Ilsefin bloggar

Vilken ära att inse att ett av mina mönster har blivit utvalt i Stickameras pulsklubb! Det är korvmuddarna som nu stickas lite här och där (klicka på veckobok, och titta på vecka 9). Eftersom jag fått en del frågor om antal maskor och uträkningen (jag har full respekt om man inte orkar sticka provlapp och räkna) så har jag nu uppdaterat mönstret med ett räkne-exempel och det antal maskor som jag använt till de lila muddarna på bilden i mönstret.

Hoppas att ni som väljer att sticka korvmuddarna blir nöjda med resultatet! Hör gärna av er och berätta vad ni tyckte om mönstret och om muddarna!

Igår pluggade jag från kl 8 till kl 21. Jag räknade optimering, skrev dokument så att fingrarna glödde, skickade tjatiga mail till kurskompisar, klippte och klistrade en massa (och inte på det roliga sättet med fina papper, paljetter och limstift, utan tråkig text med Ctrl+C och Ctrl+V) och lyckades till slut skicka in i tid. Och så upptäckte jag att mina favoritskor gått sönder och tar in vatten efter 2 års trogen tjänst (spännande bild va?! :)). Ingen bra dag.

Idag ska jag ta med min gröna amöba och gå på stickcafé. Och jag har betat av två av de tre sista inlämningarna/examinationerna den här perioden. Det känns som att det bara är nerförsbacke kvar nu. Jag kanske till och med kan hinna skaffa ett par nya skor? Det kan nog bli en riktigt bra dag det här!

Observera jak-garnet i utkanten av bilden. Åååh, vad jag längtar efter att få sätta igång med det!

Jag älskar grönt, helst olivgrönt eller mossgrönt. Det kanske är min kärlek till oliver (som ettåring drack jag upp olivspadet i skålen när oliverna var slut, numer nöjer jag mig att äta dem ur djup tallrik med sked :). Det här är vad jag har på gång just nu:

Längst upp till vänster – en finfin olivgrön påse som jag fick av vännen E som vet att jag älskar grönt. Övert till höger – en nästan färdig dragspelsbasker i olivgrönt och mossgrönt. Det som återstår att bestämma om den är lagom stor (ev lite tight?) och fästa trådarna. Nederst – något ganska mystiskt i olivgrön angora/lamull som jag bestämt mig för att ta med som resestickning till Syfestivalen. Utanför bild – min mossgröna lyxkofta som ligger blockad och väntar på att jag ska orka/hinna/vilja montera.

Idag har jag varit på invigningen av Garnhärvans fysiska butik. Härligt att mysa med en massa garner, både en del bekanta favoriter och en del nykomlingar. Jag motstod dock frestelsen och nöjde mig med att klappa och titta på dem den här gången (det är ju bara en vecka till Syfestivalen!). Men jag hittade ett riktigt fint bourettesilkegarn som jag vill sticka mig en sommarkofta i, ska bara hitta ett fint mönster (har du något tips så säg till).

Kommer ni ihåg det här märkliga byltet i lila och pistage? Jag bestämde mig för att jag inte gillar pistage-grönt i den formen så jag repade upp och stickade en ny med ett naturvitt nystan Brilla istället. Och så här blev den när den blev klar:

(Ja, du ser rätt det är snö på bilden. Den togs på jullovet men har visst inte hittat hit förrän nu). Halsduken är stickad på längden (många maskor per varv med andra ord). Jag började med att virka drygt 180 luftmaskor. I dessa plockade jag sedan upp 180 “stick-maskor” och stickade sedan rätstickning i växlande Brilla och tunt lila kidmohair. Efter den sista randen Brilla bytte jag till den lila kidmohairen och ökade i varannan maska på vartannat varv för att göra en volangkant. Till sist maskade jag av så löst jag kunde. Därefter repade jag försiktigt upp de virkade maskorna i början av halsduken och plockade upp de lösa stickade maskorna på en sticka och gjorde en likadan volangkant på andra sidan. Volangkanten försvinner lite eftersom Brilla-garnet är halt och tungt och därför töjer halsduken en del. Jag är inte supernöjd, men det var kul att prova att min idé funkar och jag kommer säkert att använda halsduken en del till våren (den värmer inte så mycket).

Resten av dagen ska jag läsa (men bara skönlitteratur!), sticka och göra/äta sushi…. kanske att det slinker ner några skopor glass frammåt kvällen också… :)

.

PS. Skolan tar mycket tid just nu, och kommer sannolikt att fortsätta göra det större delen av våren. Så för att det ändå ska hända nåt här på bloggen minst en gång i veckan så har jag föreberett ett litet måndags-tema för en tid framöver. Men mer om det på måndag.

… räknar råttan optimering. Sambon bortrest över helgen och jag har en rätt stor inlämningsuppgift att ta tag i. Optimeringskursen är helt klart den svåraste kursen hittills. Men trots att det är riktigt deprimerande att inte fatta någonting alls så är ämnet ändå rätt intressant på nåt skadat sätt. Jag vet ju att jag kommer ha enormt stor nytta av det så småningom. Och idag när jag satte mig för att ta tag i “det omöjliga” så var det ändå som att något litet som kan liknas vid kunskap måste ha fastnat någonstans, för jag kommer frammåt. Även om det går väldigt sakta.

Men lite annat än optimering hinns ju med. Bla har jag fixat en bild på min “lilla kofta” (mönster av Birgitta Engardt) i dubbel Grignasco merinosilk. Den har varit klar ett tag men inte lyckats fastna på bild förrän nu:

Längst ner har koftan två varv med pärlor i samma gröna nyans som garnet. Jag är nöjd med passformen på koftan och jag gillar verkligen modellen. Garnvalet funkar, men är inte perfekt. Merinosilken är mycket halare än kidmohair (som mönstret är gjort för) och det gör att koftan blir enormt elastisk. Det i kombination med att den knappt väger någonting (det har gått åt ca 85g garn) gör att den inte alltid sitter där den ska. Men jag är nöjd och kommer säkert att använda den en del. Fast jag behöver köpa (eller sy) några nya toppar att ha under den.

Fast koftan är faktiskt inte 100% klar. Eller jo, kanske. Jag kan nämligen inte bestämma mig för vad jag ska ha för knappar. Första gången jag använde koftan var när jag åkte ner på stan för att köpa knappar till just den koftan. För att hålla ihop koftan så länge böjde jag till en bit ståltråd, och blev så nöjd med det att jag inte riktigt kan bestämma mig. Till vänster: egengjord “knapp” i ståltråd (även med på övre bilden). Till höger: svarta knappar i nåt slags stenliknande material från Hemslöjden. Vad tycker du?

Jag fick ge upp min bruna tunika i tunnt lingarn. Efter att ha stickat några rapporter till vägde jag nystanet och insåg att det aldrig skulle räcka. Men så var jag hemma hos Fröken F i förra veckan och stickade lite och då visade det sig att hon hade en hel kon med sånt garn kvar (mitt nystan vann jag av henne i en garnhazard i höstas), så jag fick med mig konen och ett löfte att ta så mycket jag behövde. Vad glad jag blev över att ha en så generös vän! Så nu har jag stickat vidare och jag tror att det kan bli riktigt bra faktiskt, och framför allt så blir jag sugen på att göra fler liknande fast efter egen design.

Under tiden tunike-projektet var nerlagt stickade jag ett par lite längre pulsvärmare. Min vinterjacka är lite i tunnaste laget för att funka som vinterjacka och så har den rätt vida ärmar. Men som tur är kan jag ju sticka så det är bara att ta på en egenstickad kofta och ett par muddar så funkar det bra. Nu kände jag att jag behövde ett par lite längre muddar så jag letade fram ett litet nystan ljusgrå kashmirgarn från Garnhärvan och ett nystan mörkgrått pälsullgarn från Östergötlands ullspinneri och stickade de här:

Det är ett helt vanligt rör upp till tummen, där jag öppnade och stickade “platt” i ett par varv innan jag satte ihop och stickade runt i ytterligare några varv. På så sätt sitter muddarna bra både när jag har dem uppdragna över tummen och när jag har dem nedhasade runt handleden. Och de värmer skönt när jag cyklar till bussen kalla morgnar och när jag sitter i dragiga klassrum i skolan.

Nä, nu har jag studieflyktat tillräckligt. Dags att gå en promenad :)

PS. Muddarna är inte riktigt rätstickade, men nästan. Det är fyra varv i varje färg, och de är gjorda så här:

Varv 1: räta maskor
Varv 2: räta maskor
Varv 3: aviga maskor
Varv 4: räta maskor

Och eftersom de är stickade på runt på strumpstickor så blir det ett “krullvarv” mitt i varje färg.

Ojoj, skolan har dragit igång på allvar nu. Den senaste veckan har varit rätt intensiv och det väller in uppgifter, deadlines, rapporter mm från alla håll. Det blir lite överväldigande. Men just nu tror jag ändå att jag har kontroll och det börjar kännas lite roligare igen, inte jättekul men okej i alla fall. Dessutom kan jag ju slöjda på bussen! Jag har t ex monterat fingervantar:

De var faktiskt inte så jobbiga att montera som jag trodde. Jag använde den här metoden och eftersom delarna är likadana gick det riktigt smidigt. Det jobbigaste för mig med att göra de här vantarna var att sticka dem precis enligt mönstret. För det mesta ändrar jag ju lite här och där i mönster för att anpassa det efter mina önskemål. Nu var det inte särskilt mycket jag ville ändra i det här mönstret, men vantarna har lite längre fingrar än mina egna korta fingrar så jag skulle ha gjort dem lite kortare om de var till mig. Men nu är de alltså inte till mig, utan jag har provstickat ett mönster och nytt garn åt Garnhärvan. Ett himla bra sätt att få sticka roliga saker trots att jag är fattig student.

Fast orsaken till att plånboken är tom just nu är snarare min hobby än mina studier, men mer om det någon annan dag :)

Härligt! Idag är det full storm! Inte nog med att jag älskar dramatiskt väder, dessutom har jag ett fullgott skäl till att sitta inne i soffan med raggsockor på fötterna och sticka och dricka te hela dagen. På order av SMHI.

Det passar väldigt bra ihop med att stick-inspirationen slagit till med storsläggan. Igår kunde jag knappt somna, det pirrade i fingrarna av skaparlust. Jag kunde knappt motstå viljan att gå upp och sticka ett varv till… eller två kanske.

Jag har börjat på mitt lingarnsprojekt – ett linne/tunika. Garnet kan räcka, nästan i alla fall. Och om det inte räcker så har jag i alla fall kommit på hur jag ska göra och vilken sorts garn jag behöver, så då är det bara att leta reda på en affär som säljer vävgarner och köpa nytt, som räcker.

Det nya numret av VogueKnitting har färgtema, så jag kunde inte motstå lusten att leka med färger. Påsen med färgglada ullgarner som jag köpte med mig när jag slutade i Vadstena var tvungen att komma fram. Och efter lite bläddrande i mitt stickbibliotek har jag börjat på ett par flerfärgsvantar med utgångspunkt i halvvantarna i Veronik Averys Knitting Classic Style. Jag är inte helt säker på färgerna, jag tror att det är något som fattas eller inte stämmer. Tanken är att resten av vanten ska vara lila och grön (som de översta tre varven, och nystanen). Men vi får se vad som händer :)

Jag har haft lite inspirationstorka på stickfronten ett tag. Det har dykt upp en och annan idé men inget som fått det att pirra i magen av längtan och skaparlust. Men idag slog inspirationen till. Med storsläggan. Till att börja på kom jag på en perfekt kombination av garn och mönster (perfekt i tanken i alla fall, undrar om garnet räcker?) till en tunika i lin. Jag kan knappt bärga mig tills jag kan sätta igång med det. Och som om inte det var nog så väckte nya numret av VogueKnitting en massa idéer på flätstickade projekt. Så nu gör jag mentala flätor på alla håll och kanter. Ikväll ska jag försöka avsluta åtminstone ett projekt och sedan blir det provlappar och planering av nästa.

Och så har jag stickat vidare på mitt Hacho-projekt. Det ska alltså bli fingervantar, fast stickade på “fel” håll. Ett kul sätt att sticka och rätstickningen lyfter fram färgningen på garnet på ett fint sätt. Fast jag har just insett att det blir en del monteringsarbete innan de är klara… Tur att jag har några bussresor som kräver lite tidsfördriv framför mig :)

PS. Glömde att skriva att mönstret till vantarna kommer från Mirasols mönsterbok “The Mirasol Collection” som finns att köpa hos Garnhärvan.

Häromdagen fick jag en färgglad leverans från Garnhärvan:

Och igår började jag sticka lite:

Visst ser det rätt märkligt ut? Men det är himla kul att sticka, och jag gillar hur effekten av garnet kommer fram. Det är något som jag inte provat förrut och det ska bli spännande att se hur det blir :)

Garnet heter Hacho och kommer från det Peruanska projektet Mirasol. Det är 100% merinoull och en riktigt trevlig bekantskap. När jag såg det första gången utbrast jag “Åh, vad det är snyggt spunnet”. Så nördig är jag :)