Ilsefin bloggar

… eh, eller två till mig om man ska vara petig. Jag har ju en vit sen tidigare. Jag pratar alltså om ananas-sjalar. I höstas virkade jag en petrol-blå till mitt fadderbarn (dvs jag är hennes dopfadder, inte SOS-fadder). När jag påmints om hur kul det är att virka blev det en till mig också:

Även den här har jag virkat i Tynn Alpakka från Du Store Alpakka med virknål 5. Den har blivit min nya favoritsjal, mjuk härlig och framför allt är jag väldigt nöjd med färgen. Den bärnstensfärgade nyansen gör mig verkligen glad :)

Annars laddar jag för skolstart, i morgon drar den nya terminen igång. Det känns lite kluvet som vanligt. Jag trivs inte riktigt med att vara student. Visst det är kul att lära sig nya saker och jag vill verkligen ha den här utbildningen (annars hade jag ju inte fortsatt). Men jag gillar inte den “ofrihet” som jag känner när jag pluggar. Jag är aldrig riktigt ledig, det är svårt att planera, ingen dag är den andra lik och jag får ständigt ändra mina planer och strategier för att ta hänsyn till grupparbeten mm. Och så har jag så väldigt små möjligheter att påverka. Det spelar ingen roll vad vi skriver i utvärderingar eller vad vi säger till föreläsare, de gör som de vill i alla fall. Det är lite som att man anses vara barn igen på nåt sätt. Men samtidigt vet jag ju att det brukar kännas bättre när jag väl kommit igång lite.

Så här på årets sista dag tänkte jag göra en liten sammanfattning av året som gått, en årskrönika helt enkelt:

Viktigast
Årets viktigaste händelse är förstås att jag börjat blogga. Ja, alltså på en riktig blogg. Jag har haft en sån där gammaldags hemsida sen 2004, men i januari 2007 skrotade jag hemsidan och började blogga, och jag har inte ångrat mig. Ni verkar också gilla det eftersom antalet besökare har fördubblats sen dess :)

Roligast
Helt klart roligaste stickprojektet i år är min egendesignade raglan-kofta stickad uppifrån och ner. Det är ett kul sätt att sticka på och dessutom ett härligt garn (från Handpaintedyarn) och bra resultat. Visst, jag stickade om delar av den flera gånger. Men vad gör det när man njuter av varje maska?!

Populärast
Den stickning som fått mest uppmärksamhet i år är utan tvekan min dragspelsbasker. Jag har fått mängder med mail, kommentarer och förfrågningar från olika håll. Senast från en kille i klassen som undrade om jag inte kunde sticka en sån till honom. Jag älskar fortfarande min basker och använder den ofta. Jag är sugen på att göra en till, men har inte kunnat bestämma mig för vilka färger jag vill ha än :)

Nya kunskaper
En annan viktig händelse i år är att jag kommit över min mentala tröskel när det gäller flerfärgsstickning. Jag var länge övertygad om att jag inte kunde och aldrig skulle kunna. Men bestämde mig för att ge det en chans till och även om resultatet är långt i från perfekt så ger det hopp om framtiden. Och så har jag lärt mig att smygmaskvirka, tack vare generösa Stickorren som lånade ut böcker och material när jag låg på sjukhuset i våras och hade tråkigt.

Årets bok
Jag är ju något av en biblioholist, så det var lite svårt att välja EN bok. Jag har tvekat lite mellan två böcker med nästan samma titel: Sticka av Nina Sagulin och Sticka – romantiskt, modernt och kvinnligt av Lena Holme Samsøe. Eftersom jag stickat en kofta (och har garn och planer för två projekt till) ur Ninas bok så tar den hem segern. Men det krävdes målfoto för att avgöra vinnaren.

Årets garn
Även här har det varit svårt att utse segraren för jag har mött så många härliga garner i år, t.ex. Noro Iro, Araucania Nature Wool och Grignasco Merinosilk. Men under årets sista månader så spurtade en sentillkommen tävlare och lyckades ta hem segern – Du Store Alpakka är det garn som jag njutit av mest i år, kolla här, här och här tex. Du Store Alpakka säljs bl.a. hos Garnhärvan och utvalda sorter och färger finns på mellandagsrean så passa på!

Nyårslöfte
Jag är inte den som brukar ge nyårslöften, men i år vågar jag mig på att att lova att göra vad jag kan för att var en riktig Bad-Ass Knitter under hela 2008!

.

Till sist vill jag önska er ett riktigt

.

PS. Eftersom sambon vägrade att acceptera vinnaren i årets bok utan att få se på målfotot så blev jag tvungen att lägga upp det också.

Idag är jag på utflykt till Göteborg för inspektion av syskonens respektive hem. Efter att ha fått en kopp te och lussebullar hos syrran så engagerar sig halva släkten i gardinsstångsmontering i hennes nya hem, och jag passar jag på att prova syrrans nya “trådlösa internet” (julklapp från mig och brorsan) för att publicera årets hemliga jul-projekt. Ni har fått ett litet smakprov tidigare, men nu när julafton är över och paketet befinner sig hos sin mottagare på Teneriffa så vågar jag släppa ut det färdiga resultatet i offentligheten:

Det är en virkad sjal i petrolfärgad, Tynn Alpakka från Du Store Alpakka (exakt 4 nystan gick åt när jag virkade med storlek 5mm på virknålen). Mönstret är en sk ananassjal och kommer från en veckotidning från 70-talet. Jag har en egen vit sedan tidigare som varit min absoluta favorit i flera år, och nu håller jag dessutom på med en bärnstensfärgad åt mig själv.

Och eftersom jag glömde (!?) stickningen hemma hos föräldrarna idag så behöver varken ni eller jag vara oroliga för att mitt garn inte ska räcka :)

Nu är det äntligen jullov! Tentorna är avklarade sen “länge” och idag fixade vi det sista på en besvärlig (men egentligen ganska rolig) labb. I lördags var det klassfest och vi kunde skåla för att vi tagit oss halvvägs genom utbildningen. Det känns lite märkligt faktiskt. Kul, läskigt och spännande :)

När jag pluggar kan jag var väldigt disciplinerad och fokuserad, särskilt när det är mycket att göra. Men för att det ska funka så måste jag vara lika noga med må-bra-aktiviteterna. Sömn, mat, motion och förstås slöjd. Utan återhämtningsaktiviteter så orkar man inte. Så även om ni inte har fått se så mycket här i bloggen på sistone så har jag både stickat och virkat en hel del.

Jag har t.ex. virkat på en bärnstensfärgad ananas-sjal (bilden till vänster) som kommer att passa väldigt bra ihop med min röda vinterjacka. Och så har jag fortsatt att sticka på “lilla koftan” i merinosilke (bilden till höger). Eftersom masktätheten på merinosilken inte riktigt stämmer överens med mönstret så har jag stickat i en större storlek (men med mina mått). Jag tror att det ska bli bra, men det ska bli lite spännande att se när det är klart :)

Men visst händer det att jag beklagar mig inför sambon “Så här kan man ju inte ha det. Jag hinner ju inte med nånting!” och syftar då på alla slöjd-projekt som jag planerar men inte har tid att kasta mig in i när skolan tar för mycket tid. Men nu har jag 4 veckor välbehövligt jullov med massor av tid att skapa :)

Jag brukar sällan göra saker till andra, av flera skäl. Men ibland dyker det upp en idé som känns “perfekt” till någon jag tycker om. För ett tag sedan dök en sådan idé upp i bakhuvudet och på stickcafét för en vecka sedan hade Garnhärvan med sig lite garn till mig. Jag velade lite mellan silke-alpakka och Tynn alpakka, båda från Du Store Alpakka, men föll till sist för den underbara petrolfärgade “Tynn alpakka”. I söndags började jag virka på hemlisen. Oj, vad det var länge sedan jag virkade. Jag kan fortfarande känna ett visst motstånd mot virkning från syslöjden i skolan, men när jag väl sätter igång så är det himla kul. Dessutom är det perfekt att virka på bussen. Det slår nog faktiskt t.o.m. stickning när det gäller pendlar-sysselsättning eftersom det är lättare att sluta mitt i varvet när man virkar.

Jag tror inte att mottagaren av min hemlis läser min blogg så jag lägger ut ett litet smakprov på vad jag håller på med (tyvärr kommer färgen inte riktigt till sin rätt på bilden, den är lite grönare i verkligheten). Men mer än så här tror jag inte att ni får se förrän presenten är överlämnad.

När jag låg inlagd på sjukhuset tidigare i våras så ställde mina kära stickvänner upp något alldeles väldigt och kom och hälsade på och höll mig sällskap titt som tätt. Stickorren tex, som jobbar på sjukhuset, brukade titta in en liten stund nästan varje dag för att prata lite. En dag kom vi att prata om tekniker som vi ville prova “nån gång i framtiden”, en av teknikerna vi pratade om var smygmaskvirkning. Nästa dag kom Stickorren förbi igen, och hade då med sig lite garn (i perfekta Ilsefin-färger!), en smygmasknål och en jättebra bok om tekniken. Jag satte igång direkt och det gick faktiskt ganska snabbt att få kläm på det. Det var lite annorlunda att hålla garnet i högerhanden (som högerhänt stickare/virkare är man ju van att ha det i vänsterhanden), men jag fick snart upp flytet. Till slut blev det en pulsvärmare, som nu har fått sällskap av en till.

Smygmaskvirkning var trevligt, även om jag inte är helsåld på tekniken. Det blir fint och det är kul att jobba med tekniker där man kan forma saker så fritt som med både smygmaskvirkning och vanlig virkning. Och så är det alltid kul att bredda textilkunskaperna och prova på nya saker. Så nu när boken och nålen har flyttat tillbaka hem till Stickorren så är jag lite sugen på att skaffa mig en egen nål och kanske även boken.

Jag har valt att inte skriva så mycket om hur jag mår och min sjuktid, eftersom det här i första hand är en blogg och mitt hantverk och inte om min tarmsjukdom. Men när jag ändå påminner er om sjukhusvistelsen kan jag berätta att jag numera mår riktigt bra. Den behandling om jag genomgick verkar ha fungerat, och nu när effekterna av den börjar klinga av så vekar de nya medicinerna klara av att hålla problemen borta. Jag håller fortfarande på att trappa ner en del mediciner, och har haft några mindre “återfall” under nedtrappningen men allt går åt rätt håll och känns bra. Och numer frossar jag i färsk frukt och grönsaker :)