Sjukdom

BLÄÄ!!

Ursäkta tystnaden, men jag har haft fullt upp med att vara sjuk. Ja, fortfarande sjuk. Mitt skov vill inte ge med sig, jag har stoppat i mig alla möjliga mediciner i varierande doser, och varje gång verkar de hjälpa, men efter några veckor så vänder det igen och symptomen kommer tillbaka. Nytt läkarbesök, nya doser eller nya mediciner osv. Den sista veckan har jag blivit rätt mycket sämre. De senaste dagarna har jag mest legat på soffan och vilat och haft ont och känt mig ynklig.

I morgon ska jag träffa läkare, igen. Och den här gången hoppas jag bli inlagd på sjukhuset. Känns som att det är dags nu. Det hjälpte ju förra gången jag var dålig, efter en liknande period av olika behandlingar och förbättringar och försämringar.

Med andra ord så är inte bloggande det första jag tänker på just nu, så det kan nog bli lite glest mellan uppdateringarna ett tag.

Triumf!

Clapotis on the wayJag har besegrat Clapotis! Hmm.. nu är inte Clapotis sÃ¥ svÃ¥r egentligen.. men om skrivaren har kapat av nÃ¥gra instruktioner i slutet pÃ¥ en rad (men bara pÃ¥ en endaste rad, den extra lÃ¥nga, och lite speciella raden) och man har 8 maskor kvar pÃ¥ stickan när det ska vara 3 sÃ¥ tja… det blir lite knöligt helt enkelt. När jag väl kom pÃ¥ vad som hänt sÃ¥ var jag snabbt tillbaka pÃ¥ banan igen. Och nu stickar jag nästan maniskt – mÃ¥ste fram till nästa ”släpp”! Det är sÃ¥ spännande att se hur den växer! FrÃ¥n början hade jag tänkte blanda mitt Colinette Enigma med en trÃ¥d naturvit Alpaca (inspirerad av blandningsmästaren E), men alpacan dominerade för mycket sÃ¥ jag skippade den. Jag tror att det här blir bra. Jag älskar färgerna i garnet och de kommer att passa sÃ¥ fint med min bruna kavaj i vÃ¥r!

Magen börjar ÄNTLIGEN fungera bättre. Fick träffa en superläkare förra veckan som tyckte att jag fått för höga doser mediciner och att man valt att behandla på alldeles för bred front, vilket påverkar kroppen mer än nödvändigt. Så jag gick hem med nya mediciner, ännu lite mer kunskaper om min sjukdom och framför allt stort hopp. Och det funkar faktiskt. Jag mår mycket bättre nu! Jag är fortfarande väldigt speedad, sover dåligt och har en enorm matlust. Men biverkningarna blir så mycket lättare att leva med när medicinerna gör verkan.

Hmm.. Jag märker att jag inte riktigt vant mig vid att blogga än, jag har lite svÃ¥rt att visa halvklara saker här… är det verkligen intressant att se en halvfärdig stickning? Jag tycker ju att det är det när jag läser andras bloggar, men i min egen känns det lite ovant än sÃ¥ länge.

Guld och ättiksgurka

Tack för alla smakråd! Jag valde guld, trots att det var en majoritet för lila. Jag hade nästan bestämt mig för cerise, men kom fram till att jag ville ha en lite diskretare sjal den här gången, och den ska passa ihop med min bruna manchesterkavaj. Så det blev guld, och idag på stickcaféet började jag sticka på den. Jag var rätt virrig, så jag vet inte hur resultatet blev, ska kolla det i morgon :)

Jag har haft ett par intensiva veckor i skolan. En muntlig ekonomi-dugga och en skriftlig i matte, plus lite allt möjligt annat som skulle lämnas in hit och dit. Men nu blir det lite mer avslappnat ett tag, bara en av tre kurser har lektioner och föreläsningar kvar, så schemat är lite glesare ett tag. Skönt!

Helgen ska tillbringas så planlöst som möjligt. Jag ska bläddra i lite nyfådda böcker:

Bokfynd

och kanske skapa något av det här:

Garn

Kanske tar jag med mig grejerna och traskar över till en kompis och en mysbyxeftermiddag i hennes soffa. Eller så stannar jag i min egen soffa. Möjligheterna är oändliga :)

Annars är livet inget vidare faktiskt. Magen krånglar fortfarande. Har fått höjd kortisondos över helgen och jourtid hos mag-doktorn på måndag. Då ska vi prata om fortsatt behandling, och eventuell inläggning (inte i ättikslag, utan på sjukhus) med dropp och specialkost och sånt. Jaja, i så fall får jag väl tvinga stickvännerna att flytta veckans stickcafé till sjukhusets cafeteria? ;)

Dessutom är pappa sjuk. Och min pappa är aldrig sjuk. Han har inte ens ägt en patientbricka tidigare. Mamma, brorsan och jag har varsin kronisk sjukdom, men pappa ska vara frisk. Världen är uppochner helt enkelt.

Men nu är det helg och det räcker så länge :)

Återhämtning

Återhämtning

Puh! Då var det värsta över! Dagen har inte varit rolig. Inte alls. Jag ska inte gå in på detaljer men mha extra dos smärtstillande och lustgas så kom jag ändå igenom det hela. Eftermiddagen och kvällen har jag tillbringat i soffan, med lyx-stickning och annat mys. Jag mår efter omständigheterna bra, jag har ont och har varit lite yr av medicinerna men nu börjar jag återvända till livet igen.

Och resultatet frÃ¥n undersökningen var ocksÃ¥ hyfsat positivt. Det är “bara” Ulcerös colit, inte Crohns. Och det är relativt liten del av tarmen som är inflammerad. SÃ¥ med 8 veckor kortison-behandling sÃ¥ borde det hela ge med sig.

Tack för alla tankar och hållna tummar, det har betytt mycket för mig att veta att ni varit med mig idag. TACK!!

TACK!!

Tack för all värme och omtanke! Jag blir rörd till tårar när jag läser alla kommentarer jag fått på gårdagens inlägg. Det betyder väldigt mycket för mig att påminnas om att jag har så fina vänner som bryr sig om mig! TACK!!

Igår var jag väldigt chockad. När jag fick den första diagnosen (2003) var det en stor lättnad. Äntligen kunde jag sätta ord på det som var fel, jag fick specialisthjälp, det fanns mediciner, behandlingar och information! Slut på alla läkare som uppmanat mig att stressa ner och äta mer fibrer. Jag togs äntligen på allvar.

Så jag blev helt överumplad av hur kraftigt jag reagerade efter besöket på sjukhuset igår. Har gått omkring i någon slags overklighetsbubbla i ungefär ett dygn. Nu börjar jag smälta det hela och inser att oavsett vilken av sjukdomarna jag har så mår jag ju likadant nu. Visst Crohns är värre, och får kanske allvarligare konsekvenser längre fram i livet. Men nu är det som det är och jag kan inte göra något åt det.

Sjuk, igen…

Suck! Jag är sjuk igen. För några år sedan fick jag diagnosen Ulcerös Colit, kronisk tarmsjukdom som kommer och går i perioder, sk skov. Jag har känt en massa varningssignaler sista tiden och idag bekräftades de av läkaren på mag- och tarmkliniken. Och som om inte det räckte så upptäcktes det också att det antagligen inte är UC, utan Crohns sjukdom jag har. Sjukdomarna är ganska lika, men Crohns är värre. Den drabbar större del av tarmen, det blir djupare sår och värre ärrbildning. Så det var bara att sätta igång med en ny kortisonkur, som gör att jag svullnar i hela kroppen, blir jättehungrig och överaktiv. Underbart! :(

På lördag ska jag tillbaka och genomgå en noggrannare undersökning för att kolla upp hur illa det är, och om läkarens misstankar stämmer. Till dess ska jag försöka att inte tänka så mycket på vad det skulle innebära att ha Crohns sjukdom.

BLÄÄ!!

Uppdatering: Det var inte Crohns, utan “bara” Ulcerös Colit. Inte för att UC är sÃ¥ himla mycket roligare, men ändÃ¥…

« Prev