticka en sån till honom. Jag älskar fortfarande min basker och använder den ofta. Jag är sugen på att göra en till, men har inte kunnat bestämma mig för vilka färger jag vill ha än :)

Nya kunskaper
En annan viktig händelse i år är att jag kommit över min mentala tröskel när det gäller flerfärgsstickning. Jag var länge övertygad om att jag inte kunde och aldrig skulle kunna. Men bestämde mig för att ge det en chans till och även om resultatet är långt i från perfekt så ger det hopp om framtiden. Och så har jag lärt mig att smygmaskvirka, tack vare generösa Stickorren som lånade ut böcker och material när jag låg på sjukhuset i våras och hade tråkigt.

Årets bok
Jag är ju något av en biblioholist, så det var lite svårt att välja EN bok. Jag har tvekat lite mellan två böcker med nästan samma titel: Sticka av Nina Sagulin och Sticka – romantiskt, modernt och kvinnligt av Lena Holme Samsøe. Eftersom jag stickat en kofta (och har garn och planer för två projekt till) ur Ninas bok så tar den hem segern. Men det krävdes målfoto för att avgöra vinnaren.

Årets garn
Även här har det varit svårt att utse segraren för jag har mött så många härliga garner i år, t.ex. Noro Iro, Araucania Nature Wool och Grignasco Merinosilk. Men under årets sista månader så spurtade en sentillkommen tävlare och lyckades ta hem segern – Du Store Alpakka är det garn som jag njutit av mest i år, kolla här, här och här tex. Du Store Alpakka säljs bl.a. hos Garnhärvan och utvalda sorter och färger finns på mellandagsrean så passa på!

Nyårslöfte
Jag är inte den som brukar ge nyårslöften, men i år vågar jag mig på att att lova att göra vad jag kan för att var en riktig Bad-Ass Knitter under hela 2008!

.

Till sist vill jag önska er ett riktigt

.

PS. Eftersom sambon vägrade att acceptera vinnaren i årets bok utan att få se på målfotot så blev jag tvungen att lägga upp det också.

Det blev inga mjuka paket under granen till mig i år, men jag är mycket nöjd med årets fångst ändå :) Jag fick bland annat ett trevligt hårt paket – boken Svensk slöjdkonst av Uuve Snidare. Jag har inte hunnit läsa så mycket i den än, men den verkar klart intressant. Och så fick jag ett litet platt paket som kan omvandlas till mjuka lyxiga, paket efter eget tycke och smak hos Garnhärvan. Och så blev det lite annat smått och gott också som kan tänkas komma till användning :)

Annars har jag det lugnt och skönt – umgås med familjen, äter god mat, tittar på havet och slappar i största allmänhet. I morgon ska vi ta en tur till Göteborg och kolla in syskonens respektive lägenheter, ska bli kul att se hur de har det till vardags!

Det enda orosmomentet är om mitt garn kommer att räcka. Jag virkade nästan klart min bärnstensfärgade ananassjal på julafton, och ikväll blir jag klar med ryggstycket på min lyxkofta i Babysilk. Och det är nästan en vecka kvar till jag är hemma hos mitt garnlager igen. Jag har visserligen några “nöd-nystan” med mig… och på väg hem till sambons familj i Småland så kan det hända att jag blir “tvungen” att ta en liten bensträckare på 2knit i Göteborg. Jag har varit nyfiken på den affären ett tag, och den ligger smidigt till för mig när jag passerar på E6an.

Förutom att vara noga med återhämtningsaktiveteterna när jag pluggar så brukar jag också försöka hitta på något för att belöna mig själv när jag nått mitt mål.

På banderollen till garn från Du Store Alpakka står det “alpakka en naturlig luksus”. Det tog jag fasta på när jag bestämde vad jag skulle ge mig själv i “halvvägs-genom-utbildningen-present”. Jag behöver lite lyx helt enkelt! Så jag beställde 8 nystan underbart skogsgrönt garn i en blandning av silke och alpakka (bilden till vänster). Baby Silk från Du store Alpakka. Det ska bli en lyxig kofta i ungefär samma modell som den här. Jag har en jättesnygg handgjord träknapp i mörkt trä som jag köpte på syfestivalen i våras som kommer att passa perfekt!

Och när jag ändå visar upp lite garnnystan så passar jag på att visa lite mer garnlyx – mina fina lotter från Garnhärvans ettårskalas för några veckor sedan. Lila merinosilke och underbart mjukt, grått kashmir-garn. Har inte bestämt vad det ska bli än, men härvorna ligger överst i stickhögen så att jag kan mysa med dem ibland :)

PS. Ett stort tack för alla lyckönskningar om tentorna! Det har gått bra, jag har inte fått resultaten än men jag har definitivt godkänt i alla fall.

Idag har jag varit på födelsedagskalas. Ett riktigt födelsedagskalas med fiskdamm, lotteri, trevliga människor och mumsig fika. Men det här var nog ändå lite bättre än vanliga kalas för det fanns även två långbord fulla med härliga garner i vackra färger och underbara kvaliteter. Ull, silke, alpaka, majs, kidmohair, cashmere, lin… mmm.. en garnnörds paradis :)

Ett par smakprov finns här till höger, men jag var fullt upptagen med annat så det blev inte så mycket fotande. Den lilla bilden (är oskarp, men får vara med ändå eftersom färgerna är så fina) visar hörnet där jag tillbringade dagens beslutsångest. Du store alpakka har alldeles för många fina garner att välja mellan. Till sist fastnade jag för några nystan Tynn alpakka. Det halvhemliga petrol-färgade projektet är klart och garnet var underbart att jobba med. Så jag bestämde mig för att göra en sjal till mig själv i det, fast i annan färg. Och det dröjer nog inte länge förrän de får sällskap av några nystan Misti och några nystan Mirasol.

Så jag har fått en härlig energipåfyllning med garnklappning, fika och umgänge med andra nördar. Superhärligt!

Nu väntar jag bara på att de ska ringa och berätta att jag vunnit i garnlotteriet. Fast det känns nästan som att jag redan vunnit, eftersom även lotterna var garnnystan :)

PS. Hos min kära garnsamåkningsvän Fröken F kan man nu se fler bilder från kalaset – garn från handpainted yarn och Sublime mfl.

Jag måste ju visa er mina nya vänner i höst-kylan – mina handkrämsvantar!

Det är mina supersköna fingervantar stickade i Austerman Step, ett strumpgarn med aloe vera och jojobaolja. Någon har sagt att det är som att sticka med handkräm, och jag är beredd att hålla med. Man blir lagom mjuk om händerna av att sticka med det. Och nu när vantarna är färdiga så bidrar de till att göra mina hösttorra händer lite mjukare om dagarna.

Eftersom garnet är självrandande bestämde jag mig för att låta vantarna bli helt olika i randningen. För att inte få två nästan lika vantar med bara lite fösrkjuten randning så är den ena vanten är stickad med garnänden från insidan av nystanet och den andra vanten med garnet från utsidan av nystanet (något som jag inte kommit på själv, utan lärt mig av Maria). Mönstret har jag gjort själv och garnet är köpt hos Garnhärvan.

Jag brukar sällan göra saker till andra, av flera skäl. Men ibland dyker det upp en idé som känns “perfekt” till någon jag tycker om. För ett tag sedan dök en sådan idé upp i bakhuvudet och på stickcafét för en vecka sedan hade Garnhärvan med sig lite garn till mig. Jag velade lite mellan silke-alpakka och Tynn alpakka, båda från Du Store Alpakka, men föll till sist för den underbara petrolfärgade “Tynn alpakka”. I söndags började jag virka på hemlisen. Oj, vad det var länge sedan jag virkade. Jag kan fortfarande känna ett visst motstånd mot virkning från syslöjden i skolan, men när jag väl sätter igång så är det himla kul. Dessutom är det perfekt att virka på bussen. Det slår nog faktiskt t.o.m. stickning när det gäller pendlar-sysselsättning eftersom det är lättare att sluta mitt i varvet när man virkar.

Jag tror inte att mottagaren av min hemlis läser min blogg så jag lägger ut ett litet smakprov på vad jag håller på med (tyvärr kommer färgen inte riktigt till sin rätt på bilden, den är lite grönare i verkligheten). Men mer än så här tror jag inte att ni får se förrän presenten är överlämnad.