Ilsefin bloggar

Jaha, så var sommarlovet slut även för mig. I morgon börjar skolan igen, och jag har precis packat klart skolväskan. Visst ser det spännande ut?! ;)

Jag hade lite panik ett tag när jag inte hittade mitt pennfack – det GÅR ju bara inte att börja skolan utan pennfack! Pennorna är ju det viktigaste! Jag har alltid varit svag för “pennskrinsinnehåll” – pennor, notisar, häftapparater, limstift osv. T.o.m. att köpa nya blyertsstift till stiftpennan gör mig glad. Jag gillar helt enkelt känslan av att ha ett perfekt utrustat pennskrin. Och sån har jag varit ända sedan pappa och jag gick och handlade mina allra första skolgrejer. Jag minns fortfarande precis vad som fanns i pennskrinet (som var rosa och vitrandigt):

• 2 rosa glitterpennor
• 2 rosa luktsuddigum (i form av en symaskin och en trådrulle!)
• 1 pennvässare med rosa pantern
• 1 svart linjal med rosa hjärtan
• 1 tub “skolklister”
• 1 sax med orange handtag
• 2 gröna blyertspennor (pappas förståndigare alternativ till mina glitterpennor)
• 1 grönt sudd med röd rand (pappas alternativ till luktsuddet)

Men jag måste erkänna att det är med blandade känslor som jag börjar skolan igen. Det var varit väldigt kul att jobba (jag är tjänstledig från ordinarie jobbet på terminerna och “gästspelar” där på sommrarna). Jag gillar verkligen mina kollegor – jag vet inga andra som kan få en diskussion om övertid att övergå till att handla om småländska skogskrokodiler och tillbaka till övertid igen inom ett par minuter utan att det känns onaturligt. Och så har jag haft roliga uppgifter i sommar, saker som jag är bra på och som gör skillnad för verksamheten. Sånt är ju alltid trevligt :)

Så det var lite vemodigt att packa upp avskedsfikat på jobbet idag och säga hejdå idag. Jag bjöd på mandelskorpor och en supergod blåbärskaka (ägg och latkosfri), som gjorde succe.

PS. TACK för alla omtänksamma och uppmuntrande kommentarer och mail om förra inlägget. Det värmer mycket att ni tänker på mig!

Det borde vara förbjudet att låsa in stickerskor med nystartade roliga stick-projekt (läs egendesignad bomullskofta) på kontor hela dagarna. Det är olidligt att sitta här och dokumentera processer när jag vet att det ligger en spännande stickning hemma i soffan och väntar. Tur att jag tillåts ha visa-kortet med mig så att jag kan tröst-shoppa några stickböcker. Böcker som visserligen kommer försätta mig i samma plågsamma situation nästa vecka när SMS-avin kommer i början på valfri arbetsdag, men som stillar den värsta abstinensen för tillfället.