Ilsefin bloggar

Nu är äntligen flätkoftan som jag började på i somras klar. Jag har dragit ut på det i det längsta eftersom den varit så härlig att sticka på. Den sista detaljen blev klar i samband med Syfestivalen då Fröken Fräken övertygade mig om att både jag och koftan var värd fina handgjorda träknappar. Och det hade hon verkligen rätt i!

Garnet heter Andean Silk och kommer från Knit Picks. Jag har använt mina harmony-stickor i storlek 8 och 9. Garnet var verkligen ljuvligt – tänk er själva en blandning av alpaca, silke och merinoull! Mönstret kommer från Jakobsdals garn och fanns med i en samling sticktillbehör som skänktes till Linköping knitters från en kvinna som inte längre stickade men gärna ville att hennes material skulle komma till användning. Koftan har varit jättekul att sticka och jag är mycket nöjd med slutresultatet. Den är perfekt att ha på sig när man kryper upp i soffan med en kopp te under mörka höst- och vinterkvällar, men jag tror nog att den kan få vara med året om.

För en månad sen maskade jag av min äppelgröna sjal och i väntan på att sambon skulle ställa upp och fota fick ni se en bild på hur bra jag lyckats utnyttja garnet. Innan sambon hunnit återhämta sig blev det dock en tur till sjukhuset med mig, och trots att både jag och sambon återhämtat oss sedan länge så har sjalen blivit liggande. Men nu är det dags:

Mönstret är Avigmaskans sjal och jag har använt Atelier Zitrons ofärgade sockgarn med bambu, ProNatura, som jag färgat själv med KoolAid. Bambun ger garnet en härlig glans och gör att det inte alls känns som ett sockgarn. För att få garnet att räcka så exakt blev jag tvungen att avmaska något fastare än jag skulle önskat. Sjalen blev bra ändå, men uddarna blev inte lika spetsiga som jag skulle önskat. Tanken med sjalen var att värma mig om axlarna under svala sommarkvällar, men eftersom jag inte haft så många såna i år så kommer den att få vikariera som halsduk till nästa sommar.

.

PS. Igår när jag skrev “5 saker jag skall göra idag” borde en av punkterna varit “Svara på mail och kommentarer från bloggen”. Det var pinsamt länge sedan jag gick igenom min inbox ordentligt. Jag ska försöka ta tag i det under morgondagen.

Jag har beslutsångest. Om en dryg vecka ska jag på bröllop. I går hittade jag en klänning som jag tror blir bra (efter lite anpassning och upp-piffning). Problemet är att vädret kan vara allt från 30 grader varmt och strålande sol till 11 grader och ösregn. Klänningen är rätt tunn och ärmlös så jag kan behöva något att värma mig med. Eftersom klänningen är svårmatchad har jag bestämt mig för naturvitt. Så långt var det inga problem med besluten.

Men sen börjar problemen. Ska jag sticka en snabb sjal i Colinette Enigma (kanske en Clapotis?), fast det värmer inte så mycket förstås. Om man inte kombinerar med lite entrådigt ullgarn kanske? Eller så stickar jag en ren ullsjal i det entrådiga. Eventuellt tillsammans med en tunntråd bambusilke för att få lite lyster? Eller kanske en liten bolero (t.ex. den från omslaget på Sticka romantiskt, modernt och kvinnligt) i Visjö från Östergötlands Ullspinneri? Fast Visjögarnet skulle även kunna bli en “I do“, men hinner jag det?

Egentligen har jag nog redan bestämt mig. Men eftersom jag tycker det är läskigt med beslut så måste jag ägna en stund åt att överväga alternativen innan jag kan erkänna att jag visste redan från början.

Som jag skrivit tidigare var mitt mål med den gröna sjalen var att få ut så mycket som möjligt av nystanet så måste jag säga att jag är väldigt nöjd med den delen. Tyvärr ledde det till att jag var tvungen att avmaska något fastare än jag skulle vilja, men tycker att kanten blev helt okej ändå även om inte uddarna blev lika tydliga som jag tänkt mig. Det kommer bättre bilder så smångingom när fotografen hämtat sig efter dagens svensexa för en vän. Vem vet, sjalen kanske t.o.m. får vara med på bröllopet :)

För övrigt flödar inspirationen igen – jag har bland annat planer på ett nytt lin-linne, USA-garnet lockar och så är jag sugen på att färga lite med Kool-Aid igen. Kroppen på silkeskoftan börjar bli klar (men det är ett liiiitet beslut kvar att fatta, så den vila över dagen eller så).

Fast mest av allt är jag sugen på att bada. Om operationsärret ser bra ut vid kvällens omläggning blir det bad i morgon!

Jag är inte särskilt rörlig än, men börjar bli rejält rastlös av allt stillasittande. Så idag tog jag och sambon en tur till stans mysigaste sommarcafé. En liten röd stuga precis vid ån, med en jättevacker, lummig trädgård och gott, hembakat fika. Där satt vi i halvskuggan under ett äppelträd och fikade vi länge och väl med te, smörgåsar och marängswiss. Medan sambon läste tidningen stickade jag några varv på min gröna sjal. Tänk vad lite som behövs för att man ska må gott :)

Sjalen börjar närma sig slutet nu. Jag vill få ut så mycket som möjligt av nystanet så jag trär i livlinor efter varje avslutad rapport och väger nystanet för att försöka uppskatta när det är dags att gå över till den avslutande uddkanten.

.

PS. Har ni sett att det kommit en svensk (hm, nåja översatt från danska, men i alla fall) sticktidning? Eftersom jag inte stickar barnkläder står jag över första numret, men väntar nyfiket på nästa.

Efter blockningen behövde jak-tröjan ytterligare en månads vila för att bli mogen för montering. Igår kväll fick jag plötslig inspiation via ett blogg-mail med en fråga om garnet och tröjan och satte mig för att sy i ärmarna. Så här blev resultatet:

Tröjan är stickad med Jak-garnet jag köpte hos Lienes Design på Syfestivalen i våras, och mönstret fick jag med på köpet. Hålmönstret på vänstersidan löper även längs båda ärmarna, vilket inte syns så tydligt på bilden. Jag har använt mina Denise-stickor i storlek 5 (ca 3,75 mm) och 6 (ca 4 mm). Jag är riktigt nöjd med resultatet, även om den eventuellt blev en aning vidare runt kroppen än jag tänkt mig. Jag har visserligen gått ner en del i vikt sen jag påbörjade tröjan, så när jag väl gått upp de kilona igen så passar den säkert perfekt!

Jak-garnet var en trevlig bekantskap tycker jag. Det hade en del av ullfettet kvar och var därför behagligt i händerna och luktade gott när man stickade med det. Efter en tvätt i ull-tvättmedel blev det ljuvligt mjukt och lite fylligare, precis som Liene utlovat. Tvätten gjorde garnet lite sprödare så jag skulle rekommendera att montera med otvättat garn från nystanet och bara fästa de överblivna trådarna lite försiktigt. Och så är jag så där lite nördigt förtjust i att sticka med lite udda fibrer :)

Idag har jag kämpat emot startitis (d.v.s. en närmast obetvingbar lust att starta nya projekt). Det är något som sällan brukar drabba mig annars. Jag brukar trivas bäst med att ha 2-3 projekt på gång samtidigt och inte mer. Nu har jag två koftor – en i somrig, egendesignad i silke och en galet randig Sesame i Evilla. Ganska lagom.

Igår kom jag på att en ny sjal till midsommar kunde vara trevligt och började provsticka Laminara lite eftersom jag tänkt ändra lite på det och vill förstå hur de olika delarna hängde ihop. Planen var att sticka den i mitt KoolAid-färgade bambu/ull-garn, men jag kom fram till att jag inte vågade chansa på att garnet skulle räcka. Så istället startade jag på Avigmaskans sjal (eftersom jag inte hittar mitt Flowerbasket-mönster trots att jag vet att jag sparat undan det noga eftersom det inte längre är gratis).

Idag har jag varit hemma från jobbet (mm.. mag-miraklet från i fredags funkar okej, men inte perfekt) och har stickat lite på min äppelgröna sjal. Men jag kan inte släppa hur kul Laminara var att sticka. Helt annorlunda än andra spetsmönster jag provat. Så jag har mentalt inventerat min stash och funderat på lämpliga garner. Det hela slutar med att jag vill sticka minst två olika varianter av Laminara i olika färg och med olika ändringar. Kanske en röd, en nougatbrun, en rosa, en grön….

När jag inventerade stashen hittade jag förstås en hel drös med garner som jag funderar på att färga över med lite KoolAid från Garnhärgan så att de får snyggare färg. Vilket fick mig att längta efter en rönnbärsröd sjal och kanske en petrolblå också.

Och eftersom jag blev så nöjd med min tunika i lingarn så vill jag börja på nästa. Jag har lite grå-grönt Kallinka som ligger och väntar på att jag ska sätta stickorna i det…

Men jag har stått emot (hittills i alla fall), för jag vet att jag blir lite splittrad av att ha för många projekt på gång. Särskilt om alla projekten är kul, för då kan jag inte bestämma mig för vilket jag ska sticka på och blir istället sittandes utan att sticka alls.

Jag blev just medveten om att det är fredag den 13:e idag. Det har jag svårt att tro. Jag har i alla fall haft tur idag, på många sätt:

1. Jag började dagen med att åka till sjukhuset. Jag har nämligen varit dålig igen, riktigt rejält dålig. Efter en plågsam vecka tillbringad på soffan (och till nästan lika stor del på toaletten) så fick jag idag en magisk, intravenös behandling som häver inflammationen med en gång. Jag märkte skillnad direkt och mår nu som en prinsessa! Visserligen kan det delvis ha att göra med att jag fick lite uppåttjack i form av en kortisoninjektion också men huvudsaken är att jag mår bra och är glad. Det var ett tag sen kan jag säga.
2. När jag kom hem från sjukhuset kollade jag mailen och hittade ett resultatmail från skolan som berättar att jag får fått väldigt bra resultat på en tenta som jag kände mig väldigt missnöjd med när jag skrev. Resultatet är så bra att jag funderar på om den verkligen rättats rättvist, eller om någon halkat på tangenterna när det rapporterades in i systemet (dra av 10p och resultatet skulle kännas mer rimligt). Oavsett så betyder det att jag inte har några omtentor i sommar!
3. På sjukhuset tog jag ett beslut som gjorde att jag kunde fortsätta med min silkekofta, även om det är lite besvärligt att sticka samtidigt som man får dropp. Inte nog med att det är lätt att trassla ihop garn och droppslang, nålen satt så att jag var tvungen att hålla vänsterarmen rak för att inte stoppa flödet. Men trots trassel och stickning med raka armar så hann jag ändå en bit:
   
4. Jag har beställt lite KoolAid-färger från Garnhärvan. Har inga särsklida planer för fägerna, men mitt lilla förråd börjar ta slut.
5. I morgon är det WWKIPD. Och om inget dramatiskt inträffar så verkar det som att jag kommer att kunna vara med en stund. Det trodde jag inte tidigare i veckan då jag inte vågade lämna hemmet (dvs toaletten) över huvud taget.

Allt som allt en riktigt bra dag, även om mina referensramar känns lätt förvridna ibland…

1. Sticka en tröja i flera delar.
2. Låt delarna ligga nedknölade i en påse i en månad medan du funderar på om tröjan blir för liten.
3. Ta fram tröjan och konstatera att det är värt att chansa, alla mått verkar ju stämma. Och det går ju faktiskt att förlänga både livet och ärmarna om den är för liten.
4. Låt tröjdelarna ligga i soffan i en vecka.  (Ett tips för att skynda på det här steget är att ta en kurs i signalbehandling så att man har något tråkigt att studieflykta i från).
5. Ät en kola eller två för att samla energi.
6. Ta sedan fram skumgummipusslet och pussla lite.
7. Ät lite mer kola, och kanske ta en kopp te.
8. Ta tag i skiten och börja nåla.
9. Ät mer kola.
10. Spraya de nålade delarna med vatten och ignorera det hela i minst ett par dagar.
11. Längre än så här har jag inte kommit än, så jag vet inte riktigt. Men jag misstänker att det krävs en del montering och antagligen mer kola innan jag blir klar med tröjan.

.

PS. Många frågar efter pusslet. Jag har köpt mitt på Biltema. Sök på “Hoppa hage-matta” på deras hemsida (http://www.biltema.se/) så hittar ni det!

Äntligen har jag något färdigt att visa upp! Min tunika i brunt lin har varit nästan färdig och monterad rätt länge nu, och i fredags samlade jag mod och virkade fastmaskor runt armhål (för visst måste det heta armhål på ett linne? på en tröja heter det ju ärmhål, men här ska det ju inte sitta några ärmar) och halsringning. Jag vet inte varför jag drog mig så länge för det, för det var enkelt och blev jättebra. Ni kommer garanterat att få se fler fastmask-kanter i min stickning framöver, har redan en på gång i tanken. Så här blev i alla fall min tunika:

Garnet är ett tunt lingarn som egentligen är avsett för vävning, mönstret heter “Väst i merinosilke” och kommer från Åländska Svalan. Jag har stickat med Denisestickor storlek 7 (ca 4,5 mm). Jag är jättenöjd och tror att jag kommer att använda tunikan en hel del (måste bara hitta fler lämpliga toppar att ha under). Jag har redan planer på en liknande i mossgrönt Kalinka lingarn, och något annat mönster. Och så ska jag försöka hitta ett band som passar bättre, det gräddvita känns inte helt rätt.