Ilsefin bloggar

Så här på årets sista dag tänkte jag göra en liten sammanfattning av året som gått, en årskrönika helt enkelt:

.

Viktigast
Det helt klart viktigaste för mig i år har varit mina stickvänner. Stickvännerna har verkligen funnits där som stöd genom en del jobbiga händelser, både personliga och gemensamma. Och dessutom som trevligt sällskap och fast energihämtningspunkt under ett stressigt år. Tack för att ni finns och för att ni gjort ett ganska kämpigt år mycket lättare och trevligare!.

Årets njutningsstickning
Helt klart mest njutningsfulla stickprojektet i år är min flätkofta i cappuccinofärgat, lyxigt garn. Det var en ren njutning att sticka med det här mjuka garnet på mina härliga harmony-stickor, att göra roliga flätor och att känna att ‘det här kommer att bli bra’. Det kändes så bra att jag lät stickningen vila då och då för att spara på njutningen så länge som möjligt.

Mest omtalade
Den stickning som fått mest uppmärksamhet av er som läser här har utan tvekan varit lintunikan som jag stickade i somras. Jag har fått massor av mail och kommentarer om den, och jag förstår er för jag tycker också att den är fin. Kanske nåt att satsa på till våren? Mönstret går att köpa via Åländska Svalan.

Nya kunskaper
Jag har lärt mig lite allt möjligt i år. T.ex. gillar jag den lösa uppläggningen “tubular cast-on” som jag använde till mina gröna baskrar, den kommer jag definitivt att använda igen. Men det som jag är mest glad över att ha lärt mig i år är nog ändå att färga med KoolAid. Det är enkelt, billigt, går ganska snabbt och är riktigt kul. Och så får man ett garn som luktar bubbelgum :)

Årets garn
Egentligen skulle jag vilja skriva Noro Kureyon Sock eftersom jag blir glad varje gång jag ser nystanet, men eftersom jag inte stickat med det än så kan jag ju inte avgöra om det fortsätter att vara en favorit även som uppstickat. Det garn som varit mest spännande att sticka med i år är jak-garnet som jag köpte på Lienes Design på Syfestivalen i våras. Lite skönt ullfett att sticka med och supermjukt när jag tvättat tröjan med sidentvål.

Årets ära
I mars månad blev mitt mönster på “korvmuddar” utvalt till ett av de två månadsmönstren i Stickameras pulsklubb. Jag rodnade nästan lite bakom skärmen när jag upptäckte det. Och det har varit jättekul att se mina muddar uppstickade och tolkade av andra.

Årets tant
Det är ju bara att se på vilka stickningar jag lyft fram i krönikan så inser man att jag utan tvekan kan kallas Tant Brun. I år har jag även insett att jag blivit kulturtant. Och dessutom har jag passerat 30. Men jag har inga problem att vara tant. Jag lyssnar på P1, det händer att jag kollar på “På spåret” och äter AntonBerg-choklad samtidigt (även om jag var tvungen att sms:a syrran i panik när jag insåg vad jag höll på med) och jag trivs bra med att vara 30.

Förhoppningar för stickåret 2009
Jag känner på mig att 2009 kommer att bli ett bra stickår. Som jag skrivit tidigare så har FN utsett 2009 till “Year of natural fibres”, och det bådar ju gott. Dödergök kommenterade här för några veckor sedan att hon funderade på att göra 2009 till lyxstickningens år. Det tycker jag låter som en utmärkt idé! Mer lyxstickning åt folket!

.

Till sist vill jag önska er ett riktigt

Ungefär så här ser det ut i mitt liv just nu:

Massor av plugg. Redovsiningar, projekt, labbar, inlämningsuppgifter, uppsatser mm. Det gör att jag inte har så mycket tid över till annat. Men jag försöker klämma in lite sticktid då och då, mest på bussen till och från skolan – ni kan kanske ana en flätstickad mudd där i bottten på högen?

Jag kan vara väldigt disciplinerad när det gäller skolan. Och det funkar rätt bra en kortare tid om jag är lika noga med att ta hand om mig själv (sova ordentligt, äta bra, promenera lite och kanske meditera). Och just nu tror jag att jag har hittat den balansen, men det är en svår balansgång tycker jag.

Och som ni ser på bilden så skiner solen ibland, även på en stressad student.

Jag blev just medveten om att det är fredag den 13:e idag. Det har jag svårt att tro. Jag har i alla fall haft tur idag, på många sätt:

1. Jag började dagen med att åka till sjukhuset. Jag har nämligen varit dålig igen, riktigt rejält dålig. Efter en plågsam vecka tillbringad på soffan (och till nästan lika stor del på toaletten) så fick jag idag en magisk, intravenös behandling som häver inflammationen med en gång. Jag märkte skillnad direkt och mår nu som en prinsessa! Visserligen kan det delvis ha att göra med att jag fick lite uppåttjack i form av en kortisoninjektion också men huvudsaken är att jag mår bra och är glad. Det var ett tag sen kan jag säga.
2. När jag kom hem från sjukhuset kollade jag mailen och hittade ett resultatmail från skolan som berättar att jag får fått väldigt bra resultat på en tenta som jag kände mig väldigt missnöjd med när jag skrev. Resultatet är så bra att jag funderar på om den verkligen rättats rättvist, eller om någon halkat på tangenterna när det rapporterades in i systemet (dra av 10p och resultatet skulle kännas mer rimligt). Oavsett så betyder det att jag inte har några omtentor i sommar!
3. På sjukhuset tog jag ett beslut som gjorde att jag kunde fortsätta med min silkekofta, även om det är lite besvärligt att sticka samtidigt som man får dropp. Inte nog med att det är lätt att trassla ihop garn och droppslang, nålen satt så att jag var tvungen att hålla vänsterarmen rak för att inte stoppa flödet. Men trots trassel och stickning med raka armar så hann jag ändå en bit:
   
4. Jag har beställt lite KoolAid-färger från Garnhärvan. Har inga särsklida planer för fägerna, men mitt lilla förråd börjar ta slut.
5. I morgon är det WWKIPD. Och om inget dramatiskt inträffar så verkar det som att jag kommer att kunna vara med en stund. Det trodde jag inte tidigare i veckan då jag inte vågade lämna hemmet (dvs toaletten) över huvud taget.

Allt som allt en riktigt bra dag, även om mina referensramar känns lätt förvridna ibland…

Det finns många olika sätt att vara kreativ på. Som ni vet så har skolan tagit väldigt mycket av min tid under våren. Jag har inte hunnit slöjda (eller blogga) i närheten av så mycket som jag skulle vilja. Som tur är har jag ändå kunnat få utlopp för en hel del kreativitet. Jag har nämligen ägnat mig åt att bygga den här:

Om man ska vara petig så har jag inte byggt något av det som syns på bilden, det har några av mina kurskompisar gjort. Jag har (tillsammans med några klasskamrater) skrivit den del av programvaran som ser till att bilen väljer en så bra väg som möjligt när den ska hämta varor i vårt lager. Bilen styrs inte med handkontroll, utan navigerar själv m.h.a. GPS och den rutt som programmet beräknat. Det har varit ett enormt tidskrävande arbete, men otroligt roligt och lärorikt.

I förra veckan hade vi den tekniska redovisningen och idag hade vi en demonstration av produkten. Det gick bättre än väntat, men självklart inte helt felfritt. Jag är i alla fall grymt stolt!

Efter att ha fyllt på energi- och återhämtningskontona på en varm och skön altan (ja, utomhus!) i går kände jag mig redo för en ny intensiv skolvecka. Det kanske inte låter så tufft att gå i skolan 8-17 varje dag, det är ju helt normala arbetstider. Men för mig är det stor skillnad på att ägna hela dagarna åt att lära sig nya saker och att jobba med det som man redan behärskar (även om det senare kan vara nog så krävande det med). Dessutom pendlar jag 2 timmar om dagen. Men jag tycker inte särskilt synd om mig själv, jag har ju valt det själv och nu har jag dessutom roligt igen. Jag bara kände att fredagens inlägg krävde ett litet förtydligande.

Men nog om det. Idag är det bokmåndag:

Här kan du läsa alla bokrecensioner. Och här kan du se vilka böcker som finns i min slöjdhylla ifall du vill komma med önskemål om framtida recensioner, eller bara är lite nyfiken.

.

Bokmåndag – Folk Shawls av Cheryl Oberle

Den här boken är jag lite kluven till. Jag har haft den i ungefär ett och ett halvt år, men har inte bläddrat i den särskilt många gånger, men samtidigt är det något hos den som känns lite mysigt.

Jag älskar spetsstickade trekantssjalar, och hade hoppats att den här boken skulle vara full med sådana. Det är den tyvärr inte. Visst finns det en del trekants-sjalar, men det är ingen av dem som fångar mig. Och i övrigt är det lite för mycket rätstickning och lite för många rektangulära sjalar för att jag ska vara nöjd. Jag gillar små sjalar och blir inte så inspirerad av bilder på enorma sjalar som modellen nästan drunknar i, även om jag naturligtvis vet att jag inte behöver göra sjalen lika stor själv.

Boken är indelad i olika avsnitt baserat på geografiska områden. Varje avsnitt inleds med ett stycke som ger en regional anknytning till sjalarna, traditioner, tekniker, material mm. Egentligen tror jag att det här är en bok som kan tilltala rätt många, men som ni förstått så är jag inte lika frälst. Slutbetyget blir 3 nystan av 5, men även den här gången tar jag till restnystanet eftersom boken ändå är väldigt välarbetad och väcker bilder av skottländska sjöjungrur och spanska mormödrar.

Den sista tiden har skolan tagit alldeles för mycket tid från min stickning. Men nu börjar trycket lätta i skolan och jag har ägnat ett par dagar åt att försöka ta igen missad sticktid genom att gå på stickcaféer. Tre i rad. I onsdags blev det lite lugn stickning på min LYS*, i torsdags tog jag med mig två stickkompisar och åkte till Garnhärvans stickcafe för en avkopplande stunds stickmys i den nya fina butiken och igår åkte jag ner på stan för det vanliga fredags-caféet. Tack vare denna kraftsamling på må-bra-aktiviteter så mår jag betydligt bättre nu och dessutom har min amöba fått lite uppmärksamhet, både av mig själv och av andra som undrat vad det egentligen är jag håller på med. Det ska bli en halsduk är det tänkt, inspirerad av Katarina Brieditis amöba-boa.

Och eftersom jag inte har fyllt på mitt garnlager på så länge… så passade jag på att fylla på lite hos Garnhärvan. Lite fler vajrar, stoppar och skarvbitar till mina Denisestickor, några masknålar och så lite härligt Hacho-garn från Mirasol (ska nog bli ett par sockor).

.

*) en lista med sticknördiga förkortningar hittar du här.

Igår pluggade jag från kl 8 till kl 21. Jag räknade optimering, skrev dokument så att fingrarna glödde, skickade tjatiga mail till kurskompisar, klippte och klistrade en massa (och inte på det roliga sättet med fina papper, paljetter och limstift, utan tråkig text med Ctrl+C och Ctrl+V) och lyckades till slut skicka in i tid. Och så upptäckte jag att mina favoritskor gått sönder och tar in vatten efter 2 års trogen tjänst (spännande bild va?! :)). Ingen bra dag.

Idag ska jag ta med min gröna amöba och gå på stickcafé. Och jag har betat av två av de tre sista inlämningarna/examinationerna den här perioden. Det känns som att det bara är nerförsbacke kvar nu. Jag kanske till och med kan hinna skaffa ett par nya skor? Det kan nog bli en riktigt bra dag det här!

Observera jak-garnet i utkanten av bilden. Åååh, vad jag längtar efter att få sätta igång med det!

… räknar råttan optimering. Sambon bortrest över helgen och jag har en rätt stor inlämningsuppgift att ta tag i. Optimeringskursen är helt klart den svåraste kursen hittills. Men trots att det är riktigt deprimerande att inte fatta någonting alls så är ämnet ändå rätt intressant på nåt skadat sätt. Jag vet ju att jag kommer ha enormt stor nytta av det så småningom. Och idag när jag satte mig för att ta tag i “det omöjliga” så var det ändå som att något litet som kan liknas vid kunskap måste ha fastnat någonstans, för jag kommer frammåt. Även om det går väldigt sakta.

Men lite annat än optimering hinns ju med. Bla har jag fixat en bild på min “lilla kofta” (mönster av Birgitta Engardt) i dubbel Grignasco merinosilk. Den har varit klar ett tag men inte lyckats fastna på bild förrän nu:

Längst ner har koftan två varv med pärlor i samma gröna nyans som garnet. Jag är nöjd med passformen på koftan och jag gillar verkligen modellen. Garnvalet funkar, men är inte perfekt. Merinosilken är mycket halare än kidmohair (som mönstret är gjort för) och det gör att koftan blir enormt elastisk. Det i kombination med att den knappt väger någonting (det har gått åt ca 85g garn) gör att den inte alltid sitter där den ska. Men jag är nöjd och kommer säkert att använda den en del. Fast jag behöver köpa (eller sy) några nya toppar att ha under den.

Fast koftan är faktiskt inte 100% klar. Eller jo, kanske. Jag kan nämligen inte bestämma mig för vad jag ska ha för knappar. Första gången jag använde koftan var när jag åkte ner på stan för att köpa knappar till just den koftan. För att hålla ihop koftan så länge böjde jag till en bit ståltråd, och blev så nöjd med det att jag inte riktigt kan bestämma mig. Till vänster: egengjord “knapp” i ståltråd (även med på övre bilden). Till höger: svarta knappar i nåt slags stenliknande material från Hemslöjden. Vad tycker du?

Igår skrev jag att skulle berätta mer om varför min plånbok är ovanligt tom “en annan dag” och det måste ju vara idag då. Och här är skälet:

Förra veckan kändes världen lite dummare än vanligt. Så på måndagen ägnade jag en håltimme åt att spana in grannstadens garnaffär (vilket resulterade i två nystan grå fabel som ska bli knästrumpor utan fötter). Garnshoppingen hjälpte lite, men inte helt. Så på onsdagen tröstade jag mig med stickcafé på Garnverket (men oj, är det här de sista två härvorna Kalinka lingarn i min favoritfärg? Bäst ni lägger undan dem åt mig!). Hela torsdagen gick jag och tänkte på det fina lingranet och på fredagen efter skolan gick jag tillbaka till Garnverket för att “hämta” mitt garn. Och när jag ändå var där passade jag på att slinka in på Hemslöjden på andra sidan gatan (och fick visst med mig två härvor Visjö i två olika gröna nyanser till en ny dragspelsbasker, och några snygga knappar till min “lilla kofta“). Sedan fortsatte jag till det vanliga stickcaféet där vi hade besök från Sjönäs Angora. Jag lyckades nöja mig med en härva olivgrön Baltic (även om både den bärnstensfärgade och den rödlila försökte smita ner i min väska de också).

Garnet ligger i en genomskinlig påse på mitt köksbord och gör mig glad varje dag. Glädjen har svajat lite från och till under veckan, som t ex idag när jag inte fick plats på varken på den ordinarie bussen eller extrabussen på väg hem från skolan. Men de lyckades få tag på ännu en extrabuss, så jag klev trött ombord och slumrade till lite på vägen. Busschuffören väckte mig en stund senare med att ropa i högtalarna “Så där små plugghästar, nu är det dags att vakna för nu närmar vi oss resans mål. Jag vill passa på att önska en trevlig helg. Och häng inte så med huvudet, snart är det ju måndag igen!”.

Och nu kommer sambon hem extra tidigt, och precis i tid för att smaka på mitt senaste kakexperiment. Chokladkakor med svartpeppar!? Receptet kommer från Martha Stewart, fast jag har bytt ut hälften av smöret mot 1 dl Kesella och skippat ungefär 1/3 av sockret.

Världen är nog inte sååå dum ändå…

Ojoj, skolan har dragit igång på allvar nu. Den senaste veckan har varit rätt intensiv och det väller in uppgifter, deadlines, rapporter mm från alla håll. Det blir lite överväldigande. Men just nu tror jag ändå att jag har kontroll och det börjar kännas lite roligare igen, inte jättekul men okej i alla fall. Dessutom kan jag ju slöjda på bussen! Jag har t ex monterat fingervantar:

De var faktiskt inte så jobbiga att montera som jag trodde. Jag använde den här metoden och eftersom delarna är likadana gick det riktigt smidigt. Det jobbigaste för mig med att göra de här vantarna var att sticka dem precis enligt mönstret. För det mesta ändrar jag ju lite här och där i mönster för att anpassa det efter mina önskemål. Nu var det inte särskilt mycket jag ville ändra i det här mönstret, men vantarna har lite längre fingrar än mina egna korta fingrar så jag skulle ha gjort dem lite kortare om de var till mig. Men nu är de alltså inte till mig, utan jag har provstickat ett mönster och nytt garn åt Garnhärvan. Ett himla bra sätt att få sticka roliga saker trots att jag är fattig student.

Fast orsaken till att plånboken är tom just nu är snarare min hobby än mina studier, men mer om det någon annan dag :)