Ilsefin bloggar

Det blev visst en rätt lång bloggtystnad igen. Jag har haft annat att tänka på helt enkelt. Om en vecka börjar jag nämligen på ett nytt jobb. Jag fick visserligen jobbet redan före semestern, men det är först nu när vardagen återvänt som det på allvar sjunkit in. Det nya innebär längre resväg än jag är van vid (1 timme jämfört med 5 minuter). Därför har jag försökt att fixa diverse saker som jag inte vill behöva tänka på sen när min fritid krymper. Och så passar jag på att fika och luncha med kompisar som jag har i närheten av mitt gamla jobb medan det fortfarande är nära och enkelt att träffas. Ja, jag har helt enkelt haft annat att göra och tänka på än att blogga.

Det ska bli kul och spännande att börja det nya jobbet, och är konstigt nog inte ett dugg nervös (än i alla fall). Men det är ju lite nytt att tänka på och fixa med vilket tar lite energi. Då passar det bra att ha en vilsam stickning i form av bara räta och aviga, utan ökningar, minskningar, diagram etc. att tänka på. Livstykketrøjen som jag köpte i Köpenhamn i våras passar med andra ord perfekt. Den är dessutom pratvänlig vilket passar bra till stickcaféer och annat trevligt.

Anledningen till att nystanet numera är en boll är för att jag på en lunch i förra veckan blev uppmärksammad på att jag nog missat något. Och mycket riktigt, när jag kom hem och kollade bilder på Ravelry så stämde det inte riktigt med hur min kofta såg ut. Det var bara att repa upp och börja om. Men det gör inte så mycket, det är som sagt en trevligt stickning som är precis lagom avancerad för mig just nu. Jag gillar både färgen och kvaliteten på garnet. Min enda oro är om den blir tillräckligt stor. Jag har kontrollmätt massor med gånger och det verkar stämma, men det är så svårt att veta med resårstickning tycker jag.

Äntligen är min Ripple klar. Jag har stickat på den i evigheter och garnet har haft minst en annan skepnad innan det blev en Ripple. I början på sommaren tog jag tag i saken och fixade till det sista och jag blev riktigt nöjd med resultatet.

Efter att ha gått igenom bilderna från fotosessionen kan jag bara konstatera att Ilsefinsambon har ett fantastiskt tålamod med mig. Här är ett urval bilder som illustrerar vad jag menar:

Vänta lite, jag ska bara kolla så att allt är okej. Det är lite ludd här. Och ett litet veck som behöver fixas till.

Men vänta nu, jag tror det växer det hallon där borta?

Japp, visst var det hallon. Och dom är perfekt mogna... mums!

Va? Skulle jag posera framför kameran?! Men det finns ju hallon kvar där borta...

.

Mönster: Ripple av Kim Hargreaves. Finns i boken Nectar.

Garn: Oblekt bomull, Sandnes Mandarin Classic.

Stickor: 4 mm till kropp och ärmar, 3,5 mm till muddar och krage.

Tröjan blev fint somrig och kommer att passa kalas ihop med lite allt möjligt i min garderob. Jag har saknat en vit bomullströja. Dock är den lite i kortaste laget, jag hade velat förlänga den ca 5 centimeter. Kanske klipper jag av mudden och förlänger den genom att sticka nedåt någon gång i framtiden, men antagligen inte. Mönstret var mycket tydligt, men det är skrivet för att följas till punkt och pricka och ger dåligt med utrymme för improvisation (om man t.ex. skulle vilja förlänga den lite…)

.

PS. Tack för knappråden förresten! Jag gick emot majoriteten och valde de helt släta knapparna. Tyckte att det blev lite “renare” så. Precis som Ida, Maria och Mia så tror jag att randen i de andra knapparna hade konkurrerat med ränderna i tröjan lite för mycket.

Kroatien är ett väldigt vackert land och jag kan verkligen rekommendera en resa dit. Vi flög till Zadar och hyrde sedan bil en vecka. Vi hade bokat en del boende hemifrån via nätet, men några nätter hade vi obokade och fixade på plats. Det är svårt att sätta ord på allt vi sett och upplevt, men här är ett urval i bilder:

Strandpromenaden i Zadar. En bit bort längs promenaden finns en havsorgel som gör orgelmusik av vågrörelserna, en häftig upplevelse. Foto: Ilsefinsambon

Vattenfall och blågrönt vatten i den otroligt vackra nationalparken Plitvice. Här vandrade vi en hel dag och fick se mängder med vackra sjöar, vattenfall, fiskar, fåglar, rådjur mm. Kortet ser nästan ut som ett gammalt handkolorerat vykort, men är ändå blekt jämfört med verklighetens färger. Foto: Ilsefin

Ilsefin studerar det klara vattnet i Adriatiska havet, någonstans mellan Trogir och Sibenik. Foto: Ilsefinsambon

På väg in i nationalparken Krka med båt från Skradin till entrén vid Skradinski Buk. Färden går genom en vacker dalgång och även om jag inte provat andra sätt så tror jag att det här är det finaste sättet att ta sig in i parken. Foto: Ilsefinsambon

Även Krkas nationalpark är väldigt vacker. Vi valde att göra en lite kortare tur här eftersom vi var lite trötta och hade sett så mycket vacker natur i Plitvice några dagar tidigare. Foto: Ilsefinsambon.

I Krka får man faktiskt bada, något som jag förstås inte kunde motstå (det är jag som vinkar mitt i bilden). Det var verkligen en häftig upplevelse att simma i bassängen som bildats längst ner i den långa raden av vattenfall som syns på bilden ovanför denna. Foto: Ilsefinsambon.

Solnedgång längs kusten mellan Trogir och Sibenik. När jag tittat själv en stund kunde jag inte låta bli att retas lite med den koncentrerade fotografen. Foto: Ilsefinsambon.

Marknad utanför slottsmuren i Split. Innanför slottsmuren finns en labyrint av smala gränder, små torg och restauranger. Allt byggt i gräddvit kalksten. Foto: Ilsefinsambon

Jazzspelande och eldjonglerande gatuartister på ett litet torg i Split. Foto: Ilsefin

Vi tog oss runt med hyrbil, och för att få se så mycket som möjligt valde vi den lite mindre kustvägen mellan Split till Zadar istället för att ta den snabba motorvägen. Bakom så gott som varenda vägkrök väntade en ny vykortsvacker vy. Foto: Ilsefinsambon.

En strimma av staden Sibenik sett genom fortet som ligger högt uppe på berget över staden. Foto: Ilsefinsambon.

Sista dagen tog vi en båttur ut på Adriatiska havet för att besöka nationalparken Kornati. Parken består av en stor ögrupp (ca hundra öar) med branta stup och mjuka kullar om vartannat. Lite kargare än Kroatiens inland men mycket vackert. Efter några timmar på en filt i skuggan av ett olivträd på en av öarna var det dags att vända hem mot Sverige. Vi hade väldigt gärna stannat en vecka till… Foto: Ilsefinsambon

Jag har bytt balkong igen. Den senaste ligger i Kroatien där Ilsefinsambon och jag varit på semester en vecka:

Vi flög till staden Zadar som ligger ungefär på mitten av Kroatiens kustlinje. Sedan tog vi oss runt med hyrbil mellan olika BnB’s i Zadar, Plitvicka, Split, Trogir och tillbaka till Zadar. Vi har besökt tre väldigt vackra nationalparker, har vandrat i många smala gränder och labyrintiska gamla stadsdelar, badat i Adriatiska havet, försökt kommunicera på knackig tysk-engelska med välvilliga rumsuthyrare och som synes druckit öl på balkonger med fin utsikt. Kroatien är ett väldigt vackert land och jag hade gärna stannat en vecka till.

Jag har knappt stickat något (5-10 varv på en provlapp bara), men däremot pratat vävning, spinning och synen på textilslöjd i allmänhet med en kroatisk kvinna i Krka nationalpark.

Jag återkommer sannolikt med en utförligare rapport och lite fler bilder från vår resa. Men nu har jag annat att göra för i kväll är det fest och sedan åker vi till sommarstugan för en veckas lugn och ro innan jobbet drar igång igen.

.

PS. Boken på bordet heter “Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” och är skriven av Jonas Jonasson. Det är en helt galen historia om hundraårige Allan Karlsson – dels om det osannolika äventyr som han är med om efter det att han rymt från äldreboendet och dels om de märkliga saker han upplevt under sitt långa och annorlunda liv. Jag kunde knappt lägga ifrån mig den och har skrattat högt många gånger. Till de av mina släktingar som läser här kan jag säga att den påminner mycket om morfars historier om när han resten jorden runt med kungen.

PS2. Och när jag ändå skriver om semesterböcker måste jag passa på att tipsa om “Boktjuven” av Markus Zusak. Den berättar historien om en tysk flickas upplevelser och lärdomar under andra världskriget. Om möten, relationer, politik, fotboll, slagsmål, dragspel och ordens kraft. Jag har läst många böcker om andra världskriget, men den här skiljer sig helt klart från mängden. En väldigt gripande och vacker historia som berättas på ett ganska annorlunda sätt och som gör en både varm och kall om vart annat.

Jag är nästan klar med ett av mina mest segdragna UFO:n. Första förekomsten i den här tappningen är dokumenterad här men egentligen började det redan här eller kanske snarare här. Nu är alla delarna blockade, monteringen klar, halsringningen stickad och de flesta trådarna fästa. Det enda som återstår är knapparna. När jag satt i soffan hos föräldrarna och monterade insåg jag att blodröda pärlemorsknappar skulle bli snyggt. Det fick bli en sväng till Tygcenter i Uddevalla (en riktigt bra tygaffär faktiskt). Tyvärr hade de inga pärlemorknappar som stämde överens med mina önskemål, men istället hittade jag några fina tomte-röda plastknappar. I bilen på väg hem väcktes en vag misstanke om att jag redan hade något liknande. Och mycket riktigt i botten på stickpåsen låg 8 st röda plastknappar och väntade på att det segdragna projektet skulle bli färdigt. Så nu återstår bara att välja:

Det känns som att det kanske inte spelar så jättestor roll vilka av knapparna jag väljer…

Igår styrde Ilsefinsambon och jag kosan väster ut och åkte hemhem. Och där hamnade jag på en annan balkong:

Vi anlände igår eftermiddag i strålande sol och ca 30 graders värme. Det blev ett bad direkt – äntligen saltvatten!! Efter lite öl, småprat och matjessill på balkongen blev det ett härligt kvällsbad. Vilken lyx det är att kunna ta på sig bikinin, slänga en handduk över axeln och gå över vägen för ett svalkande bad, precis när man vill.

På kvällen fick vi världens föreställning när åskan brakade loss. Blixtar och dunder från alla håll och kanter. Hela viken lystes upp som om någon stod och blinkade med en enorm lampa vid varje blixt och åskan studsade mellan bergen. Vi stod på balkongen invirade i en filt i nästan en timme och tittade på det häftiga skådespelet.

Nu är det sommar på riktigt :)

Om du undrar var jag hållit hur så är svaret: På balkongen!

Vi är egentligen sugna på att flytta till något större, med egen trädgård. Men vi väntar lite med det eftersom det finns några bitar som behöver falla på plats först. I väntan på egen trädgård har vi gjort i ordning lite på balkongen. Vi har lagt trätrall på golvet och planterat dubbelt så många tomatplantor som vi brukar för att få lite mer grönska. (När jag säger “vi” menar jag egentligen Ilsefinsambon, både när det gäller trallen och tomaterna). Men det allra bästa är att vi har köpt en liten “fåtöljsoffa”. Den är stor nog för att rymma sambon och mig och precis liten nog för att få plats på vår lilla balkong.

Jag är helt galet nöjd med hur balkongen har blivit! Vi sitter här ett par timmar varje kväll och läser, pratar, stickar och njuter. Jag kommer knappt ihåg när jag hade på TV:n sist. Eller jo, igår kollade jag faktiskt på “Miss Marple” men innan dess tror jag det var vid prinsessbröllopet. Tyvärr vill inte klätterväxten som brukar täcka den tråkiga grårosa väggen ta sig i år, den längtar antagligen också efter en egen trädgård. Det finns en liten mathörna i andra änden av balkongen också, men den får ni nöja er med att föreställa er.

Den nya balkongen innebär också att jag läser massor med böcker. Här är några av böckerna jag avverkat på sista tiden:

“Sånt man bara säger” av Helena von Zweigbergk – Susanne, en medelålders kvinna, har flytt från omvärldens krav och förväntningar till ett litet torp på landet. Men så flyttar hennes tystlåtna och misstänksamma 15-åriga systerson in med TV, datorspel och stereo och saker och ting ställs på ända. Systern har fått problem och Susanne ställer upp för systersonen medan systern försöker komma på fötter. En ganska medelmåttig bok, första halvan var bra, i andra halvan blev jag dock lite irriterad på hur idiotiskt alla betedde sig.

“Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande” av Xiaolu Guo – Som 23-åring reser Zhuang från den kinesiska landsbygden till England för att lära sig engelska. Till sin hjälp har hon en kortfattad kinesisk-engelsk ordbok. Med utgångspunkt i den försöker hon sedan beskriva det hon upplever. Sönderkokt engelsk mat, brittisk artighet kontra kinesisk rättframhet, britternas ständiga prat om vädret osv. Men framför allt beskriver hon kärleken till en äldre man och de kulturella olikheter som deras relation formas av. Den ena är uppvuxen med att inte använda ordet ‘jag’ medan den andra tycker att det är viktigt att ha ett privatliv även i en relation. En annorlunda, intressant, gripande och rolig bok.

“När vi försvann” av Cylin och John Busby – Far och dotter beskriver ur varsitt perspektiv hur småstadsidyllen byts till ett liv i rädsla och flykt. Fadern är polis och blir illa skadad i ett försök att få honom att inte vittna i en rättegång. Familjen tvingas leva under strängt beskydd. Mamma tar lektioner i skytte, barnen har poliseskort i skolan och lär sig kodord för att bli insläppta innanför skyddsmuren runt deras hem. Genom faderns och dotterns respektive perspektiv formas en gripande historia som är väl värd att läsas.

“Karlstad Zoologiska” av Hanna Hellquist – Hanna Hellquist är bl.a. krönikör i DN och programledare i Morgonpasset i P3. I den här boken beskriver hon sin barndom och relationen till sin far med hjälp av alla de djur som fadern tagit hand om. Sköldpaddor, ormar, getter, hundar, katter, marsvin, kakaduor, undulater, kaniner, ödlor osv. En väldigt rolig bok, trots att det är en ganska allvarsam berättelse. I varje mening och varje ord hör jag Hannas egen breda värmländska och det gör historien ännu mer levande.

“Under jorden i Villette” av Ingrid Hedström – En klassisk deckare som utspelar sig i fingerade belgiska orten Villette. En journalist hittas mördad på en pråm i handen har han en bit av en svensk tidning. Den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Martine Poirot nystar sedan upp gamla, dolda hemligheter och en rejäl korruptionshärva med anknytning till både belgisk och svensk stålindustri lyfts till ytan. Del 3 i serien om Martine Poirot. En bra bok att börja semestern med, lite lagom spännande men inte så komplicerad.

“Aldrig mera äcklig” av Constance Briscoe – Constance Briscoe blev den första svarta domaren i Storbritannien. Här beskriver hon konsekvenserna av moderns misshandel och påhopp under barndomen och hur det får henne att genomgå flera skönhetsoperationer men också att ta sig igenom tuffa juridikstudier och den första lärlingsperioden efter examen. En gripande historia som ändå utstrålar en styrka och övertygelse snarare än frosseri i elände som den här typen av böcker annars lätt fastnar i.

Biblioteket måste ju var en av de bästa uppfinningarna i världen!

.

PS. Dynan på klappstolen vävde jag när jag gick i Vadstena. Tekniken kallas dubbelväv och man stoppar rutorna med vadd allt eftersom man väver. Apjobbig att sätta upp, men jättekul att väva. Grovt oblekt lintowgarn som inslag och skarprosa och mörklila cottolin i varpen.

PS2. Trallen heter PLATTA och fåtöljsoffan heter ROXÖ, båda kommer från IKEA.

PS3. Ni har rätt i att fåtöljsoffan ROXÖ inte finns på IKEA:s webbsidor av någon konstig anledning. Vi såg den i butiken, tog ett mobilfoto på etiketten och åkte hem och mätte. Men när vi sökte på den på webben så hittade vi den inte. Och jag är säker på att namnet är rätt eftersom jag har etiketten på bild. Den finns (fanns i alla fall för 3-4 veckor sedan) i butiken.

I helgen var det Vätternrundan, så jag är rätt trött idag. Jag sov länge i förmiddags och har dessutom hunnit med en tupplur på soffan under dagen. Och då var jag ändå bara där som publik. Min pappa och min faster utmanade varandra att köra Vätternrundan i slutet av förra sommaren och i helgen var det alltså dags. Vi var där och vinkade av pappa vid starten i fredags kväll och tog sedan med oss mamma hem för några timmars sömn. Mamma drog iväg igen i ottan för att heja i så många depåer hon hann med. Jag och sambon var lite bekvämare och nöjde oss med att vara med i en av de sista depåerna och förstås vid själva målgången. Jag hade förväntat mig att pappa skulle vara ett vrak vid målgången men han var närmast oförskämt pigg med tanke på att han cyklat 30 mil och varit vaken i ca 35 timmar. Jag är grymt imponerad och inte så lite stolt över hans insats.

Min faster gjorde också en heroisk insats. Hon fick ont i en fot ungefär halvvägs men kämpade sig ändå i mål, trots att hon bitvis varit tvungen att hoppa av cykeln och gå för vila foten.

Jag hade förstås laddat handväskan med en stickning eftersom jag misstänkte att det kunde bli en del dötid när vi väntade på olika ställen men allt klaffade perfekt så det blev inte många maskor stickade. Efter pappas målgång satte vi oss för att äta lite i gräset vid målområdet medan vi väntade på att min faster skulle närma sig mål. Och då hann jag faktiskt sticka lite på mitt senaste projekt:

Det är Kim Hargreaves kortärmade topp Jasmine i ekologisk bomull från Garnverket. Jag gillar verkligen den mosstickade nederkanten. Genom att börja med fyra varv rätstickning och sedan övergå i mosstickning får man en fin effekt. Istället för att sticka plagget i delar som mönstret beskriver stickar jag fram och bakstycke på en gång, för att slippa montera sen och för att lättare kunna prova längs vägen.

Är det någon som vet hur Pomatomus uttalas egentligen? Jag har haft med mig mina Pomatomusmuddar på stickcaféer ett antal gånger har alltid lika svårt att svara på frågan “Vad stickar du för något?”. Jag tror egentligen att jag vet hur man säger, men det är som att bokstäverna fastnar på tungan när jag försöker. Lite samma upplevelse som jag hade under franskalektionerna i gymnasiet….

Muddarna är i alla fall klara sen en tid tillbaka (de gjorde premiär i ett kallt Köpenhamn), så nu behöver jag inte säga vad mönstret heter lika ofta:

Muddarna är stickade i det härliga ullgarnet Visjö från Östergötlands ullspinneri och jag har använt stickor i storlek 3. Jag utgick från det här strumpmönstret på knitty.com. För att få lagom omkrets till handlederna la jag upp 48 maskor och stickade 4 mönsterrapporter per varv (kommer inte ihåg hur många det blev på höjden).  Pomatomus var kul att sticka (om man bortser från mördarflisan jag fick från en av mina bambustrumpstickor) och jag fick ganska snabbt kläm på mönsterrapporten så att jag slapp tänka och läsa mönster hela tiden. Jag gillar verkligen effekten som uppstår genom att man stickar resårstickning med vridna rätmaskor.

Och så gillar jag färgen på garnet. Och att mixa den med andra starka färger:

Den här helgen hade vi egentligen tänkt åka till stugan, men vår bil har pajat (antagligen nån fjäder vid ena framhjulet som gett upp) så det blir en billös hemmahelg istället. Det kan i och för sig vara väl så skönt då vi båda två haft ganska mycket omkring oss ett tag.

Idag tog vi bussen in till stan utan några direkta planer. Jag kompletterade sommargarderoben med ett par röda tygskor (såna där som man kan ha till nästan vad som helst) och några randiga linnen i somriga färger. Det var internationell marknad på stan och vi kunde inte motstå lite frestelser i form av italienska bakverk, engelsk fudge och olika kryddiga nötter (av oklar nationalitet).

När det var dags att vila fötterna och fylla magarna gick vi till ett av stans mysigaste caféer, ett grönt gammalt trähus från 1800-talet som ligger på en liten bergsknalle mitt i stan. På deras uteservering satt vi länge och pratade, läste och njöt av värmen och varandras sällskap. Kvällen har tillbringats på balkongen med varsin öl, varsin bok och de kryddiga nötterna vi köpte på marknaden. Vi hann dock med en lite fotostund innan vi landade på balkongen. Min senaste ananassjal har äntligen fastnat på bild:

Foto: Ilsefinsambon

Garnet är mossgrön Drops alpaca och det gick åt ca 2,5 nystan. Jag har använt virknål 4 mm. Jag brukar inte upprepa mig så mycket när jag slöjdar, det brukar kännas roligare att prova något nytt. Men ananassjalarna har verkligen blivit mina favoriter. Det här är den femte jag gör, och de fyra som jag har behållit själv används alla flitigt. Den här är nog lite mindre än de övriga och det gör att den känns lite somrigare. Och så passar den finfint ihop med mina gröna leggings från Gudrun Sjödén.