Ilsefin bloggar

Gotland, ja… Jag kunde ju förstås inte låta bli att besöka några garnställen. Ilsefinsambon tog det hela med ro – som vanligt, han är en riktig guldklimp. (Fast vi ägnade en bra stund åt att titta på bunkrar och försvarsmuseum i Tingstede dagen innan garnutflykten, så han fick allt ägna sig lite åt sina nördigheter han också).

Vi började med att åka till Hemse för att besöka Gotlands spinneris sommarbutik. Där fanns det många vackra garner och trevlig och engagerad personal. Och en soffa där Ilsefinsambon lyckades somna medan jag klappade garn (till personalen och de övriga kundernas stora nöje). Jag köpte med mig en härva Töis som nog kommer att bli en sjal och så fastnade jag för en fin keramikknapp med ett får på. Sjalnålen i trä som är med på bilden köpte jag någon annanstans men kommer inte ihåg var.

Sedan fortsatte vi ner till Ronehamn och Ateljé Huskroken. Där ägnade jag en bra stund åt att titta runt och att prata med en av ägarna (Rolf tror jag han hette?) om färgning, garn, får och om deras spännande textilresa till Peru. Här drabbades jag av beslutsångest och lite motgångar. Jag valde efter viss vånda ut en vacker rödlila härva att sticka en stor krage med. Men härvan visade sig väga lite för lite för att räcka, så det blev att gå en runda till. Sedan bestämde jag mig för en knalligare lila, men även den visade sig väga lite för lite. Till slut blev det den knalligt lila och en härva knallgrönt med tanken att göra något randigt. Jag tror dock inte att det kommer att bli bra att randa de här två, och jag vet inte riktigt om någon av dem, var för sig, kommer att passa mig så vi får se vad som blir av dem.

Under våra promenader i Visby passade jag på att besöka Yllets butik och titta på deras garner (och kläder). Även där blev det knalligt lila. Det här är tänkt att bli en linsjal i mitt favoritlinsjalsmönster. Och så hittade jag ett helt ljuvligt mjukt babyalpackagarn, Angel Touch, som ska bli låååånga muddar att värma under jackan i höst. Kanske använder jag plisseringstekniken som Rolf (?) visade mig på Huskroken.

I Visby var jag även inne på Kvinnfolki och tittade på allt möjligt fint hantverk. Men istället för några fina muggar som egentligen var vad jag var på jakt efter blev det… gissa vad? … *trumvirvel* … lite mer garn såklart:

Jag kunde helt enkelt inte motstå de fina gröna nyanserna. Jag tänker mig en randig sjal av något slag, men jag har ju rätt många sjalar vid det här laget så vi får se vad det blir. Så här i efterhand kan jag inte låta bli att tänka att det skulle kunna bli en galet snygg, randig tröja om jag bara hade haft ungefär 3 gånger så mycket.

Jaa, så kan det gå när Ilsefin är på Gotland…

Jag är inte mycket för förbud, och särskilt inte garnförbud. Men just nu känns det inte som att jag ska köpa garn på väldigt länge. Jag hade så det räckte redan innan sommaren och nu har jag köpt både på Gotland, på garnutflykten och av en stickvän. Ibland kan jag må lite dåligt över att konsumera så mycket (och då tänker jag inte bara på garn). Tur att jag har fått mer sticktid nu när jag kan åka kollektivt till jobbet i alla fall…

Jag har gjort så fina loppisfynd på sista tiden att jag inte kan låta bli att blogga om dem.

Först ut är ett fint fat från Uppsala-Ekeby. Fatet är ljust mintgrönt och brunt och känns både grovt och mjukt på samma gång. Insidan av fatet påminner om insidan på en sockerkaksform. Det kommer bli finfint att fylla med fluffig marängswiss eller tjocka skivor morotskaka med glasyr. Eller, som här, med färsk frukt från torghandlare i stan (kan varmt rekommendera färska dadlar förresten – otroligt gott!).

För några veckor sedan var Ilsefinsambon och jag ovanligt morgonpigga en lördagsmorgon och passade då på att “hänga på låset” på en av våra favoritsecondhandaffärer (får man skriva så långa ord?). Det visade sig vara väl värt mödan. Jag hittade bland annat två fina plåtburkar som kommer att passa perfekt i vårt nya kök, som jag tänkt ska gå i just rött och turkos. De två böckerna känns också som två fynd. Den om färgning har legat på min vill-ha-lista länge. Boken Levande Textil är utgiven av Svenska Turistföreningen och tar med läsaren på en resa genom det textila Sverige och vår textila historia.

Jag måste bara citera en mening hur inledningen på boken Levande Textil: “Min mamma hade en gång en klänning i ett svart, lite knottrigt tyg med det konstiga namnet georgette. Jag kan fortfarande, efter bortåt fyrtio år, minnas hur tyget kändes i handen.” För mig är känslan i tyg, och andra material, jätteviktig. Jag och stickvännen E gjorde en gång en textilutflykt till några tygaffärer och garnaffärer i några av våra grannstäder och upptäckte att vi båda njöt lika mycket av att gå omkring och känna på de olika materialen, som att titta på dem. Detta kan dock ställa till det lite om jag är på en utställning eller ett museum och jag får verkligen anstränga mig för att inte sträcka ut handen och känna på allt. (Fast ibland kan jag inte låta bli, även när man egentligen inte får.)

Jag hittade även en spinnrock. Jag har ju visserligen redan en sen tidigare, men eftersom jag gjorde mig av med en spinnrock i flytten och fortfarande har färre antal spinnrockar än Ilsefinsambon har cyklar så fick den följa med hem. Den kostade ynka 75 kr, löjligt billigt för en spinnrock som, så vitt jag kan bedöma, är i fint skick. Det återstår att se om jag kommer att spinna på den (den verkar lite svår att få flyt i trampningen på) eller om den får nöja sig med att fungera som prydnad.

Vad kallas förresten en sån här spinnrock där trampa, hjul och spole sitter rakt över varandra?

Min resestickning på Gotland blev en röd- och rosarandig sjal i visjögarn och mönster från Östergötlands ullspinneri. Jag la upp maskorna kvällen innan vi skulle åka och började sticka på första varvet i färjekön. Jag stickade förhållandevis mycket för att vara på semesterresa. Oftast tycker jag att stickningen mest blir liggande när jag är ute och reser, det finns så mycket annat att se och göra då.

Redan första kvällen döptes stickningen till Raukstickningen i samband med att bilden nedan togs när jag satt uppe på en rauk och försökte skruva ihop min KnitProsticka ordentligt. Det är för övrigt samma rauk (och vid samma tillfälle) som jag står och tittar ut över havet på i förra inlägget.

Ränder i slätstickning visade sig vara perfekt resestickning när man vill kunna se sig omkring och umgås med resesällskapet. I början kändes dock varven väldigt långa (340 maskor) och jag stickade och stickade innan jag fick byta färg (färgkombon gör mig så glad och jag såg förväntansfullt fram emot varje ny rand). På stranden nedanför Krusmyntagården tog jag den här bilden, som visar ränderna lite bättre:

.

*) Jag får be om ursäkt för den dåliga ordvitsen. Jag skyller på att jag är från Bohuslän. Fast min smålänning till sambo är i och för sig ännu värre när det gäller ordvitsar, han ägnade en hel kväll åt att dra dåliga rauk-vitsar. Ända tills jag talade om att om han inte slutade skulle jag ge honom en rauk höger och köra rauka vägen hem.

Vi har som sagt varit på Gotland på semestern. Helt underbart! Vacker natur, god mat, fint hantverk, härliga stränder… hit vill jag åka tillbaka!

Foto: Ilsefinsambon

Vi började med att bo några nätter Fårösund och utforska Fårö. En vän hade tipsat om Kutens Bensin (även kallat Crêperie Tati) och av en slump var det det första ställe vi stannade på, första kvällen när vi var hungriga och behövde något i magen. Varsin god galette och en cider slank ner. Sedan fick vi sällskap av Ilsefinsambons kusin med dotter och vänner som var i närheten… och då fick det bli varsin crêpe till efterrätt också. Gott och framför allt väldigt speciell och härlig atmosfär!

Foto: Ilsefinsambon

Foto: Ilsefinsambon

På Fårö tillbringade vi mycket tid på de vackra stränderna och raukstråken. Det är verkligen en fascinerande natur, och ibland är det så vackert att det är svårt att fatta. En kväll lyckades vi pricka solnedgången:

Foto: Ilsefin(!) med Ilsefinsambons kamera

Foto: Ilsefinsambon

På Fårö blev det även mumsigt fika på Sylvis döttrar (tack M för även det här fina tipset!). Som de turister vi ändå var passade vi på att prova saffranspannkaka med salmbärssylt. Vi provade saffranspannkaka på fler ställen, men Sylvis döttrars var absolut godast.

Sedan bar det av nedåt, mot Visby, via diverse stopp på norra Gotland – bland annat lite bad, museum, lite garnklappning och ett matstopp på fina Rute stenugnsbageri. Ilsefinsambon var där varit på bakkurs för några år sedan och vill gärna åka tillbaka. På Rute fick vi oss varsin härlig sallad med ljuvligt gott bröd och svalkande iste:

Resten av vistelsen bodde vi i Visby och varvade promenader i staden med diverse utflykter till naturreservat, loppisar, garnställen (mer om det en annan gång), shopping och så ännu mer god mat. Det blev bland annat ännu några galetter och crêpes, den här gången på Strykjärnet Crêperie i Visby (väldigt god mat, och väldigt bra service!) och god glass på Visby glass (min favorit var kastanje och Ilsefinsambons var blåbär/yoghurt). Tyvärr slarvade vi båda lite med fotandet på slutet, så jag har inte så mycket fina bilder att visa från den andra halvan av resan.

Dagen innan vi skulle åka hem fullkomligt vräkte regnet ner, så där mycket så att man inte tror att det är möjligt. Under dagen klarade vi oss med paraplyer och täta fika- och butiksbesök. På kvällen när vi varit ute och ätit gick jag hem genom Visby iklädd en sopsäck (som personalen på Strykjärnet gett mig) och det var ingen som höjde ett ögonbryn över detta, möjligtvis en och annan avundsjuk blick, alla var full upptagna att söka skydd. Dagen efter åkte vi till Lummelundagrottorna där det var sån översvämning att vi fick gå med vadarstövlar och vattennivån gick en bit upp på låren på mig, men det gjorde bara turen mer intressant :)

När vi lämnade Gotland var Visby inbäddat i en tjock dimma och man såg knappt handen framför sig inne på land. När vi kommit ut en bit med färjan lättade dimman lite och vi kunde vinka hejdå.

Kvällsfika på “bron” i sommarstugan. Jag passar på att läsa ikapp mig på vad som hänt i världen medan vi var på Gotland. I bakgrunden syn den röda “Lillstugan” där Ilsefinsambon och jag brukar bo i när vi är där. Foto: Ilsefinsambon (vem annars?)

Igår var min sista semesterdag för den här gången. Ilsefinsambon och jag har haft en underbar semester och hunnit med massor, mer än vi brukar tycker jag. Trots att vi nöjt oss med bara 3 veckor semester den här sommaren, för att spara ledighet för att kunna resa någonstans i vinter.

Vi har varit i stugan, badat i sjön, haft besök av goda vänner, grillat, umgåtts med goda grannar, jag har varit på garnutflykt med andra goda vänner, vi har varit på frackbröllop, haft morgonmaskerad med kusinerna, tagit salta bad (den bästa sorten!), ätit färska räkor, fixat lite hemma i trädgården, gjort en finfin resa till Gotland (mer om det nån annan gång) och så en liten sväng till stugan igen för två extra semesterdagar i det fina vädret med massor av bad och t.o.m. lite kantarellplockning. Och trots allt detta har det inte känts stressigt eller forcerat alls, bara lugnt, skönt och energigivande.

I bilen på väg hem från stugan igår kunde jag lättad (och lite förvånad) konstatera att den klump i magen som jag brukar ha när ledigheten är över och det är dags att gå tillbaka till skolan/universitetet/jobbet inte alls infann sig i år. Det kändes helt okej att börja jobba igen. Det är verkligen härligt att känna att bitarna faller på plats i mitt liv – fina Ilsefinsmabon vid min sida, ett fint litet hus med en liten trädgård, ett jobb jag trivs med och jag är frisk och mår bra.

Det bästa är att sommaren är långt ifrån över än! På väg hem från tåget i kväll tittade vi in på vår lokala loppis (fattar ni hur bra vi bor – en stor loppis inom gångavstånd!) och gjorde några småfynd. Sedan gick vi hem och satte oss på vår uteplats och åt en god middag (med grönsaker från vårt eget land) och drack fransk lemonad som vi köpt på Gotland och njöt av den fina sommaren. Det är härligt när livet är på min sida :)

Under våren har jag väckt liv i, och avslutat ett UFO. UFO:t visade sig, efter en snabbsökning här i bloggen, vara hela två år gammalt. Det är alltid skönt att få göra sig ev med gamla UFO:n. Dessutom visade det sig vara en perfekt jobb- och pendlarstickning eftersom varven endast varit 10 maskor långa och det inte behövs så mycket räknande eller koncentration.

Garnet är ett entrådigt ullgarn som köpte jag hos Åländska Svalan i samband med en syfestival för flera år sedan. Jag har använt stickor 4,5 mm och ett mönster som kommer från Stickorren. Tekniken kallas entrelac, näverstickning eller kontstickning. Rutorna stickas en i taget, och arbetet växer genom att man plockar upp maskor och stickar nya rutor.

Sjalen har varit kul att sticka på, en lagom blandning av meditation och variation. Det är kul att se hur färgskiftningarna blir och känslan är nästan som att man målar med rutig färg (som i Tomteverkstaden på Kalle Ankas jul). Stickningen har väckt fascination och frågor bland mina kollegor. Jag har mer än en gång fått förklara att jag inte byter färg utan att garnet byter färg själv, beskriva hur rutorna hänger ihop med varandra osv. Färgerna är inga klockrena Ilsefinfärger (lite för mycket blått), men jag tror ändå att sjalen kommer att användas eftersom jag saknat en lite tätare sjal för kalla, blåsiga dagar. Och den kommer att passa fint ihop med min nya jeansjacka:

.

PS. Här kan du läsa om vad ett UFO är, i alla fall om du frågar en sticknörd.

Förra helgen åkte jag på härlig stickutflykt med några av mina stickvänner. Vi började på Östergötlands ullspinneri där vi klappade garner en lång stund. Jag gillar verkligen ullspinneriets garner och deras färgskala. Jag var inte den enda i sällskapet som fastnade för kombinationen rött, rosa och gult efter att hittat flera inspirerande plagg i dessa färger. Jag köpte med mig lite rött och rosa Visjö som ska bli en sjal, lite entrådigt svart-grått-rött samt passade på att köpa boken om ullspinneriets historia som jag varit sugen på ett tag. Och så har jag fått en idé på en kofta i deras pälsullgarn, men den måste jag smälta lite mer innan jag delar med mig :)

När inköpen var avklarade passade på att inta lite medhavd förmiddagsfika utanför spinneriet och fick ett mycket inspirerande samtal med Ulla-Karin Hellsten (som driver spinneriet, ihop med sin man Börje) om projekt och idéer som de har på gång.

Efter Ullspinneriet åkte vi upp på Omberg för att besöka Hantverkshuset Drottning Omma vid Naturum. Här finns lite blandad slöjd att titta på, bland annat fin keramik. Men det som lockat dit oss var förstås den härliga garnhyllan med huvudsakligen angoragarn från egna angorakaniner, men även en del andra fina garner. Här lyckades jag dock motstå frestelsen och nöjde mig med att titta och klappa.

Nästa stopp var Vadstena Ull och garn. Jag hade inte varit där tidigare och blev verkligen positivt överraskad över att en gårdsbutik hade ett så stort utbud, och så många fina garner. Det fanns mycket fint som lockade, men eftersom jag shoppat en hel del garn på sistone och har en Gotlandsresa framför mig så motstod jag garnerna även här. En sjalnål fick dock följa med hem. Även hos Ull och garn fanns mycket inspiration att få – stickade och virkade dynor på den lilla uteplatsen, vackra sidengarner både spunna och i form av smala tygremsor, plastpåse-fusing mm.

Efter detta var vi fulla av inspiration, men våra magar tomma. Så vi åkte till Ladugård 206 för att äta och smälta alla dagens intryck tillsammans.

Jag glömde dock helt att fota, så jag kan inte visa en endaste bild från dagen. Ni får helt enkelt försöka föreställa er hur härligt vi hade det, hur fluffiga angorakaniner är och hur mycket inspirerande det fanns att titta på överallt :)

… eller varför inte garnturista i Östergötland och besök de här ställena själv? Jag kan varmt rekommendera dem alla tre!

.

PS. Det känns lite märkligt att posta ett sånt här inlägg, “som om ingenting har hänt”. Egentligen skulle jag vilja skriva något medkännande och klokt om det som hänt i Norge, men jag hittar inte ord för att beskriva vad jag känner. Det är för hemskt för att riktigt kunna ta in att någon (eller några) kan göra något så fruktansvärt.

Man kan aldrig få för många sjalar tänkte jag när jag klappade lite ljuvligt mjuk, morotsorange malabrigo lace på Garnverket i höstas. Efter lite beslutsångest fick det bli en Annis. Sjalen har varit klar länge, men det var först i midsomras som vi passade på att fota den. En bra sak med att fota slöjdalster i stugan är att det alltid finns någon fin blomma att matcha stickningen med i den härliga blomsterprakten som Ilsefinsambons mostrar skapat kring stugan.

Foto: Ilsefinsambon

Foto: Ilsefinsambon

Foto: Ilsefinsambon

Annis stickas nedifrån spetskanten och uppåt. Den rundade formen skapas med hjälp av korta varv. De korta varven ihop med det mjuka och relativt löst spunna, entrådiga malabrigo lace var inte klockrent. I alla fall inte i mina händer. Jag stickar väldigt hårt och det i kombination med garnet och tekniken gjorde att garnet hade en tendens att filta ihop sig. Jag blev tvungen att tänka lite extra på handlaget i vändningarna för att få det att bli bra, och det gjorde att jag tappade lite av det flyt som jag tycker om i stickningen.

Eftersom jag stickade med lite tunnare garn (och stickor) än mönstret rekommenderade så la jag till 4 extra rapporter , och lade således upp 411 maskor. Jag använde stickad uppläggning på grövre stickor, men jag tror att det hade blivit bättre med Jeny’s stretchy slipknot cast-on. Den senare tekniken ger en väldigt stretchig uppläggning som passar bra till den här typen av spetsiga mönster.

I originalmönstret är det muscher, men jag skippade dem och använde istället mwaa’s modified lace edging.

Allt som allt är jag nöjd med resultatet. Den är rätt knallig i färgen och ibland lite svårmatchad. Vissa dagar älskar jag den knalliga färgen, andra dagar blir det lite för mycket. Det är bland annat därför man behöver många sjalar att växla mellan :)

Mönster: Annis + mwaa’s modified lace edging
Stickor: 4,5 mm (och 5,5 mm till uppläggningen)
Garn: Malabrigo lace

.

Äh, jag slänger in en detaljbild också:

Foto: Ilsefinsambon

.

PS. En stor PUSS till Ilsefinsambon som så tålmodigt ställer upp och tar så fina bilder på mina alster!

Nu har jag äntligen semester! Ilsefinsambon och jag inledde semestern med att åka till stugan. Ett perfekt sätt att inleda semestern, och vädret var på vår sida hela vistelsen igenom. Första dagen var vi båda lite rastlösa och hade svårt att komma ner i semestertempo. Men efter en dag på bryggan började vi båda slappna av. Jag hade tänkt sticka massor, men har istället tillbringat dagarna (och till viss del nätterna) i en långdragen “läskoma”. Det är Ilsefinsambons beskrivning av det som händer när jag är riktigt lässugen. Jag kan totalt försvinna in i en bok och då tappar jag uppfattning om både tid och rum. Allt jag gör sker i sällskap av en bok (matlagning, uppackning, intagande av måltider etc), och med en viss fördröjning. Den här gången höll lässuget i sig hela vistelsen så jag hann plöja igenom en hel hög med böcker. Men lite stickade jag ju också, och virkade.

Virkprojektet som jag precis påbörjat på bilden var tänkt att bli en liten väska/kasse att ha istället för handväska på en fest. En färgglad blomma i botten, och sedan svarta stolpgrupper till resten av påsen. Men det verkar inte bli riktigt som jag tänkt mig, så jag tror det blir till att frogga…

Lite annat hann jag ju med också. Vi hade bland annat besök av några goda vänner och deras barn. Det blev ett intensivt dygn med grodfångande, gräshoppejakt, metning, prat och mys. Tänk att en vanlig kratta kan vara så spännande för en ettåring. Han skrattade så han kiknade när vi räfsade lite tillsammans, efter att han först ägnat en lång stund åt att prova hur det kändes när han slog sig själv i huvudet med skaftet med olika grad av styrka.

Helgen innan semestern började träffade jag ett par stickkompisar och blev övertalad om att ta en sväng hem till en av dem för att titta på lite garn (jag var ju inte sååå svårövertalad) som hon hade till salu. Det hela slutade med en färgglad påse karameller att ta med hem:

Tanken är att det ska bli en röd ponchonett, några baskrar, ett par sockor och ett par muddar eller fingervantar.

Jag har haft en rätt rörig vår. Ja, ett rätt rörigt år får man nog säga. Om jag ser tillbaka på allt som hänt det senaste året kan jag knappt tro att det är sant. Det är med andra ord inte konstigt att jag hela våren sökt mig till de enkla och meditativa projekten. Ett av dem är en virkad sjal i Ullcentrums entrådiga ull. En perfekt pendlarvirkning där man kan avbryta mitt i varvet och där man inte behöver tänka så mycket på vad man gör, samtidigt som det är kul att se hur sjalen växer och att följa de långsamma färgövergångarna.

Foto: Ilsefinsambon

Foto: Ilsefinsambons kusin

Foto: Ilsefinsambon

Sjalen är virkad som en halv mormorsruta enligt det här mönstret. Garnet är som sagt Ullcentrums entrådiga som jag köpte på Garnkällarn i Landsbro för drygt ett år sedan. Jag kommer tyvärr inte ihåg vilken storlek på virknål jag använt till sjalen. Kanske 3,5 eller 4 mm? Jag tyckte först att den kändes lite väl kompakt, men efter en s.k. brutalblockning blev den riktigt bra. Skulle jag göra om den skulle jag valt grövre virknål… om jag bara kom ihåg vilken storlek jag använt till den här…

Jag är riktigt nöjd med resultatet. Sjalen blev lagom stor både för att värma axlarna en sval sommarkväll och att vira runt halsen som en härligt värmande halsduk till vintern. Jag tycker att garnet och modellen passar finfint ihop och färgerna fyller ett hål i mitt ganska omfattande sjalbestånd.