Ilsefin bloggar

… eh, eller två till mig om man ska vara petig. Jag har ju en vit sen tidigare. Jag pratar alltså om ananas-sjalar. I höstas virkade jag en petrol-blå till mitt fadderbarn (dvs jag är hennes dopfadder, inte SOS-fadder). När jag påmints om hur kul det är att virka blev det en till mig också:

Även den här har jag virkat i Tynn Alpakka från Du Store Alpakka med virknål 5. Den har blivit min nya favoritsjal, mjuk härlig och framför allt är jag väldigt nöjd med färgen. Den bärnstensfärgade nyansen gör mig verkligen glad :)

Annars laddar jag för skolstart, i morgon drar den nya terminen igång. Det känns lite kluvet som vanligt. Jag trivs inte riktigt med att vara student. Visst det är kul att lära sig nya saker och jag vill verkligen ha den här utbildningen (annars hade jag ju inte fortsatt). Men jag gillar inte den “ofrihet” som jag känner när jag pluggar. Jag är aldrig riktigt ledig, det är svårt att planera, ingen dag är den andra lik och jag får ständigt ändra mina planer och strategier för att ta hänsyn till grupparbeten mm. Och så har jag så väldigt små möjligheter att påverka. Det spelar ingen roll vad vi skriver i utvärderingar eller vad vi säger till föreläsare, de gör som de vill i alla fall. Det är lite som att man anses vara barn igen på nåt sätt. Men samtidigt vet jag ju att det brukar kännas bättre när jag väl kommit igång lite.

Förutom att vara noga med återhämtningsaktiveteterna när jag pluggar så brukar jag också försöka hitta på något för att belöna mig själv när jag nått mitt mål.

På banderollen till garn från Du Store Alpakka står det “alpakka en naturlig luksus”. Det tog jag fasta på när jag bestämde vad jag skulle ge mig själv i “halvvägs-genom-utbildningen-present”. Jag behöver lite lyx helt enkelt! Så jag beställde 8 nystan underbart skogsgrönt garn i en blandning av silke och alpakka (bilden till vänster). Baby Silk från Du store Alpakka. Det ska bli en lyxig kofta i ungefär samma modell som den här. Jag har en jättesnygg handgjord träknapp i mörkt trä som jag köpte på syfestivalen i våras som kommer att passa perfekt!

Och när jag ändå visar upp lite garnnystan så passar jag på att visa lite mer garnlyx – mina fina lotter från Garnhärvans ettårskalas för några veckor sedan. Lila merinosilke och underbart mjukt, grått kashmir-garn. Har inte bestämt vad det ska bli än, men härvorna ligger överst i stickhögen så att jag kan mysa med dem ibland :)

PS. Ett stort tack för alla lyckönskningar om tentorna! Det har gått bra, jag har inte fått resultaten än men jag har definitivt godkänt i alla fall.

Nu är det äntligen jullov! Tentorna är avklarade sen “länge” och idag fixade vi det sista på en besvärlig (men egentligen ganska rolig) labb. I lördags var det klassfest och vi kunde skåla för att vi tagit oss halvvägs genom utbildningen. Det känns lite märkligt faktiskt. Kul, läskigt och spännande :)

När jag pluggar kan jag var väldigt disciplinerad och fokuserad, särskilt när det är mycket att göra. Men för att det ska funka så måste jag vara lika noga med må-bra-aktiviteterna. Sömn, mat, motion och förstås slöjd. Utan återhämtningsaktiviteter så orkar man inte. Så även om ni inte har fått se så mycket här i bloggen på sistone så har jag både stickat och virkat en hel del.

Jag har t.ex. virkat på en bärnstensfärgad ananas-sjal (bilden till vänster) som kommer att passa väldigt bra ihop med min röda vinterjacka. Och så har jag fortsatt att sticka på “lilla koftan” i merinosilke (bilden till höger). Eftersom masktätheten på merinosilken inte riktigt stämmer överens med mönstret så har jag stickat i en större storlek (men med mina mått). Jag tror att det ska bli bra, men det ska bli lite spännande att se när det är klart :)

Men visst händer det att jag beklagar mig inför sambon “Så här kan man ju inte ha det. Jag hinner ju inte med nånting!” och syftar då på alla slöjd-projekt som jag planerar men inte har tid att kasta mig in i när skolan tar för mycket tid. Men nu har jag 4 veckor välbehövligt jullov med massor av tid att skapa :)

Just nu befinner jag mig i det där märkliga vakuumet som infaller efter en tentaperiod. Det är då man ställer in filtallriken i kylskåpet och filpaketet på köksbordet och sen när man sätter sig för att äta kan man inte fatta vad det är som är fel. Och sen lägger man sig i soffan för att läsa. Men återfinner sig med jämna mellanrum på någon annanstans i lägenheten på väg att ta tag i något. Då får man ta sig själv i handen och leda tillbaka sig till soffan och med lugn röst berätta att “jo, men du är faktiskt ledig på riktigt nu. Du kan ligga här hela dagen om du vill. ”

… och efter en liten betänkestund så svarar man sig själv: “Jaja, om du tjatar så gör jag väl det.” Och efter en stund tillägger man trotsigt “Fast bara till klockan tre för sen ska jag på stickcafé!”

Om du vill ha en bild av min dag kan du kolla i förra inlägget, men ta till fantasin för att byta ut ledarskapsboken med alla flikarna mot en trevlig roman istället. Och böckerna som ligger på bordet byter du mot en hög snygga, bärnstensfärgade garnnystan :)

Jag undrar om jag ska tolka det som hjälpsamhet att sambon knutit en hängsnara i ena änden av mitt tenta-hopprep* eller försöker han på ett diskret och ödmjukt sätt säga att det är kört den här gången?!

Det är alltså tentadags igen (Igen!? Det är ju bara några få veckor sen sist). Den här perioden är det inte så mycket räknande utan mer läsande:

För visst är det så att kurslitteratur med fördel instuderas med hjälp av osmos?

… och med andra ord så går skolan före det mesta under de kommande 11-13 dagarna (har inte bestämt mig för om jag ska bry mig om den sista tentan). Så ha inga höga förväntningar på bloggande, kommentarssvarande eller blogg-kommenterande från min sida under den närmaste tiden.

*) Ett tentahopprep är ett helt vanligt hopprep som man har hängande vid sin studieplats. Det används vid kortraster för att få fart på blodcirkulationen och väcka liv i den studie-stela kroppen. En mycket bra uppfinning, inhandlad av ovanstående hjälpsamma sambo.

Till att börja med vill jag tacka för alla kommenterar om min chokladkofta!! Oj, vad det värmer! Jag rodnar riktigt bakom skärmen när jag läser allt ert beröm.

Mitt liv består mestadels av disciplinerade studier just nu. Som jag sagt tidigare – det är en galet intensiv, och väldigt kort period och inte så mycket annat hinns med tyvärr. Men det är bara några veckor kvar nu. Mitt jullov börjar nämligen redan den 15 december kl 14. Men även om det är mycket att göra i skolan så måste man ju tillåta sig att ha lite vanligt liv också. Igår var jag på stickcafé och fick härligt sällskap och gott om energipåfyllning!

Och i min stickhörna här hemma händer det konstiga saker:

Ibland måste man släppa loss lite och bara leka :)

Egentligen sitter jag vid datorn för att skriva rent mina anteckningar från gårdagens intervju med en politiker, och sedan analysera detta ur olika ledarskapsperspektiv. Riktigt intressant faktiskt. Men ändå har jag suttit här en timme nu utan att producera ett enda tecken. Det finns ju så mycket annat man kan göra istället när man ändå sitter här. Surfa stickbloggar och sånt t. ex. :)

I alla fall, det jag tänkte säga här var bara att jag har sjukt mycket att göra i skolan den här veckan så ni som väntar på respons på kommentarer eller mail – ha tålamod, jag har inte glömt bort er. Men just nu prioriterar jag skolan.

Jag pendlar till skolan, en bussresa på ca 40 minuter enkel väg. Jag har inget större problem med det egentligen, jag är van sen grundskola och gymnasium. Men den här terminen har jag inte riktigt kommit till ro med resandet. Om jag läser på bussen så somnar jag oftast efter ett tag, och då blir jag stel i nacken och väldigt seg när jag kommer till skolan. Men så för några veckor sedan kom jag på den geniala idén att jag kan utnyttja bussresan till att sticka, och genast är bussresorna avkopplande och meditativa. Jag kommer fram med ett leende på läpparna och en skön avslappning i kroppen (ibland önskar jag tom att busschauffören skulle ta ett extra litet varv i stan så att jag får sticka klart varvet :). Men allvarligt talat. “Alla” pendlande stickerskor utnyttjar ju restiden till att sticka. Och jag stickade massor på bussen förra året och njöt precis lika mycket av det då. Jag fattar inte att jag hunnit glömma bort det på bara ett par månaders sommarlov. Glömma bort att jag mår bra av att sticka?! Galet!

Det här är min busstickning för tillfället. En Dove-sjal i mörklila kidmohair, fyndad på vårens Syfestival.

Fast just idag blev det inget bussresande för min del. Idag fick nämligen mina kära klasskamrater pallra sig upp i ottan och ta bussen till MIN stad eftersom föreläsningen för en gångs skull var på min hemmaplan. Och jag var precis så skadeglad som jag tycker att jag har rätt till (hm.. kanske lite mer till och med) när min väckarklocka ringde kl 7, dvs samtidigt som det var dags för dem att kliva på bussen i grannstaden.

Igår var det synd om mig, tyckte jag själv i alla fall :) Skolan kan vara jobbig ibland. Men den kan vara rolig också. Som idag när jag lärt mig massor om mail-protokoll eller när projektgruppens idé till ledarskapsintervjuer bara faller på plats. Och så unnade jag mig själv en promenad i det fina höstvädret (med lövhögssparkande inkluderat) på vägen hem från bussen.

Nu ska jag visserligen plugga ett par timmar men sedan ska jag ner på stan och hämta min nya, snygga jeans och framför allt gå på stickcafé med inkluderat garnklappning till ett halvhemligt julprojekt. Jag tror inte att mottagaren läser min blogg, men jag är inte helt hundra, så jag får se hur mycket jag vågar avslöja framöver.

Och så är chokladkoftan klar, monterad och allt. Jag tror att den kommer att bli riktigt bra. Eventuellt är den lite stor, men det beror nog på att jag blockade den lite väl hårt, så kanske kan de dra ihop sig lite med tiden. Jag tänker inte visa den på bild förrän jag fått till några riktigt bra bilder så än så länge får ni nöja er med en liten aptitretare.

PS. Och så är det ju fredag. Bara en sån sak!

Nya läsperioden har dragit igång med en rivstart! I början på läsperioderna känner jag mig alltid lite överväldigad och förvirrad. Det brukar ta ett par veckor innan jag är i fas igen och känner att jag har kontroll. Jag trodde att den här perioden skulle bli lugn, men den verkar bli allt annat än det. Intervjuer, projekt, labbar, duggor, schemakrockar osv. Så just nu vill jag mest gräva ner mig i ett mörkt hörn och hålla för öronen. Jag vet ju att det brukar ordna sig bara man kommer igång lite. Men bara tanken på att jag ska försöka klara tre tentor samma vecka stressar mig rejält, även fast det är 6 veckor kvar dit. Det hjälper inte att jag har 4 veckor jullov efter det, jag mår hellre bra hela perioden och har kortare lov. Men jag ska jaga lite folk och se vad som går att göra åt det.

Som tur är har jag min nya lyxstickning att trösta mig med. Det är Grignasco merinosilk från Garnhärvan. Och som jag lovat Fosco på senaste stickcafét så är det en fet pärlbård längst ner. Eller så jätte-fet vet jag inte om den är, 324 pärlor fördelade på två varv. Tanken är att det ska bli en liten kofta med trekvartsärm. Merinosilket är ljuvligt att jobba med, så otroligt mjukt. Och jag blir bara mer och mer förtjust i färgen (som jag tyckte var lite läskig i början).